(Fortsättning på föregående inlägg)

Sista etappen passerar Café Boule Bränneriet i Maglehem där det går att få god lunch om stället är öppet (det kan varmt rekommenderas även för icke-vandrare som tar andra vägar är nerlagda järnvägsspår).

(Fortsättning på föregående inlägg)

Den ”Stora Vattenriketrundan”, som startar vid Naturum i Kristianstad, tog mig till Everöd över öppna slätter med vida vyer. Vandringsupplevelsen höjdes en nivå efter Everöd tack vare de rikblommande artrika vägkanterna. Floran var densamma som i våra gamla sommarstugetrakter vid Drakamöllan och Ravlunda. Underlaget på den gamla banvallen varierade mellan ljudlös och snabb asfalt och lantligt grus.

Målet var stugbyn i Degeberga (granne med Forsakar) med tre övernattningar. Stugorna byggdes på 70-talet och ägs fortfarande av kommunen – de är enkla men bra planerade och funkade utmärkt för vårt sällskap som bestod av fem personer + 1 spädbarn. Kan varmt rekommenderas!

Stora Vattenriketrundan: (överst) sträckan mellan Kristianstad och Everöd, (nederst) andra delsträckan från Everöd till stugbyn i Degeberga. Obs! kartbildernas skalor är olika

Sammantaget är detta en görbar och lite speciell långvandring för att den till stor del är ganska rak med svag lutning. Tänk dig en kanalvandring utan vatten och betydligt smalare ”flodbädd” men som på ett liknande sätt skär igenom landskapet. Något annat som är speciellt med en banvallsvandring är alla små stationshus längs sträckan som ofta konverterats till sommarhus. De stationshus som jag passerade är byggda i samma tidstypiska arkitektoniska stil (med fasader i tegel med murad dekor och tilltagna taksprång med synliga taktassar). Och det är inte särskilt konstigt med tanke på att Statens Järnvägar hade ett eget arkitektkontor (1855–1986).

Buss 550 tog mig till från stationen i Kristianstad till starten för dagens nästan 3-milavandring – Arkelstorp norr om Kristianstad. Sträckan längs Råbelövssjön tillhör inte mina favoriter men hade kanske varit mer njutbar om jag stannat vid badplatsen. Tät ensartad vegetation hindrar utblickar mot vattnet utom vid badplatsen. Det var desto finare att gå längs östra sidan av Araslövssjön när jag närmade mig Kristianstad.

Väl framme i Kristianstad tog jag in på det trivsamma Hotel Park Allé. Dagen efter var en vilodag men benen fick ändå tillfälle att röra sig längs den stadsnära Linnérundan i Vattenriket (6 km).

Skåneleden SL 6: Från Arkelstorp letar sig leden söderut på den gamla banvallen mot Österslöv. Från Österslövs badplats fortsätter leden till Kristianstad via Aralövssjön

Den gamla Allarpsvägen var en fin inledning på vandringen från Arkelstorp – precis vad jag gillar

Förra veckans fredagsvandring gick genom Kalvebod Fälads torra gräs- och våtmarker med de svarta paviljongerna (designade av Adept) och fortsatte en kortare bit längs den trafikerade motortrafikleden som förbinder Västamager med Själland. Vandringsturen passerade avslutningsvis natursköna Bröndby strand och Vallensbäck. Målet var museet för samtidskonst i Ishöj (Arken) och den flotta utställningen ”Unseen” med 11 verk av Anish Kapoor.

Memory, 2008 (cortenstål)

Försiktigt närmar man sig den väldiga formens mörka tomrum på andra sidan väggen

Utställningen fortsatte i samma anda som vandringen – storleken på flera av hans verk kräver nämligen att man som betraktare rör sig runt dem. Materialen och detaljutförandet tål dessutom en närgranskning – pigment och vax ligger till synes naturligt format på golvet och öppningen till det inre av den jättelika formen i rosttrögt stål ansluter snyggt till hålet i väggen. I några av Arkens salar finns installationer i form av speglar som böljar fram i rummet eller hänger på en vägg. Men de förvränger vår spegelbild och får oss att stanna upp, tänja och vrida våra kroppar. Spegeleffekter är tacksamma och möten med den typen av speglar blir ofta lekfulla.

Grave, 2019 (harts, jord och pigment) och S-kurva, 2006 (rostfritt stål)

Vänster: At the edge of the world, 1998 (glasfiber, pigment). Omsluten av ett svävade djuprött rum. Höger: Destierro, 2017 (jord, pigment och grävmaskin). Det röda landskapet smittar av sig i taket som lyser rött