Efter en intensiv vecka har den nybyggda lägenheten på drygt 50 m2 fått de viktigaste möblerna och de flesta ljusarmaturerna. Med en varmgul naturfibermatta har den till slut fått lite hemlik atmosfär och blivit mer ombonad. Planeringen kan närmast beskrivas som organisk. Valet av möbler, som kom från såväl secondhandbutiker som inredningsbutiker och IKEA, växte fram stegvis men raskt under sex dagar trots flera semesterstängda belysningsbutiker. Och här kommer några saker att tänka på när det gäller ljusplaneringen av en ny lägenhet.

Ljusarmaturer till nya uttag och kontakter i taket
Med de nya DCL-donen (Devices for Connections of Luminaires) är det inte säkert att man kan använda sin gamla takbelysning. Det är en ny EU-standard för uttag och kontakter till takbelysning med en övergångstid som pågått i 10 år. I det här fallet påverkades ljusarmaturvalet av både standarden och ägarens önskemål. Ägaren som flyttar in är 50+ och hon vill ha ett ljust hem med tillräcklig belysning för åldrande ögon. Hon föredrar varmvitt ljus liksom de flesta i Sverige och önskar lättstädade ytor.

När plafonderna av frostat glas är släckta blir de en del av taket och när de är tända ger de ett diffust allmänljus och dessutom lite spilljus ovanför på taket (som lättar upp kontrasten mellan den lysande armaturen och den omgivande takytan)

Vi var på jakt efter enkla och lättmonterade plafonder av frostas glas med diskreta beslag till köket och hallen. En specialbutik kunde erbjuda tunna plafonder men med inbyggd LED vilket betyder att ljuskällan är integrerad och inte går att byta ut ifall fel skulle uppstå (som t ex flimmer eller att den bara slutar fungera). En sådan armatur är dessvärre inte gjord för att hänga på en lampkrok utan kräver att man borrar hål i taket. Alltså en mycket inflexibel lösning. Om man behöver byta armatur står man där med hålen på fel ställe och måste spackla och måla om hela taket. Glädjande nog finns det fortfarande alternativ avsedda för enkelt montage i lampkroken. När lampan är släckt flyter glaskupan ihop med det vita taket och ger ett ljust och luftigt intryck. Till vardagsrummet har ägaren beställt en klassisk sfärisk och nerpendlad trådarmatur som är klädd med avtagbart och tvättbart linnetyg.

Numera finns klassisk globformad opalvit LED (till vänster) utan kylningsdelen utanpå glaset (till höger) som kan ge skugga på t ex en tygskärm

Invändiga ytskikt
Men i hemmets ljusplanering ingår inte enbart valet av ljuskällor och ljusarmaturer. Färg, glans och struktur på vägg- och golvytor är lika viktiga för att ljuset ska reflekteras så behagligt som möjligt. Man har t ex alltid matt takfärg för att ljuset ska spridas så mycket som möjligt i alla riktningar (en färg med högt glanstal fungerar däremot som en spegel och reflekterar ljus i en riktning).

Glöm inte balkongen!
Det kan vara lätt att glömma ytor direkt utanför fönstren, dvs om de går att påverka. Ägaren har fått rådet att behålla ljusheten om hon väljer att täcka balkongplattan utanför vardagsrummet eftersom dagsljuset som träffar balkonggolvet studsar vidare in i lägenheten. Mörka trätrallar eller grönt konstgräs ovanpå betongplattan kommer att minska det reflekterade ljuset avsevärt.

200515_omslagscollage

När vi nu hyllar ljuset under midsommarhelgen vill jag passa på att nämna min avhandling med titeln:
Light, Comfort and Joy: User experience of light and darkness in Swedish homes
Ljus, fröjd och komfort: Användares erfarenheter av ljus och mörker i svenska hem

Avhandlingen handlar om hur boende upplever och använder sin belysning, sina ljusarmaturer och fönsteröppningar i svenska hem såväl dag som natt. Jag använde en kombinerad undersökningsstrategi där både kvantitativt och kvalitativt material samlades in i fält och i en fullskalemodell av en lägenhet. I avhandlingen identifieras flera motiv bakom boendes ljusrelaterade beteende och val samt faktorer som hjälper eller försvårar de önskade ljus- och mörkerförhållandena. Fynden pekar på att forskare och praktiker måste ta särskild hänsyn till följande punkter, där den första kan tyckas vara uppenbar men ändå inte är det:

  • användarnas behov och upplevelser när ny belysningsteknik utvecklas,
  • komfort när det gäller belysningssystem som bygger på bärbar teknik,
  • att fönsteröppningar kräver flera lager (t ex utvändiga solskydd, persienner, gardiner) för att reglera sol och dagsljus, mörklägga och hindra insyn,
  • att tänd belysning i tomma rum i hemmet kan fylla en funktion och inte behöver räknas som ljussvinn.

Huvudbudskapet är att den fysiska innemiljön kan bli bättre på att stötta boendes behov av regelbundet ljus och mörker under dygnet samt boendekomfort. Fastighetsutvecklare och belysningstillverkare har ett stort ansvar även om boende i svenska hem väljer och sätter upp flertalet ljusarmaturer. Forskning om inomhusbelysning i hemmet bör i framtiden breddas och även omfatta inomhusbelysningens effekter på miljön utanför efter att solen gått ner.

(En längre populär sammanfattning på svenska finns här.)

200525_disputation1

Jag försvarade avhandlingen i slutet av maj på Arkitektskolan i Lund. Opponenten Wendy Rogers (University of Illinois Urbana-Champaign) befann sig i Georgia, betygsnämndens ordinarie och reservmedlemmar (Mikkel Bille, Helena Nordh, Birgitta Nordquist, Lars-Erik Harderup och Erik Johansson) deltog hemifrån i Danmark och på olika platser i Sverige.

För dem som vill se hur en disputation går till vid ett svenskt läosäte så finns hela disputationen inspelad här Kirans disputation
8 min in i videon: mitt populärintro på fem minuter (inget som brukar förekomma vid en klassisk disputation)
18 min: opponentens sammanfattning och frågor
1 tim 19 min: betygsnämndens frågor
2 tim 11 min: publikens frågor
2 tim 31 min: betygsnämndens drar sig undan i separat virtuellt rum för överläggning
3 tim 13 min: beslut
3 tim 17 min: slut

Fortsättning på föregående inlägg.

Detta inlägg ett ytterligare ett i raden som diskuterar våndor och fullträffar. Denna gång blev det som tur var två fullträffar: 1) en originell arbetslampa som placerats i ett sovrumsfönster och 2) en bättre läslampa på nattduksbordet. Armatur nr 1 ersatte en ganska nyinköpt fönsterarmatur med tygskärm som tyvärr skymmer alldeles för mycket ljus och utblick under dagen. Det visar hur svårt det kan vara att bedöma hur en ljusarmatur upplevs på plats utifrån katalogbilder.

Tidigare fönsterlampa till vänster och i mitten. Ny diskret vitlackerad ljusarmatur nr 1 till höger

Styrningen har fördelar och nackdelar eftersom den saknar en traditionell brytare. Jag har i alla fall lärt mig av tidigare reklamationer (den misslyckade Volume från Lightyears i vardagsrumsfönstret med inbyggd steglös dimmer och LED). Numera avstår jag från att köpa LED med steglös dimmerfunktion. Det verkar som man inte kan vara säker på att tillverkarna använt elektronik och ljuskällor av hög kvalitet. Min gissning är att det behövs fler kvalitetskontroller i tillverkningen. Men eftersom det innebär en högre tillverkningskostnad och priset inte får bli för högt så avstår producenterna från att införa fler funktionskontroller.

Släckt ljusarmatur till vänster och tänd till höger (färgtemperatur 3000 K)

… färgtemperatur 6500 K till vänster och 4300 K till höger

Här är den spännande lösningen för ett litet fönster (b x h = 1,2 x 1,3 m) i ett mindre sovrum. Den har en dimmer, men i tre fasta steg, och inbyggd LED-ljuskälla samt en avbländare undertill för en jämnare ljusspridning neråt och för att dölja de tätt sittande dioderna på insidan. Ljuset är helt riktat neråt och armen går att vinkla men inte vrida. Den vita breda cirkulära fotplattan reflekterar så pass mycket av ljuset att hela fönsternischen fylls med härligt ljus. Intervallstegen i ljusflödet – 300/310/315 lumen (lm) – kan verka små men eftersom ljuset är koncentrerat, dvs inte rundstrålande som en konventionell glödlampa, blir skillnaden ändå stor i form av ljus som hamnar på ytan undertill (lumen/m2 som är samma ska som enheten lux). När jag mäter motsvarande antal lux som hamnar på fönsterbrädan 38 cm under ljuskällan är det ca 300/1000/2000 lux. Nästa trevliga egenskap är att ljusfärgen (eller färgtemperatur som det heter på fackspråk) har tre varianter – 3000/4300/6500 Kelvin (K). Temperaturen hos en traditionell glödlampa är 2700 K. Simulerat dagsljus, som ska efterlikna det kallvita ljuset utomhus mitt på dagen, har en färgtemperatur på ungefär 6500 K.

Ljusarmaturen har dock touchfunktion istället för en taktil tryckknapp. Det kan funka sämre för personer med svag syn eller för vem som helst om det är mörkt i rummet eftersom det inte går att ”känna” sig fram till brytaren. Men det jag gillar med att ha en smäcker arbetslampa i fönstret är att den inte skymmer så mycket av ljuset och utsikten på dagen. Alla nio kombinationer av ljusflöde och färgtemperatur gör den ännu mer mångsidig – ”dagsljus” på morgonen i vintermörkret och varmt dämpat ljus på kvällen för att hålla rätt på kroppsklockan. Nu handlar det bara om att den ska leva längre än vanlig vardagselektronik.

I nästa inlägg presenterar jag armatur nummer två.

Detta inlägg kopplar till en serie tidigare inlägg om samma ämne – svårigheten att välja rätt ljuskälla och armatur för att skapa den önskade belysningen. Det är svårt för många, även för mig trots fyra års heltidsstudier som doktorand i ämnet ljus, mörker och hälsa.

Ljusdesignern Hervé Descottes menar att det finns det finns sex belysningsprinciper att ta hänsyn till när man ljussätter: 1) belysningsstyrkan (eller illuminans som det heter på fackspråk), 2) ljustäthet (luminans på fackspråk som beskriver mängden ljus som når ögat i en viss riktning, dvs hur en yta reflekterar mer eller mindre ljus), 3) färgåtergivning och färgtemperatur (t ex om hudfärgen ser naturlig ut eller färgen på föremål medan temperaturen anger om ljusfärgen är varm eller kall), 4) höjden (dvs hur högt upp en ljuskälla är placerad), 5) närhet mellan ljuskällor (dvs hur nära de är placerade), och 6) riktning och spridning (t ex om ljuset är fokuserat som en spotlight eller  om ljuset sprids i alla riktningar som i en mjölkad ljusglob).

Det är bra och användbara principer. Men sedan LED-lampans intåg i hemmet behöver konsumenter dessutom ta hänsyn till nyansen på ljusfärgen. En glödtråd som brinner, t ex i de utfasade glödlamporna och halogenlamporna, har exakt samma ljusfärg vid en viss temperatur. Vid t ex 2 700 Kelvingrader ger en glödtråd exakt samma varmgula sken. Men en lysdiodiodlampa (LED) kan ha olika nyanser även om det står 2 700 K på förpackningen. Ljusfärgen kan t ex dra mot rött eller gulgrönt. Till skillnad från glödande tråd är det inte lätt att åstadkomma exakt ljusfärg med halvledare och lyspulver som får LED-lampor att lysa med ett varmt sken. Därför behöver man se ljuskällorna lysa före köp. Jag köper helst lampor från samma tillverkare vid samma tillfälle om det är en grupp lampor i samma rum som ska bytas eller som regleras av samma strömbrytare.

I mitt eget ”levande hemlaboratorium” har jag testat att blanda olika ljusfärger. Det första försöket var en katastrof men det andra blev riktigt bra. Första gången testade jag att ersätta varma ljuskällor (2 700K) med kallare (drygt 3 000 K) i takmonterade ljusglober i entréhallen. Men det var en märklig känsla att gå från ett varmt allmänljus till ett kallt. Hallens ljus var dessutom synligt från andra rum.

Kallt ljus (4 000 K) i takarmaturerna som allmänljus i köket och varmt ljus (2 700 K) som arbetsbelysning

Andra tillfället var i våras. När det var dags att beställa två nya ljuskällor till tre nerpendlade takarmaturer över matbord och bardisk trodde jag att jag hade beställt sedvanliga 2 700 K i en webbutik med oklar teknisk specifikation. Men i paketet låg istället tre LED-lampor med superkallt ljus – 4 000 K som är vanligt i Japan. Vad göra? Antingen skicka tillbaka och betala dyr frakt jämfört med varuvärdet eller hitta en annan plats för det kallare ljuset. Nu sitter de i Ifö-armaturerna i köket nära fönstret och i takplafonden. De styrs dessutom av samma strömbrytare. Här fungerar det utmärkt och det kan hänga ihop med placeringen nära fönstret. Ljusfärgen 4 000 K motsvarar nämligen färgen på dagsljuset som kommer in genom köksfönstret på förmiddagen. Ögonen är redan vana vid att se blandningen av vitt dagsljus och varmt elektriskt ljus samtidigt. Förväntningar kan ju också påverka upplevelsen av en ljusmiljö. Nu har köket blivit en ljusbox för att boosta humör och stimulera den inre kroppsklockan på morgonen. Och på kvällen använder vi de belysningen över arbetsbänken och barbordet som har varma ljuskällor.

Fortsättning på föregående inlägg.

När den hopplösa ljusarmaturen Volume åkte ut för andra gången var det dags för en ersättare. Alla turerna kring Volume finns utförligt beskrivna i tidigare inlägg som visar att fiffig och nytänkande design aldrig räcker när de tekniska komponenterna inte håller måttet.

När Volume försvann från fönsterbrädan insåg jag att den trots sitt lilla format ändå skymde en märkbar del av dagsljus och utblick. Det är alltid en bra övning att plocka bort lite saker i fönsteröppningen. Då ser man mer av allt utanför och rummet upplevs direkt som ljusare. Så när det var dags att välja en ny ljusarmatur till fönsterbrädan ändrade jag mina kriterier: ingen dimmerfunktion och gärna en ”osynlig” armatur med mindre ”kropp” som varken blockerar för mycket av det infallande värdefulla dagsljuset eller hindrar utblicken mot trädgården.

På plats finns nu en Karl Johan designad av Signe Hytte, som finns i två tilltalande varianter – en med mjölkat glas och fot av trä och den andra med lätt rökfärgat glas och fot i svart sten. Valet föll på den senare för att ett nästan klart glas släpper in mer dagsljus utifrån under dagen. Det är dessutom viktigt att välja rätt typ av ljuskälla. En transparent glaskupa gör sig bäst med en klar ljuskälla (LED filament, 2W, 400 lumen, 2700 K). Men när armaturen är tänd på kvällen behövs ett kompletterande lager som sprider ljuset och avbländar ljuskällan – en uppgift för den ljusa glesvävda linnegardinen.

Ljuskaraktären blir helt annorlunda jämfört med den tidigare armaturen Volume med mjölkvitt akrylglas. Nu glittrar det i stället i fönstret tack vare ljusreflexerna. Samtidigt bidrar gardinen till att ljuset sprids över en större yta som kan lysa upp rummet. En ljusarmatur kan behöva hjälp av sin omgivning. Nu ser jag fram emot ett stadigt skimmer utan flimmer när kvällarna blir mörkare efter höstdagjämningen som infaller om en vecka.

I tidigare inlägg var jag så glad för det nya exemplaret av bordslampan Volume från Lightyears. Det första exemplaret reklamerade jag i början av året pga flimmer. Det andra exemplaret såg till en början lovande ut men efter några veckor började även denna flimra. Återförsäljaren var i alla fall hjälpsam och nu står istället en enkel bordslampa i fönstret med odimbar LED-lampa och E14-sockel. Oj, vad det är tröttsamt med dålig kvalitet. Mitt råd är att se upp med dimbara ljusarmaturer med inbyggd LED-lampa. Hoppas att belysningstillverkarna väljer bättre dimmer och gör bättre kvalitetskontroller.

Fortsättning på föregående inlägg.

Drygt en mil till slutmålet Vorden

Det är vandringens sista dag längs Pieterpad som totalt innehåller 26 etapper (ca 2 mil vardera) och vårt mål är att slutföra hälften.

I tidigare inlägg beskrev jag hur rastlös man känner sig så fort man stigit upp ur sängen. Trots att utcheckningen inte är förrän om ett par timmar har man mentalt checkat ut och börjar strax packa. Förmodligen för att det gäller en etappvandring med en natt på varje hotell.

Omtänksamma människor längs vandringsleden erbjuder svalkande grönsaker för en billig peng. Har även passerat obemannade kiosker med te och kaffe

Hur blev dagens dubbeletapp på knappt 30 km i drygt 30-graders värme? Sträckorna i skogen och i skuggan av trädalleer var särskilt njutbara. Men det är lite nervöst när det är 15 km mellan etappstart och etappslut utan några samhällen emellan och tomt i vattenflaskan.

På slutet av den sista etappen konstaterar jag att benen skulle kunnat traska vidare – det tunga är den minimala packningen på ryggen som ändå väger några kilo. Vid full sol och hög temperatur är långa partier med skugga ett måste. Dessa sista två etapper var betydligt flackare jämfört med gårdagens (bara en 34 m höjd – Beusenberg efter Holten).

Det är en härlig känsla att ha fått uppleva fyra av Nederländernas 12 provinser till fots (Groningen, Drenthe, Overijssel, Gelderland). Före hemresan blir det en bonusdag i den betydligt folktätare provinsen Utrecht.

De vackra vasstaken och typiskt mörkt tegel ända ner till marken

Slutomdöme efter sammanlagt 21 mil (2,6 mil/dag) längs första halvan av Pieterpad från Groningen till Vorden, etapp 3-13 (vi hoppade över etapp 1 och 2 från starten i Pieterburen till Groningen): Klanderfri skyltning från Coevorden till Holten (etapp 8 till och med etapp 11). Rikligt med hotell och B&B längs leden och 4G- samt gps-kontakt utmed hela sträckan (behövs i fall man måste ladda ner kartan i appen mellan samhällena och för positionering).

Trogen tvättlina utan tvättklämmor för strumporna och linnet av merinoullblandning

Fortsättning på förehående inlägg.

Utsikt från Lemelerberget över blommande ljunghedar. Precis rätt månad för vandring längs Pieterpad

När jag plockat upp och läst på lappen som någon tidigare vandrare tappat på marken blev jag påmind om mitt forskningsämne – ljus och hälsa. Mer specifikt handlar det om ljusets påverkan på dygnsrytm och sinnestillstånd hos ”friska” människor, dvs utan någon sjukdomsdiagnos som t ex årstidsbunden depression. Papperslappen på vandringsstigen visade sig vara en avriven bit av en inköpslista med bl a melatonin. Till skillnad från Nedeländerna kan man i Sverige bara köpa melatonin på recept.

Melatonin är ett mörkerhormon som produceras i tallkortkörteln och signalerar att det är natt. Dagaktiva djur som människor vet att det är dags att vila medan nattaktiva djur som t ex möss vet att det är dags att jaga föda. Melatonin kan tillföras kroppen utifrån i form av tabletter, t ex om man är blind och har skadat de ljuskänsliga gangliecellerna i ögat (den tredje ljusreceptorn), om man har jetlag och vill påskynda kroppsklockans tidsomställning till lokal tid eller för att använda det som milt sömnmedel. I Sverige är tabletterna receptbelagda och många forskare menar att det är helt rätt. Det är inte lätt att dosera på egen hand och veta exakt när man ska ta det.

Stark sol gör kompassskyltens text extra tydlig med skarpa skuggor

Men det finns ett annat sätt att ställa om den biologiska klockan som är något längre eller kortare än 24 tim och som inte behöver ge några oönskade biverkningar. Det är ljus! Ljuset som vi exponeras för under dagen blockerar nämligen produktionen av kroppens eget melatonin som bildas i tallkottkörteln. När melatoninnivån är låg får den inre biologiska klockan på så sätt en signal att det är dag och kroppen är inställd på aktivitet istället för vila.

Mycket ljus på dagen före kl 18 förkortar det biologiska dygnet, dvs man blir sömnigare tidigare på kvällen. Det blir tvärtom längre om man utsätter sig för tillräckligt med starkt ljus efter kl 18, men före fyra-fem tiden på morgonen när kroppstemperaturen är som lägst. Tillsammans med fysisk aktivitet är det inte konstigt att jag under dessa dagar kan lägga mig före kl 21. Sedan vaknar jag som en klocka vid 6.30 varje morgon.

Staplad ved under tak byggt i lokal byggnadstradition med vass och höga hörnstolpar

Om gårdagens etapp påminde om sträckan Piraten-Haväng på Österlen så var dagens etapp som att förflytta sig mellan Piraten och Drakamöllan: varierad topografi och terräng, inga samhällen mer än Hellendoorn mellan deletapperna, många storslaga ljunghedar med enar och som tur var mycket skog som svalkade i 30-graders hettan.

Utsikt från Holterberg

Överraskning: Alla höjder, t ex Lemelerberget, drygt 60 m högt, med utsikt över blommande ljung, skog och slätt. Hellendoornse Berg efter Hellendoorn – en 40 meters höjd på åsen Sallandsee Heuvelrug (ett stort naturreservat) – och berget Holtenberg före målpunkten Holten. Återigen spår ftån istiden.
Stimulans: 100 % kakaohalt i chokladen från en ekobutik inköpt i Ommen föregående kväll.

Fortsättning på föregående inlägg.

Marscherar? Nej, men jag går taktfast med snabba normalsteg. Jag minns när jag kommenterade det lugna gångtempot på en dagsvandring i Penninerna med ett lokalt ”rambler”-gäng från Sheffield. ”It’s not endurance!”, svarade en av de lokala vandrarna. Men det finns alldeles för få nyanser av att ”gå”. Det finns många ord för att gå i långsam takt: lunka, traska, spatsera, promenera, flanera. Men när man går fort finns bara sammansatta ord eller två ord, t ex ”power-gå” eller ”gå en rask promenad”.

Efter knappt fyra timmars vandring i ett sträck genom framför allt skog med raka ekar och krokig tall på sandiga skogsvägar nådde jag Ommen (ca 17 000 inv). Hela etappen från Hardenberg till Ommen gick nästan parallellt med floden Vecht – visderligen dold bakom täta vegetationsridåer. Floden börjar i Tyskland på 165 m ö h men rinner lugnt (50 m3/s) på 6 m höjd över havsytan här i Ommen. Nu återstår finalen med dubbla etapper (ca 6 till 7 timmars vandring) två dagar i sträck i närmare 30 graders värme – ”endurance training” med andra ord.

Närgranskning av den äldsta av Ommens sex väderkvarnar där man malde korn

Toppen på en ”holländare” är vridbar i 360 grader och fixeras med hjälp av jack mellan brädorna på gångdäcket

Överraskning: Björnbären som inte har mognat än och nattljusen som blommar senare än i vår trädgård. I Lund plockade jag björnbär längs cykelvägen på Kobjer för ett par veckor sedan. Alla hälsar längs vandringsleden, inklusive cykelturister på vandrare.
Förväntat: Längs de sandiga skogsvägarna finns alltid en 1,5 m bred asfalterad bana för att underlätta för cyklister.
Stimulans: Likheterna med naturmiljön längs röda leden från Piraten till Haväng på Österlen.

 

Fortsättning på föregående inlägg.

På skånska landsbygden odlas grödor medan djurhållningen framför allt finns längre upp i Sverige – långt från odlingarna i söder där gödslet borde hamna. I den här regionen av Nederländerna där vi befinner oss just nu är lantbruken inriktade på både mjölkkor och odling (majs, kanske delvis som foder till korna, och potatis förstås i pommes frittens förlovade land). Så varför skulle man servera sojamjölk i småsamhällena utanför de större städerna?

20190822_160740

Våtmarker med betande tjurkalvar utamför Hardenberg

När jag är ute på långvandring är det inte mycket jag saknar eftersom min partner är med (även om han springer i förväg) och vandringen pågår bara i tio dagar. Det mesta går att fixa som t ex skyr istället för kvarg (Arla tror samma produkt med etketten Skyr är lättare att sälja utanför Norden än kvarg) . Men sojamjölk (eller havremjölk) får nog vänta till Utrecht.

Vandringar och uteliv påverkar mig alltid på samma sätt: jag kan längta efter kvällens måltid och hotellrummets sköna säng. (Våra löpar-vandringar är ju en light-variant där vi inte behöver sova i vindskydd utomhus.) Men på morgonen känner jag mig lätt rastlös och vill vidare och längtar på nytt efter att vistas utomhus. Att checka ut vid klockan elva har visat sig fungera bra. Det finns ju praktiska saker att ta hänsyn till när tiden för avfärd planeras – nämligen incheckningstiden på nästa hotell. Det som till slut gör en etapp särskilt njutbar är en behaglig temperatur, sol och mycket dagsljus.

20190822_141050

Teehuis (Tehuset i Ane)

Överraskning: plankorsningar vid järnvägsövergångar i småstäderna. (Men det är klart att det är kostsamt att gräva tunnlar när grundvattennivån är så hög.)
Förväntat: Att elcykeln är omtyckt av långfärdscyklister även här.
Stimulans: Teehuis (Tehuset) i Ane.