arkiv

Månadsarkiv: september 2018

Fortsättning på föregående inlägg.

Till vänster: Längs huvudgatan i Birkenwerder fanns den här gratismöjligheten för bokälskare – ”Bring ein buch – Nimm ein buch”

 Ett idylliskt parti längs Briesestieg när vi lämnade Birkenwerder

Efter en övernattning i Oranienburg fortsatte vandringen längs med Havel. En mulen dag med en kort regnskur vid kl 15. Men temperaturen var ändå behaglig, strax över 20 grader. Passerade ett av flera vattenreningsverk som förser Berlin med dricksvatten från 20 m djupa brunnar. Det märks även på andra sätt att det inte är långt kvar till Berlin – man ser fler invandrare, fler lokalbor pratar villigt engelska och i Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, finns en större tågstation med pendlare som jobbar i Berlin. 

Det gråa fältet är staden Berlin som få sitt dricksvatten från flera vattenreningsverk från omlandet. Vi passerade eller var i närheten tre av dem – Stolpe, Spandau och Tegel

Vilken service för alla vandrare att få så här utförlig information om flora och fauna och vattenreningsteknik

I Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, ligger ett av Bombardiers regionala tillverkningsställen i Tyskland

 

Fortsättning på föregående inlägg.

En stor del av sträckan gick längs Oder-Havelkanalen som färdigställdes 1914

Superfin sträcka längs med Havel, en rak kanal och slutligen genom stilla blandskog. Lätt men superkort regnskur. Första dan med myggbett. Den mest oväntade händelsen på väg till Berlin inträffade efter att ha vandrat i princip ensam längs en fyra kilometer lång rak skogsväg. I slutet av skogsvägen möttes jag av sex beväpnande poliser på rad med allvarlig uppsyn. Jag blev förstås nervös och trodde att de tillfälligt infört passkontroll för vandrare men det visade sig att det inte var mig de väntade fast jag var ensam i skogen. De hade fått tips av någon i närheten och ville bara veta om jag sett en beväpnad man i t-shirt.

Denna etapp var tung och tröttheten i benen fick avgöra kvällens måltidsställe i Oraninenburg (med drygt 40 000 invånare) – tyvärr bara en sallad på en Döner Kebab istället för på slottsrestaurangen som jag sett fram emot under dagen. Fast jag sov gott i en skön säng på stadshotellet 10 tim i sträck.

Småstaden Liebenwalde med drygt 4000 invånare, småskalig stadskärna och rådhus…

… men även nedlagda gamla industribyggnader i utkanten av staden

Till vänster: Efter en brand fick staden en nyklassicistisk kyrka som ritades av Karl Friedrich Schinkel (färdigställd 1832). Han valde att separera tornet från mittskeppet. Till höger: Karta som visar läget för tegel- och klinkerfabriken, ägd av SS, och koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg. 

Barockpalatset i Oranienburg som blev ombyggt på 1600-talet. Tog mig hit efter maten i kvällssolen för att åtminstone få se det men det fanns ingen tid för att besöka museet Sachsenhausen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter Zehdenick lämnade vi Mecklenburg-Vorpommern och vandringen fortsatte i Brandenburgdistriktet. Målet var Schloss Zehdenick, Schleussenstrasse 15.

Den andra korsvirkeskyrkan (”fackwerk kirche”) längs vandringssträckan fanns i Marienthal. En salskyrka men här med ett klocktorn på sadeltaket

Passerade Siegeleipark Mildenberg (42 hektar). Tegeltillverkningen, som under en period var en av Europas största, upphörde 1991

En av ugnarna i Siegeleipark där man förr brände tegel

Efter Furstenberg/Havel kändes det som Berlin var inom räckhåll. Då var det bara tre stopp kvar före intåget i huvudstaden: Zehdenick, Oranienburg och Hennigsdorf

Första gången jag såg mistel växa vilt – en halvparasit som växer i karaktäristiska ”bollar” som syns bäst på håll

Landskapet norr om Zehdenick är ett paradis för löpare och vandrare med gott om märkta slingor (Laufpark Stehlin – Das Laufparadies im Ruppinerland)

Ett originellt naturparti var de sista kilometrarna längs med Havel in till staden Zehdenick. Det var en märklig känsla att gå på samma nivå som vattenytan mitt på en smal landremsa som bara var några meter bred och med vatten på båda sidorna – nästan som att närma sig med båt

Fortsättning på föregående inlägg.

Vilodagen gav oss tillfälle att besöka koncentrationslägret för kvinnor i Ravensbrück som ligger i utkanten av staden. Det var första gången som ett besök i ett renoverat hemmuseum orsakade lätt illamående istället för förtjusning (en av SS-officerarnas villor, byggt 1940). På vägen tillbaka till stadens centrum passerade ytterligare en av maktens boningar – slottet i Fürstenberg byggt 200 år tidigare.

Slottet i Fürstenberg från första halvan av 1700-talet. Pågående renovering hade tyvärr avbrutits

 

Fortsättning på föregående inlägg.

1400-tals kyrka i Wesenberg

Gick 7 tim inkl 30 minuters paus i Wesenberg. Missade 1400-tals kyrkan i Wesenberg men såg däremot en ”fackwerk-kirche” i Strasen, dvs en korsvirkeskyrka. Återigen känslan av ”borta men ändå hemma”. Att traska runt på Österlen fast i forna Östyskland var en märklig känsla. Målet var ett hotellrum i fin parkmiljö – Pension Ingeborg i Furstenberg/Havel.

Bilden till höger visar hur det kan se ut när man träder in i småsamhällena: omsorgsfullt lagd kullersten tar vid där smala sandiga småvägar slutar

Kartan visar Wesenberg-Furstenberg-etappen

Mycket tall och lövskog på sandiga marker och sjöar

Ett typiskt inslag är nätstationerna målade av gissningsvis anlitade konstnärer

Korsvirkeskyrkan i Strasen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Skogsvägar! Lätt regn, men inte mer än 20 min. Mulet o jämn temp, ca 23 grader. Målet var Pension & Gasthof Storchennest, Gross Quassow 36. Vi följde delvis en gammal handelsväg och det visade sig att vi gjorde samma  dagssträcka på mellan 20 och drygt 30 km som förr. Här transporterade man salt med hästar på dåliga jordvägar upp till Östersjön. En särskild känsla att följa rytmer från gamla tider och utan stråtrövare.  

 

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Målet var vårt första Storchennest hotell i Ankershagen (storken har inspirerat många hoetellnamn längs hela sträckan till Berlin). Det mest karakträsitiska längs denna etapp var lämningar efter islandsisen för 15 000 år sedan och landskapet påminde mycket om Drakamöllan på Österlen.

En del av sträckan gick längs järnvägen mellan Rostock och Berlin (Rostock-Neustrelitz färdigställdes på 1880-talet)

Renoverat hus i Kargow med imponerande vasstak

 

En superfin sträcka med beteslandskap och stenblock från inlandsisen hitforslad ända från Skåne! (Se nedan)

Sandiga jordar överraskade

 

Fortsättning följer…

Kärt återseende med Waren vid Müritssjön – Tysklands största insjö

Efter att ha tillbringat mellan åtta och tio timmar om dagen utomhus i behaglig sommartemperatur (23–32 grader) under tio dagar blev hemkomsten till ett nästan höstlikt Lund en smärre chock på flera sätt: benen var inställda på att gå i snitt tre mil om dagen, ögonen ville bada i uppiggande dagsljus och lungorna längtade efter lantluft. Efter att ha vilat upp oss två dagar vid slutmålet – ett välutrustat hotell i Mitte i Berlin – var det dags att ta fultransport hem till Lund från Tegel. Men både maken (den löpande författaren Dekius Lack), som sprungit sträckan, och jag kände oss lika pigga som vid starten i Waren.

Bästa följeslagaren – en bra papperskarta med alla vandrings- och cykelvänliga leder

Förra året tog vi första sträckan från Lund till Waren och i år avslutade vi vår Berlinfärd. Större delen följde den markerade Fernradweg Berlin-Kopenhagen som emellanåt sammanföll med andra märkta leder som t ex Havel-Radweg, och vandringsleder i fyra olika kulörer. Denna resa passar med andra ord vandrare, löpare och cyklister som gillar låglandsnatur och landsbygd med omväxlande skog, vatten och öppna landskap. Orterna längs sträckan är mestadels småsamhällen men några har en befolkning på mellan ca 15 000 och 40 000 inv (Waren, Zehdenick, Oranienburg, Hennigsdorf). Men resan toppas med miljonstaden Berlin (ca 3,5 milj) som var slutmålet.

Man når Mitte norrifrån längs kanalsystemen

I kommande blogginlägg lägger jag ut några snapshots med lite bildtext för att locka fler att besöka forna Östtyskland. Här finns ett natur- och kulturlandskap som har stora likheter med Österlen och därför kan borta ändå kännas som hemma. För att sammanfatta allt redan nu kommer här snabbläst resekaraktäristik i bekvämt listformat.

  • Ofattbart: Att ta sig in västerifrån till Berlins centrala delar längs vatten och genom grönska utan att korsa särskilt många stora vägar.
  • Slående: alla båthamnar! Fast man befinner sig i inlandet (beror på att det finns rikligt med farbara vattenleder och stora sammanhängande sjösystem). Jorden är dessutom så sandig att man tror att man går längs kusten.
  • Ljudminne: krasande ekollon och hackspettar.
  • Rörelseminne: vibrationerna i sängen från nattågen i Furstenberg Havel.
  • Foder: medhavda ägg, äpple och örtte i liten termos från hotellfrukosten + jordnötter och torkade fikon.
  • Överraskning 1: inga mygg i våtmarkerna i skogen förrän fjärde vandringsdagen, men getingsommar även i Tyskland.
  • Överraskning 2: att få se det modernistiska bostadsområdet Großsiedlung Siemensstadt i Berlin (1929–31) som finns med på UNESCOs världsarvlista.
  • Överraskning 3: att 3,5 mil till fots under ett par dagar i sträck kan vara så jobbigt.
  • Besvikelse: såg varken bäver eller utter längs floden Havel.

Några punkter som kan påverka genomförandet:

  • Underlättar: Papperskarta med fast skala, åtminstone 1:50 000 med Googles offline-kartor som backup, tio timmars sammanhängande sömn och något att döda getingar med.
  • Försvårar: 1 gin o tonic + 1 glas rött + tropisk natt i ett hotellrum på vinden utan aktiv kylning.