Endurance på Hammars backar

Efter sommarens walk-run (dvs maken springer och jag går samma sträcka) är projektet ”vandra längs Skånes kust” nästan avslutat. Det återstår bara att traska längs kusten mellan Ystad och Falsterbo.

Till skillnad från tidigare somrar var årets walk-run i augusti lite för lång för att genomföra på 10 dagar. Vi fick därför ta hjälp av kollektivtrafiken på några småsträckor. Gångsträckan landade på ca 23 mil på tio dagar inklusive två vilodagar i Simrishamn och Ystad.

De första tre dagarna (Rolsberga-Höör-Kristianstad-Yngsjö) blev en prövning för fötterna i lättviktskängor som inte testats på längre sträckor i högsommarvärme. Kängor måste ha plats för fötter som sväller. Det var alldeles för tuffa inledande dagsetapper på 37, 39 respektive 28 km.

Minimalistiskt spa med både inomhus- och utomhuspool i Stiftsgården Åkersberg, Höör

Sträckan från Yngsjö till Brösarp (25 km) var mer överkomlig och naturskön eftersom jag inte avvek från Skåneleden. Från Simrishamn till Mälarhusen (24 km) regnade det nästan utan uppehåll. Men det var ett skonsamt duggregn jämfört med de dryga 100 mm som föll i Gävle lite senare.

Nästa sträcka från Mälarhusen till Nybrostrand (24 km) blev desto mer av ”Endurance” i kastvindarna på Hammars backar. Men en bra vindtät jacka med reglerbar kapuschong är vad som behövs. Efter en vilodag i Ystad tog vi buss till Sövdeborgskorset norr om Snogeholmssjön för att hoppa på Skåneleden till Veberöd (Sövde-Blentarp-Dörröd-Veberöd). Den elfte dagen blev en resdag med buss från Veberöd till Lund.

Trots att jag har upplevt en hel del av Skånes natur och samhällen genom åren inser jag hur mycket som finns kvar. Årets överraskning var trakten vid Romeleåsen och Blentarp med fantastisk utsikt och variation i natur- och kulturbygd. En annan var Sandhammaren.

Dejliga detaljer längs vägen

Rundbågsfrisen på kyrkans östvända absid i Gudmundtorp har knappt några synliga slagskuggor eftersom solen står i öster och därmed lågt på himlen. Ljuskällan är en skarp sommarsol, en naturlig strålkastare

När man pratar om olika typer av ljus (t ex allmänljus, arbetsljus, accentljus) är det ofta naturligt att prata om ljusets egenskaper (t ex intensitet, ljusfärg, ljusreflektion). Men egenskaperna hos skuggor är lika viktiga och bra ledtrådar för att beskriva ljusets karaktär. Skuggor med skarpa konturer avslöjar att ljuskällan ger ett fokuserat ljus – ju mjukare konturer på skuggorna, desto diffusare ljus. Slagskuggor kan vittna om solens höjd på himlen och därmed tiden på dagen (och året). Dessutom ger skuggor rumslig information. Skuggorna i rummet gör det läsbart, t ex om taket i en kyrka är välvt eller rakt, rummets begränsningar i form av golv, väggar och tak – ofta i samspel med färgen på ytorna. Skuggor hjälper oss även att förstå annan typ av form, t ex på dekoren på en fasad och modellerade djupa fönsternischer.

Förutom rum och tid kan skuggor ge information om människors sinne, eller snarare betraktarens upplevelse av andra människor. Ljuset och skuggornas psykologiska effekter var till exempel geniet Leonardo da Vinci mycket medveten om. När da Vinci diskuterade dunkel och halvskugga menade han att en konstnär bör eftersträva att ”måla porträtt i mulet väder, gärna framåt kvällen”, av det enkla skälet att det dämpade ljuset gör ansiktena rättvisa. I detta mindre skarpa ljus upptäcker man nämligen ”all godhet och skönhet som går att se i dem”. Dunklet modellerar, dunklet gör ansiktsdragen mjukare.

Ljus är så mycket mer än enbart en ström av fotoner. Tänk på ljus – och skuggor – som informationsbärare.

Plötsligt blir de synliga – moln av virvlande dammkorn när solstrålarna studsar mot dem

Dagsljuset på våra nordliga breddgrader kännetecknas bland annat av en lågt stående sol under en stor del av året. Ett annat kännetecken i Skandinavien är den mulna himmeln som är vanligare än en solig. En fördel när solen står lågt på himlen är att den kan lysa upp hela rummet (särskilt om solstrålarna träffar den bakersta väggen i rummet). Men samma varma sköna strålar kan provocera när de samtidigt avslöjar smuts på fönsterglasen och dammvirvlar i rummet. Och vi blir påminda om hur allting sprids, t ex textilierna på kroppen och på våra möbler som slits av dagligt bruk och hamnar i luften.

Det är inte varje dag man fångar inramade urbana collage. Det krävs rätt sorts himmel och solljus, spännande arkitektoniska uttryck och smakfull inredning.

Sällsynt vacker färgpalett och flera kulturhistoriska lager

 

Speglar det stilla livet i sommarlund under ett corona-år (t ex oanvända uppställda elsparkcyklar)

 

Roströd tillbyggnad till Skissernas museum av arkitektkontoret Elding Oscarson (2016) och Kasper-Salinprisvinnare (2017)

 

Utsikt från 13 våningen i U&Me Hotel i kulturhuset Väven (färdigställt 2014)

Vi är tillbaka från en ren njutningsvistelse i Umeå – staden i Europa med renast luft. Och temat råkade bli renhet och välmående: IKSUs Sport första dagen, en heldag på IKSU Spa andra dagen, utstädning av ett studentrum, välsmakande rätter på fina restauranger och mestadels förflyttning till fots mellan alla målpunkter.

Äntligen uppfylldes drömmen att få bo på hotellet U&Me i kulturhuset Väven som fullt ut levde upp till förväntningarna. Huset är ritat av Snöhetta (som bland annat ritat operan i Oslo) och White Arkitekter. Utsikten över älven på 13 våningen kunde inte erbjuda en bättre start på dagen. Bottenvåningens inglasade saluhall med servering, matbod och bageri blev vårt coffice under två vardagar. Eftersom även stadsbiblioteket ligger på samma våning var här liv och rörelse (dessvärre corona-stängt på helgerna). Vi missade Bildmuseet som hade reducerade öppettider. Därför blev resans enda utställning Kvinnomuseets kompakta men välgjorda utställning om korsetten runt sekelskiftet.

En av oss hade med Alain de Bottons bok Filosofins tröst som extra resesällskap. Vi fick tillämpa Epikuros lära i fyra bekymmerslösa dagar präglade av det goda och måttfulla livet, acceptans, tacksamhet och förundran i staden med renast luft i Europa.

Nya smaker: Nattbakade oliver.

Nya ljud: Susandet i björkarnas trädkronor.

Nya vyer: Älven uppifrån och stråket längs med.

Oväntade känslor: Andrum och psykologisk distansering.

Saknade: Resten av familjen.

Fönstret och fönsteröppningen är så mycket mer än bara en byggnadsteknisk komponent i ett klimatskal. De bidrar i hög grad till upplevd boendekomfort men måste kunna regleras beroende på situationen. Det är budskapet i en mening i min senaste artikel som handlar om hur boende upplever sitt dagsljus och vilken roll fönsteröppningarna spelar i hemmet såväl dag som natt.

Gerhardsson, K. M., & Laike, T. (2021). Windows: a study of residents’ perceptions and uses in Sweden. Buildings and Cities, 2(1), pp. 467–486. DOI: https://doi.org/10.5334/bc.120

Varför är detta ett angeläget ämne? Fönsteröppningar i bostäder kan tyckas vara en självklarhet. Men med ökad inflyttning till städerna, arkitekturtrender, höga markpriser och allas rätt till bostad riskerar boendekomforten, som bl a förutsätter dagsljus och utblick, att påverkas negativt. När olika erbjudanden eller lösningar diskuteras måste vissa saker bortprioriteras. Men undersökningen som artikeln bygger på bekräftar att boende i lägenheter på 55:e breddgraden värdesätter fönsteröppningar i bostadsrum väldigt högt.

Till hösten kommer en populärvetenskaplig bok som baseras på samma material. Målgruppen är både allmänheten och branschfolk som till exempel planerare, bostadsutvecklare, arkitekter och andra konsulter.

Lägenheter där materialet till undersökningen samlades in
bild_1438

Helt nödvändig skuggväv till vårt fasadväxthus (4,5 x 3,0 m, 25 graders taklutning, en takstol) för 3 395 kr

Underhåll av produkter är något som får betydligt mindre uppmärksamhet än inköp. Det gäller många områden från kläder, elektronik, bilar till installationer och utrusning i hus.

Tio år efter ett nybygge inträffar en hel del och ofta på samma gång. Än så länge har vi haft tur men förra året, nästan på 10-årsdagen efter inflyttningen i vårt hus, gick tvättmaskinen sönder. ”Planerat åldrande”, dvs programmerad livslängd, kan vara en anledning.

Samma år inträffade något betydligt mer oväntat som gäller kort livslängd: skuggvävstextilen i växthuset hade successivt försämrats men blev helt plötsligt superskör och trasade sönder när den flyttades längs linan i växthustaket. Att ta ner och tvätta väven var inte att tänka på. Väven som är gjord av flamskyddsbehandlad polyester pulvriserades nästan framför ögonen på mig när jag monterade ner den.

Det är vid sådana här tillfällen man uppskattar att leverantören fortfarande finns kvar och kan leverera en ny skuggväv med samma mått och förhoppningsvis lite bättre materialkvalitet. Den nermonterade skuggväven klarade uppenbarligen inte ett decennium av värme, UV-strålning och extrema temperaturskiftningar, som det kan bli i ett växthus.

Idag firar hinduer guden Shiva – som ingår i den hinduiska treenigheten och har både en förstörande och uppbyggande roll. Brahma är skaparen och Vishnu upprätthåller livet. Den dansande Shiva och treenigheten har en lös koppling till dagens inlägg genom det sfäriska som form och det cirkulära som idé (eller kretsloppstänkande som man säger i ekobyggsammanhang).

Efter den senaste uppgraderingen av hemmets belysning inser jag att det sfäriska och cirkulära dominerar i ljusplaneringen. Det är inget medvetet designval utan jag tycks ofta hamna där när jag söker ljusarmaturer som ska komplettera eller ersätta sämre alternativ.

Det sfäriska syftar på att flertalet ljusarmaturer består av glasglober i någon form med detaljer i antingen krom eller mässing. Det cirkulära syftar på att alla glober har en Edison-sockel där LED-lampor kan skruvas i och bytas ut när de är trasiga till skillnad från armaturer med inbyggd LED där hela armaturen måste bytas. (Men jag har motvilligt köpt ett par med inbyggd ljuskälla när jag inte hittat andra lämpliga alternativ.)

Numera är de vanligaste alternativen för konsumenter antingen ljusarmaturer med klassisk sockel eller med inbyggd ljuskälla. Den senare typen är mer jämförbar med hemelektronik. När ljuskällan inte fungerar längre måste hela ”lysapparaten” bytas ut. I bästa fall återvinns de värdefulla metallerna.

De senaste två ljusarmaturerna, som jag nyligen bytt ut, var tillfälliga och monterades i väntan på andra alternativ som passar behoven bättre. Den utbytta modellen har en stor oavskärmad öppning på undersidan. Den funkar därför bättre i korridorer och utrymmen där man varken sitter eller ligger och riskerar att bländas av det oavskärmade ljuset. (Förhoppningsvis hittar ljusarmaturerna en korridor hos en ny ägare via Erikshjälpen.)

Den utbytta takarmaturen med synlig ljuskälla i hallen som bländar när man ligger i soffan (släckt i bilden till vänster och tänd i bilden till höger) …

… som går att lösa genom att dra för skjutdörren (i bilden till vänster). Den nya globformade takarmaturen med tre-stegs klickdimring (i bilden till höger)

De första ljusarmaturerna på samma ställe monterades när huset byggdes 2010 – två begagnade tygplafonder inköpta på loppis. Men i plafonderna fanns kompaktlysrör med stift som inte gick att ersätta när ljuskällorna gick sönder. Då insåg jag att en ljusarmatur med specialsockel inte är särskilt hållbar på sikt. Utbytbara delar borde vara självklart i ljusarmaturer, i likhet med bildrör i gamla TV-apparater eller batterier i mobiltelefoner.

För att återknyta till inledningen och det cirkulära kommer här sex ekodesignprinciper formulerade av Leyla Acaroglu (designer från Australien):

  • Design to dematerialisation (less material)
  • Design for durability (durable construction)
  • Design for longevity (lasting longer, valued by the consumer longer and reused for a long time)
  • Design for recyclability (singular materials instead of coupled materials, easily pulled apart components)
  • Design for multi-functionality (integrating optional use)
  • Design for disassembly (connections without glues…)

Till vänster: den nya globformade takarmaturen på närmare håll som har tre-stegs klickdimring och varmgult sken (2700K). Till höger: en favorit på fönsterbrädan med något vitare ljusfärg (3000K)

Till vänster: den nya globformade takarmaturen på närmare håll som har tre-stegs klickdimring och varmgult sken (2700K). Till höger: en favorit på fönsterbrädan med något vitare ljusfärg (3000K)

Klassisk glob med porslinssockel från Ifö på alla ställen i badrum och wc/d

 

… som gjort en konstinstallation av överblivna gula markrör från spårvägsbyggandet. Wanderlusts senaste lundavandring (13 februari) följde den nya spårvägen i Lund ända bort till ändhållplatsen vid ESS och tillbaka via LTH och ett annat pågående bygge, ”Forum Medicum”. På vägen tillbaka passerade vi ännu en svajande installation som gjorde sig bra när solen var på väg ner på eftermiddage

Åkerholmen av Karlsson/Lauri arkitekter med två av medlemmarna i lundkaklubben Wanderlust

På vägen tillbaka passerade vi ännu en svajande installation i form av gigantiska blommor, som gjorde sig bra när solen var på väg ner.

Till vänster Vind och sol fångade av Giraffen bredvid en vindmölla vid ändhållplatsen på Brunnshög, Lund. Till höger: Konstinstallation med blomblad, som silar ljuset från den lågt stående solen, och höga stjälkar som svajar snyggt i vinden

Om en vecka (13 mars) träffas klubben igen vid de fasta bänkarna på Clemenstorget i Lund, och vandringen startar som vanligt kl 13. De som är vandringssugna är hjärtligt välkomna.