arkiv

miljö

Fortsättning på föregående inlägg.

Originell bordslampa med inbyggd LED och dimmerfunktion

Den andra av tre ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa gick jag och funderade på länge innan jag bestämde mig. Jag såg den första gången i Dansk Design Centers butik på nya Blox i Köpenhamn. Den heter Volume Fade-to-Grey (3000 Kelvin i färgtemperatur) och har en originell dimmerstyrning – som en volymratt på en ljudanläggning. Den här ljusarmaturen kräver medveten närvaro för att få den att lysa eftersom den vridbara toppen har ett visst motstånd. Detta är något som jag tror vi får se mer av i framtiden – ett större fokus på sinnlig design som en reaktion på dels ögonblicklig, frustrerande och beröringsfri styrning med minimala handrörelser och dels på distansstyrning med appar i mobiltelefonen. Den sinnliga kontakten med vardagsprodukter får sin renässans när vi blivit mätta på alla teknikfinesser som påstås optimera människors vardag.

På kvällen hindrar ljusarmaturen bakom tunna linnegardiner insyn från gatan

Någon nackdel? I framtiden funkar förhoppningsvis den behagliga upptändningen lite bättre. Tyvärr uppstår ett lätt synligt flimmer när man ”vrider” ljusstyrkan upp och ner. Men å andra sidan kan det vara ett defekt exemplar där energi måste mobiliseras ifall jag ska reklamera varan.

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

En av de stora fördelarna med LED-belysning, som jag aldrig nämnde i förra inlägget, är möjligheten för 1,5 miljarder människor att läsa i skenet av elektriska ljuskällor istället för fotogen eller liknande som avger ohälsosamma partiklar till inneluften. Det räcker nämligen med likström för att få LED-lampornas halvledarkretsar att lysa. På solrika breddgrader är många människor lever i hem utan sladd eftersom de saknar tillgång till elnät, kan solceller på bostaden omvandla solstrålningen till likström och ge upplysta hem när mörkret lagt sig (vilket inträffar vid redan vid sju-tiden i länder vid ekvatorn året runt). Men likström slipper man dessutom flimmer i LED som kan uppstå i ljusarmaturer med billig elektronik. Det behövs elektronik som omvandlar vägguttagens 50 Hz växelström till likström. Sådana lokala ”off-grid”-lösningar funkar förstås även här på våra breddgrader men då behövs växelriktare för att apparater och belysning som är anpassade för våra eluttag ska fungera. Flimmer kan alltså bero på kombinationen av billig elektronik och att vi har växelström i vägguttagen. När det gäller dimbara lampor och ljuskällor kan eventuellt flimmer dessutom bero på typen av inbyggd dimmerteknik.

Ljusarmaturen är tyvärr gjord av plast, bara 23 cm hög och har flera finesser

Nu är det dags att presentera den första av tre ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa som fanns i förpackningarna i förra inlägget. Armaturen, som heter Bicoca, får illustrera tre saker som jag kan se ett behov av efter att ha intervjuat boende om sin hembelysning och experimenterat i mitt eget hem: sladdlösa ljusarmaturer och ljussättning med indirekt ljus i soffhörnan. Ljusarmaturen fungerar tyvärr även som exempel på mer oönskade tekniska egenskaper: det ”osynliga” flimret som kan fångas av en mobilkamera.

Ljusarmaturen är gjord av plast och jag hade önskat ett lite stadigare utförande. Den är bara 23 cm hög men har flera finesser.

  1. Den har tre ljuslägen och flimmer uppfattas av mobilkameran på lägsta läget och mellanläget. Men det syns däremot inga ränder i fullt lysläge.
  2. Armaturen är sladdlös och därmed flyttbar. Den laddas med en medföljande USB-sladd. Det finns en del solcellsdrivna ljusarmaturer men de är än så länge lite för ljussvaga – för få lumen helt enkelt.

    a) Indirekt ljus från en sladdlös bordslampa som kan ersätta levande ljus på ett vitt soffbord, b) på bilden i mitten är lampan tänd på ett mellanläge och flimret som inte är direkt synligt för ögat fångas av kameran genom ett randigt mönster, c) när lampan har full ljusstyrka i bilden till höger syns däremot inga ränder i mobilkameran

    Det kan verka knasigt att lägga till ännu en produkt som måste laddas upp och som innehåller batteri när det finns ström i vägguttagen. Men problemet som den här ljusarmaturen ska lösa är avsaknaden av belysning vid soffbordet. Vi har hittills tänt levande ljus när vi har gäster och umgås i soffhörnan. Man vill ju se ansikten på och ha ögonkontakt med dem man pratar med. Här finns inget vägguttag i närheten och en nerpendlad taklampa styr placeringen av soffbordet som vi ofta flyttar lite hit och dit. Ett annat alternativ hade varit en golvlampa med lång böjd arm men då är jag orolig för bländning eftersom vi sitter på lite olika höjd. Jag slår mig t ex gärna ner på en låg sittkudde. En annan aspekt är att det är trivsamt och stämningsfärskapande med ljus som kommer lite nerifrån jämfört med ögonhöjden precis som med levande ljus på ett bord. Indirekt ljus kan dessutom vara behagligt om det finns tillräckligt med ljus som kan reflekteras av ett ljust bord och sedan studsa upp i ansiktet.

Fortsättning följer.

Fiffig bordslampa i bilden till vänster och en arbetslampa och fönsterlampa till höger – samtliga med inbyggd LED-lampa

När ny teknik gör sitt intåg är det ingen lätt sak som konsument att veta när man vågar investera. Beroende på vad det gäller är man kanske en ”first mover”, gör som majoriteten eller ansluter sig till eftersläntarna. Det kan gälla nya uppvärmningsformer, lokal elproduktion, fordon med förnybara bränslen eller nya ljuskällor. För mig har alla fördelarna med LED-baserad hembelysning varit självklara sedan 2009 och jag var en varm anhängare av EUs beslut att fasa ut energislösande glödlampor. Lagar och regler tvingar snabbast fram bättre produkter. Några plusvärden utöver de miljömässiga, dvs mer ljus per Watt och att LED varken innehåller bly eller kvicksilver, är t ex möjligheten att:

  • variera både ljusintensitet OCH färgtemperatur,
  • integrera LED-belysning i inredning och rum på ett mer tilltalande sätt eftersom de tar mindre plats än andra ljuskällor,

Under projekteringen av vårt hus 2009 gjorde jag tillsammans med elektrikern en enkel planering av belysningspunkterna och strömbrytarna i huset som blev inflyttningsklart i maj 2010. Valet av ljuskällor föll på LED-lampor med skruvsockel (icke-dimbara), halogenglödlampor och lågenergilampor istället för konventionella glödlampor. Marknaden för LED-lampor var fortfarande liten och därför fick vi betala drygt 400 kr för en LED-lampa med grova kylflänsar från Philips som fortfarande fungerar. Vi köpte även flera arbetslampor från IKEA med inbyggda LED-lampor (Jansjö) som hade börjat tillverkas ungefär samtidigt. Vid den tiden fanns en utbredd skepsis till LED-tekniken bland både allmänhet, designers och arkitekter. Men nu före jul var det dags att ersätta Jansjö och komplettera med ljusarmaturer till några fönster och soffbordet som har haft för dålig belysning.

En ljusarmatur med utbytbar LED-lampa för placering på bordet, i fönstret eller hängande från taket

Sedan jag började forska om ljus och hälsa och hembelysning som doktorand har jag insett att vi har alldeles för få ljuspunkter i framför allt vardagsrummet. Inspirerad av deltagare i mina intervjustudier om hembelysning kände jag mig dessutom redo för att pröva några småarmaturer för att lysa upp fönstren bakom tunna linnegardiner i vintermörkret. På önskelistan fanns även en bättre arbetslampa än Jansjö i hemkontoret och en flexibel lösning till soffbordet för att inte behöva tända levande ljus. Det finns flera anledningar till att en uppgradering av ljusmiljön i hemmet har dröjt flera år – utbytbarhet och risk för flimmer:

1) Många av de nya designade kvalitetsarmaturerna har inbygga LED-lampor och jag är allmänt tveksam till nyckelkomponenter som konsumenten själv inte kan byta ut. Även om LED-lampor har lång livslängd kan även de ha kvalitetsbrister. I så fall måste den lämnas in till tillverkaren som i bästa fall har reservdelar. I gengäld är det lättare att göra den typen av belysningsarmaturer mer energieffektiva, dvs mer ljus per Watt, jämfört med ersättningsljuskällor med vanlig Edisonsockel. Ljusarmaturer med integrerade ljuskällor går dessutom att få dimbara (det gäller numera även ersättningslamporna med LED). Då kommer nästa problem.

2) Om man håller upp sin mobilkamera mot ljuskällan på nära håll kan det uppstå interferens mellan mobilkamerans bildfrekvens och ljuskällans eventuella flimmer, dvs svarta ränder rör sig över skärmen som kan tyda på att ljuskällan flimrar även om ljusvariationerna inte är synliga för ögat när man tittar direkt på ljuset. Men om det inte är synligt vad är då problemet? Vissa kan vara känsliga för osynligt flimmer och jag vill inte ta risken. Jag vet att jag reagerar på en del lysrör där flimret bara är synligt i ögonvrån. Flimmer i LED-lampor kan t ex bero på att tillverkaren valt drivdon med pulsviddsmodulation (PWM). Det betyder att ljusflödet från lampan är på eller av i så korta intervaller att det inte ska uppfattas av ögat istället för att drivdonet i lampan reglerar ner strömmen (amplitudmodulation). Därför har jag hittills velat avvakta med att köpa dimbara LED-lampor och dimbara ljusarmaturer. Läs mer om vad man kan tänka på när det gäller flimmer här.

Efter att ha bottentrålat marknaden nationellt och internationellt och besökt några fysiska belysningsbutiker för att se ljusarmaturerna i verkligheten slog jag till och skaffade fyra nya LED-armaturer med lite olika finesser. Mer om finesserna och innehållet i förpackningarna i nästa inlägg…

Fortsättning följer.

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Till vänster: Längs huvudgatan i Birkenwerder fanns den här gratismöjligheten för bokälskare – ”Bring ein buch – Nimm ein buch”

 Ett idylliskt parti längs Briesestieg när vi lämnade Birkenwerder

Efter en övernattning i Oranienburg fortsatte vandringen längs med Havel. En mulen dag med en kort regnskur vid kl 15. Men temperaturen var ändå behaglig, strax över 20 grader. Passerade ett av flera vattenreningsverk som förser Berlin med dricksvatten från 20 m djupa brunnar. Det märks även på andra sätt att det inte är långt kvar till Berlin – man ser fler invandrare, fler lokalbor pratar villigt engelska och i Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, finns en större tågstation med pendlare som jobbar i Berlin. 

Det gråa fältet är staden Berlin som få sitt dricksvatten från flera vattenreningsverk från omlandet. Vi passerade eller var i närheten tre av dem – Stolpe, Spandau och Tegel

Vilken service för alla vandrare att få så här utförlig information om flora och fauna och vattenreningsteknik

I Hennigsdorf, som var slutmålet för dagens etapp, ligger ett av Bombardiers regionala tillverkningsställen i Tyskland

 

Fortsättning på föregående inlägg.

En stor del av sträckan gick längs Oder-Havelkanalen som färdigställdes 1914

Superfin sträcka längs med Havel, en rak kanal och slutligen genom stilla blandskog. Lätt men superkort regnskur. Första dan med myggbett. Den mest oväntade händelsen på väg till Berlin inträffade efter att ha vandrat i princip ensam längs en fyra kilometer lång rak skogsväg. I slutet av skogsvägen möttes jag av sex beväpnande poliser på rad med allvarlig uppsyn. Jag blev förstås nervös och trodde att de tillfälligt infört passkontroll för vandrare men det visade sig att det inte var mig de väntade fast jag var ensam i skogen. De hade fått tips av någon i närheten och ville bara veta om jag sett en beväpnad man i t-shirt.

Denna etapp var tung och tröttheten i benen fick avgöra kvällens måltidsställe i Oraninenburg (med drygt 40 000 invånare) – tyvärr bara en sallad på en Döner Kebab istället för på slottsrestaurangen som jag sett fram emot under dagen. Fast jag sov gott i en skön säng på stadshotellet 10 tim i sträck.

Småstaden Liebenwalde med drygt 4000 invånare, småskalig stadskärna och rådhus…

… men även nedlagda gamla industribyggnader i utkanten av staden

Till vänster: Efter en brand fick staden en nyklassicistisk kyrka som ritades av Karl Friedrich Schinkel (färdigställd 1832). Han valde att separera tornet från mittskeppet. Till höger: Karta som visar läget för tegel- och klinkerfabriken, ägd av SS, och koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg. 

Barockpalatset i Oranienburg som blev ombyggt på 1600-talet. Tog mig hit efter maten i kvällssolen för att åtminstone få se det men det fanns ingen tid för att besöka museet Sachsenhausen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter Zehdenick lämnade vi Mecklenburg-Vorpommern och vandringen fortsatte i Brandenburgdistriktet. Målet var Schloss Zehdenick, Schleussenstrasse 15.

Den andra korsvirkeskyrkan (”fackwerk kirche”) längs vandringssträckan fanns i Marienthal. En salskyrka men här med ett klocktorn på sadeltaket

Passerade Siegeleipark Mildenberg (42 hektar). Tegeltillverkningen, som under en period var en av Europas största, upphörde 1991

En av ugnarna i Siegeleipark där man förr brände tegel

Efter Furstenberg/Havel kändes det som Berlin var inom räckhåll. Då var det bara tre stopp kvar före intåget i huvudstaden: Zehdenick, Oranienburg och Hennigsdorf

Första gången jag såg mistel växa vilt – en halvparasit som växer i karaktäristiska ”bollar” som syns bäst på håll

Landskapet norr om Zehdenick är ett paradis för löpare och vandrare med gott om märkta slingor (Laufpark Stehlin – Das Laufparadies im Ruppinerland)

Ett originellt naturparti var de sista kilometrarna längs med Havel in till staden Zehdenick. Det var en märklig känsla att gå på samma nivå som vattenytan mitt på en smal landremsa som bara var några meter bred och med vatten på båda sidorna – nästan som att närma sig med båt

Fortsättning på föregående inlägg.

Vilodagen gav oss tillfälle att besöka koncentrationslägret för kvinnor i Ravensbrück som ligger i utkanten av staden. Det var första gången som ett besök i ett renoverat hemmuseum orsakade lätt illamående istället för förtjusning (en av SS-officerarnas villor, byggt 1940). På vägen tillbaka till stadens centrum passerade ytterligare en av maktens boningar – slottet i Fürstenberg byggt 200 år tidigare.

Slottet i Fürstenberg från första halvan av 1700-talet. Pågående renovering hade tyvärr avbrutits