arkiv

miljöanpassat byggande & boende

Endurance på Hammars backar

Efter sommarens walk-run (dvs maken springer och jag går samma sträcka) är projektet ”vandra längs Skånes kust” nästan avslutat. Det återstår bara att traska längs kusten mellan Ystad och Falsterbo.

Till skillnad från tidigare somrar var årets walk-run i augusti lite för lång för att genomföra på 10 dagar. Vi fick därför ta hjälp av kollektivtrafiken på några småsträckor. Gångsträckan landade på ca 23 mil på tio dagar inklusive två vilodagar i Simrishamn och Ystad.

De första tre dagarna (Rolsberga-Höör-Kristianstad-Yngsjö) blev en prövning för fötterna i lättviktskängor som inte testats på längre sträckor i högsommarvärme. Kängor måste ha plats för fötter som sväller. Det var alldeles för tuffa inledande dagsetapper på 37, 39 respektive 28 km.

Minimalistiskt spa med både inomhus- och utomhuspool i Stiftsgården Åkersberg, Höör

Sträckan från Yngsjö till Brösarp (25 km) var mer överkomlig och naturskön eftersom jag inte avvek från Skåneleden. Från Simrishamn till Mälarhusen (24 km) regnade det nästan utan uppehåll. Men det var ett skonsamt duggregn jämfört med de dryga 100 mm som föll i Gävle lite senare.

Nästa sträcka från Mälarhusen till Nybrostrand (24 km) blev desto mer av ”Endurance” i kastvindarna på Hammars backar. Men en bra vindtät jacka med reglerbar kapuschong är vad som behövs. Efter en vilodag i Ystad tog vi buss till Sövdeborgskorset norr om Snogeholmssjön för att hoppa på Skåneleden till Veberöd (Sövde-Blentarp-Dörröd-Veberöd). Den elfte dagen blev en resdag med buss från Veberöd till Lund.

Trots att jag har upplevt en hel del av Skånes natur och samhällen genom åren inser jag hur mycket som finns kvar. Årets överraskning var trakten vid Romeleåsen och Blentarp med fantastisk utsikt och variation i natur- och kulturbygd. En annan var Sandhammaren.

Dejliga detaljer längs vägen

Fönstret och fönsteröppningen är så mycket mer än bara en byggnadsteknisk komponent i ett klimatskal. De bidrar i hög grad till upplevd boendekomfort men måste kunna regleras beroende på situationen. Det är budskapet i en mening i min senaste artikel som handlar om hur boende upplever sitt dagsljus och vilken roll fönsteröppningarna spelar i hemmet såväl dag som natt.

Gerhardsson, K. M., & Laike, T. (2021). Windows: a study of residents’ perceptions and uses in Sweden. Buildings and Cities, 2(1), pp. 467–486. DOI: https://doi.org/10.5334/bc.120

Varför är detta ett angeläget ämne? Fönsteröppningar i bostäder kan tyckas vara en självklarhet. Men med ökad inflyttning till städerna, arkitekturtrender, höga markpriser och allas rätt till bostad riskerar boendekomforten, som bl a förutsätter dagsljus och utblick, att påverkas negativt. När olika erbjudanden eller lösningar diskuteras måste vissa saker bortprioriteras. Men undersökningen som artikeln bygger på bekräftar att boende i lägenheter på 55:e breddgraden värdesätter fönsteröppningar i bostadsrum väldigt högt.

Till hösten kommer en populärvetenskaplig bok som baseras på samma material. Målgruppen är både allmänheten och branschfolk som till exempel planerare, bostadsutvecklare, arkitekter och andra konsulter.

Lägenheter där materialet till undersökningen samlades in
bild_1438

Helt nödvändig skuggväv till vårt fasadväxthus (4,5 x 3,0 m, 25 graders taklutning, en takstol) för 3 395 kr

Underhåll av produkter är något som får betydligt mindre uppmärksamhet än inköp. Det gäller många områden från kläder, elektronik, bilar till installationer och utrusning i hus.

Tio år efter ett nybygge inträffar en hel del och ofta på samma gång. Än så länge har vi haft tur men förra året, nästan på 10-årsdagen efter inflyttningen i vårt hus, gick tvättmaskinen sönder. ”Planerat åldrande”, dvs programmerad livslängd, kan vara en anledning.

Samma år inträffade något betydligt mer oväntat som gäller kort livslängd: skuggvävstextilen i växthuset hade successivt försämrats men blev helt plötsligt superskör och trasade sönder när den flyttades längs linan i växthustaket. Att ta ner och tvätta väven var inte att tänka på. Väven som är gjord av flamskyddsbehandlad polyester pulvriserades nästan framför ögonen på mig när jag monterade ner den.

Det är vid sådana här tillfällen man uppskattar att leverantören fortfarande finns kvar och kan leverera en ny skuggväv med samma mått och förhoppningsvis lite bättre materialkvalitet. Den nermonterade skuggväven klarade uppenbarligen inte ett decennium av värme, UV-strålning och extrema temperaturskiftningar, som det kan bli i ett växthus.

Idag firar hinduer guden Shiva – som ingår i den hinduiska treenigheten och har både en förstörande och uppbyggande roll. Brahma är skaparen och Vishnu upprätthåller livet. Den dansande Shiva och treenigheten har en lös koppling till dagens inlägg genom det sfäriska som form och det cirkulära som idé (eller kretsloppstänkande som man säger i ekobyggsammanhang).

Efter den senaste uppgraderingen av hemmets belysning inser jag att det sfäriska och cirkulära dominerar i ljusplaneringen. Det är inget medvetet designval utan jag tycks ofta hamna där när jag söker ljusarmaturer som ska komplettera eller ersätta sämre alternativ.

Det sfäriska syftar på att flertalet ljusarmaturer består av glasglober i någon form med detaljer i antingen krom eller mässing. Det cirkulära syftar på att alla glober har en Edison-sockel där LED-lampor kan skruvas i och bytas ut när de är trasiga till skillnad från armaturer med inbyggd LED där hela armaturen måste bytas. (Men jag har motvilligt köpt ett par med inbyggd ljuskälla när jag inte hittat andra lämpliga alternativ.)

Numera är de vanligaste alternativen för konsumenter antingen ljusarmaturer med klassisk sockel eller med inbyggd ljuskälla. Den senare typen är mer jämförbar med hemelektronik. När ljuskällan inte fungerar längre måste hela ”lysapparaten” bytas ut. I bästa fall återvinns de värdefulla metallerna.

De senaste två ljusarmaturerna, som jag nyligen bytt ut, var tillfälliga och monterades i väntan på andra alternativ som passar behoven bättre. Den utbytta modellen har en stor oavskärmad öppning på undersidan. Den funkar därför bättre i korridorer och utrymmen där man varken sitter eller ligger och riskerar att bländas av det oavskärmade ljuset. (Förhoppningsvis hittar ljusarmaturerna en korridor hos en ny ägare via Erikshjälpen.)

Den utbytta takarmaturen med synlig ljuskälla i hallen som bländar när man ligger i soffan (släckt i bilden till vänster och tänd i bilden till höger) …

… som går att lösa genom att dra för skjutdörren (i bilden till vänster). Den nya globformade takarmaturen med tre-stegs klickdimring (i bilden till höger)

De första ljusarmaturerna på samma ställe monterades när huset byggdes 2010 – två begagnade tygplafonder inköpta på loppis. Men i plafonderna fanns kompaktlysrör med stift som inte gick att ersätta när ljuskällorna gick sönder. Då insåg jag att en ljusarmatur med specialsockel inte är särskilt hållbar på sikt. Utbytbara delar borde vara självklart i ljusarmaturer, i likhet med bildrör i gamla TV-apparater eller batterier i mobiltelefoner.

För att återknyta till inledningen och det cirkulära kommer här sex ekodesignprinciper formulerade av Leyla Acaroglu (designer från Australien):

  • Design to dematerialisation (less material)
  • Design for durability (durable construction)
  • Design for longevity (lasting longer, valued by the consumer longer and reused for a long time)
  • Design for recyclability (singular materials instead of coupled materials, easily pulled apart components)
  • Design for multi-functionality (integrating optional use)
  • Design for disassembly (connections without glues…)

Till vänster: den nya globformade takarmaturen på närmare håll som har tre-stegs klickdimring och varmgult sken (2700K). Till höger: en favorit på fönsterbrädan med något vitare ljusfärg (3000K)

Till vänster: den nya globformade takarmaturen på närmare håll som har tre-stegs klickdimring och varmgult sken (2700K). Till höger: en favorit på fönsterbrädan med något vitare ljusfärg (3000K)

Klassisk glob med porslinssockel från Ifö på alla ställen i badrum och wc/d

De senaste dagarnas låga nattemperatur med klar himmel utan vind har gett unika iskristaller på växthusglaset varje natt. Frosten överraskar varje morgon med olika former och riktningar.

Iskristaller som uppstått efter mer än -10 grader på natten. På morgonen var det svårt att tro att vi skulle sitta i ett soluppvärmt växthus mitt på dagen med nästan 20 grader

Unika kristaller vid olika tillfällen beroende på vind, klar himmel, luftfuktighet och nattemperatur

En sådan här solig dag i mitten av februari har vi glädje av solen på fler sätt – temperaturen i solfångaren kan en solig dag komma upp i drygt 60 grader och några timmar senare har bottentemperaturen i ackumulatortanken stigit från ca 30 grader till 50 grader. (En elpatron säkerställer att det alltid är 60 grader i tankens övre del.) Vid den här tiden på året ger alltså solen ett blygsamt men väsentligt tillskott till uppvärmningen så länge det är full sol hela dagen. Den senaste tidens snöfall och låga dagstemperatur har inte varit något problem. Det sker nämligen en liten värmeförlust från de plana solfångarna på taket vilket innebär att snön smälter och därför inte hindrar att tanken laddas med solenergi. Med rätt väderlek ger solfångare och växthus med andra ord både aktiv och passiv solvärme från mitten av februari.

I det föregående inlägget före jul skrev jag om en demokratisk tekniknyhet när det gäller hembelysning. Jag syftar på LED-lampor med tre-stegs funktion som dimras med vanlig strömbrytare (kallas även klick-dimbar LED i handeln). Inlägget avlutades med några foton av min första egenbyggda ljusarmatur med just en sådan ljuskälla.

Den ihopsatta ljusarmaturen är inte särskilt avancerad eftersom den består av komponenter färdiga att använda direkt – nja, nästan direkt (jag återkommer till denna reservation lite längre ner). Det som tog tid var att hitta alla delar som motsvarade de önskade kraven. Marknaden är inte precis översvämmad av den sortens textilskärm som jag letade efter – textil av vackert linnetyg som inte är limmad på en formstabil men livlös plast. Till slut hittade jag precis vad jag letade efter på ett varuhus (och till min stora glädje har samma textilskärm nyligen kommit i vitt utförande).

Men tyget är tunt och glesvävt, vilket innebär att ljuskällan syns genom tygskärmen när armaturen är tänd. Jag tyckte därför att det passade bättre med en ljusglob med lite större diameter än vanligt. En liten ljuskälla kan dessutom upplevs som mer bländande (tänk t ex på små obehagliga halogenspotlights som är infällda i många innertak). Med tre-stegs funktionen kan armaturen dessutom användas som mysbelysning lika väl som städljus.

Tygskärm av linne från Åhlens (125 kr), textilsladd med hållare av svartlackerad aluminium (NUD Bolt lamphållare) för att få lite tyngd i armaturen (339 kr), ljuskälla E27 LED 3-steg dimbar Glob 100 mm Opal, 2700 Kelvin (varmvit), 0,4–7W Globen lighting (149 kr). Totalpris: 613 kr (OBS! Detta är ingen sponsrad blogg)

När det gällde lamphållaren (dvs sladd och hållare där man skruvar i ljuskällan) ville jag ha en textilklädd sladd. Hållaren behövde dessutom ha rätt tyngd för att sladden ska vara sträckt när armaturen är upphängd på lampkroken. Efter mycket surfande hittade jag till slut en webbshop med flera kombinationer av material och kulörer. Men deras lamphållare levereras av någon anledning med en kontakt till ett vanligt vägguttag och inte en lampkontakt. Så kontakten fick bytas av en elektriker (något som jag skulle göra själv idag).

Nu hänger båda ljusarmaturerna på sina rätta platser – i sovrummen i en trea i området Norra Sorgenfri, Malmö – till glädje för ägaren som haft problem med att hitta något som är anpassat till ett lamputtag i tak/väggvinkeln ca 1,5 m från lampkroken mitt i rummet.

Det är kanske lite sent att tipsa om den bästa ljuskällan sedan LED-lamporna kom ut på marknaden för vanliga konsumenter för ca 10 år sedan. (IKEA övergick globalt till att enbart sälja LED-lampor år 2015.) Jag tänker på den ganska nya varianten av LED med inbyggd dimmerfunktion i tre steg. Den första varianten kom redan 2016 men numera ingår den i sortimentet hos flera tillverkare till ett överkomligt pris. Man slipper problem med flimmer och behöver inte längre anlita en elektriker som installerar väggströmbrytare med dimmer. Denna demokratiska teknik är särskilt välkommen bland oss som aldrig haft väggströmbrytare med dimmer och som tröttnat på ljusarmaturer med inbyggd steglös dimmer som ofta flimrar pga av billig elektronik.

Min första egenbyggda ljusarmatur med tygskärm av linne från Åhlens (125 kr), textilsladd med hållare av svartlackerad aluminium (NUD Bolt lamphållare) för att få lite tyngd i armaturen (339 kr), ljuskälla E27 LED 3-steg dimbar Glob 100 mm Opal, 2700 Kelvin (varmvit), 0,4–7W Globen lighting (149 kr). Totalpris: 613 kr.

I enkäten Ljuset hemma, som besvarades av drygt 500 lundabor år 2015, ställdes bland annat följande fråga: Hur viktiga är dessa faktorer när du köper en lampa (ljuskälla)? Dimringmöjlighet, energieffektivitet, lampdesign, lampans livslängd, ljuskvalitet (ljusfärg).

Det visade sig att för de flesta är ljusfärgen (dvs färgtemperaturen) den viktigaste egenskapen. Därefter kommer lampans livslängd, energieffektivitet, inköpskostnad och lampdesign. Dimbarhet är minst viktig. Men det beror på om man använder dimmer. Som förväntat anser en majoritet bland de som använder tre eller fler dimrar att dimringsfunktionen är en av de viktigaste egenskaperna vid inköp.

De flesta som svarade använder minst en dimmer i hemmet (62%) och drygt en tredjedel använder aldrig dimmer. Men det är skillnader mellan bostadstyp och upplåtelseform. I bostäder (småhus och lägenheter) med äganderätt eller bostadsrätt använder 72% minst en dimmer men bara 36% i bostäder med hyresrätt.

Med den flimmerfria trestegs-dimringen kan många fler njuta av möjligheten att variera ljusstyrkan i samma ljusarmatur beroende på stämningsläge och aktivitet i rummet.

Fortsättning på föregående inlägg.

Jag har kommit till avslutningen i denna följetong och nu handlar det om att överföra ljusspelet i naturen till rumsinteriörer som ska ljussättas med elektrisk belysning.

Man börjar med att fundera över var man vill ha ljus. Ungefär som när en konstnär planerar en målning. Vilka partier ska vara ljusast? Hur ska karaktären på skuggorna vara? Vill man ha skarpa skuggor för att framhäva en dekorativ inredningsdetalj eller ett skulpturalt föremål krävs ett riktat ljus från t ex spotlights. Men hur utbrett ska ljuset vara? Ljuskällans spridningsvinkel är avgörande, men även avståndet mellan ljuskällan och föremålet. Det är likadant när en hel vägg ska belysas med spotlights. Man behöver dessutom fundera på hur tätt man sätter ljuskällorna om man vill undvika oavsiktliga mörka partier mellan ljusbubblorna på vägen.

Ett annat exempel är när man vill skapa dekorativa mönstereffekter på en vägg – ungefär som skuggorna från trädkronorna på marken. Då krävs en ljusarmatur med hål i skärmen så att ljuset från en klar ljuskälla kan leta sig fram genom hålen. Om ljuskällan har frostat glas uppstår däremot inga distinkta mönster på väggar och golv.

Ljussättningen påverkar dessutom tankar, känslor och stämningen i rummet. Ljusets psykologiska effekter var något som geniet Leonardo da Vinci var mycket medveten om. När da Vinci diskuterade dunkel och halvskugga menade han att en konstnär bör eftersträva att ”måla porträtt i mulet väder, gärna framåt kvällen”, av det enkla skälet att det dämpade ljuset gör ansiktena rättvisa. I detta mindre skarpa ljus upptäcker man nämligen ”all godhet och skönhet som går att se i dem”. Dunklet modellerar, dunklet gör ansiktsdragen mjukare.

Universitetsbiblioteket i Lund under helt olika ljus- och skuggförhållanden

 Mitt tips inför ljussättningen av ett rum är att börja med vilken stämning du vill skapa och fundera över ljusets uppgift. Var ska ljuset hamna för att du ska uppnå det du vill? Välj därefter en ljuskälla och ljusarmatur som kan åstadkomma den önskade effekten eller fråga om råd hos en ljusexpert i butiken. Man behöver inte kunna allt det tekniska kring belysning även om det underlättar. Tänk till exempel på en rabatt i trädgården som kan planeras på liknande sätt: man kan bestämma höjd, växtsätt, blomningstid, färger eller tema (t ex ätliga växter eller lokala växter) och sedan be experter föreslå de specifika växterna.

Ibland kan man tänka tvärtom och beskriva vad man inte vill ha, t ex flimrande eller bländande ljus. Upplevelse av bländning är individuell och dessutom åldersrelaterad. Man kanske inte vill ha ljusarmaturer som är svåra att hålla rena. Damm på bländningsskyddet eller glaskupan minskar ju ljusflödet och energieffektiviteten.

  1. Precis som ljusdesignern Richard Kelly sade krävs det tre saker för att planera med ljus, som är en form av magi: 1) ett tränat öga, 2) erfarenhet och kunskap om kulturella och psykologiska effekter av ljus på människor (här kan man dessutom lägga till de biologiska effekterna på dygnsrytm och sömn som inte var klarlagda när Kelly var verksam), och 3) erfarenhet och kunskap om tekniken.

Så träna ögat på att se vad ljuset gör med såväl den fysiska som den sociala miljön och lägg märke till hur du själv reagerar på ljuset i olika miljöer. Ta hjälp av experter om din erfarenhet och kunskap inte räcker. Det viktigaste av allt i dessa dagar är att prova sig fram och då måste man:

  • Spara kartongen och kvittot till lampan så att du kan byta om du inte är nöjd när den kommer på plats i sin rätta miljö (till exemplen pga fel ljusfärg, som mäts i Kelvin, pga av fel nyans av ljusfärgen eller för att lampan inte funkar tillsammans med den installerade dimmern i strömbrytaren).
  • Spara kvittot så att du kan reklamera lampan om livslängden är för kort (vissa tillverkare ger fyra eller fem års garanti) eller om den dimbara lampan börjar flimra pga av billig elektronik i lampsockeln. Det gäller även ljusarmaturer med inbyggd dimbar LED.

LED-belysningstekniken har fantastiska möjligheter men inget är längre självklart. Det enda som är säkert är att ljusstrålar egentligen är helt osynliga, precis som spindeltråden, tills ljusstrålarna träffar atmosfäriska partiklar, gaser och material som bryter eller reflekterar strålarna och gör fotonerna synliga för det mänskliga ögat.

Källor och vidare läsning

Läs mer om de olika kvalitetsaspekterna av ljus som är hämtade från:
PERCIFAL. Perceptiv rumslig analys av färg och ljus. Bakgrund och studiehandledning (SYN-TES rapport 2) (2011) av Ulf Klarén, 2011.

Lighting as an Integral Part of Architecture (1952). Artikel av Richard Kelly i College Art Journal, 12(1), 24–30.

Läs mer om da Vincis utforskande av ljus och skugga genom att observera och måla i den första stora biografin över Leonardo da Vinci på svenska:
Solen ser ingen skugga (2019) av Peter Glas.

Fortsättning på föregående inlägg.

Vi närmade oss Charlottenborg i holländsk barockstil från baksidan

Den praktfulla entrésidan på ett av vandringens alla slott

Vi har nått bekanta stadsdelar i Köpenhamn och målet är Hotel Ottilia i nya Carlsberg som är hela vandringens höjdpunkt – när det gäller såväl såväl arkitektur, ljusdesign och nattlogi. Hotellet är inrymt i bryggeriets gamla lagerkällare från 1969. Den kallas så trots att det är en byggnad ovan jord.

Byggnaden är originellt renoverad av Architema Architects och Christoffer Harlang Architects men ändå med hänsyn till t ex ursprungsfasaden mot gatan. Anslaget är både rått och respektfullt. På en stor del av de invändiga ytorna är stommaterialet helt frilagd (t ex rå betong med synlig ballast). Installationer som t ex sprinklers i hotellrummen är inte inklädda utan helt synliga.

Lobby med plats för arbete vid skrivbord i ett rum som exponerar flera materiallager och byggnadskonstruktionen

Hotellreceptionen är en trappa upp

Svala hotellrum trots sensommarvärmen

Ljussättningen överraskar eftersom den är både funktionell och en fröjd för ögat. Dessutom förstärker nerpendlade armaturer den generösa rumshöjden. Oj, vad jag är tacksam för att vi hade möjlighet att tillbringa en natt just här. Vid framtida besök i Köpenhamn kommer jag absolut att följa utbyggnaden av Nya Carlsberg. I närheten finns dessutom Cisternerna som, sedan de övergav utställningarna med modern glaskonst 2013, bjuder på den ena minnesvärda utställningen efter den andra.

Utsikten från takterrassen med restaurang

Fortsättning följer…

 

 

Pergolan är förberedd med öglor för att fästa en presenning eller ett soltak

I denna värmebölja är det naurligt att säga något om våra åtgärder för att sänka lufttemperaturen både utomhus och inomhus. Efter tio år har vinrankorna (’Solaris’) vuxit sig stora och börjar klättra på pergolan över terrassen. Tillsammans med det nymonterade vita soltaket bidrar de till härlig skugga på terrassen i värmeböljan. De bidrar dessutom till att minska solinstrålningen genom fönstren. Den vertikala screenmarkisen (och fönstret) är förstås det mest effektiva skyddet som tillsammans bara släpper in 5% av solenergin. Enbart fönstret släpper in ca 50%. Hade vi valt persienner på insidan istället för utanpåliggande markis hade ca 35% av solenergin strålat in i rummet. Det visar hur mycket effektivare det är att hindra solen på utsidan innan solstrålarna träffar glaset.

Starkväxande ‘Solaris’ som svalkande grön skärm

På kvällen när utetemperaturen har sjunkit är det naturlig ventilation som gäller. Öppna fönster och ett takfönster får fart på luftflödet så att överskottsvärmen ventileras bort. Den sista åtgärden för att sänka innetemperaturen är ”sommarnattkyla”, som är möjlig tack vare det mekaniska ventilationssystemet med både från- och tilluft. Det innebär bara att den mekaniska ventillationen forceras, dvs luften byts ut snabbare än varannan timme. Nackdelen är att ljudnivån (och elförbrukningen) ökar något. Än så länge klarar vi oss utan eldriven air-condition. Byggnadsstommen i sten bidrar dessutom till att utjämna temperatursvängningarna.

Billigt soltak istället för dyr segelduk