arkiv

hållbar stadsutveckling

Fortsättning på föregående inlägg.

Besök hos vänner på Amager på Geislersgade – radhus av samma typ som Kartoffelraekkerne (byggda av Arbetarnas Byggförening) med högt bevarandevärde

Sista dagen på Öresund-runt-till-fots började i solsken men slutade i hällregn på svenska sidan. För min del blev därför sista delsträckan bara 5 km från Amager Strand till Kastrups station och sedan fick tåget ta mig ända hem till Lund. Men min partner fullföljde resplanen och tog även sista sträckan från Hyllie till Lund (24 km).

Amager är en stad i staden och här finns mycket kvar att utforska inser jag efter att ha bläddrat i Bygdeatlas Amager som gavs ut på 1990-talet av danska Planministeriet och Planstyrelsen. Stadsdelen är platt (1–5 m ö h) och både gång- och cykelvänlig.

Denna resa till fots runt sundet gjorde vi för nästan en månad sedan (13–19 aug 2020). Idag åker jag över sundet på nytt för att bland annat se Tomás Saracenos utställning Event Horizon från en roddbåt i Cisternerne. Trots coronapandemin finns det flera höjdpunkter i en skånings vardag.

Fortsättning på föregående inlägg.

Hotel Ottilia i förnyeleområdet Carlsberg Byen mellan Fredriksberg och Vesterbro

Europaskolan i Carlsberg Byen

Vi lämnar Carlsberg Byen som omvandlingsområdet kallas mellan Fredriksberg och Vesterbro. På vägen passerar vi Europaskolans skolgård som trots en tillbyggnad mot gatan har kontakt med gatan genom en uppglasad del. Efter ett bad på Islands Brygge och 11 km senare är vi framme vid Studio Hotel vid Amager Strand mitt ibland Köpenhams nya kvarter som blandar höghus med bostadskvarter i fyra till fem våningar. Det är ofattbart att detta är vårt första besök på Amagers strand med ö och lagun (anlagd 2004–2005).

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

Vi närmade oss Charlottenborg i holländsk barockstil från baksidan

Den praktfulla entrésidan på ett av vandringens alla slott

Vi har nått bekanta stadsdelar i Köpenhamn och målet är Hotel Ottilia i nya Carlsberg som är hela vandringens höjdpunkt – när det gäller såväl såväl arkitektur, ljusdesign och nattlogi. Hotellet är inrymt i bryggeriets gamla lagerkällare från 1969. Den kallas så trots att det är en byggnad ovan jord.

Byggnaden är originellt renoverad av Architema Architects och Christoffer Harlang Architects men ändå med hänsyn till t ex ursprungsfasaden mot gatan. Anslaget är både rått och respektfullt. På en stor del av de invändiga ytorna är stommaterialet helt frilagd (t ex rå betong med synlig ballast). Installationer som t ex sprinklers i hotellrummen är inte inklädda utan helt synliga.

Lobby med plats för arbete vid skrivbord i ett rum som exponerar flera materiallager och byggnadskonstruktionen

Hotellreceptionen är en trappa upp

Svala hotellrum trots sensommarvärmen

Ljussättningen överraskar eftersom den är både funktionell och en fröjd för ögat. Dessutom förstärker nerpendlade armaturer den generösa rumshöjden. Oj, vad jag är tacksam för att vi hade möjlighet att tillbringa en natt just här. Vid framtida besök i Köpenhamn kommer jag absolut att följa utbyggnaden av Nya Carlsberg. I närheten finns dessutom Cisternerna som, sedan de övergav utställningarna med modern glaskonst 2013, bjuder på den ena minnesvärda utställningen efter den andra.

Utsikten från takterrassen med restaurang

Fortsättning följer…

 

 

Fortsättning på föregående inlägg.

En av alla danska cyklister längs Strandvägen uppmanade mig att fotografera den flotta tremastaren ute till havs

Nattsömnen är extra viktig när man kommer vara på benen i mellan 6 och 7 timmar. I hettan är man tvungen att sova med öppet fönster och då finns alltid en risk för störande ljud. På morgonen ser vi alltid till att komma iväg tidigt när dagsetappen är lång. Trots flera mil i benen är de alltid lika ivriga att komma iväg.

Nattsömnen blev hyfsat god trots att det saknades air-condition på rummet (nattemperaturen var runt 20 grader och dagtemperaturen runt 28 grader). På våra tidigare walk-runs till Berlin och längs Pieter Pad i Holland har det varit självklart att välja hotell med air-condition. Men det hade vi inte en tanke på när vi förberedde vår resa i juni. (Vid den tiden var svenskar inte välkomna i Danmark pga coronarestriktioner men vi chansade på öppna gränser för skåningar i augusti). Vem kunde förutspå en värmebölja under andra halvan i augusti på den 56:e breddgraden?

Det märks att vi är på östra sidan om sundet eftersom det finns gott om privata stränder med egna bryggor längs hela Strandvägen

Dagens sträcka var 33 km men havsbrisen gav lite svalka eftersom större delen gick längs Strandvägen. Den sista biten genom Jaereborg Dyrehave var värst men vacker och nästan tropisk i den heta eftermiddagssolen. Vilken märklig upplevelse att passera hjortar och rådjur i utkanten av en huvudstad! Jag missade tyvärr konstmuseet Ordruppgaard och Finn Juhls hemmuseum som ligger alldeles i närheten men som båda höll coronastängt.

Jaereborgs Dyrhave

Eremitageslottet i djurparken 1734–1736 (Christian VI:s jaktstuga)

Kvällens övernattning i slottsmiljö

Frukosten serverades i Bernstorff slott, färdigställt 1765 (ursprungligen utrikesministern Johan Hartvig Ernst Bernstorffs sommarpalats och numera lokaler för hotell- och konferensverksamhet)

Fortsättning följer…

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Dagens kortare etapp följde strandlinjen och Skåneleden ända till Rå. En tiopoängare vad gäller variation, terräng och omgivningar. Men den största överraskningen var ändå Tallskogsleden – den sista sträckan på ca 5 km i Helsingborg.

Citadellet i Landskrona

Nytillskott i vattennära läge i Landskrona

Hilleshögs dalar

Den kommunala Råå förskola (2013) ritad av Dorte Mandrup arkitekter med träläkt av robinia på fasaden

Belöningen på kvällen var miljön i Vass Restaurang & Bar vid Parapeten i Helsingborg och utsikten mot Norra Hamnen i solnedgången

Fortsättning följer…

Första etappen på 35 km: Lund – Flädie – Borgeby – Löddeköpinge – Barsebäcks by – Häljarp – Landskrona

Coronapandemin satte stopp för årets planerade walk-run genom Holland (den sista halvan av Pieter Pad med Bryssel som slutdestination). Det blev istället en het sjudagarstur runt Öresund som startar direkt utanför dörren den 13 augusti i 28 till 30 grader alla dagar utom den sista. Som vanligt går jag raskt medan maken springer samma sträcka. På ryggen har vi mellan tre och fyra kilo vardera.

Vi passerar flera århundraden på vägen, t ex Borgeby kyrka med torn från 1200-talet

Lite känsla av Holland fast hemma i Skåne

Fortsättning följer …

Inför det kommande året har jag ett utställningstips och ett bostadsprojekt som jag gärna själv skulle vilja besöka när bostäderna står klara under 2020.

Första tipset: För de som befinner sig i Stockholm finns möjligheten att se utställningen Public Luxury till 13 januari. Utställningen är stiligt presenterad, lagom stor och den belyser utmaningar och konflikter som gäller våra gemensamma rum och platser i staden. Vem äger torgen framför centrumanläggningarna i stadens olika stadsdelscentrum och vem äger centrumbyggnaderna? Och hur påverkar ägoförhållanden våra demokratiska rättigheter som till exempel att demonstrera eller hålla politiska tal på något som kan uppfattas som en offentlig plats?

Till vänster: en kartläggning av vem som äger centrumanläggninga och platserna utanför. Till höger: låsta grindar kan skydda boende men stänger även ute andra och komplicerar förflyttning genom bostadsområden

Ett annat fenomen som lyfts fram på utställningen är renovräkning, dvs när fastighetsägare höjer hyran efter standardhöjande ombyggnad av flerbostadshus för att få in ekonomiskt starkare grupper. Att ensidigt bygga om och bygga nytt för ekonomiskt starka grupper är en faktor som bidrar till ökad bostadsojämlikhet (läs inlägget av Carina Listerborn som är forskare på Malmö universitet, http://www.riktigbostadspolitik.se/ ).

Till höger: olika typer av isoleringsmaterial av förnybara fibrer, t ex återvunna tyger och ull

Andra tipset: På min egen önskelista över kommande studiebesök finns projektet Circle House vars fokus är kretsloppsanpassat byggande, eller ”cirkulärt byggande” med dagens språkbruk. Här är avsikten att så många byggnadsmaterial som möjligt ska kunna demonteras utan att behöva uppgraderas. Några enkla åtgärder är t ex att skruva istället för spika, click-golv istället för limmade golv, smart sammanfogning av betongelement, lättillgängliga och åtkomliga schakt för underhåll utan att behöva tillträde till lägenheten. Utanför Århus i Danmark kommer 60 allmännyttiga hyresrätter stå klara 2020. I projektet deltar bland annat tre danska arkitektkontor 3XN Arkitekter, Lendager Arkitekter och Vandkunsten och är delvis finansierat av den allmännyttiga föreningen Realdania.

Har lämnat Hennigsdorf bakom mig och får på nytt vandra längs Havel

Otroligt att denna miljö finns precis i utkanten av huvudstaden Berlin med nästan 4 miljoner invånare

När jag väl var framme i stadsdelen Charlotteburg i västra Berlin var jag tvungen att ta en mindre omväg genom Großsiedlung Siemensstadt – ett historiskt bostadsområde byggt mellan 1929 och 1934 som ritades av berömda funkisarkitekter som Hugo Häring, Hans Sharoun, Walter Gropius och Fred Forbat (den senare verkade även senare i Lund) m fl. Företaget Siemens köpte området när de behövde expandera och Siemens byggde nya fabriker och bostäder åt fabriksarbetarna. Sedan 2008 tillhör en del av bostadshusen Världsarvet. (Dubbelbonus för mig som arkitekt eftersom jag förutom hemmuseer även ”samlar” på Världsarvsområden.)

Karta över Großsiedlung Siemensstadt…

… som såg ut så här 1962 en generation efter att det färdigställts

Huset till höger ritades av Walter Gropius (grundaren av Bauhaus design skola) i typisk funkisstil: rena ytor fria från dekor…

… och andra sidan av samma hus med typiska funkisarkitekturens karaktäristiska horisontella fönsterband

 

 

 

När området byggdes var det unikt på flera sätt. Ambitionen var att bygga flerbostadshus i flera våningar (4 och 5 vån) istället för små egnahemshus med trädgård, rikligt med bevarad och ny grönska mellan de nord-sydligt orienterade lamellhusen, ljusa lägenheter med kök, badrum och balkonger till varje lägenhet. Det jag slogs av var den oväntade variationen i fasaduttryck. När man ser planens repetitiva karaktär förväntar man sig mer likartade exteriörer, ungefär som ett miljonprogramsområde från 60- och 70-talen. Men så blev det inte förmodligen för att flera olika arkitekter med hög integritet fick ansvara för olika grupper av hus. (Jag gissar att det inte fanns något färgprogram eller kvalitetsprogram för husens yttre design.) Den uppvuxna grönskan bidrar förstås också till upplevelsen av ett sammanhållet men ändå varierat område och jag skulle gärna vilja se ifall samma omsorg präglar lägenhetsinteriörerna.

TV- och radiotornet vid Alexanderplatz var en välkommen syn – äntligen framme!

Summering av sommarens ultravandring: Jag kan förstå Linne som tog sig fram till fots på sina botaniska upptäcksresor. Man lägger märke till mer när man förflyttar sig i långsamt tempo (ca 5 km/h), t ex floran nere vid vägkanten och mistelbollarna högt upp i trädkronorna. Sträckan Lund–Berlin, som är ca 40 mil, blev uppdelad i två vandringar. Denna sommarens delsträcka från Waren till Berlin var den finaste och den avlutades söndagen 26 augusti 2018. Men bara någon vecka efter hemkomsten till Lund satte planerarhjärna igång igen och nu finns två nya förslag på långvandringar på bordet – Pieterpad i Nederländerna (50 mil) eller Köpenhamn–Rostock (ca 25 mil).

Fortsättning på föregående inlägg.

Till vänster: Längs huvudgatan i Birkenwerder fanns den här gratismöjligheten för bokälskare – ”Bring ein buch – Nimm ein buch”

 Ett idylliskt parti längs Briesestieg när vi lämnade Birkenwerder

Efter en övernattning i Oranienburg fortsatte vandringen längs med Havel. En mulen dag med en kort regnskur vid kl 15. Men temperaturen var ändå behaglig, strax över 20 grader. Passerade ett av flera vattenreningsverk som förser Berlin med dricksvatten från 20 m djupa brunnar. Det märks även på andra sätt att det inte är långt kvar till Berlin – man ser fler invandrare, fler lokalbor pratar villigt engelska och i Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, finns en större tågstation med pendlare som jobbar i Berlin. 

Det gråa fältet är staden Berlin som få sitt dricksvatten från flera vattenreningsverk från omlandet. Vi passerade eller var i närheten tre av dem – Stolpe, Spandau och Tegel

Vilken service för alla vandrare att få så här utförlig information om flora och fauna och vattenreningsteknik

I Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, ligger ett av Bombardiers regionala tillverkningsställen i Tyskland

 

Fortsättning på föregående inlägg.

En stor del av sträckan gick längs Oder-Havelkanalen som färdigställdes 1914

Superfin sträcka längs med Havel, en rak kanal och slutligen genom stilla blandskog. Lätt men superkort regnskur. Första dan med myggbett. Den mest oväntade händelsen på väg till Berlin inträffade efter att ha vandrat i princip ensam längs en fyra kilometer lång rak skogsväg. I slutet av skogsvägen möttes jag av sex beväpnande poliser på rad med allvarlig uppsyn. Jag blev förstås nervös och trodde att de tillfälligt infört passkontroll för vandrare men det visade sig att det inte var mig de väntade fast jag var ensam i skogen. De hade fått tips av någon i närheten och ville bara veta om jag sett en beväpnad man i t-shirt.

Denna etapp var tung och tröttheten i benen fick avgöra kvällens måltidsställe i Oraninenburg (med drygt 40 000 invånare) – tyvärr bara en sallad på en Döner Kebab istället för på slottsrestaurangen som jag sett fram emot under dagen. Fast jag sov gott i en skön säng på stadshotellet 10 tim i sträck.

Småstaden Liebenwalde med drygt 4000 invånare, småskalig stadskärna och rådhus…

… men även nedlagda gamla industribyggnader i utkanten av staden

Till vänster: Efter en brand fick staden en nyklassicistisk kyrka som ritades av Karl Friedrich Schinkel (färdigställd 1832). Han valde att separera tornet från mittskeppet. Till höger: Karta som visar läget för tegel- och klinkerfabriken, ägd av SS, och koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg. 

Barockpalatset i Oranienburg som blev ombyggt på 1600-talet. Tog mig hit efter maten i kvällssolen för att åtminstone få se det men det fanns ingen tid för att besöka museet Sachsenhausen