arkiv

miljöanpassat byggande & boende

Ett plötsligt dån klockan 9 på morgonen fick fart på både mig och vår dotter som bor i sin egen avskilda del i huset på Skördevägen. Det visade sig att VA Syd – utan förvarning – skulle byta en ventil i vattenledningssystemet i gatan precis utanför huset. Det är svårt att lokalisera källan till ljud som förflyttar sig genom rörledningar. Men en spottande och fräsande köksblandare, och en servicebil utanför på gatan skvallrade om att det handlade om vattnet och inte ventilationen. Eftersom de stängt av vattnet fick handdisken av frukostporslinet i diskhon vänta till senare.

Diskhon är förresten en intressant detalj i hemmet. Det blir ofta diskussion om diskhon när en kund, bekant eller vän planerar eller renoverar sitt kök. Ska det vara en eller två diskhoar? Fyrkantig med skarpa hörn, rund eller konventionell?

Diskhons utformning och placering är kanske en detalj i vardagen men den har en lång historia bakom sig. Kökets utformning uppmärksammades i allt högre grad från 20-talet. Till en början av framför allt manliga arkitekter och endast ett fåtal kvinnliga arkitekter. Det var i en tid av bostadsbrist och trångboddhet, och målet för de nya köksidéerna på 20- och 30-talet var mer arbetseffektiva kök (t ex Frankfurterköket, som ritades av den österrikiska arkitekten Margarete Schütte-Lihotzky, och det kompakta köket som visades på Stockholmsutställningen 1930).

I Sverige och Danmark blev studierna av köket under 40-talet mer systematiska och verklighetsbaserade – man observerade hur kvinnor faktiskt använde köket. Man jämförde till exempel hur lång tid det tog att utföra samma arbetsmoment (tillagning och disk) i olika köksmiljöer. Förutom tidsåtgång registrerade man antal förflyttningar i köket. Några exempel på utredningar är Faellesudvalgets Boligundersögelse i Danmark, där arkitekter intervjuade boende i mer än 500 lägenheter, och Brita Åkermans bok Familjen som växte ur sitt hem (1941). Boken innehöll resultatet från en undersökning där 214 boende i Stockholm förde protokoll under en vecka över sina dagliga aktiviteter i hemmet. Därefter intervjuades de om sina vanor och önskade förändringar. Annat insamlat material var uppritade lägenhetsplaner med hushållens möblering.

Köksarkitekten Ulla Tafdrups kökslösning i radhushusområdet Söndergård Park, Danmark (1949–1951). För att spara bostadsyta introducerades det kombinerade matrummet och hallen (spiseförstuen)

När köksplanering blir en vetenskap skulle man kunna tro att utfallet blir samma optimala kök på båda sidor om Öresund. Men den danska diskbänken skiljer sig redan på 50-talet från den svenska genom att den förra har en diskho och den senare har två (diskmaskin för hushållsbruk fanns ännu inte). Designvetenskapens slutsats om det mest effektiva köket kan alltså se ut på mer än ett sätt.

I Sverige kom den första köksstandarden 1950, vilket resulterade i större kök för både måltider och matlagning, bättre arbetsytor, fasta skåp och lådor som vara anpassade för köksredskap, bestick och porslin. Bänkhöjden var anpassad för genomsnittslängden för kvinnor.

När jag utbildade mig till arkitekt på 80-talet var rekommendationen i kökshandboken från Konsumentverket Kök – planering, inredning följande:
”Diskbänken kan begränsas till vask och ’stjälpyta’ för ren disk eller täcka även bänken mellan vask och spis. Det finns två storlekar på vaskar. Dessa ryms i 800 respektive 600 mm brett diskbänksskåp. Den mindre storleken är avsedd för små hushåll och för hushåll med diskmaskin. Den bör även då användas endast om man har ont om utrymme. Det är nämligen obekvämt att diska stora föremål och inte minst att skölja i den mindre vasken.”

Rekommendationerna byggde på arkitekten Alice Thibergs arbete på Konsumentverket. Jag håller med henne om att dagens kökstrend med till exempel svårdiskade fyrkantiga disklådor/hoar med skarpa hörn är mindre praktiska. Nackdelen med runda hoar är att de inte har ett lika stort diagonalmått som ger plats för stora serveringsfat och ugnsplåtar.

När jag var tillbaka hemma i huset senare samma dag hade VA Syd satt på vattnet igen. Jag ställde mig vid vasken och såg två hoar som tittade tillbaka på mig. Det var dags att handdiska frukostporslinet från i morse – fylla den högra diskhon med varmvatten och skölja med kallt vatten i den vänstra. Vilken glädje att få diska i en dubbelho!

Utställningen ”Kvinnor skapar rum” på Dansk Arkitektur Center (DAC), Köpenhamn, 2022

Källor:

Göransdotter, M. (1999). Möbleringsfrågan: Om synen på heminredning i 1930- och 1940-talens bostadsvaneundersökningar. Historisk tidskrift, 3, 449–478. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-41394

Konsumentverket. (1981). Kök – planering, inredning. En bok för den som planerar, bygger eller bygger om kök.

Utställningen på Dansk Arkitektur Center (DAC), Köpenhamn: Kvinnor skapar rum, 2022.

Med tanke på min identitet och uppväxt är det konstigt att jag aldrig bloggat om den hinduiska ljushögtiden Diwali som infaller idag. Jag ägnar dessutom all min tid åt ljus och hälsa i jobbet som forskare. Just nu pågår två forskningsstudier som båda handlar om att förändra hemmiljön för att förbättra mående och sömn bland äldre som bor i vanliga bostäder. I den ena studien får åtta äldre personer en specialtillverkad dygnsanpassad ljusarmatur installerad i hemmet. I den andra studien deltar åtta andra äldre personer i en Internet-baserad kurs. Kursen är inriktad på ljus, aktivitet och sömn med målet att uppmuntra kursdeltagarna att själva ändra sin ljusmiljö och sina rutiner.

Tillbaka till ljusets högtid och det godas seger över det onda. Diwali är en av två indiska högtider som har följt mig under hela uppväxten. Andra högtider är den kristna julen, påsken och midsommar. Vår familj har firat vitt och brett och omfamnat både det nya landets traditioner och det kulturella arvet.

Hinduer firar Diwali med god mat, tända ljus och fyrverkerier. Men jag, som svensk afroasiat, ville fira på mitt eget personliga sätt i dessa energispartider. Jag valde att ägna en stund åt att återställa lyskraften i hallens plafonder. Nördigt? Förmodligen, men underhåll och rengöring ska inte underskattas. Jag dammade av dem på ovansidan och plockade ner glaset för en noggrann tvätt och avtorkning. Resultatet blev strålande. Nu är insidan av glaskupan fri från damm som minskade ljusskenet. På fackspråk talar man om ökad ”lumen output” (lumen är ett mått på ljusflödet). Det är inte bara ljuskällans ljusflöde som bestämmer hur mycket ljus som lämnar belysningsarmaturen. Armaturens utformning är lika viktig: optiken (dvs linsen och bländskydd), materialets ljusgenomsläpplighet (tyg, opalglas, klarglas, plåt osv) och hur ljuset riktas.

Alla plafonder har LED-lampor från 2010 med kraftiga kylflänsar av aluminium

Till sist, ett litet medskick med anledning av myndigheternas rekommendationer att spara el. Ett vanligt tips är att släcka ljus som inte behövs. Släck alltså inte ljus som ger praktisk nytta, förbättrar synkomforten och hälsan (t ex för piggheten). Bor man i en lägenhet, som vanligtvis är fjärvärmeansluten, finns det fler sätt att spara el. Till exempel genom att diska och tvätta fulla maskiner, undvika torktumling och istället torka på lina i tvättstugan eller badrummet, stänga av de elektriska värmeslingorna i badrumsgolvet och den elektriska handukstorken eller åka kollektivt istället för att pendla med elbil.

Mer lumen output i husets hall

Nu när färgen på bladen skiftar är det läge att fundera lite kring färgens koppling till tid. Det har gått exakt 12 år sedan vi flyttade in i det egenritade huset på Skördevägen. Vi valde färgtypen på husets träpanel efter att ha läst Folksams färgtest. Folksam har gjort regelbundna tester av utomhusfärg vad gäller miljöprestanda och funktion (dvs förmågan att klara exponering för sol, vind och vatten), men 2018-års färgtest blev tyvärr det sista.

Det visade sig att akrylatfärgen (Perfekt Akrylat) vi hade valt med hjälp av Folksams färgtest levde upp till förväntningarna och nu var det dags för ommålning. När målningsarbetet var klart insåg jag hur matt och grå den gamla färgen på panelen var i jämförelse. Nu har panelen fått tillbaka lystern och den djupa svarta kulören. Förhoppningsvis dröjer det 12 år innan det är dags för nästa ommålning. Även de gula ytterdörrarna fick tillbaka sin varmgula originalkulör efter två lager som rollades med en proffsmålares känsliga och skickliga hand.

Medan man i vardagligt språkbruk talar om färgens ljushet, mättnad och nyans använder NCS-systemet: nyans (som beskrivs av svarthet och kulörthet, dvs hur färgstark kulören är, och vithet som är skillnaden mellan de två) och kulörton (som beskriver dragningen åt gult, rött, grön och blått).

En NCS-beteckning som beskriver en läckert orange apelsin kan se ut så här (dvs den närmaste kulören, som jag uppfattar den, i ett färgparti mellan högdagrar och skugga): S 0570-Y40R. Så här avkodar man den kryptiska beteckningen:

  • ”S” står ör Second Edition (dvs den andra utgåvan av systemet, men det är inget man som lekman behöver bry sig om).
  • ”05” anger att kulören innehåller 5% svarthet.
  • ”70” anger att kulören innehåller 70% av maximalkulören.
  • Vitheten är 25% (räknas ut på följande sätt: 100% – 5% – 70% = 25%).
  • Y40R anger att det är en gul (Y) kulör med 40% rött (R).

   

Neutrala grå färger saknar kulörton och avslutas därför med ett ”N” (neutral), t ex den mörkgråfärgen på vår panel som har NCS-beteckningen S 8500-N (helt svart har beteckningen S 9000-N). Kulören har 85% svarthet (och 15%vithet). Det finns även svagt gråa nyanser med bara 2% kulörthet.

Det är inte bara målarfärg som bleknar och visar att tiden går. Solbränna och pigmentet melanin har betydligt kortare cykler än målarfärg på ett hus. Redan nu börjar hudfärgen på kroppen så sakta återgår till vintertrött ljust brun. Andra pågående färgförändringar kan märkas i det politiska landskapet, men då handlar det om kulturellt kodade färger.

(fortsättning på föregående inlägg)

Vesterbro – Nörrebro – Fredriksberg – Valby – Nya Carlsberg
Länk till den ungefärliga rutten

Efter förmiddagsyoga i Vesterbro gick dagens tur i stor-Köpenhamn. Startpunkten var Planetariet och vandringen fortsatte längs Nörrebrogade till Superkilen i yttre Nörrebro via Torvehallarna (ett av mina favoritställen i Köpenhamn). Hela sträckan från startpunkten, längs den Grönne Sti (The Green Footpath) genom Fredriksberg och tillbaka till hotellet via Valby Langgade och Nya Carlsberg blev 15 km. Ännu en varm dag men med lätt regn på eftermiddagen.

Pågående byggprojekt som ska bli spännande att följa

Man passerar uppförd modern arkitektur som danskarna ofta gör väldigt bra

Jag vek av från den gröna stigen och tog en genväg tillbaka till hotellet genom Carlsberg Byen

Fortsättning följer …

Det är en hel del mindre underhållsarbete som inträffar ca tio år efter inflyttning i ett nytt hus. Några saker är mer oväntade, t ex dammet som samlas mellan dolda konvektionslameller i släta radiatorer, som jag nämnde i förra inlägget. Nästa oväntade händelse var markisbandet som slets av i ett enda drag.

Som tur är har säljaren fortfarande kvar sin butik i Lund (som en gång i tiden hette Markis & Persienn) med tillgängliga reservdelar. Men brist på montörer och stundande semestertider på företaget ledde till att vi själva fick byta markisband.

Här kommer korta instruktioner till andra som råkar ut för samma sak mitt i sommaren och som har samma typ av utanpåliggande screenmarkis. (Om någon montör läser detta så får personen gärna komplettera med en mer fackmässig beskrivning.)

  1. Skaffa ett 9 mm brett ljusgrått markisband. Till vårt stora fönster med en markis som är 1,9 x 1,9 m krävdes ett tre meter långt band.
  2. Lossa frontplåten som är fastskruvad med två plåtskruvar (en i varje ände).
  3. Se till att markisen är i upprullat läge.
  4. Ta hjälp av någon annan som kan hålla markisrullen när den ska lossas från kassetten. Det finns en liten spärr av plast på insidan av plastbrickan innanför gavelplåten. Spärren går att trycka ner med hjälp av en platt skruvmejsel. Lossa samtidigt försiktigt änden av markisrullen från plåtkassetten medan den andra änden sitter kvar i kassetten. (Man skulle kunna tro att gavlarna ska lossas på kassettens sidor men så är det inte på vår modell.)
  5. På markisrullens ände finns ett plasthjul runt vilket bandet snurras. Nu är änden på bandet åtkomlig och kan dras bort.
  6. Trä igenom det nya bandet och slå en knut på änden. Snurra bandet ett varv runt plasthjulet. (Viktigt! Att snurra ett varv görs för att markisen ska kunna dras hela vägen upp till kassetten.)
  7. Tryck tillbaka markisrullen på plats i kassetten.
  8. Lyft upp frontplåten som ska monteras men trä först igenom bandet genom hålet på fronten.
  9. Tryck fast plåten och skruva fast de båda plåtskruvarna.
  10. Trä bandet genom låsmekanismen på ramen. Trä därefter på plastknoppen på bandet och kapa bandet till önskad längd.

Här kommer en liten avstickare från ljus-spåret (fler inspirationsbilder från 3 days of design i Köpenhamn kommer i nästa inlägg). Nu handlar det om smuts som kan definieras som materia på fel plats. Men ibland handlar det inte bara om den personliga eller kulturella upplevelsen. I vissa sammanhang kan smuts dessutom försämra egenskaperna i exempelvis ett ventilationssystem.

Bor man som vi i ett hus från 2010 med från- och tilluftsventilation med värmeväxlare (FTX) finns det långa ventilationskanaler som helst ska rensas regelbundet. Men i småhus finns inga krav på återkommande rensning i byggreglerna till skillnad från flerbostadshus (vart tredje år). Vi har valt att låta rensa kanalerna med 5–6 års intervall. Då har en hel del smuts samlats bakom frånluftsdonen och i kanalerna som för bort använd och ”förorenad” luft från bad, kök och tvätt. Ventilationsmontören Tomas berättade att det samlas mest smuts i frånluftskanaler i utrymmen som är fuktiga. Om smutslagren får ligga kvar år efter år kommer så småningom luftflödet att påverkas. Kanalens diameter blir ju mindre – ungefär som blodkärl med plack på insidan av kärlväggarna.

Vänster: Frånluftsdonet. Här passerar använd luft in i kanalen och vidare till ventilationsaggregatet med ett filter (som hindrar smutsen från att komma in i värmeväxlaren). Höger: Frånluftsdonet är nerplockat och den hängande gråa ansamlingen består av dammpartiklar. Frånluftsdonen i köket och badrummet var värst.

Det går inte designa bort underhåll men det kan reduceras. Det är en naturlag att allt sprids och oordning ökar. Som arkitekt kan man planera för korta frånluftskanaler genom att samla alla våtutrymmen i närheten av varandra. Andra positiva konsekvenser av samlade våtenheter är korta vatten- och avloppsledningar.

Men jakten på smuts i huset fortsätter. Nästa utmaning är att hitta något fiffigt sätt att rensa radiatorerna från mer än tio års damm som samlats mellan konvektionslamellerna bakom frontplåten. Och det måste ju finnas mellanrum för att värmen ska spridas. För att anspela på ett känt citat: Det finns en spricka, en spricka i allt. Det är där dammet tar sig in.*

* Leonard Cohens låt Anthem: “There is a crack, a crack in everything. That’s how the light gets in.”

I ett tidigare inlägg skrev jag om betydelsen av ljuskällans form och behandling – t ex om den ska vara klar med synliga filament eller ha opalglas som fördelar ljuset jämnt. Jag skrev även om risken för bländning om man väljer en ljuskälla som ger för hög ljusstyrka.

Lampskärmen är nästa viktiga komponent för ett behagligt ljus som inte bländar och istället sprider ljuset jämnt i rummet där vi vill ha det. Nedan kommer flera exempel på hur lampskärmens material påverkar ljusspridningen. De flesta bilderna är tagna i olika showrooms och butiker som deltog i 3 days of design i Köpenhamn (15–18 juni).

Pendelarmaturerna hänger i ett hotell i närheten av Hovedbanegården i Köpenhamn. Klungan till vänster har tygskärmar av ett väldigt tunt tyg som inte sprider ljuset särskilt effektivt medan de konventionella rispapperslamporna i den högra bilden gör sitt jobb ganska bra

Miljöerna ovan finns i butiken House of Finn Juhl i Köpenhamn. Till vänster står en golvlampa som sprider ett mjukt ljus från en skärm av opalglas. Till höger hänger en pendelarmatur med flera kupor av rökfärgat glas med exponerade ljuskällor som kastar distinkta skuggor på soffbordet

Bilden till vänster visar två kontrasterande lampskärmar – den i förgrunden ger ett fullständigt jämnt ljus och den i bakgrunden kan inte dölja ljuskällan bakom de färgade garntrådarna

En personlig favorit – den sfäriska rislampan i ny tappning med en tjockare plastväv vackert spänd över metalltrådarna

En bordslampa med både skärm och fot av opalglas som lyser upp hela fönsternischen. Den är dock något för stor i diameter för att passa på fönsterbrädan i en nybyggd lägenhet

Föreställ dig att du är 70 år eller äldre. Du sover dåligt i perioder, är inte riktigt så fysiskt aktiv som du skulle vilja, känner att energin tryter och tröttheten slår till under den mörka årstiden, och att du inte trivs med din hembelysning?

Idag presenterar jag mitt forskningsprojekt i form av en poster på en nordisk konferens i Odense om gerontologi (läran om åldrandet). Projektet skulle kunna vara en tänkbar lösning på alla dessa problem.

Det handlar om en beteendeintervention som kommer ges i form av en Internetkurs som vänder sig till äldre. Den pågår under nio veckor på distans med två fysiska sammankomster och innehåller en provlåda med bland annat ljuskällor för att uppmuntra till eget experimenterande i hemmet. Kursen testas i höst i samarbete med Lunds kommun för att se om den går att genomföra i större skala och om deltagarna upplever förbättrat mående tack vare förbättrad sömn, mer fysisk aktivitet och exponering för dagsljus utomhus. Ett annat mål med kursen, som är lika viktigt, är en förbättrad ljus- och mörkermiljö i hemmet. Förhoppningsvis är detta något som kommuner i framtiden kan erbjuda äldre som komplement till annan service för seniorer som bor i vanliga bostäder.

Här är länken till en 6-minuterspresentation på engelska.

Ljuskällan, eller lampan som vi säger i dagligt tal, är helt avgörande i ett visuellt funktionellt, trivsamt och hälsosamt ljus. Dagens breda utbud av LED-lampor är något helt annat än när de introducerades för konsumenter för drygt tio år sedan. Idag går det oftast att hitta en ljuskälla som passar den ärvda ljuskronan, sänglampan som är inköpt på secondhand eller den väggfasta badrumslampan från 60-talet. Men det kan kräva en hel del arbete för att ta reda på en lämplig modell och var man kan hitta den. Inte ens den mest välsorterade belysningsbutik har allt men det finns åtminstone kunnig personal som kan ge goda råd. Om butiken inte kan beställa hem produkten är vi som konsumenter hänvisade till Internet-handlare och måste nogsamt läsa igenom de tekniska specifikationerna. Här kommer några exempel på problem förenade med valet av ljuskälla som rör andra egenskaper än de mer tekniska (som t ex ljusflöde, ljusfärg, färgåtergivning och dimring).

En ljuskälla, som har den klassiska päronformen, kan till exempel vara för lång för att få plats i en mjölkad ljusglob. Kolla därför måtten på den befintliga ljuskällan och jämför med ersättaren.

En pågående trend är filament LED-lamporna med klart glas och synliga lysande ”trådar” som liknar konventionella glödlampor. Men dessa är mer dekorativa än funktionella. Man måste välja svagare ljusstyrka (dvs färre lumen) för att inte bli bländad. Konsekvensen är att de inte ger tillräckligt med ljus för att kunna läsa.

Vad blir effekten om man väljer en filament LED-lampa till en ljusarmatur med en avbländande skärm i tyg, plast eller glas? Man tror kanske att det inte ska spela någon större roll men för finsmakaren så är skillnaden stor mellan en filament LED-lampa och en lampa med opalvitt glas. Ljusarmaturen nedan (bild 1) har en slät vit plastskärm som döljer ljuskällan. Med en opalvit ljuskälla sprider skärmen ett behagligt mjukt ljus. Samma skärm, i en nerpendlad variant, som istället har en filament LED-lampa får däremot synliga skuggor på skärmen (se bild 2). Mönstret som uppstår av filamenten motverkar hela idén med den släta vita skärmen och skapar ett ojämnt ljus.

Bild 1. Skärm med opalvit ljuskälla som sprider ett mjukt ljus

Bild 2. Samma skärm fast nerpendlad från taket. I den vänstra bilden är skärmarna i bakgrunden bestyckade med filament LED-lampor som ger skuggor på skärmen. I bilden till höger syns samma skärm på nära håll

Avslutningsvis, ett användbart råd när det gäller ljuskällan (och som påverkar valet av ljusarmatur) är att den helst inte ska synas eller hamna i synfältet när den är tänd för att undvika bländning.

I mitten av maj – när blomningen är över – är grönskan total utanför flera av fönstren i vårt hus på Skördevägen. En tre meter hög häck av häggmispel reser sig som en grön mur på två av fyra sidor av tomten och gör den visuellt ointaglig. Men häcken blockerar inte bara insyn utan även en hel del av dagsljuset som för ett par veckor sedan nådde ända in i rummen.

Skillnaden i dagsljustillgång är en helt annan där jag befinner mig just nu – på sjätte våningen ovanför trädtopparna i ett hotellrum på Amager. Utsikten är framför allt mot himlen. Trädkronorna på Christianshavn är i nedre delen av vyn. Horisonten bryts av Börshusets torn och Amagerverkets skorsten i fjärran. Effekten av ett fönster som ramar in två tredjedelar himmel och en tredjedel grönska är ett rum som badar i dagsljus.

Tillbaka till Skördevägen. Med en grönskande mur utanför kan det behövas stöttande elektriskt ljus även dagtid. En ny plafond i sovrummet (Yki, som jag skrivit om i tidigare inlägg) pryder numera taket och ger ifrån sig 3 x 470 lumen när den är tänd. Jag valde en vitare ljusfärg (4 000 istället för de vanliga 2 700 Kelvin) för att komplettera det vita skenet från dagsljusterapilampan som även fungerar som arbetslampa på skrivbordet. Rummet blir vitt och härligt!

Takplafonden Yki (diameter 400 mm) med vitt ljus och dagsljusterapilampan Valovoima på skrivbordet (båda med färgtemperaturen 4 000 Kelvin)

Samma plafondmodell finns numera även i vardagsrummet men med något större diameter (500 mm istället för 400 mm som i sovrummet). Här är plafonden bestyckad med fyra varmgula ljuskällor. Jag valde en ljuskälla med dimringsfunktion i tre steg där både färgtemperatur och ljusflöde varierar (2 700/2 500/2 200 Kelvin respektive 806/320/150 lumen). Med ett varmare ljus kan plafonden vara tänd på kvällen och bidra till rätt stämning i rummet. Sovrummet blir istället en ljusbox på morgonen och under dagen för att öka piggheten och stödja dygnsrytmen.

Tre ljusscener med fyra ljuskällor i takplafonden Yki – diameter 500 mm (designad av Yki Nummi på 50-talet)