Jag såg utställningen en mörk novemberkväll med överraskande snöfall och trafikkaos. Men nästa gång tänker jag se den i dagsljus eftersom jag är så nyfiken på det naturliga ljuset från festhallens takfönstren i Nordiska museet som ritades av arkitekten Isak Gustaf Clason (1907). Trots flera timmar på utställningen måste jag återvända för att se vissa delar av utställningen på nytt med nya ögon och i annat ljus.

Det fanns flera delar som fick mig att stanna upp och börja fundera eller reagera, till exempel:

• Utställningen i festsalen var en överraskning – så sparsmakat och känsligt gjort i Isak Gustaf Clasons mäktiga pelarsal med vackra stjärnvalv.
• Den kulturhistoriska avdelningen i rummen bredvid festsalen: Skillnaden mellan olika svavelstickor och vilken typ som flickan med svavelstickorna använde i H C Andersens saga…
• … det lilla fönstret med bänken och det simulerade dagsljuset utanför som visar hur lite dagsljus man fick inomhus före elljusets tid…
• … ”Upplysningens rum” med husmorsfilmen och alla lamporna i taket. Filmens genomgång av de funktionella aspekterna för belysning är giltiga än idag. Den var även upp betydelsen av färgen på rummets olika ytor. Idag hade man förstås dessutom upplyst om olika ljuskällors miljöeffekter och var man slänger sina förbrukade ljuskällor…
• … kontrasten mellan chockljust och behagligt ljust i det sista rummet med nutida belysning i den kulturhistoriska avdelningen är effektfullt och tänkvärd – ljuskvalitet eller ljuskvantitet? Den kulturhistoriska avdelningen tar kort upp dagens problem med ljusföroreningar. Visserligen mycket kortfattat. Besökaren som vill få en bättre bild av miljöeffekterna får fördjupa sig på egen hand. Människor och annat liv behöver både ljus och mörker.