arkiv

miljöanpassat byggande & boende

I tidigare inlägg var jag så glad för det nya exemplaret av bordslampan Volume från Lightyears. Det första exemplaret reklamerade jag i början av året pga flimmer. Det andra exemplaret såg till en början lovande ut men efter några veckor började även denna flimra. Återförsäljaren var i alla fall hjälpsam och nu står istället en enkel bordslampa i fönstret med odimbar LED-lampa och E14-sockel. Oj, vad det är tröttsamt med dålig kvalitet. Mitt råd är att se upp med dimbara ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa. Hoppas att belysningstillverkarna väljer bättre dimmer och gör bättre kvalitetskontroller.

Fortsättning på föregående inlägg.

Förra inläggets avlutande omdöme om Volume från Lightyears löd så här:
” I framtiden funkar förhoppningsvis den behagliga upptändningen lite bättre. Ett lätt synligt flimmer uppstår tyvärr när man ”vrider” ljusstyrkan upp och ner. Men å andra sidan kan det vara ett defekt exemplar där energi måste mobiliseras ifall jag ska reklamera varan.”

Det slutade med att jag reklamerade ljusarmaturen efter att ha diskuterat kvalitetsbristen med en kunnig elektriker som bestämt hävdade att något är fel om en LED-lampa flimrar. ”Acceptera inte flimmer”, var hans ord och han har ju rätt. Hur ska prispressade produkter annars kunna förbättras om konsumenter accepterar tekniska brister? Är livslängden så lång som utlovat för LED-lampor måste produkterna leva upp till vad de lovar. När det gäller Volume är ljuskällan dessutom integrerad så att den inte ersättas av konsumenten.

Men samtidigt tillhör jag de som accepterade lågenergilamporna från 90-talet till 2010 trots den långsamma upptändningen och upplevda svaga ljusstyrkan. Då tyckte jag, som miljömedveten arkitekt och medborgare, att jag inte hade något val. Nu när jag unnar mig tekniklyx, dvs en fönsterlampa med dimmerfunktion,  har jag kanske högre krav eftersom dimring verkligen inte är en nödvändighet i vardagslivet och alternativet att avstå från dimring finns alltid. Man ska ju vara tacksam för att det finns tillgång till elektriskt ljus när man behöver det.

Och det nya exemplaret? Mycket nöjd. Den förra kunde dessutom blinka till några gånger i maxläge – något som jag förträngt men blev påmind om när jag behövde filma lampan för reklamationen.

Nästa inlägg handlar om hur felbeställda ljuskällor kan leda till oväntade förbättringar av ljusmiljön …

Inför det kommande året har jag ett utställningstips och ett bostadsprojekt som jag gärna själv skulle vilja besöka när bostäderna står klara under 2020.

Första tipset: För de som befinner sig i Stockholm finns möjligheten att se utställningen Public Luxury till 13 januari. Utställningen är stiligt presenterad, lagom stor och den belyser utmaningar och konflikter som gäller våra gemensamma rum och platser i staden. Vem äger torgen framför centrumanläggningarna i stadens olika stadsdelscentrum och vem äger centrumbyggnaderna? Och hur påverkar ägoförhållanden våra demokratiska rättigheter som till exempel att demonstrera eller hålla politiska tal på något som kan uppfattas som en offentlig plats?

Till vänster: en kartläggning av vem som äger centrumanläggninga och platserna utanför. Till höger: låsta grindar kan skydda boende men stänger även ute andra och komplicerar förflyttning genom bostadsområden

Ett annat fenomen som lyfts fram på utställningen är renovräkning, dvs när fastighetsägare höjer hyran efter standardhöjande ombyggnad av flerbostadshus för att få in ekonomiskt starkare grupper. Att ensidigt bygga om och bygga nytt för ekonomiskt starka grupper är en faktor som bidrar till ökad bostadsojämlikhet (läs inlägget av Carina Listerborn som är forskare på Malmö universitet, http://www.riktigbostadspolitik.se/ ).

Till höger: olika typer av isoleringsmaterial av förnybara fibrer, t ex återvunna tyger och ull

Andra tipset: På min egen önskelista över kommande studiebesök finns projektet Circle House vars fokus är kretsloppsanpassat byggande, eller ”cirkulärt byggande” med dagens språkbruk. Här är avsikten att så många byggnadsmaterial som möjligt ska kunna demonteras utan att behöva uppgraderas. Några enkla åtgärder är t ex att skruva istället för spika, click-golv istället för limmade golv, smart sammanfogning av betongelement, lättillgängliga och åtkomliga schakt för underhåll utan att behöva tillträde till lägenheten. Utanför Århus i Danmark kommer 60 allmännyttiga hyresrätter stå klara 2020. I projektet deltar bland annat tre danska arkitektkontor 3XN Arkitekter, Lendager Arkitekter och Vandkunsten och är delvis finansierat av den allmännyttiga föreningen Realdania.

Fortsättning på föregående inlägg.

1400-tals kyrka i Wesenberg

Gick 7 tim inkl 30 minuters paus i Wesenberg. Missade 1400-tals kyrkan i Wesenberg men såg däremot en ”fackwerk-kirche” i Strasen, dvs en korsvirkeskyrka. Återigen känslan av ”borta men ändå hemma”. Att traska runt på Österlen fast i forna Östyskland var en märklig känsla. Målet var ett hotellrum i fin parkmiljö – Pension Ingeborg i Furstenberg/Havel.

Bilden till höger visar hur det kan se ut när man träder in i småsamhällena: omsorgsfullt lagd kullersten tar vid där smala sandiga småvägar slutar

Kartan visar Wesenberg-Furstenberg-etappen

Mycket tall och lövskog på sandiga marker och sjöar

Ett typiskt inslag är nätstationerna målade av gissningsvis anlitade konstnärer

Korsvirkeskyrkan i Strasen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Målet var vårt första Storchennest hotell i Ankershagen (storken har inspirerat många hoetellnamn längs hela sträckan till Berlin). Det mest karakträsitiska längs denna etapp var lämningar efter islandsisen för 15 000 år sedan och landskapet påminde mycket om Drakamöllan på Österlen.

En del av sträckan gick längs järnvägen mellan Rostock och Berlin (Rostock-Neustrelitz färdigställdes på 1880-talet)

Renoverat hus i Kargow med imponerande vasstak

 

En superfin sträcka med beteslandskap och stenblock från inlandsisen hitforslad ända från Skåne! (Se nedan)

Sandiga jordar överraskade

 

Fortsättning följer…

Detta inlägg är en längre vardagsberättelse som vänder sig särskilt till småhusägare med ett vattenburet värmesystem med följande komponenter: elpatron i en värmeberedare (eller ackumulatortank) och elektronisk stryrning av elpatronen.

Snöklädda solfångare i slutet av mars hjälper inte mycket

Mars 2018 har varit en annorlunda mars-månad på flera sätt. Jag minns inte att mars har varit så här kylig med så många snöfall sedan vi flyttade in i huset 2010. Oturligt nog har detta sammanfallit med något obestämt fel på den externa elektroniska styrningen av elpatronen i ackumulatortanken samtidig som cirkulationspumpen till radiatorkretsen gick sönder. Det enda som hänt utöver det vanliga var ett flera timmar långt strömavbrott i Lund 5 februari. Vi vet inte om det finns något samband men när strömmen kommer tillbaka efter ett strömavbrott kan en kortvarig strömspik uppstå när spänningen tillfälligt höjs över 250 volt.

Det hela började med att vi upptäckte att elpatronen bara ”orkade” värma tanken en begränsad tid efter att rumstermostaten kallat på värme på morgonen (efter nio timmar lång nattsänkning av inomhustemperaturen). När rumstermostaten efter nio timmar registrerar att rumstemperaturen sjunkit under det inställda börvärdet på drygt 20 grader skickar den en signal till shunten under tanken. Shunten öppnas då och skickar ut värmevatten från tanken till radiatorerna. Normalt ska elpatronen hålla 60 grader i övre delen av tanken men under den senaste månaden fungerar det endast ett tag. Elpatronen levererar plötsligt ingen värme längre och då sjunker förstås temperaturen i tanken i takt med att värme tappas av. Då behövs en annan värmekälla och under denna snörika och kalla månad har det inneburit vedeldning morgon och kväll. Vanligtvis eldar vi enbart på kvällen och låter elpatronen värma på morgonen. Solfångarna har tyvärr varit snötäckta eller så har det varit för mulet för att det ska ge tillräckligt med solvärme. (Men även om det är minusgrader och snö på takets solfångare kan solen värma de flesta rummen genom stora södervändafönster.)

Vedleverans mellan två snöfall från Lundaved till nästa års uppvärmningssäsong

Som vanligt när ett sådana här oväntade problem inträffar kollar man diskussionsforum som tagit upp liknande problem med elpatroner som inte värmer. Men i vårt fall var det inte till någon större hjälp eftersom vi har en, för småhus, ovanligare lösning med elektronisk styrning av elpatronen. En vanlig teknik är en inbyggd mekanisk temperaturstyrning  i elpatronen. Med en sådan lösning blir temperaturområdet (dvs temperaturdifferensen mellan elpatronens tillslag och frånslag) ganska stort och det var anledningen till att vi valde elektronisk styrning. I vårt fall handlar det inte om en förkalkad elpatron eftersom ackumulatortanken inte innehåller genomströmningsvatten. (Vid förkalkning uppträder dessutom elpatronen på ett annat sätt med kortare tid mellan till- och frånslag.)

Elpatronen är monterad i tanken och har en inbyggd mekanisk termostat som syns utanför tankens isoleringen (här med avmonterat plåthölje)

Extern väggmonterad elektronisk termostat som styr elpatronen i tanken

Felsökning är som forskning. Det är lätt vara för snabb med att dra slutsatser och hitta förklaringar.  Ofta finns det faktorer som stör de verkliga orsakssambanden. I vårt fall insåg VVS-teknikerna att cirkulationspumpen hade slutat fungera och när den var utbytt trodde vi att problemet var löst. Men det visade sig att problemet kvarstod: elpatronen som inte ”orkar” värma trots att den ektroniska termostaten visar att elen är på. Efter vår kontroll av elförbrukningen på elmätaren gissar elektrikern att problemet förmodligen finns i den elektroniska styrningen som i sin tur innehåller flera komponenter: termostat med digital display och temperaturgivare, transformator (från växelström till likström) och två halvledarrelä som behöver slå till för att ge elpatronen ström. Allt hade nog gått att lösa snabbare om vi själva hade kunnat mäta spänningen. Elektrikern, som har varit här ett par gånger och mätt, har tyvärr kommit just när elpatronen har fungerat, vilket förstås gör felsökningen svårare.

Termostatådans inre: transformator till vänster och två halvledare till höger om transformatorn som slår till och skickar ström till elpatronen när termostaten har gett signal

Så än är problemet inte löst men snart byter elektrikern termostaten och då får vi se. Det positiva är en ny och energisnål cirkulationspump med variabelt flöde som drar 16-18W istället för 46W, dvs en årlig energibesparing på 60 % eftersom pumpen går hela året.

Energieffektiv pump från WILO

Men precis som mycket av den vetenskapliga forskningen kommer vi inte med säkerhet att veta den verkliga orsaken till att två fel inträffade samtidigt, dels den elektroniska styrningen och cirkulationspumpen: teknisk livslängd eller strömspik, eller både och.

I ett tidigare inlägg skrev jag om mitt senaste cirkulära mikroprojekt som förenklar vardagen i hemmet – dvs ett bra kärlsystem för återvinning av avfall. Två meter golvyta – så mycket plats tar källsorteringen i vårt kök. Här ingår ett 80 cm brett diskbänkskåp, 60 x 60 cm golvutrymme som egentligen är avsett för en diskmaskin och ca 60 x 60 cm golvyta för pantflaskorna i ett uteluftsventilerat skafferi (eller ”walk-in pantry” som det heter på engelska). Bortser man från skafferiet har vi ett mindre kök än genomsnittet, räknat i antal skåp som är nio istället för fjorton (egentligen tillkommer förvaringsplatsen för livsmedel, extra glas och hushållsmaskiner på några av hyllplanen i skafferiet). Med andra ord ett ganska litet kök men fullt tilläckligt. Värt att notera är andelen förvaringsyta för källsortering, 200 x 60 cm (bredd x djup), i förhållande till antalet bänkskåp i köket.

Så här slutade jakten på ett bra kärlsystem för avfalls återvinning i hemmet. Det fanns som sagt inte särskilt många modeller att välja mellan: Nordiska plast, IKEA, Pelly, Select och några modeller från Brabantia och finska Stala som valet slutligen föll på i vårt kök. Inget är fastskruvat på vare sig insidan av skåpsluckorna eller sidoväggarna för att göra ytorna lättstädade. Det var lite pyssel med att montera skenorna helt parallellt på botten av skåpet pga av brist på justeringsmån men när de väl var fixerade löpte släden med hinkarna smidigt ut ur skåpet. Det finns dessutom en frontlucka att ta tag i istället för hinken om man vill dra ut paketet för att komma åt den inre hinken. Hinkarna är lagom höga för att man ska få överblick. Men skippa locket som var alldeels för ömtåligt och överflödigt.

Till vänster: Här är de nya slädarna från Stala monterade. Mitten och till höger: Med hinkar och kärl på plats från Brabantia för elektronikavfall och diverse rengöringsprodukter

Nu ska bara de gamla hålen efter de tidigare bottenskenorna tätas med plugg och silikon. Modellen kom från IKEA, även den bottenmonterad men tyvärr sämre än Stalas modell på flera sätt. Släden hamnar tyvärr på tippen i metallcontainern men hinkarna lever vidare i skafferiet och får nöja sig med pantflaskorna.

P.S. Jag har valt att namnge tillverkarna men detta är ingen sponsrad blogg. Det återstår tyvärr en hel del att göra för tillverkarna för att deras lösningar ska bli helt optimala.

Till höger i bild syns den tidigare bottenmonterade lösningen från IKEA som åkte ut efter att ha provat att stoppa in andra hinkar än originalhinkarna