Nu kan jag lägga ännu ett hemmuseum till samlingen, nämligen gatuhuset nr 41 på Friar Gate som ritades av arkitekten Joseph Pickford åt honom och hans familj. Huset stod klart 1770 och flera delar av huset visar hur det såg ut på 1810-talet och andra på 1830-talet. Källaren visar skyddsrummet från 1940-talet. Pickford både bodde i sitt egenritade hus och tog emot kunder. Som bostadsarkitekt förstår jag poängen att bo och verka i ett egenritat bostadshus eftersom jag har ordnat min verksamhet på samma sätt. Medan Pickfords hus var ett påkostat hus med plats för tjänstefolk på vinden är huset på Skördevägen 20 i Lund motsatsen – enkelt, i ett plan och demokratiskt (för alla i hushållet), dvs planerat för gemensamt umgänge i ett centralt placerat rum. I Pickwords och andra jämförbara hus från den tiden hade flera olika rum för herrskapsfolkets umgänge – ”morning room” (eller ”parlour”) för familjen, ”dining room” och ett ”drawing room”. Det senare användes både dagtid och kvällstid för att ta emot gäster. Anledningen till att det heter ”drawing room” är för att rummet innan man gick in och åt middag i matsalen och efter middagen drog sig kvinnorna tillbaka, en återkommande scen i många filmer (”(with)drew to the drawing room”). På 1700-talet placerades möblerna längs med väggarna och det kunde vara tomt i mitten men på 1800-talet möblerade men mer informellt med grupper av möbler.

Det är ett bra hemmuseum med tanke på at det är gratis och drivs som en stiftelse (Derby Museums Trust), endast ca 40 min med tåg från Birmingham. Förr samlade jag delar till servisserien ”Ruska” producerad av Arabia på 70-talet. Nu är det hemmuseer från 1600-talet och framåt.

Huvudentrén från gatan leder in till den välupplysta entréhallen med havmånefönster och sidofönster. ”The drawing room” till höger med stängda fönsterluckor och gardiner av ulltyg.

”The dining room” med utsikt mot gatan.

Sovrummet med tunga draperier runt sängen för att slippa drag på natten. Sovrummen var sällan uppvärmda.

Huset fick badrum först på 1800-talet. Till vänster och i mitten är samma badrum från början av 1900-talet: krämvita oljefärg på väggarna, mörkgrönt kakel, linoleum på golvet och ett emaljerat gjutjärnsbadkar med galvad duschsil. Toacisternen var normalt av ek eller mahogny. Vid den här tiden hade enbart de välbeställda sådana här fina badrum. Flertalet hushåll fick istället nöja sig med utedass på gården och ett badkar av plåt framför eldstaden. Bilden längs till höger från 1930-talet med nytt sanitetsporslin och moderiktiga rosa väggar.