(fortsättning på föregående inlägg)
Efter tre dagars vandring och övernattning på en golfanläggning kan man fundera på om det går att bedöma vandringssträckors kvalitet i likhet med Svensk Golfs ranking av golfbanor. De senare bedöms enligt ett system som delar upp spelupplevelsen i tre komponenter. Dessa viktas olika (%) beroende på i vilken grad de anses bidra till spelupplevelsen: design, arkitektoniska värden – 60% (banans utformning), banans skick – 20%, och estetik och omgivning – 20%.
Alla tre komponenter skulle kunna överföras till gångupplevelsen av en specifik vandringssträcka och komplettera svårighetsgrad (”lätt, enkel svår”).
Design: Hur omväxlande sträckan är, t ex böljade/plan, slätt eller rufft underlag, öppenhet/slutenhet, överblick/överraskning, park/skog, aktivitet/stillhet, ljud/tystnad, enhetlighet/mångfald, dunkel/ljushet, doftande/doftfri.
Skick: Sträckans skick måste viktas högre än för spelupplevelsen av en golfbana. Som vandrare uppskattar jag att märkningen är nymålad och avstånden korta mellan markeringarna, och att stigarna är fria från sly. Man vill få intrycket av att sträckan inte är bortprioriterad i skötselplanen och att andra har gått här förut. Då känner man sig trygg och vet att man kommer vidare.
Estetik och omgivning: Sträckans start är viktig och ska väcka lust, vara välkomnande och vacker. Estetiska värden kan förstås diskuteras men många kan nog enas om att trafikleder och industriområden har lägre skådevärde. Jag skulle vilja vidga detta element – estetik och omgivning – till att vandrare kan vara mer beroende än bilburna golfspelare av goda kommunikationer till sträckans start och stopp. Sträckans fysiska koppling till omgivningen bör därmed viktas högt.
Men går det verkligen att i ett sammanfattande tal beskriva en total vandringsupplevelse av en specifik sträcka? Det finns så mycket mer än komponenterna ovan som påverkar upplevelsen. Exempelvis historiken (upplevelsen av föregående sträckan, t ex ”upplevd mättad på naturstigar”), dagsform och mottaglighet för intryck (som i sin tur påverkas av sömnkvaliteten, stress, intentionen med vandringen), minnen (personliga och kollektiva) och inte minst väder (vindriktning, temperatur och nederbörd) och säsong (mygg, knott och fästingar).
Det finns alltså invändningar mot ett sammanfattande betyg för att beskriva vandringsupplevelsen av en specifik stäcka. Jag nöjer mig istället med att bejaka den sammansatta upplevelsen av att bara vandra.
Fortsättning följer …