Idag firar hinduer guden Shiva – som ingår i den hinduiska treenigheten och har både en förstörande och uppbyggande roll. Brahma är skaparen och Vishnu upprätthåller livet. Den dansande Shiva och treenigheten har en lös koppling till dagens inlägg genom det sfäriska som form och det cirkulära som idé (eller kretsloppstänkande som man säger i ekobyggsammanhang).

Efter den senaste uppgraderingen av hemmets belysning inser jag att det sfäriska och cirkulära dominerar i ljusplaneringen. Det är inget medvetet designval utan jag tycks ofta hamna där när jag söker ljusarmaturer som ska komplettera eller ersätta sämre alternativ.

Det sfäriska syftar på att flertalet ljusarmaturer består av glasglober i någon form med detaljer i antingen krom eller mässing. Det cirkulära syftar på att alla glober har en Edison-sockel där LED-lampor kan skruvas i och bytas ut när de är trasiga till skillnad från armaturer med inbyggd LED där hela armaturen måste bytas. (Men jag har motvilligt köpt ett par med inbyggd ljuskälla när jag inte hittat andra lämpliga alternativ.)

Numera är de vanligaste alternativen för konsumenter antingen ljusarmaturer med klassisk sockel eller med inbyggd ljuskälla. Den senare typen är mer jämförbar med hemelektronik. När ljuskällan inte fungerar längre måste hela ”lysapparaten” bytas ut. I bästa fall återvinns de värdefulla metallerna.

De senaste två ljusarmaturerna, som jag nyligen bytt ut, var tillfälliga och monterades i väntan på andra alternativ som passar behoven bättre. Den utbytta modellen har en stor oavskärmad öppning på undersidan. Den funkar därför bättre i korridorer och utrymmen där man varken sitter eller ligger och riskerar att bländas av det oavskärmade ljuset. (Förhoppningsvis hittar ljusarmaturerna en korridor hos en ny ägare via Erikshjälpen.)

De första ljusarmaturerna på samma ställe monterades när huset byggdes 2010 – två begagnade tygplafonder inköpta på loppis. Men i plafonderna fanns kompaktlysrör med stift som inte gick att ersätta när ljuskällorna gick sönder. Då insåg jag att en ljusarmatur med specialsockel inte är särskilt hållbar på sikt. Utbytbara delar borde vara självklart i ljusarmaturer, i likhet med bildrör i gamla TV-apparater eller batterier i mobiltelefoner.

För att återknyta till inledningen och det cirkulära kommer här sex ekodesignprinciper formulerade av Leyla Acaroglu (designer från Australien):

• Design to dematerialisation (less material)
• Design for durability (durable construction)
• Design for longevity (lasting longer, valued by the consumer longer and reused for a long time)
• Design for recyclability (singular materials instead of coupled materials, easily pulled apart components)
• Design for multi-functionality (integrating optional use)
• Design for disassembly (connections without glues…)