arkiv

Månadsarkiv: juli 2013

Bild-420

Tillväxten av frukterna på störskärvaxbönan exploderade under den varma helgen! För tio dagar sedan såg plantan ut så här. Lundatemperaturen i söndags (28 juli) var 30,1. De nedersta baljorna var småprickiga av någon slags ohyra men som var lätt att skölja av. Tänkte att det var bäst att rensa hela plantan på baljor, även de som ännu inte var helt gula. Och smaken? Trådlösa och ganska goda ärtbaljor men inte alls lika söta som sockerärt.

Bild-418
Den första tomaten Sibirjak är ätmogen. Väldigt köttig med lite vätska. I mina krukor ute på terrassen har plantorna inte blivit högre än en halvmeter men på friland kan man räkna med  ca 1 meter höga plantor enligt Runåbergs fröer. 

Bild-419
Alltid tråkigt att visa misslyckanden men de är också en del av odlingen

Det går tyvärr sämre för favoritsorten Brandywine som är en bifftomat från slutet av 1800-talet. De spricker och ruttnar lätt. Men sorten är sagolikt god. Jag får bli mer vaksam och plocka dem i tid för att slippa skära bort skadade partier.

Fortsättning på föregående inlägg.

Bild-416
De vackra bladen kommer inte till sin rätt i en motljusbild

Så här följsamt klänger störskärvaxbönan på klätterstödet av pil. ”Goldmarie” är en gammal sort från 1800-talet enligt frösäljaren. Den ska dessutom ge riklig skörd under lång tid. I en annan del av trädgården har sockerärt gjort tappra men fruktlösa försök att klättra på det andra stödet. Förklaringen är säkert för att jag använde samma ställe som förra året vilket inte brukar blir så bra. Normalt tillämpar jag fyraårig växtföljd.

Bild-415
Störskärvaxbönan ”Goldmarie”

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-414
De första röda chilifrukterna De Cayenne

Styrkan i årets chili passar min smak bättre än förra årets milda variant. Chiliplantorna tar längst tid från sådd till färdig frukt. Fröna såddes inomhus 19 februari. De större krukorna innehåller U-jord. Men i år testade jag för första gången en kravmärkt örtjord från Hasselfors i de mindre krukorna. Tyvärr med ganska dåligt resultat. Det bildas grönalger på jordytan som påverkar växterna. Koriandern och basilikan som har samma jord växer dåligt.

Växthuset blir ganska varmt sommartid. Gissningsvis för varmt för att passa chiliplantornas krav på jämn värme. När frukterna kommer tappar plantorna blad och de kan se ganska hopplöst hängiga ut. Undra hur mycket rikare skörden kan bli? Med den långa odlingstiden vill man ju ha så hög avkastning som möjligt.

Bild-412
Första skymten av squash

Fortsättning följer…

I år glömde jag helt bort att så sallad. Eller valde jag kanske bort den när jag bläddrade i frökatalogerna i julas? Minns inte riktigt. Det är ju stor konkurrens om utrymmet i odlingslådorna.

När min matkunniga syster var på besök ersattes salladsblad till smörgåsen av egenodlade kraftiga mangoldblad. Smörgåsen blev supergod:
1. Bre på ett tunt lager dijonsenap på två osötade och syrliga rågbrödsskivor från t ex Röstånga Mölla.

2. Lägg på mangoldblad och avsluta med skivad chèvre i valfri tjocklek på den ena brödskivan.

3. Förena brödkivorna till en sandwich och njut av kombinationen syrligt, krämigt och krispigt grönt.

Bild-408
Mangoldsorten Golden Chard med buckliga blad och kraftiga gula stjälkar är en favorit i grönsakslandet

Fortsättning följer.

Jag laddar egentligen för ett inlägg om giftfritt byggande men eftersom det händer så mycket på odlingsfronten får det vänta.

Bild-413
Dagens foton är på indiankrassen Jewel of Africa som nyligen har börjat blomma. Den är värd ett eget inlägg eftersom årets krasse har blivit precis som jag vill ha den. Odlingslådan ska svämma över av bladverk och blommor. Min förebild är odlingarna i Seved (Barn i stan) som jag såg för första gången 2009. Färgerna som går från vitt till djuprött är superfina tillsammans. Har testat slingerkrasse i ett skuggigt läge som fungerade dåligt. Den trivs helt klart i solen. Återstår att testa smaken…

Bild-411
I förgrunden till vänster syns den andra potatisodlingen. Plantorna är mycket ynkligare än potatislandet som jag skrev om i förra inlägget. Hoppas att det inte tyder på mindre potatisar.

Bild-410

Äntligen har fjärilar och humlor hittat hit men jag har en känsla av att det inte är samma aktivitet som förra sommaren. Beror det kanske på vinterdöden som media och Sveriges biodlares riksförbund har rapporterat om?

Fortsättning följer…

Hade lovat att återkomma när den första potatisen skördats. Sorten heter Maris Bard och var en av ingredienserna tillsammans med lax och fänkål i gårdagens grill. Potatisen är riktigt god – fast i köttet och tunn i skalet.

Bild-407
Skördeklar potatis i nya potatislandet berikad med träaska. Den första maj skrev jag om platsen och jordbearbetningen

Bild-409

Bild-408
Sallad av mangold

Fortsättning på föregående inlägg.

Vill till sist bara tillägga att alla portugiser vi kom i kontakt med var otroligt hjälpsamma och vänliga. En vilsen blick på Alfamas smala slingrande gator räckte för att få väganvisningar till slottet från portugisen på gatan. Polisen, biljettförsäljare, hotellpersonal, kypare, busschaufförer och medpassagerare var lika hjälpsamma. Återvänder gärna hit för att vandra från Sintra till havet genom naturreservatet (om det är möjligt) och längs kusten till Lissabon.

Bild-394

Bild-395
Expo-området från 1998 i östra delen av Lissabon med bland annat Portugals paviljong (ovan) ritad av Álvaro Siza och den originella stationen Gare de Orient av Santiago de Calatrava (den spanska arkitekten bakom Turning Torso i Malmö)

Bild-396
Modernt designmuseum i återanvänt bankpalats. Invändigt är betongstommen med gamla lagningar helt synlig eftersom alla ytskikt är borttagna 

Bild-397
Glada färgklickar vid parkeringen i hamnen nära stationen Cais do Sodré. Gatumöblerna fungerar som kombinerade sittplatser och trädplanteringar

Bild-406
Från stationen Cais do Sodré tar man sig över floden Tejo till Cacilhas i stadsdelen Almada på 10 minuter

Fortsättning på föregående inlägg.

Bild-404
Att Portugal har det svårt ekonomiskt märktes för vår del på avresedagen när landets två största fackförbund tog ut sina medlemmar i generalstrejk. Vi fick höra att bland Portugals lönearbetare är bara ett fåtal anslutna till facket. Men när det är generalstrejk passar även icke-medlemmar på att gå ut i strejk. Hela kollektivtrafiken och flygplatsen påverkades. Även sophämtarna sympatistrejkade. Det var inte helt lätt att få klara besked om vilka yrkesgrupper som egentligen deltog i strejken. Anledningen till strejken var missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitiken som tyvärr har drabbat flera länder i EU pga helt samvetslösa banker. Priserna på restauranger och mat verkar inte ha sjunkit. Svårt att avgöra när man kommer som tillfällig turist.

Bild-405
Rossio är stationen för tåg mellan Lissabon och Sintra

Vår kontakt med kollektivtrafiken var positiv när det gäller punktlighet och turtäthet. Transportmarknaden är dessvärre avreglerad och därför kan en resa från Costa de Caparíca söder om floden Tejo till t ex Sintra 27 km nordväst om Lissabon eller Expo-området en bit från centrala Lissabon kräva tre olika biljetter. Alla köper laddningsbara papperskort som laddas med max tre enkelresor. Jämför detta med Skånekortet som tar resenärer från Skåne till Köpenhamn och runt i centrala Köpenhamn på samma biljett. Vi avstod från att ta de populära spårvagnarna för att slippa ficktjuvar och för att ett par fötter med bra skor funkar lika bra i centrum. Metron är bekväm för den som vill ta sig längre sträckor inom staden och den är dessutom numera utbyggd ända till flygplatsen. Och cykelvägar då? I vårt område fanns i alla fall en nyanlagd cykelväg från Costa de Caparíca till Trafaría. Den var omsorgsfullt infogad i trottoaren som en separat asfalterad bana med stensatta kantfriser. I Portugal lägger man ner extra arbete på stensättning och markbehandling.

 Bild-401
I 30-gradig hetta är det svalt och skönt i den tropiska botaniska trädgården, Jardin Botanico Tropical, alldeles i närheten av Jerónimos kloster i Belém

Bild-398
Solcellsdriven trafiksignal i Trafarias trafikkorsning. Annars såg jag knappt några solceller eller solfångare på taken