Oj, vad jag är omtumlad efter en tredagarskonferens om forskning och praktik inom ”Ergonomics & Human Factors” i Birmingham. Konferensprogrammet var det absolut inget fel på med superbra keynotes och intressanta föredrag inom framförallt transport och hälsoområdet. Jag deltar jättegärna fler gånger. Det som chockade mig var den fysiska miljön – både hotellet och omgivningen, vad som serverades och inställningen att staten ska hålla sig undan när det gäller beteendeförändringar som rör hälsa och miljö.

Jag har inte ens några bilder för att omgivningen var så avskräckande. Platsen var inte i centrala Birmingham utan i ett externt område i närheten av flygplatsen med byggnader stora som fotbollsplaner för utställningar och mässor, en arena så klart, shoppinggalleria, hotellkomplex och en ansats till naturmiljö med en damm och lite växtlighet (mer som scenografi än för utomhusvistelse). På hotellets hemsida informeras man om möjligheten att ta en löptur eller promenad på 1 mile runt dammen eller 3 miles. Jag tog mig runt halva dammen för att upptäcka att gångstigen mynnade ut i en ringväg. Här hade jag valet att gå vidare i gräset längs den trottoarlösa ringvägen eller gå tillbaka samma väg. När jag frågade ett par vakter med reflexvästar och uniform om varför det inte fanns några trottoaren längs vägen fick jag bara en oförstående blick.

Nästa överraskning gällde orienterbarheten i detta gångovänliga område där allt planerats för bilar. Järnvägsstationen låg inte mer än tio minuter bort men det var omöjligt att hitta en ingång till stationen. Det fanns öppningar till perrongen fast med låsta grindar. Det visade sig att man måste gå in i mässbyggnaden ett par hundra meter från stationen. Något som var helt oskyltat tills man väl kom in i mässfoajén. Med andra ord, jag befann mig i ett område som var helt omöjligt att intuitivt förstå och orientera mig i. Detta är ett ställe där inte ens kartor hjälper. En annan konferensdeltagare försökte ta sig till fots från ett av hotellen till konferenshotellet med hjälp av Google. Det slutade med att hon fick ta en taxi för en 1-minuts färd. Ergonomi handlar om hur människan interagerar med teknik eller miljön omkring oss. Målet är att undvika sådant som försvårar vår användning av teknik eller den fysiska miljön. Frustration och irritation stänger bara ner vår förmåga att tänka klart och lyckas med uppgiften – antingen som tågförare, pilot, bilförare eller gående.

Innemiljön var inte bättre. Det var ett fyrstjärnigt hotell, byggt på 70-talet och tydligen det största utanför London. För att korta ner inlägget har jag samlat mina observationer i en lista:

• dålig inomhusluft med klorlukt i den gemensamma delen av konferensutrymmena (kanske återluft eller för att dörren mellan poolen och foajén alltid var öppen),
• kass temperaturreglering i konferensrummen (visst brukar luften vara torr i konferensutrymmen men aldrig så kallt så att man behöver ytterkläder),
• inga snålspolande toaletter på rummen, däremot nere i lobbyn men där var det i genomgående stopp i de flesta wc-stolarna (pappret stannar envist kvar om man inte håller nere spolspaken tillräckligt länge),
• belysningen i hela konferensdelen och lobbyn med bar och café hade låg rumshöjd och innertaket var perforerat av bländande downlights i synfältet. Gissningsvis med halogen eftersom en del var trasiga men när belysningsplaneringen är dålig spelar ljuskällorna ingen roll. Det var samma problem med oavskärmade downlights och starka ljuskällor i den stora konferenssalen där belysningen ovanför publiken var tänd för att talaren skulle se oss. Här fanns fönster men med fördragna mörka gardiner trots att det hade det räckt med ljusgenomsläppliga gardiner för att dagens projektorer är tillräckligt ljusstarka. Luskomforten hade varit bättre och publiken piggare. Det återstår mycket att önska av gamla (och även nya) konferenssalar.
• heltäckningsmattor i konferensrummen med svart tejp över mattskarvar som rest sig,
• lunch med tonfisk ena dagen och svärdfisk den andra (fisk man helst ska undvika enligt Naturskyddsföreningen),
• ingen frukt i pauserna till fikat förutom en enda gång, och detta i ett land där mer än hälften av befolkningen är antingen överviktig eller lider av fetma och där regeringen nyligen inlett en nationell ”Fat Fight” för att motverka “an obesogenic environment”.

Något positivt?

• sojamjölk till teet,
• tekanna på rummet,
• den uppglasade väggen i foajén mot söder med utsikt mot himlen och flödande dagsljus genom den vidbyggda inomhuspoolen,
• supertrevlig hotellpersonal (den sociala miljön är ju lika viktig som den byggda miljön).