Lösullsisolering av återvunnet glas på kallvinden i Villa Trift 3.0 byggt 2010

En återkommande fråga är varför egnahemsägare inte genomför lönsamma energiförbättringar i sina bostäder. Frågan lyfts ofta i seminarier om energieffektivisering och är även aktuell i miljöpsykologisk forskning. Att avstå från lönsamma energisparåtgärder strider helt mot den omstridda teorin om den ekonomiskt rationella människan som först och främst ser till sin egen vinstmaximering. Tilläggsisolering på vinden har ofta den åtgärd som har kortast återbetalningstid. Efter några år har energibesparingen betalt för hela investeringen*. Men många småhusägare avstår ändå och väljer hellre andra mindre lönsamma åtgärder eller inga alls.

Det finns säkert flera tänkbara förklaringar. Behov och prioriteringar varierar för olika hushåll. Egnahemsägare kanske hellre satsar på synliga åtgärder. Om njutning är mer drivande än andra personliga mål ger köks- och badrumsrenoveringar eller fönsterbyte sannolikt högre tillfredsställelse.

Egnahemsägare kanske föredrar värdehöjande förbättringar. Häromdagen kom första taxeringsförslaget för vårt relativt nya hus, Villa Trift 3.0. Av formuläret framgår det att moderna och påkostade kök fortfarande är värdehöjande i fastighetstaxeringen. Men det saknas kryssrutor för t ex energieffektiva fönster. Skatteverket spelar en viktig roll för synen på vad som anses värdefullt i boendet.

Jag kan tänka mig en annan förklaring. Energi är inte en tillräckligt stor kostnadspost i småhusets utgifter. I senaste numret (5/14) av tidningen Energi Magasinet presenteras statistik för hushållens energikostnader. I många andra länder diskuteras ”fuel poverty”. I Sverige har det ännu inte gått så långt att människor inte har råd att betala energiräkningarna och tvingas acceptera låga inomhustemperaturer under vintern. Men i Sverige har energiutgifterna ökat snabbare än den disponibla inkomsten för hushåll med låga inkomster. För den här gruppen är energikostnaderna dubbelt så stora jämfört med ett genomsnittligt hushåll. Under 2012 förbrukade tiondelen med lägst inkomst 15 % av sin disponibla inkomst på energianvändning (9 % på uppvärmning och el i bostaden samt 6 % av på transporter). I genomsnitt lägger svenska hushåll 7,4 % av disponibel inkomst på energianvändning (3,4 % till el och uppvärmning och 4 % till drivmedel för persontransportmedel men taxi och kollektivtrafik ingår inte).

Jag har inga svar på den inledande frågan men bläddrade nyligen i en intressant avhandling som har tittat på energisparåtgärder i småhus, Energy efficiency measures in Swedish single-family houses (G Nair, 2012). I en nationell enkät undersöktes genomförandet av energisparåtgärder bland villaägare. Resultatet visade bland annat att villaägare föredrog energisparåtgärder som inte kostade pengar, dvs energirelaterade vanor som att t ex släcka lampor. 70–90 % av de som svarade på enkäten avsåg inte att genomföra några energiförbättringar i byggnadens klimatskal eftersom de var nöjda med befintliga lösningar. Enligt samma undersökning valde en del egnahemsägare att byta till energieffektiva fönster trots att samma personer uppfattade tilläggsisolering på vinden som en bättre åtgärd. Avhandlingen visar hur irrationella energirelaterade beslut kan vara.

* Vid tilläggsisolering på gamla otäta vindar i självdragshus bör man alltid anlita en fuktkonsult för rådgivning.