Arkiv

studieresor

Fortsättning på föregående inlägg.

Ett nytt framträdande inslag i Vallastaden är fälleshusen, dvs gemensamhetslokal med övernattningsrum och pentry, som var ett krav i alla kvarter. Flera är byggda som växthus vilket säkert är en tillgång när det blåser på slätten. Men de behöver kompletteras med någon form av skuggväv för att undvika olidligt höga innetemperaturer soliga sommardagar.

Insidan av fälleshuset/växthuset

Alla projekt har alltid något som kunde blivit bättre. Jag saknar de halvoffentliga uppehållsytorna på gårdarna. Bostadsgården i ett av studentkvarteren består till största delen cykelparkering och gångytor. Okidokis ansvariga arkitekt förklarade att det framför allt är gatorna som ska fungera som ett vardagsrum för de boende. Cyklarna till övriga bostäder förvaras inomhus i cykelförråd eller under skärmtak. Jag förstår värdet av att ha cykelparkering under tak men vill också kunna slippa öppna besvärliga dörrar för att förvara cykeln.

Gården till några av studentbostäderna där cyklar tar plats

En fördel med mässor med högt ställda krav är att deltagande byggherrar anstränger sig lite extra och testar nya lösningar. Vallastaden kommer att expandera under den närmaste framtiden. Men hur säkerställer man genomförandet av samma originella designkoncept? Jag tänker på den senare utbyggnaden av Västra Hamnen som saknar många av de utemiljö- och gestaltningskvaliteter som utmärkte Bo01. Arkitektkontoret Okidoki var med från tävling till genomförande av Vallastadens expoområde vilket säkert var en av framgångsfaktorerna. Det krävs någon form av kontinuitet i alla lyckosamma projekt – någon som bevakar arbetet med att omsätta visionen till verklighet. På Bo01 i Malmö fanns till exempel en stark mässarkitekt. I dagsläget är Okidoki inte upphandlade för det fortsatta arbetet med de kommande planerna. Andra framgångsfaktorer är politisk enighet och uppbackning. Projekt med ett starkt helhetsgrepp har dessutom oftast bara ett fåtal markägare.

För att avsluta där jag började i september: Är Vallastaden är ett område som man vill besöka igen? Vallastaden kan räkna med mig – jag kommer att återvända nästa gång jag är i Linköping. Då får jag se helt färdigställda gårdar, mer grönska och ett vardagsliv i Vallastaden utan stängsel med gröna presenningar. Om tid och väder tillåter går jag hela vägen från centrum (knappt 4 km) eller så blir det samma kulturhistoriska kombo som senast: Buss 13 från Stora Torg till friluftsmuseet Gamla Linköping – Vallaskogens naturreservat – Vallastaden – med ett träningspass på Campushallen som tillägg.

Fortsättning på föregående inlägg.


Radhus till vänster av finkorrugerad silvrig plåt för generationsboende av Sandellsandberg arkitekter och Designradhuset byggt som passivhus till höger av Kjellgren Kaminsky

Splittrat eller komplext, brokigt eller varierat, svårorientrat eller överraskande, rörigt eller rikt på intryck, disharmoni eller mosaik. Det enda som i princip reglerades i detaljplanen för Vallastaden var antal våningar, storleken på lotterna och att det skulle finnas gårdar och uteplatser. Inga materialbegränsningar, takvinklar eller byggnadshöjder. För att motverka likriktning fick samma arkitektkontor bar utforma tre av fastigheterna i samma kvarter och de fick inte gränsa till varandra.


Sandellsandberg arkitekter har använt glasblock som fasadmaterial

Med sådan okonventionell mångfald i form och färg, sett ur ett svenskt perspektiv, är det förvånansvärt hur alla byggnader ändå fungerar tillsammans. Kanske för att de flesta arkitekter i västvärlden läser samma designmagasin och påverkas av samma stiltrender.  En annan anledning är möjligtvis materialtillverkarnas begränsade urval av färger. Det mest kulturellt avvikande när det gäller formspråk och färgsättning var radhusen med inspiration från byggherrens hemland Albanien (några av radhusens formspråk i European Village på Bo01 avvek på liknande sätt).


Radhusen längst till vänster med pastellfärger signalerar andra influenser

Hur avgör man om en miljö är trivsam och tilltalande? Utfallet kommer självklart att variera beroende på flera faktorer och mellan individer. Bor man i stadsdelen eller är man bara besökare? Har man verksamhet i området? Turist, student eller mässbesökare? Har man varit där en gång eller flera? Hur var sinnesstämning och väder vid besöket? Vid vilken årstid?

Det finns flera olika mått och verktyg för att utvärdera miljöer efter att de är byggda. Vissa frågeinstrument (dvs enkäter framtagna av forskare som testats i flera situationer och av stora grupper människor) ställer frågor om upplevelsen och de arkitektoniska kvaliteterna medan andra är mer omfattande och inkluderar sociala, funktionella aspekter (t ex serviceutbud och tranporter), underhåll, luft- och ljudkvalitet och känslan av att höra hemma i grannskapet. Arkitektoniska egenskaper kan vara i vilken grad området är trivsamt, komplext, uppvisar en helhet, är rumsligt och originellt. Men även andra egenskaper bedöms såsom social status och affektion.


Cykelförvaring på höjden som inte är ovanlig i t ex Amsterdam 

Den övergripande frågan man borde ställa sig vid planering och utvärdering av stadsdelar är: Vilka möjligheter finns här för att få mig att blomstra som människa – utan att minska möjligheterna för andra människor att utvecklas? Utgångspunkten kan t ex vara förmågemodellen som menar att samhällets uppgift är att skapa möjligheter för varje individ att blomstra inom olika områden eller livsdomäner som t ex, mental och fysisk hälsa, kunskap och intellektuell utveckling, arbete, omsorg, sociala relationer, rekreation, boende, livsmiljö, förflyttning, trygghet, icke-diskriminering och respekt för mångfald, politiskt deltagande (modellen formulerades av Amartya Sen och Martha Nussbaum och har utvecklats vidare av andra som t ex Ingrid Robeyns).


Det första bostadshuset som färdigställdes i Vallastaden (House for Mother av arkitekterna Förstberg Lind). Jag fick aldrig chans att se det inifrån eftersom det bara var öppet första expoveckan. Var nyfiken på ljuset eftersom huset bra har fönster på gavlarna

En bra introduktion till hur den byggda miljön påverkar oss är Sarah Williams Goldhagen ”Welcome to your world. How the built environment shapes our lives” (2017). Med utgångspunkt från kognitionsforskning och miljöpsykologiska studier redogör hon för hur vår upplevelse är grundad i våra kroppar, den sociala miljön och den fysiska omgivningen. Alla faktorer samverkar och avgör om en miljö är rik på positiva upplevelser eller inte. Den är populärt skriven och hennes exempel från olika delar av världen gör resonemangen begripliga för både lekmän och designskolade läsare.

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.


Bäckparken, som tidigare var ett rakt dike, är ett värdefullt stråk som underlättar orienteringen i området

Som jag antydde i inledningen i förra inlägget varierar omdömet bland branschfolk som har besökt boexpot Vallastaden. Personligen blev jag glatt överraskad och de positiva planmässiga och arkitektoniska kvaliteterna har Vallastaden gemensamt med till exempel:

1) Bo01 – bomässan med temat den hållbara framtidsstaden i Malmö, 2001.

2) Stadsdelarna Loretto-Quartier och Französisches Viertel i Tubingen och stadsdelen Vauban i Freiburg – hållbara stadsdelar i nedlagda kasernområden som planerades på 90-talet med ett stort inslag av byggemenskaper, dvs när de boende är självbyggare och gemensamt utvecklar sitt flerbostadshus.

Jag besökte bomässan i Malmö fem gånger under sommaren 2001 innan mässbolaget gick i konkurs och har vistats där regelbundet efteråt. De tyska exemplen besökte jag 2006 på en studieresa med ekoarkitekten Varis Bokalders som reseguide.


Träbyggnadsprojektet till höger är ett exempel på ”byggande arkitekt” som jag tyvärr inte fick chans att se invändigt pga högt beökstryck (Omniplan & Urban Properties)

Den organiska oregelbundna gatustrukturen med brutna siktlinjer kännetecknar både Vallastaden och Bo01. Samma gatunät som finns i de medeltida städerna där man som besökare kan ha lite svårt att hitta men där överraskningarna är desto fler. Ett annat utmärkande drag är tätheten, variationen och småskaligheten i fastighetsindelningen. Allt detta ingick i Okidokis vision i tävlingsförslaget. Vill man tala om måluppfyllelse har projektet lyckats. Tätheten mätt som exploateringstal, dvs förhållandet mellan den bebyggda ytan (bruttoarean) och markytan, är 1,26 (inklusive kvartersmark, gator och Broparken i området) och 2,1 inom det egna kvarteret. Enligt några kunniga och företagssamma studenter som läser fysisk planering i Karlskrona kan ett kvarter i Venedig ha en täthet på 1,8 och ett kvarter i New York har 11 som jämförelse.


Bättre källsorteringsanvisningar än så här kan det inte bli och återvinningsrummet har dessutom dagsljus. Istället för skyltar visas exempel på avfallsfraktionerna som ska ner i hålen

Området är mer konsekvent bilfritt än Bo01 och har därför trafikmässigt större likheter med exemplen i Tyskland (omvandlingsområdena i Freiburg och Tubingen). Parkeringshuset ligger i utkanten och dit går även boende för att sortera förpackningsmaterial. Angöring och handikapparkering är förstås möjlig inne i området. (Även utställningsexpon måste uppfylla Boverkets byggregler.) Likt Bo01 finns här ett sopsugsystem men enbart för brännbart restavfall och matavfall. Om sopbilar håller sig utanför området kan gatorna bli smalare. Servicekulverten för fiber, avlopp, vatten, sopsug och fjärrvärme är 2,2 meter i diameter med flera nedstigningspunkter inne i området. Det är alltså lätt att inspektera och underhålla allt som ligger nere i kulverten utan att förstöra den påkostade markbeläggningen i olika mönster. Om brunnslocket lyfts av får man lätt ner en 3-meters ledning vid byte. Om kammarens tak lyfts av får man ner en 12-meteres ledning.


Servicekulverten för fiber, avlopp, vatten, sopsug och fjärrvärme

Till skillnad från Bo01 fanns inga krav på en grönytefaktor, dvs ett minimikrav på andelen grönska i förhållande till tomtyta i form av gräs, planteringar, gröna tak eller grönska på väggar med olika viktning. I Vallastaden finns träd på gatorna, grönska i Bäckparken som tidigare var ett rakt dike, odlingslotter, dansbana och förskola med utepedagogik i stadsdelsparken Paradiset. Okidokis ansvariga arkitekt kommenterade själv att det borde funnits en landskapsarkitekt i kontorets Vallastadsteam.


Odlingslotter, dansbana och förskola med utepedagogik i stadsdelsparken Paradiset. I bakgrunden syns Vallaskogens naturreservat

En annan skillnad jämfört med Bo01 var tilldelningen av kommunal mark. Jag minns tydligt hur mässarkitekten på Bo01 underströk vikten av att anlita ryktbara och prisbelönta arkitektkontor för att säkerställa hög arkitektonisk kvalitet. (I flera projekt visade sig senare att det tyvärr fanns tekniska och designmässiga brister som fick åtgärdas i efterhand.) I Vallastaden har man haft ett fast pris på tomtmarken och tilldelat mark till de byggherrar som fick flest poäng enligt det fastställda kvalitetsprogrammet med 19 punkter. Här är några exempel:

– I flerbostadshus ska det finnas minst två lägenhetsstorlekar.
– Uthyrningsbar del som gynnar kvarboende.
– Träbyggnadsteknik.
– Passivhus eller plusenergihus.
– Växthus på taket.
– Byggande arkitekt (arkitekten både ritar och utvecklar projektet som byggaktör).
– Verksamhetslokaler.

I Vallastaden fick dessutom oerfarna arkitektkontor en chans att bidra till bebyggelsen genom ett wildcard-system.

Fortsättning följer…

bild_1014
”Connecting people”

De närmaste månaderna kommer jag att tillbringa två dagar i veckan i Sydhavn som för min del är helt outforskad. I somras upptäckte jag det fantastiska Amagerfaelled som ligger öster om Sydhavn och norr om dystra Örestad. I höst fortsätter upptäckten av ett av Köpenhamns senaste stadsutvecklingsområden. Anledningen är två kurser om ljus och belysning på Aalborg Universitets campus i Köpenhamn. Köpenhamnscampus finns sedan 2014 i före detta Nokias kontorsbyggnader på A.C. Meyers Vange 15. I torsdags startade 31 program för antagna studenter med frukosttält, grillning på kajen och gratis kanalturer i Sydhavn varje heltimme. Ett perfekt tillfälle att snabbt få en överblick över pågående byggprojekt i längs vattnet.

bild_1013
Aalborg Universitet Köpenhamn i ljusa lokaler på A.C. Meyers Vange 15
bild_1015
Bostadshuset ovan ligger precis intill det nya hamnbadet Sluseholmen

bild_1016
Bakom husen ligger det fantastiska grönområdet Amagerfaelled

bild_1017
Silobyggnader som blev bostäder 2007 och ritades av av arkitektkontoret i Nederländerna MVDRV. Gång- och cykelbron förbinder husen med Fisketorvet på andra sidan vattnet. Längtar efter att få se MDRDVs saluhall i Rotterdam
bild_1018
Vackert gammalt värmekraftverk från 1920-talet och ett av Danmarks industriminnen

bild_1019
Arkitektkontoret Vandkunsts senaste tillskott med bostäder intill Danmarks TV-hus på Teglholmen

bild_1020
Pojektet ovan på Slusehomen var en stor överraskning: Stora kvarter med nerbruten skala genom varierade fasader och färgsättning. Förebilden till masterplanen för området är bland annat Amsterdam. Danska arkitektkontoret Arkitema har tillsammans med den holländska arkitekten Sjoerd Soeters utformat planen med kvartersstruktur och kanaler mellan bostadskvarteren. Skönt att den omänskliga skalan i Örestad inte spred sig vidare till Sydhavns projekt.

bild_1021
Kanaler och broar mellan kvarteren och husbåtar längs kajen. Nästa gång blir det promenad på land i kvarteren
bild_1022
Urbana kvartershus med stilig färgsättning och modernt uttryck

Fortsättning på tidigare inlägg.

bild_1001
Ärkebiskopen Markus Sittikus med slottet Hellbrunn i bakgrunden och det pågående bygget av katedralen i tavlan till höger

I förra inlägget nämnde jag att furstbiskoparna, som styrde den österrikiska staden Salzburg fram till 1800-talet, även präglade stadens arkitektur. Ärkebiskopen Marcus Sittikus lät bygga sommarpalatset Hellbrunn (1613–19) med vattenpark och ”tricky fountains”. Palatset utnyttjades dagtid på sommaren av Sittikus och hans sällskap när de behövde omväxling och avkoppling. Älskar man att gå som jag är slottet på gångavstånd från Salzburg. Alternativet är att ta bussen dit och promenera hem med solen i ansiktet och stadens höjder i fonden. Sittikus var även inblandad i byggandet av Salzburgs katedral som ligger i den historiska delen av staden.

bild_1004
Följer man allén till Salzburg till fots passerar man en ytterligare inspelningsplats i filmen Sound of Music men man får framför allt en superfin promenad in till staden över slätten

Sedan 1996 är Salzburgs historiska del med barockarkitektur på Unescos världsarvlista (som fortfarande har en tyngdpunkt på områden och byggnader i Europa). I korthet är kriterierna för utnämningen:

– mötet mellan den italienska och tyska kulturen,

– staden är ett exempel på en kyrklig stadsstat med välbevarade enastående byggnader från medeltiden till 1900-talet,

– stadens koppling till framför allt musik (personifierad av Mozart).

bild_1002
Utsikt över parken från slottet Hellbrunn

bild_1003
Den mekaniska musikspelande teatern av trä som drivs av vatten (1750) var ett senare tillskott

Sommarens andra världsarvsbesök var örloggstaden Karlskrona i Blekinge som grundades 1680 på bonden Vittus tidigare ägor på Trossö. Sverige har bara bara 15 världsarv och det närmaste för skåningar är vackra Karlskrona (2½ tim med Öresundståget från Lund). För lundabor som jag är annars de närmaste världsarven på den danska sidan – runstenarna i Vejle, Kronoborgs slott i Helsingör och domkyrkan i Roskilde. Karlskrona var förresten aldrig danskt eftersom staden planerades och anlades efter freden i Roskilde 1658 och efter det skånska kriget 1675–1679 (och slaget vid Lund 1676). Men hur lyckades man göra Karlskrona till Sveriges tredje största stad 100 år efter att bonden Vittus sålde marken till kronan?

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-836
Ombyggnaden av Rijksmuseum som invigdes 2013 är ritad av Cruz och Ortiz

Andra spännande verk på våningen högst upp i Rijksmuseum med 1900-tals design är verk av den nederländska arkitekten och möbelformgivaren Rietveld som var medlem i konstnärsgruppen de Stijl på 20-talet. Han gjorde även ritningarna till van Gogh museet.

bild-842
För mig var det en nyhet att Rietveld även hade ritat ett bostadsområde. Notera hans kännetecknande accenter i grundfärgerna precis som i ”Blå och röd stol” från 1918

bild-839
En annan av hans stolar är ”Zig zag” från 1932

Fortsättning följer med renoverade husbåtar på land…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-837

När bilföretaget, som tillverkar bilar för folket, fuskar med utsläppsnivåerna av kvävedioxider och koldioxid blir man påmind om att lagar inte räcker. För att komma till rätta med miljöproblemen behövs strategier och ändringar inom flera områden: teknik, beteende, idéer och lagar. Men Volkswagenexemplet visar att kontroll och uppföljning är lika viktigt – inom alla områden. Med utsläppsskandalen har (bil)företagens miljöansvar tyvärr fått en ihålig klang.

Men vad har då Volkswagen med Amsterdam att göra? En av turistattraktionerna i huvudstaden är förstås Rijksmuseum. Förutom alla kända nederländska bildkonstnärer från 1600-talet finns här en avdelning på översta våningen med 1900-tals design. I ett av rummen hittade jag den första skissen från 1947 till Folkabussen gjord av en holländsk generalagent för det nya bilmärket Volkswagen. Läs om alla detaljer här.

bild-840

bild-841

Fortsättning följer…