bild-588

Här kommer lite semestertips för dem som ännu inte återvänt till jobbet och vardagslunken. Hem Längtan är en tänkvärd och rolig utställning som pågår till januari i favoritstaden Norrköping. Byggnaden färdigställdes 1946 och ritades av dåvarande stadsarkitekten Kurt von Schmalensee. Museet är ett fint exempel på svensk modernistisk arkitektur med specialritade byggnadsdetaljer och värd ett besök bara för byggnadsdesignen. Passa också på att besöka det närliggande brutalistiska stadsblioteket från en helt annan arkitekturperiod med råa materialytor och ännu mer avskalad design. Biblioteket ritades av Sten Samuelsson och stod färdigt 1972.

bild-589

bild-590
Installationen KÖK av Johan Strandahl,, 2013. Bilden under visar köket under ytan. Ganska fantasieggande och visst är det tänkvärt hur brokigt och levande allt egentligen är under den vita kliniska ytan på köksskåpen, kaklet, bordsskivan och kylskåpet

bild-591

bild-592
Fler oväntade installationer: ”Vad minnet väljer” av Meta Isaeus-Berlin, 2001. Möblerna från 60-talet är itusågade och sammanfogade igen men utan mittendelen. Fortfarande igenkännbara möbler men knappast särskilt användbara. Mina första associationer är halverad resursförbrukning, eller handlar installationerna mer om tingens essens (hur mycket av ett föremål som kan reduceras innan det blir något annat)… Jag såg hennes roliga och obehagliga installationer på Bo01 Ett vattenhem med t ex ett vattenfyllt badrum, 2001

Fortsättning följer…

bild-582
bild-581

Underhåll eller permanenta lösningar? Vårt hus på Skördevägen i Lund, Villa Trift 3.0, var inflyttningsklart i maj 2010. Jag byggde odlingslådorna samma sommar inspirerad av pallkrageodlingarna i Seved i Malmö. Men nu när odlingarna på Skördevägen är inne på den femte säsongen inser jag plötsligt att lådornas livslängd är kortare än förväntat: flera hörnreglar har ruttnat, de rostfria skruvarna har knäckts och de längsta sidobrädorna lever sitt eget liv. Konstruktionen var inte tillräckligt hållbar. Borde haft spontade brädor, stag över mitten i de längsta lådorna (105 x 200 cm) och bättre virke. De mindre lådorna har klarat sig bättre (ca 100 x 100 cm). Nästa år är det dags att göra något åt de stora lådorna och jag funderar på en murad variant med smala lecablock eller tegel. Fördelen med trälådor är flexibiliteten, priset och att konstruktionen tar mindre plats. Men efter fem år inser jag att jag föredrar odling i lådor framför friland och vågar mig därför på en mer permanent lösning.

På Naturhistoriska museet i Stockholm pågår i sommar en utställning ”Odla staden” på innergården med flera bra tips för stadsodlaren. Passa på om ni är i Stockholm och behöver inspiration. Turistar man i Berlin är det självorganiserade odlingsprojektet i Prinzessinnengärten också värt ett besök.

bild-583
Vindruvan Solaris har några veckor kvar före mognad

bild-585
Storklas heter vinbärssorten i trädgårdens halvskuggiga hörn. Den mognar sent till skillnad från den andra söta sorten Titania (vet inte om den goda smaken beror på det soliga läget)

bild-586
Rabarbern tog sig fint efter om plantering i kompostjord. Sorten heter Spangsbjerg och den får rikligt med stjälkar. Den är inne på andra omgången och den här gången utan löss. Vet inte riktigt hur storväxt den blir men hoppas slippa en monsterplanta

 

bild-587
Purpurvindan i rabatten och på terrassen ger äntligen blommor

bild-584
Cocktailtomaterna Black Sweet Cherry mognar efterhand. De är både vackra och goda. Riklig skörd tack vare utomhusläget (en sådan här sommar är det alldeles för varmt att ha tomaterna i växthuset)

bild-577
Ombyggd gårdsbyggnad som blev naturcentrum med utställning, möteslokal och kafé år 2006 (Gunilla Svensson Arkitektkontor). Solfångarna framför huset värmer i huvudsak tappvarmvattnet

Vilken överraskning! Anläggningen i Fulltofta naturcentrum är helt kretsloppsanpassad. Här finns solfångare, en vedeldad kamin värmer huset på vintern + bergvärmepump som värmer ackumulatortanken när solen inte räcker, urinseparerade vattentoaletter, lokal avloppsrening med rotzon, utvändiga fasta solskydd på den uppglasade gavelväggen mot söder och vatten från egen brunn.

bild-575
Bild höger: Utvändiga fasta solskydd på gaveln mot söder. Bild vänster: snygga räckesdetaljer bild-576
Rotzonsanläggningen i förgrunden, markbädden syns precis bakom vassen. Här renas avloppsvattnet från naturcentrumets toaletter och kök efter att fekalier avskilts från urin i de urinseparerade toaletterna. Fekalierna förmultnar i en cementbrunn som töms varje år  bild-579
Principskiss över byggnadens energiförsörjning och den småskaliga avloppreningsanläggningen

Första julihelgen i Fulltofta blev kickoff för ett långtidsprojekt som funnits på önskelistan sedan länge: att avverka Skåneledens alla etapper med övernattning i antingen vindskydd eller mer ordnat i hotellsäng. Projektet startade med buss från Lund till Hörby och en uppvärmningsvandring från Hörby till Fulltofta naturcentrum (5 km) lördagen 5 juli. Men det finns helgbussar till ända fram om man vill spara på krafterna. Dagen efter övernattning i vindskyddet vandrade jag ensam med en snitthastighet på knappt 5 km/h i fem mil med fyrakilospackning mellan kl 9 och 19.45. Vikten kan tyckas vara blygsam men som jämförelse tror jag att en maratonlöpare ogärna hade sprungit 4,2 mil med två 2-kilos hantlar i händerna.

Nu är etapp 10, 11, 12 och 13 av Ås till ås-leden avverkad. Skåneledens drygt hundra mil är uppdelad i fem vandringsleder med 80 etapper.

bild-580
Övernattning i ett av naturcentrumets två fina vindskydd. Men natten var inte så fridfull som jag hade föreställt mig eftersom vägtrafiken från väg 13 når ända hit. Söndag morgon var fantastisk med fågelsång, vindsus och frisk luft

Omdöme: Varierad terräng, bra blandning av blå och röd svårighetsgrad, Fjällmossen är en höjdpunkt, ingen besvärande stigning (från ca 111 till 193 meter över havet). Vandringen var en fysisk prövning och naturupplevelse som varmt rekommenderas om man är någorlunda tränad. Alternativet är förstås att dela upp sträckan på två dagar. Men några kilo mindre packning hade gjort strapatsen ännu mer njutbar, dvs skippa sovsäck och liggunderlag och välj hotellsäng eller avstå från övernattning.

Utrustning: Bekväm ryggsäck anpassad för kvinnor (Osprey Sirius 26), liggunderlag av cellplast (funderade på att köpa ett ett upplåsbart liggunderlag men valet föll till slut på RidgeRest SOLite som känns mer robust och är snabbpackat), upplåsbar kudde, sommarsovsäck (komforttemp +13 grader för kvinnor) 3 st raw-foodbars (3 x 200 kcal), vattenflaska som fylldes på vid varje vindskydd (33 cl men borde haft 50 cl), tre äpplen, merinoullströja (överflödigt), extra trosor och strumpor, toalettpapper, fickkniv, pannlampa (praktiskt i vindskyddet på natten), plåster, myggstift, mobil, papperskartor med varje deletapp (helt avgörande för överblicken och när mobilbatteriet är urladdat).

Väderförhållanden: Halvklart, ca 24 grader på dagen och runt 17 grader på natten.

Lessons learned: Bättre med lite rymligare kängor eftersom fötterna svullnar efter så många mil i sommarvärmen. Nästa gång tar jag mina skalkängor som har mer plats för tårna. Ett myggnät att hänga upp i vindskyddet hade förbättrat nattsömnen (även om det bara vara några enstaka myggor). Kanske en ryggsäcksmonterad solcellsladdare till mobilen?

bild-570
Bredvid uppfartens markplattor och mellan odlingslådorna ligger stenmjöl med självsådda örter. Den vilda floran är densamma som på bangårdarna mellan järnvägsrälsen. Här samsas fetknopp, blåeld, nattljus, johannesört med andra oidentifierade arter. Jag njuter av det naturliga urvalet och uppskattar trädgårdens oplanerade ytor. Odlingarna är däremot inte lika njutbara: löss på purpurvindan och trädgårdens första rabarber, tomater som inte trivs i växthusvärmen, dålig grobarhet i lådan med squash och brytböna som helt har avstannat i tillväxt efter utplantering. Som tur är ger jordgubbsplantorna rikligt med jordgubbar.

bild-569
Nattljusplanta: år 1 till vänster och år 2 till höger

bild-574
Trädgårdsgångens prydnad i full blom som vi har väntat på ett år

bild-571
Sedum

bild-572
Johannesört

bild-573
En oidentifierad vild ört

Många av oss säger nej tack till reklam på brevlådan och varför då acceptera denna flodvåg av träningskläder med reklamtryck över hela kroppen? Säg nej till reklamvåldtäkt!

Reklam och mode har många konsumenter i ett fast grepp. Reklam och mode är kapitalismens värsta vapen för en ohejdad tillväxt. Modeväxlingar och trender bidrar till onödig överkonsumtion med ett pris som inte syns på varornas prislapp. Tillverkning, användning och kvittblivning påverkar miljön i form av resursåtgång, utsläpp och avfall. Ett totalförbud mot reklam är omöjligt med dagens ekonomiska system men samhället kan begränsa reklamen och kräva kompensation för miljöbelastningen. Inför t ex miljöskatt på reklam som de annonserande företagen (och i slutändan vi konsumenter) får betala och reklamfria zoner. Jag njuter varje gång jag kliver på tåget i t ex citytunneln på Malmö centralstation med videokonst på väggarna istället för reklamaffischer. Privat kan man som konsument bojkotta produktdesign som har gått för långt – t ex den senaste varumärkestrenden i sportklädesindustrin.

Varumärken över bröstet på en tröja eller top har förekommit ett tag men den senaste trenden är helkroppslogotyper, varumärkesgrafik eller annonsslogans över hela bålen eller benet på träningsplagg. Visst kan man utnyttja sin konsumentmakt och avstå från att köpa dessa högljudda varumärkesplagg men utbudet är begränsat och alla sportklädesföretag följer samma trista trend. Så vad gör man om man redan har fallit offer för storindustrin och köpt träningskläder med helkroppsreklam?

Mitt förslag är att vi förenas i en tyst protest mot reklam(för)tryck genom att vända ut och in på våra träningsplagg som har helkroppslogotyper på bål och ben. Det enklaste är att bära plaggen ut och in för att osynliggöra reklamen. Den händiga kan gå ett steg längre och markera sin protest med ”No logo” som en applikation, ett broderi eller potatistryck. Använd plagget flitigt och stå gärna långt fram nära speglarna på gruppträningen. Förhoppningsvis får andra på träningsgolvet en tankeställare. Tänk på att ni som är instruktörer på scenen har ett särskilt ansvar som våra förebilder. Ditt aktiva ställningstagande kanske inte förändrar världen men markerar i alla fall vad världen inte behöver. Vem vill vara en levande annonspelare annekterad av storföretagen och uppmana till överkonsumtion?

bild-568
”No logo”-kampanj

bild-564
Trakten är rik på slott och herresäten. Seniorerna i Sveriges Arkitekter Skåne arrangerade en slottstur med buss förra veckan till Bökeberg, Krageholm och Bjärsjöholm. Ägarna till det första slottet Bökeberg, Eva och Anders Ranthén, kallar hellre sin bostad herrgård än slott. Här har inte bott några kungligheter och slottet uppfördes ca 1845 som antingen ett änkehus eller ett sommarhus för Skabersjögodset (om greven dog fick nämligen änkan inte bo kvar).

bild-565
Slottsfakta Bökeberg
Byggår: 1845
Ägare: Eva och Anders Ranthén
Byggnadsstil: Senempire,
Boyta: Ca 650 m2
Kuriosa: Änkan Greta Tott bodde här ca tio år med Hjalmar Gullberg. Han dränkte sig i sjön svårt sjuk 1961. En av de gamla ekarna i parken blev inspelningsplats för scenen där Sparre sköt Elvira Madigan.

bild-567
Krageholm och slottskapellet

Krageholm utanför Ystad ägs av Fritz Piper och var ursprungligen ett försvarstorn som under medeltiden byggdes ut till en kringbyggd borg. På 1700-talet ritade Tessin d y ombyggnaden åt de nya ägarna Carl och Christina Piper. Ägorna var från början ca 4000 ha men har minskat till ca 1300 ha.

bild-566

Fritz Piper arbetar aktivt med miljöanpassning av godsets drift. Jordbruksmaskinerna drivs av rapsolja, byggnaderna värms upp av en flispanna och solcellsanläggningen på ekonomibyggnaden täcker halva elbehovet. Godsets alla byggnader kostar 300 000–400 000 kr att värma upp per år! Bostadsdelen i slottet har slottstemperatur på vintern (för Fritz Pipers son med familj), en del håller tio grader och en del har ingen uppvärmning alls vintertid.

Kuriosa: Herrgårdsosten uppfanns på Krageholms slott.

Jag har varit inaktiv på bloggen under de senaste veckorna men är tillbaka igen berusad av all grönska som har exploderat i trädgården. Växthuset är varmt och kräver täta vattningar. Busktomaterna står utomhus sedan länge och de första gröna tomaterna har äntligen kommit. I växthuset slingrar sig purpurvindan längs alldeles för korta bambupinnar. Purpurvinda är en ettårig blommande slingerväxt som ska bidra med blomsterfägring i växthuset. Den trivs med värmen i växthuset och är redan 1,5 meter hög. Men plantorna ute på friland växer riktigt långsamt. De kvalificerar sig inte ens för fotografering. Jag har i alla fall satt upp ett trekantsstöd av 2 m höga bambupinnar som klängstöd för att hjälpa dem på traven.

bild-562
Purpurvinda i växthuset

bild-563
Brytbönor i odlignslådan

Extra kul att få sätta igång med en andra odlingsomgång efter att ha slutskördat pak choi-kålen i helgen. Nu tar brytbönor och vaxbönor över odlingslådan. Men jag tvingades tyvärr frångå växtföljden i brist på utrymme. De tillhör nämligen inte samma växtgrupp som kål. Brytbönorna är förkultiverade i växthuset och vaxbönorna är direktsådda.

bild-561
Dundertillväxt! Första skörden av Pak Choi (kinesisk kål). Den har tagit sig precis lika bra som förra året efter förkultivering i växthuset

bild-560
Min största trädgårdsdröm just nu är ett hav av ramslök under avenboken. Den första plantan som sattes i jorden förra året verkar trivas och i sommar kommer jag att komplettera med fler plantor

bild-559
Växthusodlad koriander till husets wokade rätter

bild-558
Tomatblommorna är på väg att slå ut. Sorten heter Black Sweet Cherry och kommer från Runåbergs fröer. Igår flyttades plantorna ut från växthuset. Anledningen är att jag vill undvika förra årets misslyckade skörd när växthuset blev för varmt

bild-557
Purpurvinda som ögonfägring i växthuset. Hälften av plantorna får en fortsatt tillvaro i växthuset och hälften på friland. Men jag har läst om svårigheten med plantering på friland. Får se om den upphöjda mullrika markbädden fungerar…

 

Fortsättning på tidigare inlägg.

bild-549
Bränslegången med skruvar och ett 63 m långt transportband som matar fram bränslet till ett 2 timmars mellanlager i Örtoftaverket (om bränslet i pannan inkluderas finns reserv för åtminstone fyra timmars eldning vid driftavbrott). Ifall det blir stopp på transportbandet ska verket klara 4 timmars drift. En tredjedel av skogsbränslet flisas på plats i krosshuset i bakgrunden. Bränsleåtgången är 310 000 ton per år vilket innebär 50 lastbilar per arbetsdag hela året förutom juni till augusti när verket stänger ner. Man räknar med 6000 fullasttimmar. Hela anläggningen med bränsleupplag upptar en yta av 17 hektar

Mitt första studiebesök på ett biokraftvärmeverk var Sandviksverket i Växjö (Sandvik 2). Verket har ungefär samma kapacitet (65 MW värme och 35 MW el) som det nyinvigda Örtoftaverket mellan Eslöv och Lund (72 MW värme + 40 MW el).Det är inte bara Kraftringen som bygger biokraftvärmeverk. I Växjö bygger t ex VEAB ytterligare ett fliseldat kraftvärmeverk (Sandvik 3) och i Stockholm bygger Fortum ett värstingverk i Värtan. Fortums biokraftvärmeverk kommer att producera 1 700 GWh värme och 750 GWh el per år när det är färdigställt i januari 2016. Örtoftaverket producerar årligen 500 GWh värme och 220 GWh el.

Den stora utbyggnaden av biokraftvärme är förstås ingen slump eftersom den spelar en avgörande roll i flera av de svenska energibolagens strategi för en hållbar koldioxidneutral energiförsörjning. Biokraftvärme är ett lönsamt förnybart energislag för Sveriges del som har gott om skog till såväl virke som pappersmassa och energiproduktion. Men i början av 2000-talet fanns det andra energislag som lockade dåvarande Lunds Energi (Kraftringen) att satsa på ett treårigt geotermiprojekt i Stora Råby söder om Lund. Man hade förväntat sig att hitta hetvatten i drygt 3 km djupa geotermihål (dvs värme från jordens inre). Men temperaturen och vattenflödet var långt lägre än man hoppats på. År 2005 satte istället planerna på ett biokraftvärmeverk igång på allvar. Bygglov för Örtoftaverket söktes 2006, bygget påbörjades 2012 och sedan mars 2014 är verket i full drift.

bild-548
Jag gillar att Kraftringen valt en synlig solcellslösning på söderfasaden. De fönsterintegrerade solcellerna har en effekt på 31 kW. Det handlar inte om någon stor elproduktion eftersom den bara motsvarar elbehovet för två eluppvärmda villor. En liten villaanläggning (20 m2) på ett södervänt tak som producerar ca 3000 kWh per år har en toppeffekt på knappt 3 kW som jämförelse

bild-550
Fem procent blir bottenaska som används till vägfyllnadsmaterial. Askan är näringsrik och borde återvända till skogen men eftersom bränslet i Örtoftaverket innehåller returvirke från byggen som kan vara målat med miljöfarlig färg är det slutna kretsloppet inget alternativ

bild-551
En bra principskiss som visar hela anläggningen i Örtofta finns här

bild-552
Interiörbild från pannhuset till vänster och fjärrvärmeledningarna till höger (Eslöv, Lund och värmereturen från orterna). Temperaturen i fjärrvärmen till orterna varierar mellan 80 och 105 grader beroende på årstid och värmebehov. Men vilken temperatur är det i rökgaserna? Detta är en ögonblicksbild av rökgastemperaturerna 5 maj: Rökgasen har cirka 145 grader när den kommer in i rökgasreningen och cirka 70 grader  när den kommer in i rökgaskondenseringen. Till slut lämnar den anläggningen via skorstenen med cirka 45 grader. När returvattnet från orterna möter rökgaserna i kondenseringen höjs temperaturen 9 grader

bild-556
Källa: VEAB. En tydlig principillustration som visar vägen från flis till värme i bostaden. Fjärrvärme produceras oftast en bit från tätorten och förser i princip hela orten med värme. Närvärme produceras närmare värmekonsumenterna i en gemensam värmeanläggning och förser en mindre grupp hus med värme (ett par hus till ett hundratal hus) 

 

 

bild-553
Örtoftaverket är invallad för att minska bullret från verksamheten (medelljudnivån är inte högre än 40 dBA nattetid och 45 dBA övrig tid vid bostäder i närheten). Byggnaden är ritad av arkitektkontoret Tengbom och färdigställdes 2013 (i fulldrift sedan mars 2014)

I en av mina miljökurser 2005 ingick uppgiften att ta fram en mini-LCA för förnybar energi. LCA är en analys av miljöpåverkan kopplad till resursförbrukning, utsläpp och avfall under produktens livstid. Det var en liten hemuppgift och som begränsades till en studie av enbart bränslets miljöpåverkan. Uppförandet och framtida rivning av byggnaden ingick inte i beräkningen. Mitt val föll på Kraftringens (fd Lunds Energi) planerade biokraftvärmeverk. Ett av lokaliseringsförslagen var Gunnesbo men Kraftringen valde istället Örtofta intill Södra stambanan. Jag har följt projektet med stort intresse sedan planeringsstarten och i lördags fick jag äntligen möjlighet att se verket på nära håll när Kraftringen arrangerade öppet hus för allmänheten.

bild-547
Toppenläge vid Södra stambanan som möjliggör hållbar arbetspendling och miljöanpassade bränsletransporter

En av slutsatserna i LCA-beräkningen var att klimatpåverkan från bränsletransporterna (fossilbränsledrivna lastbilar med släp) inom ca 10 mils radie är försumbar. Eldning av biobränslen räknas som koldioxidneutral eftersom återplanterad skog tar upp samma mängd koldioxid som avges vid förbränning i verket. Läget i Örtofta är särskilt lyckat eftersom ett godståg om dagen kommer att leverera ca en tredjedel av bränslet till verket på eget stickspår från stambanan från 2016. En längre transportsträcka för bränslet behöver därmed inte försämra miljöprofilen för energiproduktionen i Örtoftaverket ifall det blir brist på skogsbränsle i Skåne och södra Småland.

Men det finns fler skäl till varför det färdigställda Örtoftaverket gör mig klimatlycklig som lundabo. Verket spelar en avgörande roll för Lund, Eslöv och Lommas omställning till förnybar fjärrvärme och förnybar elproduktion. När jag miljöklassade mitt eget hus, Villa Trift 3.0, år 2010 var bränslemixen i Lunds fjärrvärme så klimatful (dvs stor andel fossil energi) att Lunds fjärrvärme bara gav betyget ”brons” för indikator 4 Energislag i systemet Miljöbyggnad. Men från 2020 blir betyget ”guld” för alla miljöklassade hus som väljer Lunds fjärrvärme tack vare spillvärmen från Max iV och ev ESS tillsammans med biokraftvärme och bioolja för spetsvärmen. Enligt Kraftringen innehåller Lunds fjärrvärme redan i dagsläget 92 % förnybar energi.

En livscykelanalys beskriver dock inte alla miljökonsekvenser, t ex utsläpp till luft vid en flisbrand, värden som förloras om obebyggd mark tas i anspråk och om den näringsrika askan inte återförs till skogen. Bränslet i Örtoftaverket innehåller 55 % skogsbränsle (spillved, grenar och toppar som flisas), 30 % returträ och 15 % torv. Returträ är t ex rivningsvirke som kan vara målad med tveksamma färger och därför kan bottenaskan inte återföras till skogen för att sluta kretsloppet. Bottenaskan transporteras istället till Landskrona för användning som vägfyllnadsmaterial. Flygaskan innehåller bland annat tungmetaller och filtreras innan den skickas till Langöya i Norge för deponi i en nedlagd kalkgruva.

Fortsättning följer med fler bilder i nästa inlägg…

bild-554
I den vita byggnadsdelen finns CFB-pannan och i den gråa delen finns kontor (ca 50 anställda). I förgrunden syns bränsleupplaget