arkiv

mätning & uppföljning

Detta inlägg är en längre vardagsberättelse som vänder sig särskilt till småhusägare med ett vattenburet värmesystem med följande komponenter: elpatron i en värmeberedare (eller ackumulatortank) och elektronisk stryrning av elpatronen.

Snöklädda solfångare i slutet av mars hjälper inte mycket

Mars 2018 har varit en annorlunda mars-månad på flera sätt. Jag minns inte att mars har varit så här kylig med så många snöfall sedan vi flyttade in i huset 2010. Oturligt nog har detta sammanfallit med något obestämt fel på den externa elektroniska styrningen av elpatronen i ackumulatortanken samtidig som cirkulationspumpen till radiatorkretsen gick sönder. Det enda som hänt utöver det vanliga var ett flera timmar långt strömavbrott i Lund 5 februari. Vi vet inte om det finns något samband men när strömmen kommer tillbaka efter ett strömavbrott kan en kortvarig strömspik uppstå när spänningen tillfälligt höjs över 250 volt.

Det hela började med att vi upptäckte att elpatronen bara ”orkade” värma tanken en begränsad tid efter att rumstermostaten kallat på värme på morgonen (efter nio timmar lång nattsänkning av inomhustemperaturen). När rumstermostaten efter nio timmar registrerar att rumstemperaturen sjunkit under det inställda börvärdet på drygt 20 grader skickar den en signal till shunten under tanken. Shunten öppnas då och skickar ut värmevatten från tanken till radiatorerna. Normalt ska elpatronen hålla 60 grader i övre delen av tanken men under den senaste månaden fungerar det endast ett tag. Elpatronen levererar plötsligt ingen värme längre och då sjunker förstås temperaturen i tanken i takt med att värme tappas av. Då behövs en annan värmekälla och under denna snörika och kalla månad har det inneburit vedeldning morgon och kväll. Vanligtvis eldar vi enbart på kvällen och låter elpatronen värma på morgonen. Solfångarna har tyvärr varit snötäckta eller så har det varit för mulet för att det ska ge tillräckligt med solvärme. (Men även om det är minusgrader och snö på takets solfångare kan solen värma de flesta rummen genom stora södervändafönster.)

Vedleverans mellan två snöfall från Lundaved till nästa års uppvärmningssäsong

Som vanligt när ett sådana här oväntade problem inträffar kollar man diskussionsforum som tagit upp liknande problem med elpatroner som inte värmer. Men i vårt fall var det inte till någon större hjälp eftersom vi har en, för småhus, ovanligare lösning med elektronisk styrning av elpatronen. En vanlig teknik är en inbyggd mekanisk temperaturstyrning  i elpatronen. Med en sådan lösning blir temperaturområdet (dvs temperaturdifferensen mellan elpatronens tillslag och frånslag) ganska stort och det var anledningen till att vi valde elektronisk styrning. I vårt fall handlar det inte om en förkalkad elpatron eftersom ackumulatortanken inte innehåller genomströmningsvatten. (Vid förkalkning uppträder dessutom elpatronen på ett annat sätt med kortare tid mellan till- och frånslag.)

Elpatronen är monterad i tanken och har en inbyggd mekanisk termostat som syns utanför tankens isoleringen (här med avmonterat plåthölje)

Extern väggmonterad elektronisk termostat som styr elpatronen i tanken

Felsökning är som forskning. Det är lätt vara för snabb med att dra slutsatser och hitta förklaringar.  Ofta finns det faktorer som stör de verkliga orsakssambanden. I vårt fall insåg VVS-teknikerna att cirkulationspumpen hade slutat fungera och när den var utbytt trodde vi att problemet var löst. Men det visade sig att problemet kvarstod: elpatronen som inte ”orkar” värma trots att den ektroniska termostaten visar att elen är på. Efter vår kontroll av elförbrukningen på elmätaren gissar elektrikern att problemet förmodligen finns i den elektroniska styrningen som i sin tur innehåller flera komponenter: termostat med digital display och temperaturgivare, transformator (från växelström till likström) och två halvledarrelä som behöver slå till för att ge elpatronen ström. Allt hade nog gått att lösa snabbare om vi själva hade kunnat mäta spänningen. Elektrikern, som har varit här ett par gånger och mätt, har tyvärr kommit just när elpatronen har fungerat, vilket förstås gör felsökningen svårare.

Termostatådans inre: transformator till vänster och två halvledare till höger om transformatorn som slår till och skickar ström till elpatronen när termostaten har gett signal

Så än är problemet inte löst men snart byter elektrikern termostaten och då får vi se. Det positiva är en ny och energisnål cirkulationspump med variabelt flöde som drar 16-18W istället för 46W, dvs en årlig energibesparing på 60 % eftersom pumpen går hela året.

Energieffektiv pump från WILO

Men precis som mycket av den vetenskapliga forskningen kommer vi inte med säkerhet att veta den verkliga orsaken till att två fel inträffade samtidigt, dels den elektroniska styrningen och cirkulationspumpen: teknisk livslängd eller strömspik, eller både och.

Fortsättning på föregående inlägg.

Det var värre för en annan småhusägare i bekantskapskretsen som nästan behövde byta en kombinerad gaspanna och frånluftsvärmepump av modell IVT 665 från 2005. Orsaken var sönderrostade blad på frånluftsfläkten i värmepumpsdelen. Felet upptäcktes för att det uppstod missljud. Tillverkaren meddelade reparatören att fläkten inte längre fanns som reservdel men som tur var hade reparatören en extra fläkt på lager. Detta illustrerar andra sidor av producentansvaret, nämligen vikten av att välja tåliga material som håller och att tillhandahålla reservdelar så länge deras produkter finns på marknaden. Min slutsats är att det krävs regleringar för att motverka planerat åldrande. En marknad med företag som drivs av att sälja mer och ofta sämre produkter kommer inte att ta ansvar för lång livslängd utan tvång.

Varannan seminarieinbjudan som hamnar i min inkorg handlar numera om cirkulär ekonomi, dvs en ekonomi som bygger på kretsloppstänk genom hushållning med resurser. Konkret kan det betyda att företag tillverkar produkter med lång livslängd och andra företag använder affärsmodeller som går ut på att sälja tjänster istället för produkter. Det återser att se om samhällsaktörer menar allvar med cirkulär ekonomi så att konsumenter slipper byta produkter helt i onödan och på så sätt minska slöseriet.

God jul!

Foto: Patrik Renmark

I höst har ett par händelser inträffat som påminner mig om tillverkarnas ansvar, att konsumenter behöver larma och politiker förändra. Droppen kom igår på ett halvdagsseminarium om hållbarhet och LED-belysning i ett livscykelperspektiv. I korridorerna hörde jag att det är på förslag att EU kanske sänker kravet på lång livslängd för LED-lampor. Lamptillverkare vill ju fortsätta sälja lampor (!). Livslängd och ljuskällor är inte enkelt eftersom man med livslängd kan behöva mäta på flera olika sätt, t ex efter den tid då 50% av lamporna fortfarande fungerar eller efter den tid då lamporna har kvar 80% av sin lyskraft*. Det finns anledning att återkomma till livslängd och LED i ett framtida separat inlägg.

Tillbaka till vad som startade detta inlägg. Vilka händelser tänker jag på? I vårt miljöklassade hus Villa Trift 3.0 har vi en roterande värmeväxlare som återvinner mer än 80% av värmen ur den utgående rumsluften, eller frånluften som den kallas på fackspråk. Värmen förs över till den inkommande uteluften som sedan sprids genom kanaler till sovrum och vardagsrum (tilluft). Tilluften som når rummen håller en temperatur på mellan 17 och 19 grader. Systemet kallas FTX som betyder mekanisk från-(F) och tilluft (T) med värmeåtervinning (X). I ett FTX-system behövs ingen kompressor som kramar ur värmen till skillnad från en frånluftsvärmepump som också hämtar värme ur frånluften för att värma tappvatten och radiatorkretsens vatten. I vår roterande värmeväxlare av modellen Pingvin Eco från finska Enervent snurrar en rotor mellan ett halvt varv till 9 varv per minut som består av 80 meter lång veckad aluminiumplåt. Enligt Energimyndigheten kan ett sådant system ge en årlig energibesparing på ca 3000 kWh i ett nytt hus med lufttätt klimatskal som ligger i Malmö.

Ventilationsvärmeväxlaren passar bra ihop med resten av vårt värmesystem eftersom sol och biobränslen värmer vattnet, vi får uppvärmed tilluft och ett dragfritt hus. Efter sju år i huset kan vi konstatera att vi är supernöjda med helhetslösningen. När det gäller drift och underhåll av ventilationsvärmeväxlaren byter vi filter fyra gånger per år (vid varje dagjämning och solstånd) och fläktremmen är utbytt en gång mot en tåligare variant.

Till höger syns FTX-aggregatet med öppen lucka och till vänster visar reparatören var det behöver rengöras på insidan av plåthöljet under tätningen av läder

Det som hände tidigt i höstas var att vi upptäckte ett missljud i ventilationsaggregatet och elbatteriet började värma tilluften fast det var milt utomhus (elvärme för att förvärma tilluften till ca 19 grader behövs normalt bara vid minusgrader). Vi hittade inga tänkbara förklaringar i manualen. Reparatören gissade på olika alternativa orsaker till problemet, bland annat att det var något fel på rotorn eftersom den slutade snurra efter ca en halvtimme efter omstart. Det lät ju väldigt oroande att behöva byta rotor efter bara sju år. Efter snabb teknisk support från den finska tillverkaren på svenska fick reparatören tipset att rengöra plåten under tätningen som är av läder. Efterhand fastnar lite rester av tätningen på plåten som gör att friktionen ökar och rotorn får problem med att snurra trots att drivremmen snurrar. Det krävdes alltså bara en grundlig rengöring på ställen som inte var direkt synliga på insidan av plåthöljet.

Mitt råd till tillverkaren är skriva mer utförligt i manualen om vad som ska rengöras och vilka konsekvenserna blir om komponenterna inte rengörs. Skriv ut vad som exakt kommer att behöva göras och använd förklarande bilder. I manualen som följde med aggregatet står det så här: ”Underhållet är närmast begränsat till utbyte av filter och rengöring av fläktarna och rotorn.” Det behövs inte mycket för att spara resurser och undvika onödiga komponentbyten. Bra underhållsmanualer är ett måste för ansvarsfulla producenter. Nu hade vi i alla fall tur som hade tillgång till en bra reparatör som tar privatkunder och att tillverkaren tillhandahåller snabb teknisk support.

Fortsättning följer…

Läs mer om dagens regler för LED-lampor här

 

 

bild_1023

När Villa Trift byggdes 2010 blev pergolan av furu på terrassen struken med järnvitriol som egentligen bara påskyndar övergången till den omtyckta silvergrå färgen (omtyckt av åtminstone många arkitekter). Snickaren som monterade pergolan varnade för att behandlingen aldrig skulle hålla – och han fick rätt. Nedre delen av reglarna, som lutar 25 grader ut från huset, har redan ruttnat.

Hur kunde jag avstå från att t ex välja tryckimpregnerat virke eller göra en träskyddsbehandling? Jag var beredd att ta risken eftersom jag hade sett panel enbart behandlad med järnvitriol på ett miljöanpassat bostadshus i Umeå. Arkitekten, som dessutom var min lärare, hade bara goda erfarenheter av järnvitriolbestruket trä. Han försäkrade att hållbarheten var lång. Det finns kanske flera tänkbara förklaringar till den korta hållbarheten här på Skördevägen i Lund, som t ex sämre virke, att träkonstruktionen är mer utsatt (det rinner ju regn längs med de lutande reglarna) eller andra klimatskillnader. När det gällde panelen på huset var jag i gengäld mer försiktig och gick efter Folksams utmärkta färgtest. Valet föll på Beckers akrylatfärg ”Perfekt”. (Tillverkaren har utlovat 12 års målningsintervall och om sex år får vi se om det stämmer.) Färgen är fortfarande bland de som rekommenderas i testresultaten från 2015.

Nu är en ny konstruktion beställd i galvaniserat järn med längsgående reglar av limträ med OrganoWoods kiselbehandling. Första strykningen med nr 01 ger ett rötskydd och andra strykning med nr 02 ger ett smuts- och vattenavvisande skydd. Det finns andra system med samma egenskaper som t ex Sioo:x Original Träskydd och Sioo:x Original Ytskydd. Kiselbehandlingen är helt miljöanpassad utan farliga ämnen (se OrganoWoods byggvarudeklaration som finns föredömligt lättillgänglig på hemsidan) I somras testade jag behandlingen på de nya trätrallarna som tar upp nivåskillnaden i växthuset och de ljusnar långsamt. Om några månader får de samma silvergrå färg som järnvitriolbehandlat trä – en effekt av strykningen med nr 01.

bild_1010
Ovan: De nya impregnerade trätrallarna med OrganoWoods behandling 

Nedan: De ursprungliga trätrallarna som var behandlade med järnvitriol. Sex år senare var en av läkten på den yttre var helt rutten. Tyvärr fanns inte samma dimensioner i impregnerat virke vilket påverkade utseendet till det sämre enligt mig

bild_1011

Obs! Eftersom jag väljer att ange de fabrikat som jag testar eller har har haft positiv eller negativ erfarenhet av kan läsare tro att det är en reklamsponsrad blogg. Men jag är en helt oberoende bloggare som alltid tackar nej till erbjudanden från företag

bild_900
Vilken njutning att få se luckan stå på glänt igen när solen skiner!

Det har gått sex år sedan Villa Trift färdigställdes. Jag är glad att vi lät bygga det fasadintegrerade växthuset/uterummet samtidigt som bostadshuset. Den ursprungliga planen var att avvakta med växthusbygget för att hålla byggkalkylen. De automatiska lucköppnarna var en tilläggsbeställning. Lucköppnaren kräver ingen el eftersom den innehåller vax som expanderar när temperaturen blir 20 grader i växthuset. Men enligt butikens instruktioner ska vaxpatronen skruvas av varje vinter och förvaras inomhus för längre livslängd. Efter att ha bytt ut den ena patronen för en vecka sedan inser jag det orimliga i att skruva loss patronen varje vinter: fjädrar, flera skruvar och en sprint måste lossas. Dessutom måste stegen fram eftersom luckorna sitter 2,5 meter över golvet. Nu är den ena utbytt efter sex år. När luckan inte öppnas vet man att det är dags. Har vi tur håller den andra ett tag till. Deltagare på diskussionsforum har haft samma lucköppnare i upp till tio år. Det som återstår är att ersätta den tidigare plastknoppen mellan glaset och lucköppnaren så att glaset inte ligger direkt mot stålet. Plasten tål tydligen inte värme och UV-strålning hur länge som helst. Men var hittar man en sådan plastknopp?

bild_901
Vaxpatronen till lucköppnaren Univent i det väggmonterade växthuset (Serralux, 3 x 4,5 m, 25 graders taklutning)

 

bild-737
Jag är så glad för vårens upptäckt – två självetablerade slånbuskar stormtrivs i trädgårdens vilda hörna och ett stort bestånd svalört har fått nytt livsrum under den utglesade forsythiabusken. När vi flyttade hit för fem år sedan höll brännässlor på att ta över. Enligt vissa trädgårdsentusiaster är slånbuskar en styggelse eftersom de har lätt för att sprida sig. Men i just denna del av trädgården är matjorden som sämst (våt och kompakt). Då är man glad för buskar som överlever.

bild-735

bild-736
Utsikten mot nordöst från det högt sittande köksfönstret över diskhon är en bullervall som gick i vitt och grönt redan i mitten av april i år. Bullervallen säkerställer att Naturvårdsverkets riktvärden för tågtrafikbuller inte överskrids, dvs 55 dBA i ekvivalent ljudnivå (medelljudnivå) och 70 dBA i maximal ljudnivå. Enligt ljudmätningen som utfördes för fem år sedan är ljudnivån vid den mest ljudutsatta fasaden 47 dBA ekv och 70 dBA max. Läs mer om ljudmätningen i Villa Trift 3.0 från 2010-05-25

bild-692
Nya badrumsdörren Addera Lodge av äkta massiv furu rakt igenom

Villa Trift 3.0 på Skördevägen i Lund är ett egenritat kataloghus. När grundmodellen anpassades för familjens behov och för att minska byggnadens miljöpåverkan ingick innerdörrar av oljad massiv furu i husdrömmen. Varför? Ett viktigt skäl var hållbarheten på lång sikt. Lackerade träfiberdörrar med målad ytbehandling är känsligare och småskador är ofta mer synliga. Tyvärr valde dörrleverantören att plocka bort innerdörrarna i furu från sitt sortiment när det blev dags för upphandling 2009. Det blev istället vita lackerade innerdörrar, modellen Addera 8001 från Dooria. Eftersom jag är arkitekt med miljöinriktning byter jag ogärna ut något som fungerar. Men efter fem års användning visade det sig att innerdörrarna i badrum och wc var alldeles för fuktkänsliga. Det var till slut dags att hitta en bättre permanent lösning i stället för att fortsätta reklamera varorna.

bild-693
Auro hårdolja nr 126 för behandling av bland annat träytor, inköpt på Byggfabriken i Malmö

bild-691
Till vänster: nymonterad obehandlad innerdörr Addera Lodge i trävitt. till höger: samma dörrblad med två strykningar hårdolja nr 126 från Auro (och lätt mellanslipning med finaste sandpappret). Alla sidor på dörrbladen är helt unika eftersom antalet kvistar och träets utseende varierar

Till min glädje upptäckte jag att samma dörrtillverkare åter har en massiv obehandlad furudörr i sitt innerdörrsortiment med modernt snitt – modellen Addera Lodge med ramträ av massiv furulamell och spegel av furu. Sedan årsskiftet har spegelkonstruktionen ändrats och innehåller inte längre någon kärna av mdf-board (träfiberskiva). Alternativet att välja furudörrar i allmogestil har förstås alltid funnits men de stämmer inte med husets formspråk och inredning. Jag uppskattar också möjligheten att beställa en obehandlad dörr så att jag kan välja min egen slutbehandling. Valet föll på Auros hårdolja nr 126 som gör träytan avtorkningsbar och ändrar kulören från trävitt till en honungsfärgad ton. De utbytta dörrarna (Addera 8001) har också ramträ av massiv furulamell men med pålimmad mdf på samtliga sidor och spegelfyllning av mdf. Mdf (Medium Desity Fibreboard) består av sammanpressade träfiber som bland annat har miljömässiga fördelar. Men om det råkar tränga in fukt, t ex i samband med vattenstänk som inte omedelbart torkas av, är risken stor att träfibrerna lokalt sväller och färgen lossnar. Innerdörrar i våtutrymmen med tunt träfanér är sannolikt lika fuktkänsliga. Detta är något som jag har upptäckt i nyrenoverade omklädningsrum där fanér på dörrbladets undersida lossnar av fuktbelastningen.

När ni väljer innerdörrar finns det alltså anledning att vara uppmärksam på vad som ligger bakom beskrivningen ”massiv dörr” och i vilken miljö dörren ska sitta. Båda modellerna Addera Lodge och Addera räknas som massiva men den senare är mantlad med mdf som är betydligt mer fuktkänslig än rent trä. Personligen värderar jag funktionalitet och utformning lika högt och föredrar äkta ”äkta vara”, dvs trä rakt igenom.

bild-694

Här kommer en kort historik i bild med kommentarer:

bild-687
Första fuktskadan 2012 i nederkanten av dörrbladet till wc/d. Den befinner sig delvis i våtrumszon 1 och är därför utsatt även om alla som duschar har fått noggranna instruktioner att torka av ev vattenstänk på dörr och tröskel. Dooria var hyggliga och ersatte dörren med en ny dörr

bild-688
Fuktskada 2014 i andra dörrbladet. Insåg att det inte räcker med att torka av dörrens vattenstänk efter duschen. Gjorde därför ett försök att försegla bottenträet för att hindra fukt från att sugas in i träfiberskivan av mdf. Det höll betydligt bättre än första gången när rambotten var oskyddad. Till höger syns undersidan av dörrbladet med försegling av metalltejp

bild-690
Dörrbladet i badrummet som någon gång fått lite olyckligt vattenstänk från tvättstället har suttit här sedan huset byggdes 2010. Men nu befinner vi oss i våtrumszon 2. Ett dörrblad bör vara mer tåligt än så speciellt om det finns småbarn i huset som gärna plaskar friskt

bild-689
Samma dörrblad med skada i spegeln