arkiv

ljus

Detta inlägg kopplar till en serie tidigare inlägg om samma ämne – svårigheten att välja rätt ljuskälla och armatur för att skapa den önskade belysningen. Det är svårt för många, även för mig trots fyra års heltidsstudier som doktorand i ämnet ljus, mörker och hälsa.

Ljusdesignern Hervé Descottes menar att det finns det six belysningsprinciper att ta hänsyn till när man ljussätter: 1) belysningsstyrkan (eller illuminans som det heter på fackspråk), 2) ljustäthet (luminans på fackspråk som beskriver mängden ljus som når ögat i en viss riktning, dvs hur en yta reflekterar mer eller mindre ljus), 3) färgåtergivning och färgtemperatur (t ex om hudfärgen ser naturlig ut eller färgen på föremål medan temperaturen anger om ljusfärgen är varm eller kall), 4) höjden (dvs hur högt upp en ljuskälla är placerad), 5) närhet mellan ljuskällor (dvs hur nära lde är placerade), och 6) riktning och spridning (t ex om ljuset är fokuserat som en spotlight eller  om ljuset sprids i alla riktningar som i en mjölkad ljusglob).

Det är bra och användbara principer. Men sedan LED-lampans intåg i hemmet behöver konsumenter dessutom ta hänsyn till nyansen på ljusfärgen. En glödtråd som brinner, t ex i de utfasade glödlamporna och halogenlamporna, har exakt samma ljusfärg vid en viss temperatur. Vid t ex 2 700 Kelvingrader ger en glödtråd exakt samma varma gula sken. Men en lysdiodiodlampa (LED) kan ha olika nyanser även om det står 2 700 K på förpackningen. Ljusfärgen kan t ex dra mot rött eller gulgrönt. Till skillnad från glödande tråd är det inte lätt att åstadkomma exakt ljusfärg med halvledare och lyspulver som får LED-lampor att lysa. Därför behöver man se ljuskällorna lysa före köp. Jag köper helst lampor från samma tillverkare vid samma tillfälle om det är en grupp lampor i samma rum som ska bytas eller som regleras av samma strömbrytare.

I mitt eget ”levande hemlaboratorium” har jag testat att blanda olika ljusfärger. Det första försöket var en katastrof men det andra blev riktigt bra. Första gången testade jag att ersätta varma ljuskällor (2 700K) med kallare (drygt 3 000 K) i takets ljusglober i entréhallen. Men det var en märklig känsla att gå från ett varmt allmänljus till ett kallt. Hallens ljus var dessutom synligt från andra rum.

Kallt ljus (4 000 K) i takarmaturerna som allmänljus i köket och varmt ljus (2 700 K) som arbetsbelysning

Andra tillfället var i våras. När det var dags att beställa två nya ljuskällor till tre nerpendlade takarmaturer över matbordet trodde jag att jag hade beställt sedvanliga 2 700 K i en webbutik med oklar teknisk specifikation. Men i paketet låg istället tre LED-lampor med superkallt ljus – 4 000 K som är vanligt i Japan. Vad göra? Antingen skicka tillbaka och betala dyr frakt jämfört med varuvärdet eller hitta en annan plats för det kallare ljuset. Nu sitter de i Ifö-armaturerna i köket nära fönstret och i taket. De styrs dessutom av samma strömbrytare. Här fungerar det utmärkt och det kan hänga ihop med placeringen nära fönstret. Ljusfärgen 4 000 K motsvarar nämligen färgen på dagsljuset som kommer in genom köksfönstret på förmiddagen. Ögonen är redan vana vid att se blandningen av vitt dagsljus och varmt elektriskt ljus samtidigt. Förväntningar kan ju också påverka upplevelsen av en ljusmiljö. Nu har köket blivit en ljusbox för att boosta humör och stimulera den inre kroppsklockan på morgonen. Och på kvällen använder vi de belysningen över arbetsbänken och barbordet som har varma ljuskällor.

Fortsättning på föregående inlägg.

När den hopplösa ljusarmaturen Volume åkte ut för andra gången var det dags för en ersättare. Alla turerna kring Volume finns utförligt beskrivna i tidigare inlägg som visar att fiffig och nytänkande design aldrig räcker när de tekniska komponenterna inte håller måttet.

När Volume försvann från fönsterbrädan insåg jag att den trots sitt lilla format ändå skymde en märkbar del av dagsljus och utblick. Det är alltid en bra övning att plocka bort lite saker i fönsteröppningen. Då ser man mer av allt utanför och rummet upplevs direkt som ljusare. Så när det var dags att välja en ny ljusarmatur till fönsterbrädan ändrade jag mina kriterier: ingen dimmerfunktion och gärna en ”osynlig” armatur med mindre ”kropp” som varken blockerar för mycket av det infallande värdefulla dagsljuset eller hindrar utblicken mot trädgården.

På plats finns nu en Karl Johan designad av Signe Hytte, som finns i två tilltalande varianter – en med mjölkat glas och fot av trä och den andra med lätt rökfärgat glas och fot i svart sten. Valet föll på den senare för att ett nästan klart glas släpper in mer dagsljus utifrån under dagen. Det är dessutom viktigt att välja rätt typ av ljuskälla. En transparent glaskupa gör sig bäst med en klar ljuskälla (LED filament, 2W, 400 lumen, 2700 K). Men när armaturen är tänd på kvällen behövs ett kompletterande lager som sprider ljuset och avbländar ljuskällan – en uppgift för den ljusa glesvävda linnegardinen.

Ljuskaraktären blir helt annorlunda jämfört med den tidigare armaturen Volume med mjölkvitt akrylglas. Nu glittrar det i stället i fönstret tack vare ljusreflexerna. Samtidigt bidrar gardinen till att ljuset sprids över en större yta som kan lysa upp rummet. En ljusarmatur kan behöva hjälp av sin omgivning. Nu ser jag fram emot ett stadigt skimmer utan flimmer när kvällarna blir mörkare efter höstdagjämningen som infaller om en vecka.

Fortsättning på förehående inlägg.

Utsikt från Lemelerberget över blommande ljunghedar. Precis rätt månad för vandring längs Pieterpad

När jag plockat upp och läst på lappen som någon tidigare vandrare tappat på marken blev jag påmind om mitt forskningsämne – ljus och hälsa. Mer specifikt handlar det om ljusets påverkan på dygnsrytm och sinnestillstånd hos ”friska” människor, dvs utan någon sjukdomsdiagnos som t ex årstidsbunden depression. Papperslappen på vandringsstigen visade sig vara en avriven bit av en inköpslista med bl a melatonin. Till skillnad från Nedeländerna kan man i Sverige bara köpa melatonin på recept.

Melatonin är ett mörkerhormon som produceras i tallkortkörteln och signalerar att det är natt. Dagaktiva djur som människor vet att det är dags att vila medan nattaktiva djur som t ex möss vet att det är dags att jaga föda. Melatonin kan tillföras kroppen utifrån i form av tabletter, t ex om man är blind och har skadat de ljuskänsliga gangliecellerna i ögat (den tredje ljusreceptorn), om man har jetlag och vill påskynda kroppsklockans tidsomställning till lokal tid eller för att använda det som milt sömnmedel. I Sverige är tabletterna receptbelagda och många forskare menar att det är helt rätt. Det är inte lätt att dosera på egen hand och veta exakt när man ska ta det.

Stark sol gör kompassskyltens text extra tydlig med skarpa skuggor

Men det finns ett annat sätt att ställa om den biologiska klockan som är något längre eller kortare än 24 tim och som inte behöver ge några oönskade biverkningar. Det är ljus! Ljuset som vi exponeras för under dagen blockerar nämligen produktionen av kroppens eget melatonin som bildas i tallkottkörteln. När melatoninnivån är låg får den inre biologiska klockan på så sätt en signal att det är dag och kroppen är inställd på aktivitet istället för vila.

Mycket ljus på dagen före kl 18 förkortar det biologiska dygnet, dvs man blir sömnigare tidigare på kvällen. Det blir tvärtom längre om man utsätter sig för tillräckligt med starkt ljus efter kl 18, men före fyra-fem tiden på morgonen när kroppstemperaturen är som lägst. Tillsammans med fysisk aktivitet är det inte konstigt att jag under dessa dagar kan lägga mig före kl 21. Sedan vaknar jag som en klocka vid 6.30 varje morgon.

Staplad ved under tak byggt i lokal byggnadstradition med vass och höga hörnstolpar

Om gårdagens etapp påminde om sträckan Piraten-Haväng på Österlen så var dagens etapp som att förflytta sig mellan Piraten och Drakamöllan: varierad topografi och terräng, inga samhällen mer än Hellendoorn mellan deletapperna, många storslaga ljunghedar med enar och som tur var mycket skog som svalkade i 30-graders hettan.

Utsikt från Holterberg

Överraskning: Alla höjder, t ex Lemelerberget, drygt 60 m högt, med utsikt över blommande ljung, skog och slätt. Hellendoornse Berg efter Hellendoorn – en 40 meters höjd på åsen Sallandsee Heuvelrug (ett stort naturreservat) – och berget Holtenberg före målpunkten Holten. Återigen spår ftån istiden.
Stimulans: 100 % kakaohalt i chokladen från en ekobutik inköpt i Ommen föregående kväll.

Fortsättning på tidigare inlägg.

I år är det 500 år sedan konstnären, uppfinnaren, arkitekten, ingenjören och forskaren Leonardo da Vinci dog. Han var enastående på så många sätt vilket framgår av den första biografin på svenska av Peter Glas – ”Solen ser ingen skugga”.

Vilken är då kopplingen mellan den nya bordsarmaturen Anglepoise, som har hittat sin plats på ett av skrivborden i vårt hem, och Leonardo da Vinci? Förutom att da Vinci observerade och skrev flitigt om ljus i sina anteckningar ägnade han sig dessutom åt att tänka ut och rita förslag till olika maskiner och anläggningar. När han dissekerade människokroppar var det för att förstå hur muskler och kroppsdelar hängde ihop. George Carwardine (1887–1947) var även han ingenjör. Han designade upphängningssystem för bilar men blev känd för en teknisk detalj som utmärkte en ny generation flexibla bordslampor som kan vinklas i flera riktningar. Han använde spiralfjädrar i sin bordsarmatur ”Anglepoise” på ett sådant sätt att de inte omedelbart fjädrade tillbaka, ungefär som armen på en människa. När den norska ingenjören Jacob Jensen fick rättigheten att sälja armaturen i Skandinavien, och senare även Europa och USA, slog modellen igenom i slutet på 1930-talet. Armaturen varierades något och såldes som Luxo L-1 – en klassiker på många arkitekters skrivbord.

Synliga muttrar som kan spännas vid behov!

Här är armaturen bestyckad med en LED-lampa med kylning baktill som jag genast bytte ut till en LED-filament lampa för att ljuset skulle spridas genom hela skärmen och inte bara den nedre delen

Ljuskällan till vänster är en LED-lampa (5W) med metall baktill som kyler för att göra lampan energieffektivare men täcker nästan halv glasgloben. Ljuskällan till höger är en helt rundstrålande LED-filament dekorlampa (4W) som istället kyls genom gasen i globen. Båda ger ett totalt ljusflöde om 470 lumen och har en varmvit färg (2700 K)

Modellen har genom åren fått flera syskon. Just den här familjemedlemmen, som heter Anglepoise Original 1227 Mini Ceramic, saknar de karaktäristiska fjädrarna men har en vridbar skärm av porslin. Den är enkel, stilig, funktionell och tilltalande både när den är tänd och släckt. Muttrarna som fäster skärmens hållare på lampfoten är helt exponerade både på lampfoten och inuti skärmen. Så mycket tryggare än dolda infästningar som inte går att spänna. När lampan är tänd blir det inte enbart fokuserat eller koncentrerat ljus på bordskivan utan även ett behagligt diffust ljus runt hela skärmen eftersom den är av ljusgenomsläppligt porslin. Det man får tänka på med denna typ av skärm som sprider ljuset i alla riktningar är att välja en rundstrålande ljuskälla. En LED-lampa med en kylande bakdel lyser mest framåt. Jag fick byta ut den till en filamentlampa med bättre ljusspridning för att skärmen skulle komma till sin rätt (i denna typ av lampa är det en gas inuti glaset som kyler istället för metall i bakdelen).

Hade da Vinci sett dagens ljus är jag säker på att han skulle designat en mycket smart universalarmatur.

Fortsättning på tidigare inlägg.

Modell NH 1217 med något kallare ljusfärg (3000 Kelvin istället för 2700) som måste anslutas till ett ”vanligt” vägguttag

Nästa nya armaturinköp i vintras var en ledig och enkel men mångsidig bords- och taklampa. Den kan antingen ligga lite nonchalant eller mer upprest på fönsterbrädan eller hänga från en krok. En enkel mjölkad glob + en ögla i mässing + en sladd – that’s it! Jag skulle önska att det fanns fler fiffiga och mångsidiga ljusarmaturer eftersom de behövs i det flexibla hemmet för att underlätta förändring.

Men varför har man en särskild stickpropp till takarmaturer och ”den vanliga stickproppen” till övriga flyttbara armaturer? När jag kollar på Elsäkerhetsverkets webbplats framgår det att krav på nya så kallade DCL-don (uttag och kontakter till takarmaturer, Devices for Connection of Luminaires) införs från 1 maj som ett resultat av det gemensamma standardiseringsarbetet inom EU.

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

Förra inläggets avlutande omdöme om Volume från Lightyears löd så här:
” I framtiden funkar förhoppningsvis den behagliga upptändningen lite bättre. Ett lätt synligt flimmer uppstår tyvärr när man ”vrider” ljusstyrkan upp och ner. Men å andra sidan kan det vara ett defekt exemplar där energi måste mobiliseras ifall jag ska reklamera varan.”

Det slutade med att jag reklamerade ljusarmaturen efter att ha diskuterat kvalitetsbristen med en kunnig elektriker som bestämt hävdade att något är fel om en LED-lampa flimrar. ”Acceptera inte flimmer”, var hans ord och han har ju rätt. Hur ska prispressade produkter annars kunna förbättras om konsumenter accepterar tekniska brister? Är livslängden så lång som utlovat för LED-lampor måste produkterna leva upp till vad de lovar. När det gäller Volume är ljuskällan dessutom integrerad så att den inte ersättas av konsumenten.

Men samtidigt tillhör jag de som accepterade lågenergilamporna från 90-talet till 2010 trots den långsamma upptändningen och upplevda svaga ljusstyrkan. Då tyckte jag, som miljömedveten arkitekt och medborgare, att jag inte hade något val. Nu när jag unnar mig tekniklyx, dvs en fönsterlampa med dimmerfunktion,  har jag kanske högre krav eftersom dimring verkligen inte är en nödvändighet i vardagslivet och alternativet att avstå från dimring finns alltid. Man ska ju vara tacksam för att det finns tillgång till elektriskt ljus när man behöver det.

Och det nya exemplaret? Mycket nöjd. Den förra kunde dessutom blinka till några gånger i maxläge – något som jag förträngt men blev påmind om när jag behövde filma lampan för reklamationen.

Nästa inlägg handlar om hur felbeställda ljuskällor kan leda till oväntade förbättringar av ljusmiljön …

Fortsättning på föregående inlägg.

Originell bordslampa med inbyggd LED och dimmerfunktion

Den andra av tre ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa gick jag och funderade på länge innan jag bestämde mig. Jag såg den första gången i Dansk Design Centers butik på nya Blox i Köpenhamn. Den heter Volume Fade-to-Grey (3000 Kelvin i färgtemperatur) och har en originell dimmerstyrning – som en volymratt på en ljudanläggning. Den här ljusarmaturen kräver medveten närvaro för att få den att lysa eftersom den vridbara toppen har ett visst motstånd. Detta är något som jag tror vi får se mer av i framtiden – ett större fokus på sinnlig design som en reaktion på dels ögonblicklig, frustrerande och beröringsfri styrning med minimala handrörelser och dels på distansstyrning med appar i mobiltelefonen. Den sinnliga kontakten med vardagsprodukter får sin renässans när vi blivit mätta på alla teknikfinesser som påstås optimera människors vardag.

På kvällen hindrar ljusarmaturen bakom tunna linnegardiner insyn från gatan

Någon nackdel? I framtiden funkar förhoppningsvis den behagliga upptändningen lite bättre. Tyvärr uppstår ett lätt synligt flimmer när man ”vrider” ljusstyrkan upp och ner. Men å andra sidan kan det vara ett defekt exemplar där energi måste mobiliseras ifall jag ska reklamera varan.

Fortsättning följer…