arkiv

miljöanpassat byggande & boende

Fortsättning på föregående inlägg.

Vi närmade oss Charlottenborg i holländsk barockstil från baksidan

Den praktfulla entrésidan på ett av vandringens alla slott

Vi har nått bekanta stadsdelar i Köpenhamn och målet är Hotel Ottilia i nya Carlsberg som är hela vandringens höjdpunkt – när det gäller såväl såväl arkitektur, ljusdesign och nattlogi. Hotellet är inrymt i bryggeriets gamla lagerkällare från 1969. Den kallas så trots att det är en byggnad ovan jord.

Byggnaden är originellt renoverad av Architema Architects och Christoffer Harlang Architects men ändå med hänsyn till t ex ursprungsfasaden mot gatan. Anslaget är både rått och respektfullt. På en stor del av de invändiga ytorna är stommaterialet helt frilagd (t ex rå betong med synlig ballast). Installationer som t ex sprinklers i hotellrummen är inte inklädda utan helt synliga.

Lobby med plats för arbete vid skrivbord i ett rum som exponerar flera materiallager och byggnadskonstruktionen

Hotellreceptionen är en trappa upp

Svala hotellrum trots sensommarvärmen

Ljussättningen överraskar eftersom den är både funktionell och en fröjd för ögat. Dessutom förstärker nerpendlade armaturer den generösa rumshöjden. Oj, vad jag är tacksam för att vi hade möjlighet att tillbringa en natt just här. Vid framtida besök i Köpenhamn kommer jag absolut att följa utbyggnaden av Nya Carlsberg. I närheten finns dessutom Cisternerna som, sedan de övergav utställningarna med modern glaskonst 2013, bjuder på den ena minnesvärda utställningen efter den andra.

Utsikten från takterrassen med restaurang

Fortsättning följer…

 

 

Pergolan är förberedd med öglor för att fästa en presenning eller ett soltak

I denna värmebölja är det naurligt att säga något om våra åtgärder för att sänka lufttemperaturen både utomhus och inomhus. Efter tio år har vinrankorna (’Solaris’) vuxit sig stora och börjar klättra på pergolan över terrassen. Tillsammans med det nymonterade vita soltaket bidrar de till härlig skugga på terrassen i värmeböljan. De bidrar dessutom till att minska solinstrålningen genom fönstren. Den vertikala screenmarkisen (och fönstret) är förstås det mest effektiva skyddet som tillsammans bara släpper in 5% av solenergin. Enbart fönstret släpper in ca 50%. Hade vi valt persienner på insidan istället för utanpåliggande markis hade ca 35% av solenergin strålat in i rummet. Det visar hur mycket effektivare det är att hindra solen på utsidan innan solstrålarna träffar glaset.

Starkväxande ‘Solaris’ som svalkande grön skärm

På kvällen när utetemperaturen har sjunkit är det naturlig ventilation som gäller. Öppna fönster och ett takfönster får fart på luftflödet så att överskottsvärmen ventileras bort. Den sista åtgärden för att sänka innetemperaturen är ”sommarnattkyla”, som är möjlig tack vare det mekaniska ventilationssystemet med både från- och tilluft. Det innebär bara att den mekaniska ventillationen forceras, dvs luften byts ut snabbare än varannan timme. Nackdelen är att ljudnivån (och elförbrukningen) ökar något. Än så länge klarar vi oss utan eldriven air-condition. Byggnadsstommen i sten bidrar dessutom till att utjämna temperatursvängningarna.

Billigt soltak istället för dyr segelduk

Så till slut är den på plats med nyetablerade växter och valet föll på obehandlad robinia (diameter 10–12 cm, längd 2 m, vikt per stolpe 120 kg, pris exkl frakt ca 1000 kr/st). Jag har länge funderat på hur jag skulle ersätta fyra egensnickrade pallkragar (1 x 1 m) som bara höll i 10 år (kompletterade med stödjande vinkelbeslag för att hålla ihop dem mot slutet). Var inne på murade kantstöd i betongsten men nackdelen är att lösningen blir för permanent. Cortenstål (rosttrögt stål) var ett annat alternativ men kom fram till att den inte passade in just här. De dominerande materialen i trädgården och på uteplatsen är betongsten, galvat stål, panel på husfasaden och stomme av aluminium i växthuset. Ett alternativ var brädade sidor men som kan vara svårt att göra snyggt eftersom jag bestämt mig för en större planteringbädd (2 x 2 m). Ett stort plus för robiniakanter är att de går att sitta på!

Kantavgränsning i obehandlad robinia (2 x 2 m) på plats i slutet av april

… plantering av kryddväxter och medicinalväxter två veckor senare

… en månad senare i slutet av juni har växterna etablerat sig och myskmalvan blommar

Temat är ”ätligt i form av kryddväxter och medicinalväxter” med undantag av en grässort med hög vippor som bara är ögonfröjd. Här växer (sett från framkant till bakkant): gräslök, myskmalva (Malva moshata ’Alba’), temynta (Monarda ’Schnewittten’), purpursolhatt (Echinacea purp. ’Alba’), läkesilverax (Actae racemosa), jättetåtel (Molina caerulea arun. ’Karl Foerster’).

Purpursolhatt (vänster) och vit temynta (höger)

Myskmalva som drar till sig fjärilar och bin

200515_omslagscollage

När vi nu hyllar ljuset under midsommarhelgen vill jag passa på att nämna min avhandling med titeln:
Light, Comfort and Joy: User experience of light and darkness in Swedish homes
Ljus, fröjd och komfort: Användares erfarenheter av ljus och mörker i svenska hem

Avhandlingen handlar om hur boende upplever och använder sin belysning, sina ljusarmaturer och fönsteröppningar i svenska hem såväl dag som natt. Jag använde en kombinerad undersökningsstrategi där både kvantitativt och kvalitativt material samlades in i fält och i en fullskalemodell av en lägenhet. I avhandlingen identifieras flera motiv bakom boendes ljusrelaterade beteende och val samt faktorer som hjälper eller försvårar de önskade ljus- och mörkerförhållandena. Fynden pekar på att forskare och praktiker måste ta särskild hänsyn till följande punkter, där den första kan tyckas vara uppenbar men ändå inte är det:

  • användarnas behov och upplevelser när ny belysningsteknik utvecklas,
  • komfort när det gäller belysningssystem som bygger på bärbar teknik,
  • att fönsteröppningar kräver flera lager (t ex utvändiga solskydd, persienner, gardiner) för att reglera sol och dagsljus, mörklägga och hindra insyn,
  • att tänd belysning i tomma rum i hemmet kan fylla en funktion och inte behöver räknas som ljussvinn.

Huvudbudskapet är att den fysiska innemiljön kan bli bättre på att stötta boendes behov av regelbundet ljus och mörker under dygnet samt boendekomfort. Fastighetsutvecklare och belysningstillverkare har ett stort ansvar även om boende i svenska hem väljer och sätter upp flertalet ljusarmaturer. Forskning om inomhusbelysning i hemmet bör i framtiden breddas och även omfatta inomhusbelysningens effekter på miljön utanför efter att solen gått ner.

(En längre populär sammanfattning på svenska finns här.)

200525_disputation1

Jag försvarade avhandlingen i slutet av maj på Arkitektskolan i Lund. Opponenten Wendy Rogers (University of Illinois Urbana-Champaign) befann sig i Georgia, betygsnämndens ordinarie och reservmedlemmar (Mikkel Bille, Helena Nordh, Birgitta Nordquist, Lars-Erik Harderup och Erik Johansson) deltog hemifrån i Danmark och på olika platser i Sverige.

För dem som vill se hur en disputation går till vid ett svenskt läosäte så finns hela disputationen inspelad här Kirans disputation
8 min in i videon: mitt populärintro på fem minuter (inget som brukar förekomma vid en klassisk disputation)
18 min: opponentens sammanfattning och frågor
1 tim 19 min: betygsnämndens frågor
2 tim 11 min: publikens frågor
2 tim 31 min: betygsnämndens drar sig undan i separat virtuellt rum för överläggning
3 tim 13 min: beslut
3 tim 17 min: slut

I tidigare inlägg var jag så glad för det nya exemplaret av bordslampan Volume från Lightyears. Det första exemplaret reklamerade jag i början av året pga flimmer. Det andra exemplaret såg till en början lovande ut men efter några veckor började även denna flimra. Återförsäljaren var i alla fall hjälpsam och nu står istället en enkel bordslampa i fönstret med odimbar LED-lampa och E14-sockel. Oj, vad det är tröttsamt med dålig kvalitet. Mitt råd är att se upp med dimbara ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa. Hoppas att belysningstillverkarna väljer bättre dimmer och gör bättre kvalitetskontroller.

Fortsättning på föregående inlägg.

Förra inläggets avlutande omdöme om Volume från Lightyears löd så här:
” I framtiden funkar förhoppningsvis den behagliga upptändningen lite bättre. Ett lätt synligt flimmer uppstår tyvärr när man ”vrider” ljusstyrkan upp och ner. Men å andra sidan kan det vara ett defekt exemplar där energi måste mobiliseras ifall jag ska reklamera varan.”

Det slutade med att jag reklamerade ljusarmaturen efter att ha diskuterat kvalitetsbristen med en kunnig elektriker som bestämt hävdade att något är fel om en LED-lampa flimrar. ”Acceptera inte flimmer”, var hans ord och han har ju rätt. Hur ska prispressade produkter annars kunna förbättras om konsumenter accepterar tekniska brister? Är livslängden så lång som utlovat för LED-lampor måste produkterna leva upp till vad de lovar. När det gäller Volume är ljuskällan dessutom integrerad så att den inte ersättas av konsumenten.

Men samtidigt tillhör jag de som accepterade lågenergilamporna från 90-talet till 2010 trots den långsamma upptändningen och upplevda svaga ljusstyrkan. Då tyckte jag, som miljömedveten arkitekt och medborgare, att jag inte hade något val. Nu när jag unnar mig tekniklyx, dvs en fönsterlampa med dimmerfunktion,  har jag kanske högre krav eftersom dimring verkligen inte är en nödvändighet i vardagslivet och alternativet att avstå från dimring finns alltid. Man ska ju vara tacksam för att det finns tillgång till elektriskt ljus när man behöver det.

Och det nya exemplaret? Mycket nöjd. Den förra kunde dessutom blinka till några gånger i maxläge – något som jag förträngt men blev påmind om när jag behövde filma lampan för reklamationen.

Nästa inlägg handlar om hur felbeställda ljuskällor kan leda till oväntade förbättringar av ljusmiljön …

Inför det kommande året har jag ett utställningstips och ett bostadsprojekt som jag gärna själv skulle vilja besöka när bostäderna står klara under 2020.

Första tipset: För de som befinner sig i Stockholm finns möjligheten att se utställningen Public Luxury till 13 januari. Utställningen är stiligt presenterad, lagom stor och den belyser utmaningar och konflikter som gäller våra gemensamma rum och platser i staden. Vem äger torgen framför centrumanläggningarna i stadens olika stadsdelscentrum och vem äger centrumbyggnaderna? Och hur påverkar ägoförhållanden våra demokratiska rättigheter som till exempel att demonstrera eller hålla politiska tal på något som kan uppfattas som en offentlig plats?

Till vänster: en kartläggning av vem som äger centrumanläggninga och platserna utanför. Till höger: låsta grindar kan skydda boende men stänger även ute andra och komplicerar förflyttning genom bostadsområden

Ett annat fenomen som lyfts fram på utställningen är renovräkning, dvs när fastighetsägare höjer hyran efter standardhöjande ombyggnad av flerbostadshus för att få in ekonomiskt starkare grupper. Att ensidigt bygga om och bygga nytt för ekonomiskt starka grupper är en faktor som bidrar till ökad bostadsojämlikhet (läs inlägget av Carina Listerborn som är forskare på Malmö universitet, http://www.riktigbostadspolitik.se/ ).

Till höger: olika typer av isoleringsmaterial av förnybara fibrer, t ex återvunna tyger och ull

Andra tipset: På min egen önskelista över kommande studiebesök finns projektet Circle House vars fokus är kretsloppsanpassat byggande, eller ”cirkulärt byggande” med dagens språkbruk. Här är avsikten att så många byggnadsmaterial som möjligt ska kunna demonteras utan att behöva uppgraderas. Några enkla åtgärder är t ex att skruva istället för spika, click-golv istället för limmade golv, smart sammanfogning av betongelement, lättillgängliga och åtkomliga schakt för underhåll utan att behöva tillträde till lägenheten. Utanför Århus i Danmark kommer 60 allmännyttiga hyresrätter stå klara 2020. I projektet deltar bland annat tre danska arkitektkontor 3XN Arkitekter, Lendager Arkitekter och Vandkunsten och är delvis finansierat av den allmännyttiga föreningen Realdania.

Fortsättning på föregående inlägg.

1400-tals kyrka i Wesenberg

Gick 7 tim inkl 30 minuters paus i Wesenberg. Missade 1400-tals kyrkan i Wesenberg men såg däremot en ”fackwerk-kirche” i Strasen, dvs en korsvirkeskyrka. Återigen känslan av ”borta men ändå hemma”. Att traska runt på Österlen fast i forna Östyskland var en märklig känsla. Målet var ett hotellrum i fin parkmiljö – Pension Ingeborg i Furstenberg/Havel.

Bilden till höger visar hur det kan se ut när man träder in i småsamhällena: omsorgsfullt lagd kullersten tar vid där smala sandiga småvägar slutar

Kartan visar Wesenberg-Furstenberg-etappen

Mycket tall och lövskog på sandiga marker och sjöar

Ett typiskt inslag är nätstationerna målade av gissningsvis anlitade konstnärer

Korsvirkeskyrkan i Strasen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Målet var vårt första Storchennest hotell i Ankershagen (storken har inspirerat många hoetellnamn längs hela sträckan till Berlin). Det mest karakträsitiska längs denna etapp var lämningar efter islandsisen för 15 000 år sedan och landskapet påminde mycket om Drakamöllan på Österlen.

En del av sträckan gick längs järnvägen mellan Rostock och Berlin (Rostock-Neustrelitz färdigställdes på 1880-talet)

Renoverat hus i Kargow med imponerande vasstak

 

En superfin sträcka med beteslandskap och stenblock från inlandsisen hitforslad ända från Skåne! (Se nedan)

Sandiga jordar överraskade

 

Fortsättning följer…

Detta inlägg är en längre vardagsberättelse som vänder sig särskilt till småhusägare med ett vattenburet värmesystem med följande komponenter: elpatron i en värmeberedare (eller ackumulatortank) och elektronisk stryrning av elpatronen.

Snöklädda solfångare i slutet av mars hjälper inte mycket

Mars 2018 har varit en annorlunda mars-månad på flera sätt. Jag minns inte att mars har varit så här kylig med så många snöfall sedan vi flyttade in i huset 2010. Oturligt nog har detta sammanfallit med något obestämt fel på den externa elektroniska styrningen av elpatronen i ackumulatortanken samtidig som cirkulationspumpen till radiatorkretsen gick sönder. Det enda som hänt utöver det vanliga var ett flera timmar långt strömavbrott i Lund 5 februari. Vi vet inte om det finns något samband men när strömmen kommer tillbaka efter ett strömavbrott kan en kortvarig strömspik uppstå när spänningen tillfälligt höjs över 250 volt.

Det hela började med att vi upptäckte att elpatronen bara ”orkade” värma tanken en begränsad tid efter att rumstermostaten kallat på värme på morgonen (efter nio timmar lång nattsänkning av inomhustemperaturen). När rumstermostaten efter nio timmar registrerar att rumstemperaturen sjunkit under det inställda börvärdet på drygt 20 grader skickar den en signal till shunten under tanken. Shunten öppnas då och skickar ut värmevatten från tanken till radiatorerna. Normalt ska elpatronen hålla 60 grader i övre delen av tanken men under den senaste månaden fungerar det endast ett tag. Elpatronen levererar plötsligt ingen värme längre och då sjunker förstås temperaturen i tanken i takt med att värme tappas av. Då behövs en annan värmekälla och under denna snörika och kalla månad har det inneburit vedeldning morgon och kväll. Vanligtvis eldar vi enbart på kvällen och låter elpatronen värma på morgonen. Solfångarna har tyvärr varit snötäckta eller så har det varit för mulet för att det ska ge tillräckligt med solvärme. (Men även om det är minusgrader och snö på takets solfångare kan solen värma de flesta rummen genom stora södervändafönster.)

Vedleverans mellan två snöfall från Lundaved till nästa års uppvärmningssäsong

Som vanligt när ett sådana här oväntade problem inträffar kollar man diskussionsforum som tagit upp liknande problem med elpatroner som inte värmer. Men i vårt fall var det inte till någon större hjälp eftersom vi har en, för småhus, ovanligare lösning med elektronisk styrning av elpatronen. En vanlig teknik är en inbyggd mekanisk temperaturstyrning  i elpatronen. Med en sådan lösning blir temperaturområdet (dvs temperaturdifferensen mellan elpatronens tillslag och frånslag) ganska stort och det var anledningen till att vi valde elektronisk styrning. I vårt fall handlar det inte om en förkalkad elpatron eftersom ackumulatortanken inte innehåller genomströmningsvatten. (Vid förkalkning uppträder dessutom elpatronen på ett annat sätt med kortare tid mellan till- och frånslag.)

Elpatronen är monterad i tanken och har en inbyggd mekanisk termostat som syns utanför tankens isoleringen (här med avmonterat plåthölje)

Extern väggmonterad elektronisk termostat som styr elpatronen i tanken

Felsökning är som forskning. Det är lätt vara för snabb med att dra slutsatser och hitta förklaringar.  Ofta finns det faktorer som stör de verkliga orsakssambanden. I vårt fall insåg VVS-teknikerna att cirkulationspumpen hade slutat fungera och när den var utbytt trodde vi att problemet var löst. Men det visade sig att problemet kvarstod: elpatronen som inte ”orkar” värma trots att den ektroniska termostaten visar att elen är på. Efter vår kontroll av elförbrukningen på elmätaren gissar elektrikern att problemet förmodligen finns i den elektroniska styrningen som i sin tur innehåller flera komponenter: termostat med digital display och temperaturgivare, transformator (från växelström till likström) och två halvledarrelä som behöver slå till för att ge elpatronen ström. Allt hade nog gått att lösa snabbare om vi själva hade kunnat mäta spänningen. Elektrikern, som har varit här ett par gånger och mätt, har tyvärr kommit just när elpatronen har fungerat, vilket förstås gör felsökningen svårare.

Termostatådans inre: transformator till vänster och två halvledare till höger om transformatorn som slår till och skickar ström till elpatronen när termostaten har gett signal

Så än är problemet inte löst men snart byter elektrikern termostaten och då får vi se. Det positiva är en ny och energisnål cirkulationspump med variabelt flöde som drar 16-18W istället för 46W, dvs en årlig energibesparing på 60 % eftersom pumpen går hela året.

Energieffektiv pump från WILO

Men precis som mycket av den vetenskapliga forskningen kommer vi inte med säkerhet att veta den verkliga orsaken till att två fel inträffade samtidigt, dels den elektroniska styrningen och cirkulationspumpen: teknisk livslängd eller strömspik, eller både och.