Arkiv

miljöanpassat byggande & boende

Fortsättning på föregående inlägg.

Ett nytt framträdande inslag i Vallastaden är fälleshusen, dvs gemensamhetslokal med övernattningsrum och pentry, som var ett krav i alla kvarter. Flera är byggda som växthus vilket säkert är en tillgång när det blåser på slätten. Men de behöver kompletteras med någon form av skuggväv för att undvika olidligt höga innetemperaturer soliga sommardagar.

Insidan av fälleshuset/växthuset

Alla projekt har alltid något som kunde blivit bättre. Jag saknar de halvoffentliga uppehållsytorna på gårdarna. Bostadsgården i ett av studentkvarteren består till största delen cykelparkering och gångytor. Okidokis ansvariga arkitekt förklarade att det framför allt är gatorna som ska fungera som ett vardagsrum för de boende. Cyklarna till övriga bostäder förvaras inomhus i cykelförråd eller under skärmtak. Jag förstår värdet av att ha cykelparkering under tak men vill också kunna slippa öppna besvärliga dörrar för att förvara cykeln.

Gården till några av studentbostäderna där cyklar tar plats

En fördel med mässor med högt ställda krav är att deltagande byggherrar anstränger sig lite extra och testar nya lösningar. Vallastaden kommer att expandera under den närmaste framtiden. Men hur säkerställer man genomförandet av samma originella designkoncept? Jag tänker på den senare utbyggnaden av Västra Hamnen som saknar många av de utemiljö- och gestaltningskvaliteter som utmärkte Bo01. Arkitektkontoret Okidoki var med från tävling till genomförande av Vallastadens expoområde vilket säkert var en av framgångsfaktorerna. Det krävs någon form av kontinuitet i alla lyckosamma projekt – någon som bevakar arbetet med att omsätta visionen till verklighet. På Bo01 i Malmö fanns till exempel en stark mässarkitekt. I dagsläget är Okidoki inte upphandlade för det fortsatta arbetet med de kommande planerna. Andra framgångsfaktorer är politisk enighet och uppbackning. Projekt med ett starkt helhetsgrepp har dessutom oftast bara ett fåtal markägare.

För att avsluta där jag började i september: Är Vallastaden är ett område som man vill besöka igen? Vallastaden kan räkna med mig – jag kommer att återvända nästa gång jag är i Linköping. Då får jag se helt färdigställda gårdar, mer grönska och ett vardagsliv i Vallastaden utan stängsel med gröna presenningar. Om tid och väder tillåter går jag hela vägen från centrum (knappt 4 km) eller så blir det samma kulturhistoriska kombo som senast: Buss 13 från Stora Torg till friluftsmuseet Gamla Linköping – Vallaskogens naturreservat – Vallastaden – med ett träningspass på Campushallen som tillägg.

Fortsättning på föregående inlägg.


Radhus till vänster av finkorrugerad silvrig plåt för generationsboende av Sandellsandberg arkitekter och Designradhuset byggt som passivhus till höger av Kjellgren Kaminsky

Splittrat eller komplext, brokigt eller varierat, svårorientrat eller överraskande, rörigt eller rikt på intryck, disharmoni eller mosaik. Det enda som i princip reglerades i detaljplanen för Vallastaden var antal våningar, storleken på lotterna och att det skulle finnas gårdar och uteplatser. Inga materialbegränsningar, takvinklar eller byggnadshöjder. För att motverka likriktning fick samma arkitektkontor bar utforma tre av fastigheterna i samma kvarter och de fick inte gränsa till varandra.


Sandellsandberg arkitekter har använt glasblock som fasadmaterial

Med sådan okonventionell mångfald i form och färg, sett ur ett svenskt perspektiv, är det förvånansvärt hur alla byggnader ändå fungerar tillsammans. Kanske för att de flesta arkitekter i västvärlden läser samma designmagasin och påverkas av samma stiltrender.  En annan anledning är möjligtvis materialtillverkarnas begränsade urval av färger. Det mest kulturellt avvikande när det gäller formspråk och färgsättning var radhusen med inspiration från byggherrens hemland Albanien (några av radhusens formspråk i European Village på Bo01 avvek på liknande sätt).


Radhusen längst till vänster med pastellfärger signalerar andra influenser

Hur avgör man om en miljö är trivsam och tilltalande? Utfallet kommer självklart att variera beroende på flera faktorer och mellan individer. Bor man i stadsdelen eller är man bara besökare? Har man verksamhet i området? Turist, student eller mässbesökare? Har man varit där en gång eller flera? Hur var sinnesstämning och väder vid besöket? Vid vilken årstid?

Det finns flera olika mått och verktyg för att utvärdera miljöer efter att de är byggda. Vissa frågeinstrument (dvs enkäter framtagna av forskare som testats i flera situationer och av stora grupper människor) ställer frågor om upplevelsen och de arkitektoniska kvaliteterna medan andra är mer omfattande och inkluderar sociala, funktionella aspekter (t ex serviceutbud och tranporter), underhåll, luft- och ljudkvalitet och känslan av att höra hemma i grannskapet. Arkitektoniska egenskaper kan vara i vilken grad området är trivsamt, komplext, uppvisar en helhet, är rumsligt och originellt. Men även andra egenskaper bedöms såsom social status och affektion.


Cykelförvaring på höjden som inte är ovanlig i t ex Amsterdam 

Den övergripande frågan man borde ställa sig vid planering och utvärdering av stadsdelar är: Vilka möjligheter finns här för att få mig att blomstra som människa – utan att minska möjligheterna för andra människor att utvecklas? Utgångspunkten kan t ex vara förmågemodellen som menar att samhällets uppgift är att skapa möjligheter för varje individ att blomstra inom olika områden eller livsdomäner som t ex, mental och fysisk hälsa, kunskap och intellektuell utveckling, arbete, omsorg, sociala relationer, rekreation, boende, livsmiljö, förflyttning, trygghet, icke-diskriminering och respekt för mångfald, politiskt deltagande (modellen formulerades av Amartya Sen och Martha Nussbaum och har utvecklats vidare av andra som t ex Ingrid Robeyns).


Det första bostadshuset som färdigställdes i Vallastaden (House for Mother av arkitekterna Förstberg Lind). Jag fick aldrig chans att se det inifrån eftersom det bara var öppet första expoveckan. Var nyfiken på ljuset eftersom huset bra har fönster på gavlarna

En bra introduktion till hur den byggda miljön påverkar oss är Sarah Williams Goldhagen ”Welcome to your world. How the built environment shapes our lives” (2017). Med utgångspunkt från kognitionsforskning och miljöpsykologiska studier redogör hon för hur vår upplevelse är grundad i våra kroppar, den sociala miljön och den fysiska omgivningen. Alla faktorer samverkar och avgör om en miljö är rik på positiva upplevelser eller inte. Den är populärt skriven och hennes exempel från olika delar av världen gör resonemangen begripliga för både lekmän och designskolade läsare.

Fortsättning följer…


I Amsterdam Zuidoost finns det gott om hägrar som vittnar om gamla träsk och dagens vattenlandskap 

Platsen vid Oud Kerk var startpunkten för en gåtur i Amsterdam med Freedam Tours. Guiden hade en bakgrund som kulturgeograf vilket passade mig utmärkt. Jag har tidigare i år bara haft goda erfarenheter av guidade vandringsturer, t ex i Sheffield, Central Park och Grand Central Terminal i NYC. Ofta är guiderna entusiaster med varierande bakgrund. Om de är kostnadsfria förväntas dricks med lämpligt belopp efter avslutad vandring. Lördagens tur var förbokad och tre timmar lång. Vi fick tillräckligt mycket fakta av en kunnig guide född och uppväxt i Amsterdam med immigrantföräldrar (guider som framför allt delar med sig av personliga anekdoter passar inte riktigt mig),

Att besöka Amsterdam efter New York har flera poänger eftersom New Amsterdam var européernas första namn på staden New York. Holländarna var ju där före engelsmännen. Stadsdelsnamn som Bronx, Brooklyn och Harlem har holländska rötter.  Mitt första intryck av gaturadhusen (”townhouses”) i t ex Troy och Brooklyn Heights var likheterna med Amsterdams karaktäristiska bostadshus trots att de inte är lika smala. Anledningen till att husens i Amsterdam blev smala och höga var förstås den dyra grundläggningen. Hela staden är byggd i gamla träskmarker och utfyllnaden ligger ett par meter under havsnivån. Husen står därför på 60 meter långa träpålar. Och med höga priser på tomtmark var det naturligt att bygga bostäder på höjden istället för på bredden med branta trånga trappor mellan våningsplanen. Skrymmande möbler och pianon hissas fortfarande upp på utsidan och tas in genom fönstren. För att lättare kunna hissa upp möbler är husen inte helt lodräta utan lutar svagt ut över gatan enligt stadsguiden. Nu förstår jag varför man har sidohängda fönster och inga engelska skjutbara fönster (”sash windows”).

När konferensen om kronobiologi är över blir det ännu en turistdag. Fortsättning följer…


Notera lyftkrokarna på gavelspetsarna för att hissa upp tunga skrymmande inventarier

Fortsättning på föregående inlägg.


Elite Hotel Arcadia, Stockholm. Detta är ett favoritrum trots att rummet är litet och badrummet kompakt. Byggnaden är från 1950 och den renoverades 2008. Taklampa saknas men ligger man i sängen blir man ändå bara bländad av en ljuskälla i synfältet. Här finns däremot infälld punktbelysning i den svängda sänggaveln som kan vara tänd utan att blända en sängliggande hotellgäst. Anledningen är placeringen rakt ovanför huvudet som gör att ljuskällan är utanför synfältet. Smart belysningsplanering med andra ord. Normalt är takbelysningen centralt placerad i taket. Ett sovrum i hemmiljö har i snitt fyra ljuskällor*: en taklampa mitt i rummet, sänglampor och kankse en bordslampa i fönstret eller på en annan möbel. Notera dessutom gardinerna i fönstret: till skillnad från föregående exempel i Gävle är den ljusa genosmläppiga gardinen närmast insidan av rummet så att rummet kan få en ”ljus vägg” om både den gröna mörkläggningsgardinen och den vita gardinen är fördragen på natten. Med ljusa ytor känns det lilla rummet större och det elektriska ljuset kan studsa tilllbaka så att ljuset sprids jämnare i rummet. Ett jämnt belyst utan skarpa kontraster rum kan vara behagligare för ögat (samtidigt som rummet inte får upplevas som ointressant utan skuggor).

I hotellrummets badrum finns exemplarisk belysning med bländfritt ljus från spegeln som lyser upp ansiktet rakt framifrån och takbelsyning inne i duschhörnan så att duschutrymmet får ljus även när duschdraperiet är fördraget. Det ljusa textilen tillåter dessutom ljus passera genom draperiet. Färgen på draperiet har alltså också stor betydelse för både reflektion och ljussgenomsläpplighet.

*) Enligt enkätundersökningen Ljuset hemma som genomfördes 2015 (inte publicerad än) och Energimyndighetens undersökning End-use metering campaign in 400 households (2009).


Hotel ibis budget Manchester Centre Pollard Street. Här har man satsat på fördelarna med modern LED-teknik och en del av den horisontella dolda LED-ljuslister med spridningsglas är sylig under TVn i bilden nedan. Men det krävs mer än en horisontell ”ljusramp” 70 cm över golvet för att skapa intressant och god belysning. LED-ljuslisten lyser enbart på den grönmålade nedre delen av väggen som äter ljuset istället för att sprida det jämnt över hela den nedre delen. Det horisontella bandet blir alldeles för markerat. Jag associerar till flerbostadshus från 90-talet med tidstypiska målade konrastfärgade bårder. Sådana horisontella element var designmässigt ingen höjdare. Men tekniken med dimbara LED-lister är strålande och kan vidareutveckla hembelysningen. Själv funderar jag på en liknande lösning till ovansidorna av bokhyllorna i mitt vardagsrum men jag har ännu inte hittat rätt varmvita ljusfärg, 2700 Kelvin.

Sängbelysningen är originell men oflexibel. Sänglamporna är fast monterade och risken är att sängpartnern blir störd om bara en vill använda läsljuset trots den lilla utsickande ”avskiljaren” mellan sängplatserna. Badrumsbelysningen fungerar däremot lika bra som i Hotel Arcadia.


Dold belysning bakom TVn är välkommet eftersom det minskar kontrasten mellan den mörka väggen bakom TVn och den lysande skärmen. Reglerbar inbyggd belysning bakm TV-apparater borde vara en självklarhet. När TVn kom in i svenska hem på 50-talet erbjöds till och med särskilda TV-lampor eftersom man redan då var medveten om vikten av ljuskomfort.


Stämningsbelysning i Rushcart Inn, Sowerby, England. Den öppna spisen som inte går att elda i har fått dold belysning

En viktig nyckel för god nattsömn och bra reglering av dygnsrytmen är ljusa dagar och mörka nätter. Sedan några år har jag på min fritid särskilt uppmärksammat ljus och mörker i hotellrum.

Varför just hotellrum? Jo, för att de kan vara intressanta mönsterexempel (eller inte) eftersom målet är utsövda gäster som återvänder eller ger ett snällt omdöme på booking.com. Då krävs det mer än en skön säng. ”Basmenyn” måste innehålla önskad mörkläggning (särskilt vid den här tiden i Sverige när dagarna är längre än 17 timmar), möjlighet till dagsljus utan insyn och lämpligt ljus för att uträtta datorarbete, läsa eller se på TV. Det lägre priset för fönsterlösa hotellrum jämfört med standardrum med fönster speglar värdet av fönster. Och när jag frågar runt hör jag aldrig någon säga att de föredrar ett fönsterlöst hotellrum. Ett rum som har både fönster och ”fin” utsikt anses som lyx och kostar ännu mer.

Det tillfälliga boendet inkluderar även ett badrum med andra krav på belysning. Ett hotellrum är dessutom hotellpersonalens arbetsplats eftersom rummet städas mer eller mindre varje dag. Men belysning som underlättar noggrann städning ingår numera sällan i ljusstrategin – något som frånvaron av en centralt placerad stark taklampa vittnar om. Badrummet brukar däremot vara ett undantag. Ett hygienutrymme kräver särskilt omsorgsfull städning, t ex kakel- och silikonfogar som är omöjliga att hålla helt rena. Hotellens materialval i badrummen förvånat mig ständigt. Men den största utmaningen för ostörd nattsömn, som jag helt bortser från, är förmodligen ljudet från andra hotellgäster i korridoren, installationer för ventilation och kylning och trafiken utanför.

Det är alltid otacksamt att visa foton med belysning. Fast fönster kan vara ännu värre eftersom kontrasten dagtid är så stor mellan fönsterväggens väggyta och den ljusa utomhusvyn. Men här kommer ett urval som illustrerar några reflektioner som kan vara användbara för ljusplaneringen i hemmets sovrum och badrum.


Bella Sky, Köpenhamn. Föredömlig mörkläggning som täcker hela fönsterväggen med elektriskt styrd ljustät rullgardin. Insidan är vit med små dekorativa svarta prickar och den vita ytan gör rummet ljusare. På dagen finns möjlighet att avskärma solen med en rumsbred genomsiktlig rullgardin. Sänggaveln har dold LED-belysning som lyser upp väggen bakom och ramar in sängen. Läslampor är monterade på gavelns båda sidor. I hemmiljöer kan rullgardiner vara problematiska för den som har blomkrukor och fönsterbänksodling. Persienner mellan fönsterbågarna inkräktar minst på prylar i fönstret men är i gengäld inte lika täta som en måttnanpassad mörk rullgardin monterad i fönstersmygen.

Ett hotell i Gävle. Fin dold belysning i kornischen men som blir ganska ineffektiv eftersom gardinerna är mörka och reflekterar för lite ljus. En ljus gardin framför mörkläggningsgardinen hade återkastat mer ljus och hela fönsterväggen hade blivit ljusare utan skarpa kontraster mellan belysta och mörka partier. Mörka ytor absorberar ljus och kräver därför fler lumen från belysningen för att åstadkomma upplevelsen av ett ljust utrymme. Golvlampor är flexibla om de kan flyttas runt och de bidrar till såväl stämning som funktionellt ljus och känslan av små rum i rummet när de lyser upp en sitthörna eller liknande. Sänglamporna på sänggaveln är värdelösa för den som vill kunna rikta ljuset på boken man läser i sängen.

 


Best Western, Troy, NY. Lätt att mörklägga fönstret med mörka täta gardiner. Men på dagen tar kappan tar för mycket ljus. En kappa gör fönsteröppningen ännu lägre och ljuset når inte så långt in i rummet. Det ser kanske stämningsfullt ut i rummet med tre bordslampor med ljusa textilskärmar men de fungerar inte alls som läslampor. Badrummet fungerar däremot bättre belysningsmässigt. Här får ansiktet ljus rakt famifrån och inte bara uppifrån. En infälld spot i taket kompletterar den integrerade spegelbelysningen och underlättar städning i alla skrymslen.

Fortsättning följer…

 

 

 

Fortsättning på föregående inlägg.


Den artiga och lättsamma tonen på tåget (till vänster) och miljöanpassade eluttag med strömbrytare som funnits länge i England (till höger). Fördelen är att man lätt stänger av stand-by lägen på anslutna apparater


Sopsorteringen varierar från stad till stad. I Birmingham, som var sista stoppet på min tågluff, sorterar villahushållen ut brännbart i en separat tunna och i den andra tunnan samsas metall med plast i ena facket och papp med kartong i andra facket (de blandade fraktionerna åtskiljs gissningsvis i avfallsanläggningen)

Fortsättning följer…

Bild-320

Äntligen drickbart vatten i kranen. Denna gång tog det 13 dagar istället för fem som förra gången. VA-Syd upphävde kokningsrekommendationen igår på kvällen. Orsaken till det otjänliga vattnet var jordbakterier. Tidigare på dagen hade jag två studiebesök i Villa Trift 3.0 för arkitektstuderande som går andra året och läser en kurs i installationsteknik. De kommer hit för att se hur resultatet kan bli om man som arkitekt medvetet arbetar med miljöanpassad design redan tidigt i sina projekt.

Att ha en dunk dricksvatten i köket kan verka komiskt när man pratar om vikten av att bygga miljöanpassat. Ett verktyg som det svenska frivilliga miljöklassningssystemet Miljöbyggnad kan inte förebygga koliforma bakterier i kranvattnet. I urbana tätbebyggda områden är så gott som alla hus uppkopplade till det kommunala vattenledningsätet. Och visst finns det systemfördelar med att utnyttja kommunala resurser som vatten, avlopp, el och fjärrvärme även om det hade känts bättre med ett mer robust och mindre sårbart boende. I Sveriges första miljöklassade bostad, Villa Trift3.0, kan vi inte ens elda i den vattenmantlade kaminen om strömmen går. Cirkulationspumpen mellan kaminen och ackumulatortanken är nödvändig för att vattnet i kaminens konvektionsrör inte ska koka (men det finns en kylslinga som öppnas vid kokning). Värmen i kaminen måste levereras till ett värmelager, dvs ackumulatortanken i tvättstugan. Ett batteri med strömförsörjning hade löst problemet i några timmar. Nästa problem är cirkulationspumpen till radiatorvattnet. Med ett längre elavbrott under uppvärmningssäsongen hade vi varit hänvisade till värmeljus och reducerad självdragsventilation för att hushålla med värmen (den mekaniska ventilationen med värmeåtervinning fungerar ju inte heller utan strömförsörjning).

Nu får vi i alla fall njuta av drickbart kommunalt kranvatten igen. Vad är tretton dygn med lite bakterier jämfört med en tillvaro utan rinnande vatten? I världen saknar ca 800 miljoner människor tillgång till rent vatten.

* Tretton dagar blev trettio dagar eftersom kokningsrekommendationen på nytt i vissa delar av Lund efter att inlägget publicerades.