arkiv

Månadsarkiv: september 2017

– Det är bara att gratulera Okidoki och Linköping till ett unikt och spännande projekt. Eller vad tycker du om Vallastaden? Det var min öppningsreplik till en planarkitekt på boexpot i Vallastaden som avslutades i helgen.
– Stadsplanemässigt är det en katastrof även om det finns en del fina byggnader. Kommunen skulle ha styrt mer, svarade planarkitekten.
– Men om du jämför med Bo01? undrade jag eftersom det finns flera likheter med bomässan i Malmö.
– Till Bo01 vill man återvända men det tror jag inte att man gör här, svarade han.

Efteråt funderar jag vidare på om jag själv som besökare skulle vilja återvända men även på vad som gör den nya stadsdelen attraktiv för linköpingsbor förutom småskaligheten och den befriande mångfalden i byggnadshöjder, material och formspråk. Vallastaden har trots allt byggts i ett C-läge enligt Linköpingsexpos vd Simon Helmér. Vilka är då de uppenbara attraktionerna i närområdet? Här finns Campushallen för alla som gärna tränar inomhus, odlingslotter i den nyanlagda parken där hälften är tillgängliga för Vallastadens invånare, Vallaskogens naturreservat för rekreation och återhämtning och inte minst universitetet. Numera finns här dessutom 1000 nya bostäder på 8 hektar i nya Vallastaden som utvecklats av 40 byggherrar (ungefär hälften med hyresrätt, till exempel en 3:a på drygt 70 m2 för drygt 10 000 kr/månad, kollektivrum i studentboendet i Vallvåningen för ca 4895 kr/mån, på andra ställen var hyresnivån 1200 kr/m2, år).


Rummet på 14 m2 (exklusive sovloftet) med en rumshöjd på ca 3,40 m och tillgång till 200 m2 gemensamma ytor. Här finns kvoter för studenter från olika fakulteter


Vallavåningen är resultatet av en studenttävling (tävlingsförslaget till vänster och den genomförda planen med samma grundtanke men med mindre gemensam balkong)

Jag tog mig till Linköping från Lund vid höstdagjämningen och besökte mässan fredag och lördag med oavbrutet duggregn och jämngrått molntäcke. Inget vidare väder när man gör en ny bekantskap för första gången. Förutom sinnestämning och kroppsligt tillstånd bidrar ju yttre faktorer till om en plats eller ett område upplevs som positiv eller negativ, dvs den sociala situationen, den fysiska miljön och vilken slags aktivitet man håller på med. Mitt resesällskap, tidigare student i Linköping med bostad i Ryd, tog initiativet till följande resplan från Linköpings centrum till expoområdet ca 4 km utanför centrum (en resrutt som Linköping för övrigt borde lansera som en kulturhistorisk slinga): kliv på buss nr 13 vid Stora Torg i centrala Linköping och hoppa av vid hållplatsen Gamla Linköping, promenera genom friluftsmuseet med byggnader från 1700- och 1800-talet, genom Vallaskogens naturreservat till nya Vallastaden och ta buss nr 4 tillbaka från Nobeltorget).


Friluftsmuseet Gamla Linköping…


… och nya Vallastaden

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

Dag 6: Güstrow – Lalendorf – Raden – Görzhausen – Karstorf – Schorssow (35,6 km). Från Raden gick vandringen igenom Mecklenburgische Schweiz und Kummerower naturpark. En av de mest natursköna sträckorna. Övernattade i ett gammalt nyrenoverat slott, Seeschloss Schorssow. Lite dyrare boende än de tidigare nätterna och det märktes på hotellgästernas medelålder som var högre än på tidigare ställen. Här fanns fina vita badrockar för den som ville utnyttja spa-anläggningen istället för att bada vid bryggan. En sagolikkväll vid vattnet efter den längsta sträckan hittills. Sov bra trots oljudet från ventilationsanläggningen.


Skulpturbygd på väg till slottet

Dag 7: Schorssow – Dahmen – Ulrichshusen – Hinrichshagen – Waren/ Müritz (knappt 30 km, övernattning tre nätter i Waren/ Mürits). Såg bara en cyklist och några traktorförare när jag lämnat det populära turistmålet Ulrichshusen som är ett av tre slott i närheten av varandra. På slutet i en ovanligt stor skog följde jag vandringsskyltarna istället för att titta på min fina papperskarta från Rostock. Det var sista sträckan före slutmålet och då kopplade jag antagligen av lite för mycket och missade såklart markeringarna. Det som skulle vara 25 km blev istället 30 km.


Fika vid slottet Ulrichshusen


Sista biten genom skogen före Waren 

Dag 8: Waren/Müritz (vilodag). Hyrde cykel på vårt cykelhotel och såg Waren från sadeln.

Dag 9: Waren/Müritz (stadslopp 26,5 km).
Efter 160 km till fots borde man inte vara så sugen på att delta i ett lopp i Müritz nationalpark. Men oväntat nog så längtade jag efter att få gå några mil till fast UTAN ryggsäck. I mitt lopp var vi bara tre som gick. Resten (över hundra deltagare) var löpare. Jag lyckades hålla ett högre tempo än planerat tack vare en lång man som gick med stavar framför mig nästan hela loppet. Riktigt skönt att ta sig i mål i hamnen i Waren vid sjön Müritz efter 3 timmar och 41 minuter. Först nu var resan fullständig.


Buss från Waren till starten i Röbel 26,5 mil från Waren


Stadsloppet gick från Röbel i sydvästra hörnet till Waren i norr

Dag 10: Hemfärd från Waren/ Müritz (med tåg till Rostock, färja till Trelleborg och tåg till Lund). När vi till slut tog hjälp av ett annat fortskaffningsmedel än den egna kroppen blev vi stående ett par timmar på grund av elfel på tåget. Men vi hann ändå precis med den bokade färjan från Rostock till Trelleborg och halv tio på kvällen gick pågatåget från Trelleborg till Lund. Konstigt nog började jag drömma om vandringar först efter hemkomsten. Det sätter sina spår att gå drygt 18 mil på nio dagar med endast två vilodagar. Min mans prestation blev jag imponerad av. Han sprang med god fart 23 mil med ett ultramaraton inräknat, större delen av sträckan med ryggsäck!

Packlista, 3 kg för vandring:
0,25 l termos
fickkniv och spork i titan
laddare
mobil
papperskarta över Mecklenburg-Vorpommern
necessär
kort tvättlina med sugproppar
regnbyxor och jacka
lättvikslångbyxor (bomull/syntetblandning)
tunn skjorta
två linnen (merino-tencel blandning + bomullslinne)
trosa + behå
strumpor
varm och lätt kashmirsjal
två tunna men kompakta pocketböcker