Internationell konferens om åldrande i Amsterdam (forts)

15 juli, 2026
hållbar stadsutveckling, ljus
Lämna en kommentar

(Fortsättning på föregående inägg)

Hur kan man på ett nytt sätt ta reda på hur äldre upplever sina dagliga gåturer i urbana miljöer? Mina medförfattare och jag skrev om den nya metoden i en poster som jag presenterade vid den internationella konferensen om gerontologi och geriatrik i Amsterdam 5–8 juli 2026. Se presentationen här (2:40 min): Action! A novel multi-method approach – reflections from older adults and researchers.

I korthet handlar den nya metoden om en kombination av olika tekniker: deltagande observation (forskaren observerar miljön och deltagaren som går några steg framför), GoPro (deltagaren filmar omgivningen med en actionkamera på bröstet samtidigt som personen går), GPS-registrering (genom en fitnessklocka som bärs av forskaren) och en video-eliciterad intervju i hemmet direkt efter gåturen. Under intervjun visas den inspelade videon av omgivningen längs gångsträckan på en surfplatta. Och jag ber deltagaren ta mig igenom gåturen och berätta vad personen gillar och ogillar med den.

Vad är poängen? Alternativet hade varit en gående intervju (en så kallad ”walk interview” eller ”walk-along”). Men nackdelen är att en sådan intervju kan påverka den naturliga gångrytmen eftersom en del äldre personer stannar upp när de pratar. Förmodligen skulle personen även pausa för att peka på sådant i miljön som fångar uppmärksamheten. Den nya kombinerade metoden möjliggör däremot både en naturlig gångrytm och en koncentrerad intervju i anslutning till gåturen samtidigt som forskaren aktivt kan registrera sina observationer inför intervjun utan distraktioner.

Har multi-metoden använts tidigare? Inte vad jag vet. Min idé var att kombinera flera datainsamlingstekniker på ett nytt sätt för att få ut mer information om vad som får äldre att gå utomhus dagtid och hur de upplever sina gåturer. Analysen av 31 gåturer med äldre personer (70–94 år) i fyra städer pågår. Jag ser redan nu att resultaten bidrar med ny kunskap om vad äldre gillar och ogillar när de går utomhus dagtid i urbana miljöer. Rapport kommer i oktober!

Amsterdams jättelika konferenscentrum RAI (tillbyggnaden i bilden är från 2009), så stor att jag lyckades få ihop 10 000 dagliga steg under konferensens fyra dagar. Hotellet låg på mindre än tio minuters gångavstånd

Internationell konferens om åldrande i Amsterdam

6 juli, 2026
hållbar stadsutveckling, ljus
1 kommentar

Vad uppskattade 16 äldre när jag bad dem berätta om hur de upplevde en av sina dagliga gåturer? Mina medförfattare och jag skriver om de preliminära resultaten i en poster på den internationella konferensen om gerontologi och geriatrik i Amsterdam som startade idag.

Varför är detta viktigt? När allt material är analyserat och kommunicerat kan resultatet bidra till mer gåendevänliga urbana miljöer som förhoppningsvis leder till mer aktivitet, ökad ljusexponering och bättre mående bland äldre. Se presentationen här (2:40 min).

Vänster: En av ett tiotal ingångar till RAI konferenscentrum (från 60-talet med tillbyggnad på 2000-talet). Höger: dagens poster med preliminära resultat från ett 3-årigt forskningsprojekt som utvärderar hur användarvänlig en beteendeintervention är för äldre

Farväl Viola och må din filtar vila i frid

29 maj, 2026
miljö
Lämna en kommentar

Har du någon gång åkt berg-och-dalbana känslomässigt när exempelvis en kär vän har svikit dig eller någon du känner oväntat visar upp en otrevlig sida? Det hände mig nyligen. Men i mitt fall gällde det min relation till Viola Gråstens vackra ullfiltar (”Snark”), som tillverkades på 50- och 60-talen och fortfarande är i omlopp på secondhandmarknaden. Efter att ha svävat högt av ett secondhandfynd insåg jag att filten som jag höll i min hand var impregnerad med ett ämne som är lika miljö- och hälsofarligt som DDT. Detta hände.

I en secondhandaffär i Ängelholm ser jag hennes filt i en vacker grön nyans och slår till. I vårt hem finns det ett överskott av filtar. Jag har ägt en röd av Viola Gråsten och har en blå som har legat nerpackad i en låda sedan en tid tillbaka, eftersom det är för svårt att skiljas från den. Överlycklig som jag är visar jag den direkt för systrarna som väntar på caféet inför dagens vandring. Men då läser jag samtidigt på den fastsydda etiketten som jag missat i affären: ”Mitin. Varaktigt malsäkrad. Mothproofed for life.” Och då går det utför i berg-och-dalbanan – inköpslyckan vänds till stor besvikelse när jag tar reda på att Kemikalieinspektionen skriver att filtar av ullgarn som har behandlats med Mitin ska klassas som farligt avfall. Jag lämnade tillbaka filten till affären eftersom jag var på resa och långt hemifrån. Inte för att få pengarna tillbaka, utan för att berätta vad etiketten betyder så att de inte säljer vidare ”malsäkrade filtar” till andra kunder. Så fort jag kom hem åkte den sista filten till ÅVC för destruktion.

Innan dunklet lägger sig

13 maj, 2026
ljus
Lämna en kommentar

Det var sista chansen att få uppleva floran på marken bland bokarna Dalby Söderskog – Europas minsta nationalpark. I kunnigt sällskap med Lunds Naturskyddsförening, såväl guiden Per Blomberg som deltagarna, strövade vi runt bland döda stockar och levande träd. Trädslagen som dominerar i Dalby Söderskog är ek, bok, ask alm. Men både almsjukan och askskottsjukan har drabbat skogen. Och jag lärde mig att det går att vaccinera träd!

Vilken är då kopplingen till ljus som är en del av mitt forskningsämne? När bokens blad slagit ut blockerar trädkronorna ljuset väsentligt i skogen. Effekten är densamma som under en jättemarkis i mörk kulör. Om tillräckligt ljus inte når marken försämras förutsättningarna för markfloran. Därför är det bara fram till början av maj som det finns en blommande matta i de täta delarna av Dalby Söderskog. Men vi människor får tvärtom chansen att njuta av solens strålar – kanske med keps, solglasögon eller utan – när vi vistas utomhus. Men idag blir det vandring längre upp i Skåne längs Vegeåleden mot Ängelholm.

Komorebi

18 april, 2026
ljus
Lämna en kommentar

Förra helgen fick jag uppleva mitt andra ”möte” med den japanska arkitekten Kengo Kuma. Första gången var 2022 när jag efter sista konferensdagen besökte hans nyinvigda organiska byggnad med gröna tak och trä- och glaskonstruktion i Odense – H C Andersen-museet. Den andra gången var mötet med installationen ”Earth / Tree” av Kuma & Associates på Copenhagen Contemporary på Refshalvön förra helgen. Nästa Kuma-upplevelse blir Vattenpalatset på Papirön i Köpenhamn som invigs under hösten 2026.

”Earth / Tree” av Kuma & Associates (Copenhagen Contemporary)

Jag känner igen de naturnära materialen och det organiska formspråket från museet i Odense. I presentationstexten till verket ”Earth / Tree” läser jag om ett begrepp på japanska, ”komorebi”, som saknar motsvarighet på svenska: mönstret som uppstår på marken av solljus som filtreras genom trädkronans bladverk.

Men höjdpunkten på Copenhagen Contemporary var nog en betydligt flyktigare och futuristisk installation, ”Beyond the horizon”, av A A Murakami.

”Beyond the horizon” av A A Murakami (Copenhagen Contemporary)

 

En arkitekturpsykologisk studie: i ljuset av studiekamraternas gillande eller ogillande

15 februari, 2026
miljöanpassat byggande & boende
Lämna en kommentar

Som arkitektskonsult blir man anlitad för att ge kvalificerade råd som sedan omsätts till fysiska produkter såsom ritningar, visualiseringar och beskrivningar i textform. I bästa fall är slutresultatet en hållbar och ”estetisk organisation av en praktisk verklighet” (som arkitekturhistorikern Elias Cornell beskrev arkitekturen). Men ibland blir det inte som de gestaltande arkitekterna tänkt sig. Tillrättalagda visualiseringar avslöjar sällan det oförutsedda, t ex cykelkaoset framför Forum Medicums huvudentré mot Sölvegatan i Lund.

En disig morgon i mars 2024 före fullständig cykelanarki framför entrén till Forum Medicum

Forum Medicum, som är ihopbyggt med Biomedicinskt Centrum, byggdes för att samla medicinska fakultetens forskning och undervisning under samma tak. Fakulteten är dessutom min jobbmässiga hemvist sedan 2021 (den enda arkitekten bland forskarna såvitt jag vet). Eftersom jag är arkitekt sedan länge och disputerade i miljöpsykologi för inte så länge sedan kände jag mig tvungen att framföra ett råd som ingen bett om för att lösa problemet med cykelkaoset.

Problemet är att flera studenter inte parkerar sina cyklar i cykelställ utan ställer dem ogenerat huller om buller rakt framför huvudentrén. Det finns tillräckligt med cykelställ men inte alldeles invid entrén. I grannhuset LUX nedanför gatan råder det däremot cykeldisciplin. Här blockeras varken ingången till LUX eller bänkarna utanför av cyklar. Så istället för att sätta upp förbudsskyltar (som visades sig vara verkningslösa) föreslog jag för landskapsarkitekten på Akademiska Hus att de borde sätta upp bänkar längs alla planteringar framför entrén. Mitt argument var att man som student troligtvis inte vill försämra för sina studiekamrater som uppskattar möjligheten att njuta av lunchen på en bänk vid entrén i solen. Här finns nämligen andra bänkar i närheten där säkert de flesta studenterna har slagit sig ner någon gång. Och mycket riktigt – numera står inga cyklar framför de nymonterade bänkarna trots att det är vinter och det dröjer tills man kan sitta på de nya bänkarna och äta utomhus i vårsolen.

Nymonterade bänkar längs gräsplanteringen sedan december 2025 – och inga parkerade cyklar framför bänkarna!

Det finns säkert flera tänkbara förklaringar till att ”mitt experiment” tycks fungera. En bänk ger löfte om en framtida belöning i form av umgänge bland andra och vänner eller bara tillfälle att sitta och njuta av solen. Det är något att längta efter eftersom det skapar ett inre tillstånd av välbefinnande – både egen och andras njutning. Man kanske tänker att ”här ska jag slå mig ner en dag”. Men det är en viss ansträngning att parkera cykeln en bit längre bort från entrén. Samtidigt är belöningen förmodligen så pass attraktiv att den är värd den extra ansträngningen. Eller så vill man undvika ”bestraffning”, dvs studiekamraternas ogillande när platserna är blockerade av cyklar. Vilken styrka det kan finnas i att visa omtanke om sina likar (eller i att slippa deras ”bestraffning”, beroende på hur man ser det)!

Bra och hälsosam belysning med fokus på äldre

28 januari, 2026
ljus
Lämna en kommentar

Lyssna om du har möjlighet idag! Välkommen på plats eller på Zoom (se länken nedan). Seminariet, som arrangeras av Centrum för hälsosamma inomhusmiljöer (CHIE), går även att se i efterhand på deras hemsida.

Bra och hälsosam belysning med fokus på äldre
Kiran forskar om ljus och äldre som bor i vanliga bostäder och ser ett stort behov av ett pedagogiskt lättillgängligt material för att uppmuntra boende att experimentera på egen hand (och med hjälp av anhöriga eller kommunens fixartjänst). Under seminariet presenteras en kort instruktionsfilm om bra och hälsosam belysning. Filmen gör förhoppningsvis fler medvetna om belysningens betydelse för trivsel, funktionsförmåga och hälsa, och ska stödja egenanpassningar av belysningen i hemmet. Därefter är det öppet för diskussion och frågor.

Tid och plats: Onsdag 28 januari 2026, kl 14.00-15.00, IKDC rum DC:304, Lunds universitet och online via Zoom. Se det inspelade seminariet här

Historisk guidning från DAC till SAS

22 december, 2025
hållbar stadsutveckling, studieresor
Lämna en kommentar

Oj, vad vi njöt av den sista guidade turen i byen av Dansk Arkitektur Center (DAC) – en historisk tur i dubbel bemärkelse! Efter denna guidning, som handlade om Arne Jacobsen och hotellrummet 606 med originalinredning i Sas Royal Hotel, arrangerar DAC inga fler guidade förutom i sina egna utställningar.

Till vänster: originalinredning i hotellet. Till höger: SAS Royal Hotel (Radisson Collection Royal Hotel), ritat av Arne Jacobsen och färdigställt 1960 när flygbolaget SAS bildades

Turen startade i utställningen ”So Danish” i Dansk Arkitektur Center med en genomgång av den stiltradition inom vilken Arne Jacobsom verkade (den avskalade stilrena funktionalismen samt den mjuka funktionalismen med varma inslag av trä och kulörer)

Några av Arne Jacobsens tidiga arkitektoniska verk på 1920-talet

Utställningen följdes av en promenad från Dansk Arkitektur Center till SAS-hotellet med en inledande presentation av byggnadens exteriör: skyskrapan (20 vån) ovanpå en kvartersstor lägre del i ett par våningar med Lever House på Manhattan som förebild. När fönstren var öppna liknade SAS-byggnaden ett hålkort, som den kallades av köpenhamnarna.

Bakom dörrarna längst bort till höger fanns en gång loungen där passagerare väntade innan de blev upphämtade och körda direkt till gaten på Kastrup

Inne i lobbyn pekar guiden ut flygloungen där SAS passagerare blev upphämtade och transporterade direkt till gaten på Kastrup. När huset byggdes var lobbyns blickfång en hängande orkidéträdgård.

Till vänster: det ena av hotellrummets två badrum. Till höger: arbetsbordet som kan förvandlas till sminkbord med integrerad belysning (som döljs när locket är nerfällt). Framför står stolen Droppen som utformades med ett så smalt som möjligt ryggstöd för att arkitekten och formgivaren skulle få se så mycket som möjligt av sin frus ryggtavla

Vi tar hissen upp till rum 606 med Arne Jacobsens originalinredning med flera inslag som jag aldrig har sett i 2000-talets nybyggda hotell: sänglampor som kan flyttas i sidled i ett spår i sängens väggpanel, tre lager textilier i fönstren (mörkläggningsgardin, tunn skir gardin och rullgardin), skrivbord med lock som kan fällas upp och förvandlas till sminkbord, draperi som avskiljer sömn från samvaro samt två badrum.

Som avslutande bonus tog guiden oss upp till sviten i ett av ”skyskrapans” hörn högst upp på 20:e våningen. Med en blandning av igenkännbara möbler av Arne Jacobsson och andra av modernare snitt.

Sviten som finns högst upp på 20e våningen

Om bättre hembelysning för äldre

25 november, 2025
miljöanpassat byggande & boende
Lämna en kommentar

Är du intresserad av ljusmiljöer hos äldre och belysningstips för äldre (och andra)? Lyssna i så fall på det senaste avsnittet ”Bättre belysning för äldre” (31 min) i Belysningspodden. I november blev jag inbjuden till ett samtal med Mikael Castanius (VD för Belysningsbranschen) som bland annat ville veta mer om filmprojektet ”Ljus-cook-along för äldre” – producerad av VyFilm med manus av mig.

Fönsterlös panik

21 oktober, 2025
ljus
Lämna en kommentar

Misstag kan svida hårt men mjukas upp av oväntade konsekvenser. Jag var för snabb när jag bokade ett av alla hotellrum under hösten. När jag checkat in i receptionen som låg i markplan och fått nyckelkortet förklarade receptionisten att mitt rum låg en trappa ner. Vilken chock! Jag visste ju att huset saknade en upphöjd sockel och jag hade inte lagt märke till några ljusbrunnar i trottoaren längs huset. ”I källaren!?” utbrast jag. ”Men där finns inga fönster!” Receptionisten förklarade vänligt att jag hade beställt ett fönsterlöst rum och jag borde vänta med att säga något tills jag sett rummet. Receptionisten sade uppmuntrande att rummen brukar uppskattas av andra som har bott här.

Jag kände mig som tredjeklassens passagerare på ett fartyg som fått hytten längst ner under vattenytan. Hotellkorridoren en våning ner gav precis den känslan av att vara på ett fartyg med fönsterlösa hytter längs en smal korridor.

Och rummet? Eftersom jag har skrivit en bok om hur boende upplever och använder sina fönsteröppningar har funderat en del kring vad frånvaron av fönster i en bostad innebär. En effekt är känslan av instängdhet eftersom utblick mot det fria saknas. Inredningsarkitekten hade med hjälp av speglar på nästan alla väggar lyckats mildrat känslan av instängdhet. Men jag fick ändå panik och satte mig istället med datorn på favoritfikets uteservering med infravärme tills solen gick ner. Det blev trots allt en riktigt fin avslutning på dagen vid vattnet med solnedgång och en stad i nattbelysning som jag inte hade fått uppleva om jag hade fått ett vanligt hotellrum med fönster.

Tillbaka till hotellrummet. Man sover ofta sämre första natten på hotell. Hjärnan är i beredskapsläge i den nya miljön och sömnen känns ytligare. Och när en högljudd fläkt går i intervall hela natten blir det ännu svårare. (Jag gissade att det var pga en påslagen AC men hittade inte styrpanelen.) Så efter tre timmars sömn var det bara att ge upp. Lite sängyoga och morgonarbete i sängen var till slut den enda lösningen.

Och nu börjar dagen. Det är snart dags för ett fysiskt kurstillfälle som jag leder där deltagarna ska diskutera sina erfarenheter av goda rutiner för bättre sömn.