Arkiv

Monthly Archives: augusti 2017


Nu är det genomfört – årets vandring med ringa höjdskillnad i böljande slättbygd och lövrik skog, på slätmark med omväxlande betong eller asfalt och på grusade skogsvägar, mellan medeltida städer och småsamhällen i norra Tyskland som förr tillhörde Östtyskland.

Jag och min man tog oss fram med egna kroppar och all packning på ryggen (3 repektive 4 kilo). Han skriver löparromaner (Dekius Lack) och är ultralöpare och sprang som vanligt i förväg ut på egna vägar och egna äventyr – hans mål med färden var Müritz Lauf (76 km), men han gjorde det lite svårare för sig genom att flytta tillbaka startlinjen till Lund. Ett projekt som han lyckades genomföra utan problem. För egen del vandrade jag 5 km/h. På kvällen möttes vi på det förbokade övernattningsstället. På sjunde dagen var vi framme vid slutmålet Waren/Müritz, som ligger nästan halvvägs till Berlin, efter sex dagars förflyttning och två vilodagar. Dag nio vilade vi upp oss för att kunna avsluta resan med det årliga Müritz-loppet. Jag valde den kortare sträckan 26,5 km. Vi hade obeskrivlig tur under hela resan – inga skador och perfekt väder utan regn när vi förflyttade oss på dagarna i ca 20 grader. Jag gick ofta helt ensam flera timmar i sträck. På vissa sträckor fanns det gott om semestrande cykelturister, men inga vandrare.

Dag 1: Lund – hållplats Holmeja väg 108 (ca 30 min med direktbuss nr 165 mot Svedala).
Torup – Trelleborg (30 + 5 km längs Skåneleden Nord till Syd nr 2, övernattning).
En helt okej sträcka men det finns finare etapper av Skåneleden. Gillade att gå den här årstiden när det är aktivt på fälten med jordbruksmaskiner. Rapsen skördades för fullt.

Dag 2: Trelleborg – Rostock (vilodag, bortsett från 8 km gång från färjeläget till centrum). Överfarten med färja tog 6 timmar. En sovhytt fast det var dagtid var räddningen. Rostocks färjeläge ligger en bra bit utanför stadskärnan. Prickade in Hansa-veckan med gamla segelfartyg som visade upp sig i hela inre hamnen. Vi tog oss ca 8 km till en nybyggd friggebod för uthyrning som låg mycket centralt i en privat trädgård. Lyckades få tag på en detaljerad vandrings- och cykelkarta över regionen. Sov skönt och njöt av doften av nytt trävirke.

Dag 3: Rostock – Schwaan (22 km). Övernattade i ännu en ny liten trästuga men denna gång på en campingplats vid en stilla sjö. Vänlig personal i campingens enkla servering som fixade en specialsallad. Traditionell gatuköksmat var nämligen det enda som fanns på menyn.

Dag 4: Schwaan – Mistrof – Lüssow – Güstrow (25 km). Ett alternativ var att gå via Bütsow men det skulle blivit en betydligt längre sträcka. Gick tyvärr lite vilse i ett skogsparti och förlorade lite tid. Men slapp i alla fall bilvägarna större delen av sträckan.

Dag 5: Güstrow (vilodag). Hyrde cykel i närheten av det nybyggda hotellet och tog mig in till den medeltida stadskärnan med gammalt gatunät, slottt från 1500-talet, en domkyrka med delar från 1200-talet och skulpturer av Ernst Barlach.



Fortsättning följer…

 

Fortsättning på föregående inlägg.


Exteriören som den förmodligen har sett ut ända sedan slutet av 1600-talet

Rembrandt var inte bara konstnär utan även konsthandlare. Precis som de sista bostadsägarna i kanalhuset på Herengracht 605 – Abraham och Louise Willet-Holthuysen. Huset byggdes 1685–1690 och paret bodde här på slutet av 1800-talet innan huset med ägodelar skänktes till staden för att bli museum 1895. Även om interiörerna speglar hur Amsterdams förmögna överklass inredde sitt hem under 1800 talet är husets exteriör mot gatan likadan som på slutet av 1600-talet.


Utsikt mot kanalen utanför genom skjutfönstren mot gatan (Amsterdams kanalbälte ingår förresten i UNESCOs världsarv)

 


Vänster: Takrosetten i entréhallen visar att rummet var planerat för en belysningsarmatur.
Höger: Takljus ovanför den rymliga trappan. En sådan här trappa var bara möjlig i kanalhus med fem fönsteraxlar byggda på två smala tomter


I glasverandan har man tagit fram en del av en äldre takmålning med dekorativa bildelement som druvor, blad och fjärilar


Sovrummet på tredje våningen


Baksidan mot trädgården med ”glasverandan”. Ett högt fönster delas mellan ett skafferi, som finns bakom övre delen av fönstret, och matsalen bakom nedre delen av fönstret. I källarvåningen ligger köket


Matsalen med lägre rumshöjd för att skafferirummet ovanför ska få plats


Köket med norrljus från trädgårdssidan (en rekonstruktion av hur köket kan ha sett ut vid tidigt 1800-tal). De enda ljuskällorna när huset byggdes var dagsljus genom fönstren, ljuset från eldhärden och levande ljus, förmodligen talgljus. Fotogenbelysning kom inte förrän vid mitten av 1800-talet

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter att besökt tre bostäder från 1600-talet måste jag korrigera mitt snabba slutsats i förra inlägget om valet av fönstertyper i Amsterdams gamla kanalhus. Båda fönstertyperna förekommer – sidohängda och vertikala skjutbara fönster. Ibland även i en och samma bostad som t ex 1600-tals bostaden som idag är museum: Lord in the Attic. I huset där Rembrandt bodde och verkade i 20 år finns enbart sidohängda fönster. I det exklusiva kanalhuset från 1690 där paret Willet-Holthuysen bodde under 1800-talet finns enbart skjutfönster mot gatan medan den översta våningen och köket i källarvåningen har sidohängda fönster mot trädgårdssidan. Det finns två tydliga tecken på att huset är exklusivt och byggt av en välbärgad ägare: den fina adressen vid kanalgatan Herengracht, som var en av de första kanalerna utanför den ursprungliga stadskärnan, och att huset har fem fönsteraxlar istället för tre, dvs är byggt på en dubbeltomt.


Notera det lilla podiet i hörnan intill fönstret: en plats att sitt på för att kunna se vad som hände på gatan utanför och för att slippa golvdraget


Jag blev överraskad av alla internfönster mellan rummen. Men det är ju helt naturligt i djupa hus för att få naturligt dagsljus längre in och på köpet kontakt mellan rummen. I bilden till vänster ser man entrédörren och fönstret bredvid med podiet. Bilden till höger visar Rembrandts arbetsplats högt upp i huset med morgonsol och stängda fönsterluckor i det nedre fönsterpartiet

Fortsättning följer…


I Amsterdam Zuidoost finns det gott om hägrar som vittnar om gamla träsk och dagens vattenlandskap 

Platsen vid Oud Kerk var startpunkten för en gåtur i Amsterdam med Freedam Tours. Guiden hade en bakgrund som kulturgeograf vilket passade mig utmärkt. Jag har tidigare i år bara haft goda erfarenheter av guidade vandringsturer, t ex i Sheffield, Central Park och Grand Central Terminal i NYC. Ofta är guiderna entusiaster med varierande bakgrund. Om de är kostnadsfria förväntas dricks med lämpligt belopp efter avslutad vandring. Lördagens tur var förbokad och tre timmar lång. Vi fick tillräckligt mycket fakta av en kunnig guide född och uppväxt i Amsterdam med immigrantföräldrar (guider som framför allt delar med sig av personliga anekdoter passar inte riktigt mig),

Att besöka Amsterdam efter New York har flera poänger eftersom New Amsterdam var européernas första namn på staden New York. Holländarna var ju där före engelsmännen. Stadsdelsnamn som Bronx, Brooklyn och Harlem har holländska rötter.  Mitt första intryck av gaturadhusen (”townhouses”) i t ex Troy och Brooklyn Heights var likheterna med Amsterdams karaktäristiska bostadshus trots att de inte är lika smala. Anledningen till att husens i Amsterdam blev smala och höga var förstås den dyra grundläggningen. Hela staden är byggd i gamla träskmarker och utfyllnaden ligger ett par meter under havsnivån. Husen står därför på 60 meter långa träpålar. Och med höga priser på tomtmark var det naturligt att bygga bostäder på höjden istället för på bredden med branta trånga trappor mellan våningsplanen. Skrymmande möbler och pianon hissas fortfarande upp på utsidan och tas in genom fönstren. För att lättare kunna hissa upp möbler är husen inte helt lodräta utan lutar svagt ut över gatan enligt stadsguiden. Nu förstår jag varför man har sidohängda fönster och inga engelska skjutbara fönster (”sash windows”).

När konferensen om kronobiologi är över blir det ännu en turistdag. Fortsättning följer…


Notera lyftkrokarna på gavelspetsarna för att hissa upp tunga skrymmande inventarier