Fortsättning på föregående inlägg.

Weston Park Museum
Det sägs att staden är byggd på sju kullar som Rom men någon menar att de är fem och andra har kommit fram till åtta. Mellan kullarna rinner fem floder och i stadskärnan finns ofta en kulle i slutet av gatuvyn. De återkommande stigningarna och sluttningarna är inte alltför jobbiga om man förflyttar sig till fots men att cykla är en helt annan sak. Ändå finns de här – cyklisterna – på vikbara Brompton-cyklar eller snabba racercyklar. Just nu är det Easter Holidays så det är svårt att avgöra hur mycket studenterna cyklar.


Sheffied är utmärkt högst upp i bilden och västerut ligger nationalparken Peak District
Vilken trivsam och omväxlande stad! Jag har en ny favoritstad på tio-i-topp listan. Närheten till den fantastiska nationalparken Peak District bidrar förstås till en hög placering på listan. Sheffield är dessutom en traditionellt Labourstyrd stad, samhällsengagerad och som gärna lyfter fram sitt fria (”independent”) utbud av t ex caféer och butiker som inte tillhör någon global eller nationell kedja. Det märks redan första dagen på den historiska utställningen om Sheffield på Weston Park Museum. Utställningen tar till exempel upp sheffieldbornas protester mot apartheid på 80-talet. Till och med instruktörerna på passen i det universitetsägda Goodwin avstår från träningskläder med logotyper för närsynta över bröstet eller byxbenen (i motsats till instruktörerna på Gerdahallen i Lund). Eller så övertolkar jag. Jag är ju bara en två-veckors-besökare som gått på Unity Yoga i en liten studio på Carver Street, gruppass på Goodwin vid Westley Park, suttit på stadsbiblioteket och skrivit, vandrat med den lokala vandringsklubben, suttit på en landsortspub, gått stadsturer på egen hand och med guide, handlat på Sainsbury’s eftersom de säljer Oatly och fikat i Wintergarden och på Sharrow Vale Road.
Den sida av Sheffield som jag har mött är otroligt vänlig. Ingen storstadshets. Ungefär som Göteborg. Det är väldigt trevligt att bli kallad ”love” (eller ”luv” som yorkshireborna säger). Jag är däremot förvånad över aggressiva bilister somt kastar sig över tutan när man korsar gator utan ljusreglering (och är lite ouppmärksam för att det är så svårt att vänja sig vid vänstertrafik). Nu är jag mer uppmärksam men märker att fotgängare inte är prioriterade av varken bilister eller trafiksignaler: det tar lång tid innan det blir grön gubbe och när det äntligen blir grönt hinner man precis över innan det slår om. För den som inte orkar vänta på ljussignalerna finns det ofta generösa refuger och gatorna är inte särskilt breda trots att här bor över en halvmiljon invånare. Och här finns spårvagn. Marcus Newton som guidade mig en förmiddag tyckte att jag skulle ta spårvagnsturen till Meadowhall för att se mer av staden. Ändhållplatsen undviker jag helst eftersom det är ett stort externt köpcentrum som visserligen nås av kollektivtrafik (kallas av en del för ”MeadowHell”).

Interiör i Weston Park Museum med härligt takljus

Wintergarden

Millenium Gallery speglar sig i Winter Garden

Gathuset längst till höger är det äldsta huset som är intakt (1700-tal) i Sheffield enligt guiden Marcus J Newton (katedralen har vissa delar från 1400-talet)

Så här sotiga var husen i 1800-talets Sheffield. De putsade fönsteromfattningarna av ljus sandsten har inte tvättats och är därför svarta av sot

Bostadshus från 1877 (vilket framgår av stupröret vid takfoten)
Fortsättning följer…