arkiv

Månadsarkiv: september 2021

Endurance på Hammars backar

Efter sommarens walk-run (dvs maken springer och jag går samma sträcka) är projektet ”vandra längs Skånes kust” nästan avslutat. Det återstår bara att traska längs kusten mellan Ystad och Falsterbo.

Till skillnad från tidigare somrar var årets walk-run i augusti lite för lång för att genomföra på 10 dagar. Vi fick därför ta hjälp av kollektivtrafiken på några småsträckor. Gångsträckan landade på ca 23 mil på tio dagar inklusive två vilodagar i Simrishamn och Ystad.

De första tre dagarna (Rolsberga-Höör-Kristianstad-Yngsjö) blev en prövning för fötterna i lättviktskängor som inte testats på längre sträckor i högsommarvärme. Kängor måste ha plats för fötter som sväller. Det var alldeles för tuffa inledande dagsetapper på 37, 39 respektive 28 km.

Minimalistiskt spa med både inomhus- och utomhuspool i Stiftsgården Åkersberg, Höör

Sträckan från Yngsjö till Brösarp (25 km) var mer överkomlig och naturskön eftersom jag inte avvek från Skåneleden. Från Simrishamn till Mälarhusen (24 km) regnade det nästan utan uppehåll. Men det var ett skonsamt duggregn jämfört med de dryga 100 mm som föll i Gävle lite senare.

Nästa sträcka från Mälarhusen till Nybrostrand (24 km) blev desto mer av ”Endurance” i kastvindarna på Hammars backar. Men en bra vindtät jacka med reglerbar kapuschong är vad som behövs. Efter en vilodag i Ystad tog vi buss till Sövdeborgskorset norr om Snogeholmssjön för att hoppa på Skåneleden till Veberöd (Sövde-Blentarp-Dörröd-Veberöd). Den elfte dagen blev en resdag med buss från Veberöd till Lund.

Trots att jag har upplevt en hel del av Skånes natur och samhällen genom åren inser jag hur mycket som finns kvar. Årets överraskning var trakten vid Romeleåsen och Blentarp med fantastisk utsikt och variation i natur- och kulturbygd. En annan var Sandhammaren.

Dejliga detaljer längs vägen

Rundbågsfrisen på kyrkans östvända absid i Gudmundtorp har knappt några synliga slagskuggor eftersom solen står i öster och därmed lågt på himlen. Ljuskällan är en skarp sommarsol, en naturlig strålkastare

När man pratar om olika typer av ljus (t ex allmänljus, arbetsljus, accentljus) är det ofta naturligt att prata om ljusets egenskaper (t ex intensitet, ljusfärg, ljusreflektion). Men egenskaperna hos skuggor är lika viktiga och bra ledtrådar för att beskriva ljusets karaktär. Skuggor med skarpa konturer avslöjar att ljuskällan ger ett fokuserat ljus – ju mjukare konturer på skuggorna, desto diffusare ljus. Slagskuggor kan vittna om solens höjd på himlen och därmed tiden på dagen (och året). Dessutom ger skuggor rumslig information. Skuggorna i rummet gör det läsbart, t ex om taket i en kyrka är välvt eller rakt, rummets begränsningar i form av golv, väggar och tak – ofta i samspel med färgen på ytorna. Skuggor hjälper oss även att förstå annan typ av form, t ex på dekoren på en fasad och modellerade djupa fönsternischer.

Förutom rum och tid kan skuggor ge information om människors sinne, eller snarare betraktarens upplevelse av andra människor. Ljuset och skuggornas psykologiska effekter var till exempel geniet Leonardo da Vinci mycket medveten om. När da Vinci diskuterade dunkel och halvskugga menade han att en konstnär bör eftersträva att ”måla porträtt i mulet väder, gärna framåt kvällen”, av det enkla skälet att det dämpade ljuset gör ansiktena rättvisa. I detta mindre skarpa ljus upptäcker man nämligen ”all godhet och skönhet som går att se i dem”. Dunklet modellerar, dunklet gör ansiktsdragen mjukare.

Ljus är så mycket mer än enbart en ström av fotoner. Tänk på ljus – och skuggor – som informationsbärare.