Fortsättning på föregående inlägg.
Casa Batlló, 1906, ritat av mästaren Gaudí
Casa Milà, 1912, av Gaudí. Balkongräcke till vänster med naturlika former och taklandskap till höger med vindsfönster
Interiör i Casa Milà med organiskt formade fönster
De sista Barcelonabilderna kommer i nästa inlägg.
Fortsättning på föregående inlägg.
Mercat Santa Caterina. Stiligt böljande tak av keramiska plattor på saluhallen som byggdes om 2005 av arkitektkontoret EMBT
Enligt biofiliahypotesen, som introducerades av E O Wilson på 80-talet, har människan en nedärvd känsla av samhörighet med naturen och andra livsformer. Naturen kan därför bidra till att öka välbefinnandet genom att förbättra vår mentala, kognitiva och fysiska förmåga. Mentala vinster kan t ex innebära ökad självkänsla, minskad oro eller minskad frustration. Kognitiva vinster kan vara ökad prestation i utbildningssammanhang, minskad mental utmattning och att man blir bättre på att lösa uppgifter. Fysiska vinster kan avse lägre blodtryck, mindre huvudvärk, ökad upplevd hälsa eller lägre cortisolnivåer. Men dessa nära band till natur och andra livsformer är en svag genetisk tendens som är beroende av erfarenheter, träning och kulturellt stöd för att nå sin fulla utveckling*.
Men vad har biofili eller kärlek till allt levande att göra med Barcelona? Den urbana miljön kan tillfredsställa vårt behov av natur genom fler parker och tätortsnära grönområden. Ett annat sätt är att låta naturen inspirera byggnadsdesignen. Biofil design innehåller två dimensioner: organisk design och design som utgår från platsen (vernacular design)*. Organisk design använder former i byggnader och landskap som kan vara direkt hämtade från naturen eller symboliskt lockar fram människans kärlek till naturen, t ex genom dagsljus, ventilation, material, vatten och vegetation, dekoration som härmar naturens former och processer. Plats anknuten design utgår från lokal kultur, historia och ekologi.
I Barcelona finns arkitekten Gaudís verk på flera ställen i staden. Gaudís organiska formspråk efterliknar konstruktioner som finns i naturen, använder mjuka former och böljande linjer med tydliga naturmotiv. Min skärmbakgrund på mobilen är sedan ett par år Gaudís keramiska golvplattor med sjöstjärnor och andra sjöbottenmotiv. Samma mönster finns på trottoarerna på Passeig de Gràcia. Jag vet ingen arkitekt som överträffar Gaudís konsekventa naturinspirerade design. Kärlek till naturen genomsyrar alla hans byggnader i Barcelona från dörrknoppar till skorstenar.
* Stephen R. Kellert (2005). Building for Life. Designing and Understanding the Human-Nature Connection. Washington: Island Press.
Sagrada Família av Gaudí
Skoglikt med pelarna av porfyr, basalt och sandsten
Ett foto från utställningen när påven håller mässa
Pelarnas utformning har en tydlig koppling till element i naturen (jämför Gaudís pelare med fotot på trädet i bakgrunden)
Fler foton på Gaudís organiska arkitektur kommer i nästa inlägg…
Skulpturen i bakgrunden framför segwayåkarna är signerad Roy Lichtenstein
Det finns platser som man identifierar sig med, t ex den sociala miljön, den byggda miljön eller naturmiljön. Platsidentitet handlar om att individer drar paralleller mellan jaget och platsen *. Barcelona är för mig en sådan plats. Här finns mycket som stämmer överens med vad jag uppskattar i min livsmiljö:
– stadsmiljöer som är lätta att förflytta sig i: till fots, med cykel, på spårväg eller med buss,
– fantastiska byggnader,
– konst,
– gröna parker,
– lättorienterade kvarter,
– nära till service,
– värme,
– havet med aktiva strandstråk.
Ingen av de städer jag har besökt slår Barcelonas breda fasade trottoarkanter vid övergångsställena. Urban walkers som jag vill inte ha några onödiga hinder. Höga kantstenar sänker ju farten. Barcelona har dessutom generösa breda trottoarer och i de mest centrala stadsdelarna är biltrafiken reducerad
Notera markbeläggningen till vänster i bild från Passeig de Gràcia, samma mönster med sjöbottenmotiv som finns i Gaudís hus Casa Milà med sjöstjärnor och andra naturmotiv från havet
Jag tillbringade sista veckan i oktober i Barcelona för fjärde gången med sommarvärme, bad, stadsvandringar, Gaudí och konferensen om hållbart byggande. Men det finns fortfarande mycket kvar att uppleva. På listan finns till exempel Mirómuseet som har lite märkliga öppettider och Sankt Paulus sjukhus i Eixample (fantastisk jugendarkitektur från början av 1900-talet, hälsofrämjande utemiljö och byggnaderna är nyligen energirenoverade). Barcelonaborna har nyligen protesterat mot turisterna. Argumenten mot turismen är bland annat högre bostadspriser i centrala stadsdelar och att inkomsterna från turismen inte kommer Barcelona till del. Vi hyrde själva en central lägenhet i el Raval men åt i alla fall på stadens restauranger.
Årets resa till Barcelona var en kombinerad privatresa med familjen och konferensresa (för att begränsa klimatsläppen). Barcelona har fyra konferenscentrum och arrangören till konferensen World Sustainable Building 2014 (WSB14) hade valt centrumet vid universitetet. Ett lyckat läge eftersom här finns en mikropark för återhämtning under höga träd med tjattrande nymfparakiter. Parken bidrog till en helt ny konferensupplevelse: att kunna slå sig ner på en filt under lunchpausen och få tillfälle till lite bodystretch med en bok i handen. Förutsättningen var förstås vädret med drygt 20 grader på dagarna. Nu kanske det låter asocialt att dra sig undan på luncherna eftersom informella möten är en viktig anledning till att delta i konferenser, men det fanns tillräckligt med pauser under dagen för att samtala med besökare från hela världen. I de kommande inläggen tänker jag publicera små bildglimtar från Barcelon – en plats att längta till.
*Scanell & Gifford. (2009). Defining Place attachment: A tripartite organising framework. Journal of Environmental psychology (30), ss.1–10
Den är inte många som känner till att ett av Picassos verk finns för gratis beskådan i det offentliga rummet på Arkitekternas hus vid Plaza Nova i de gotiska kvarteren (Barri Gotic)
Fortsättning följer…
Se ”Man” på YouTube. Animatören Steve Cutts tecknar här sin bild av människans relation till naturen till tonerna av Grieg. Ännu en obehaglig sanning?
Här kommer ett tips på en sevärd dokumentär från UR Play med anknytning till miljö- och finanskriser, individer och gemenskaper: Systemfel som hotar världen http://www.ur.se/Produkter/170919-Varlden-Systemfel-som-hotar-varlden
Obs! Filen är bara tillgänglig till 14 oktober.
Kan också tipsa om en tänkvärd bok av Folke Tersman, ”Tillsammans: en filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat” (2009). Han tar bland annat upp individen och politikens ansvar för förändringsarbetet. Detta är en återkommande fråga på miljö- och klimatseminarier som brukar dela upp paneldeltagarna: en del tycker att politiken ska gå före medan andra menar att allt börjar med individen. Folke Tersman ger i sin bok det enda rimliga svaret…
Det var dags för Helsingfors igen men den här gången var anledningen inte Passivhus Nordenkonferensen utan Helsingfors Marathon 2014. Som vanligt var jag bara spejare och påhejare. Provgick en mil av banan dagen före loppet och upptäckte nya vattennära och natursköna stadsdelar. Hälften av banans sträckning går längs vattnet men bjuder även på uppförsbackar.
Flott målgång för löparna på Olympiastadion
Finlandiahuset av Alvar Alto med genomritade interiörer (kakel- och marmorklädda tidlösa väggar, läderklädda handledare, specialarmaturer, koppardetaljer osv)
Mer sightseeing: Tempelplatsens kyrka finns runt hörnet på bergknallen och till höger syns entrén till det fantastiska moderna museet Kiasma ritat av Steven Hall. En jättefin utställning om Tove Jansson pågår till september i Ateneum
Restaurant Day inföll på avresedagen. Under en dag kan vem som helst kan öppna en pop-up restaurang. Restaurangdagen startade på finskt initiativ 2011 här i Helsingfors och har spridits över världen sedan dess. Andra mattips är Johan Nyström på Kanalkajen 7 som serverar fika och supergoda raw-food kakor. Den nyrenoverade Gamla saluhallen ligger dessutom i närheten på Södra kajen
Frisörsalong i konsekvent retrostil
Finska Pelago Bycycles med Brooks lädersadlar för cykelentusiaster har butik i Helsingors
Fortsättning på föregående inlägg.
En annan sevärd utställning besökare i Norrköping är Framtidsland på Arbetets museum om morgondagens arbets- och vardagsliv. Här kommer några glimtar med miljöfakta och aktuella livsstilsfrågor (med några personliga kommentarer och faktatillägg).
Andelen fossila bränslen är i alla fall på tillbakagång och utgör 33 % av Sveriges totala energitillförsel på ca 600 TWh enligt Energimyndighetens statistikrapport Energiläget i siffror 2014.
Industrin står för ca 40 % av all energianvändning och transporter för ca 25 % och så har det sett ut i Sverige den senaste tiden. Enligt aktuell statistik i Energiläget i siffror 2014 används 145 TWh (38 %) i industrisektorn, 86 TWh (23 %) i transportsektorn och 146 TWh (39 %) i sektorn bostäder och service. Transportsektorn är den minsta men tyvärr den sektor som använder störst andel fossila energislag. El och förnybara bränslen utgör inte mer än ca 12 % av energibärarna i transportsektorn – resten är bensin och naturgas. I industrisektorn används bara ca 20 % fossila bränslen och i bostadssektorn ca 10 %.
50 % av resorna mellan bostaden och jobbet är max 5 km långa och skulle därför kunna göras på cykel. Då tar resan inte mer än 15–20 min. Förutsättningarna är förstås cykelvänligt väder, säkra och gena cykelstråk samt cykelställ nära målpunkten.
En fråga som är särskilt aktuell så här i valtider: Hur många timmar ska vi, eller vill vi jobba per dag? Själv förespråkar jag 6 timmars arbetsdag för ett mer hållbart och hälsosamt liv (fritiden behövs för att hinna förflytta sig på ett miljöanpassat sätt, handla medvetet och laga hälsosam mat, delta i föreningslivet, städa, träna, odla och umgås). Men hur ska välfärden finansieras? Jag anser att det finns utrymme för högre skatter, på både kapital och arbete, och större utjämning av inkomstskillnaderna. Förhoppningsvis sjunker samhällets vårdkostnader när medborgarna mår bättre. Det är möjligt att vi i västvärlden inte kan räkna med samma inkomstnivåer i framtiden men vi kommer i gengäld att leva ett rikare liv.
Här kommer lite semestertips för dem som ännu inte återvänt till jobbet och vardagslunken. Hem Längtan är en tänkvärd och rolig utställning som pågår till januari i favoritstaden Norrköping. Byggnaden färdigställdes 1946 och ritades av dåvarande stadsarkitekten Kurt von Schmalensee. Museet är ett fint exempel på svensk modernistisk arkitektur med specialritade byggnadsdetaljer och värd ett besök bara för byggnadsdesignen. Passa också på att besöka det närliggande brutalistiska stadsblioteket från en helt annan arkitekturperiod med råa materialytor och ännu mer avskalad design. Biblioteket ritades av Sten Samuelsson och stod färdigt 1972.
Installationen KÖK av Johan Strandahl,, 2013. Bilden under visar köket under ytan. Ganska fantasieggande och visst är det tänkvärt hur brokigt och levande allt egentligen är under den vita kliniska ytan på köksskåpen, kaklet, bordsskivan och kylskåpet
Fler oväntade installationer: ”Vad minnet väljer” av Meta Isaeus-Berlin, 2001. Möblerna från 60-talet är itusågade och sammanfogade igen men utan mittendelen. Fortfarande igenkännbara möbler men knappast särskilt användbara. Mina första associationer är halverad resursförbrukning, eller handlar installationerna mer om tingens essens (hur mycket av ett föremål som kan reduceras innan det blir något annat)… Jag såg hennes roliga och obehagliga installationer på Bo01 Ett vattenhem med t ex ett vattenfyllt badrum, 2001
Fortsättning följer…
Fortsättning på tidigare inlägg.
Bränslegången med skruvar och ett 63 m långt transportband som matar fram bränslet till ett 2 timmars mellanlager i Örtoftaverket (om bränslet i pannan inkluderas finns reserv för åtminstone fyra timmars eldning vid driftavbrott). Ifall det blir stopp på transportbandet ska verket klara 4 timmars drift. En tredjedel av skogsbränslet flisas på plats i krosshuset i bakgrunden. Bränsleåtgången är 310 000 ton per år vilket innebär 50 lastbilar per arbetsdag hela året förutom juni till augusti när verket stänger ner. Man räknar med 6000 fullasttimmar. Hela anläggningen med bränsleupplag upptar en yta av 17 hektar
Mitt första studiebesök på ett biokraftvärmeverk var Sandviksverket i Växjö (Sandvik 2). Verket har ungefär samma kapacitet (65 MW värme och 35 MW el) som det nyinvigda Örtoftaverket mellan Eslöv och Lund (72 MW värme + 40 MW el).Det är inte bara Kraftringen som bygger biokraftvärmeverk. I Växjö bygger t ex VEAB ytterligare ett fliseldat kraftvärmeverk (Sandvik 3) och i Stockholm bygger Fortum ett värstingverk i Värtan. Fortums biokraftvärmeverk kommer att producera 1 700 GWh värme och 750 GWh el per år när det är färdigställt i januari 2016. Örtoftaverket producerar årligen 500 GWh värme och 220 GWh el.
Den stora utbyggnaden av biokraftvärme är förstås ingen slump eftersom den spelar en avgörande roll i flera av de svenska energibolagens strategi för en hållbar koldioxidneutral energiförsörjning. Biokraftvärme är ett lönsamt förnybart energislag för Sveriges del som har gott om skog till såväl virke som pappersmassa och energiproduktion. Men i början av 2000-talet fanns det andra energislag som lockade dåvarande Lunds Energi (Kraftringen) att satsa på ett treårigt geotermiprojekt i Stora Råby söder om Lund. Man hade förväntat sig att hitta hetvatten i drygt 3 km djupa geotermihål (dvs värme från jordens inre). Men temperaturen och vattenflödet var långt lägre än man hoppats på. År 2005 satte istället planerna på ett biokraftvärmeverk igång på allvar. Bygglov för Örtoftaverket söktes 2006, bygget påbörjades 2012 och sedan mars 2014 är verket i full drift.
Jag gillar att Kraftringen valt en synlig solcellslösning på söderfasaden. De fönsterintegrerade solcellerna har en effekt på 31 kW. Det handlar inte om någon stor elproduktion eftersom den bara motsvarar elbehovet för två eluppvärmda villor. En liten villaanläggning (20 m2) på ett södervänt tak som producerar ca 3000 kWh per år har en toppeffekt på knappt 3 kW som jämförelse
Fem procent blir bottenaska som används till vägfyllnadsmaterial. Askan är näringsrik och borde återvända till skogen men eftersom bränslet i Örtoftaverket innehåller returvirke från byggen som kan vara målat med miljöfarlig färg är det slutna kretsloppet inget alternativ
En bra principskiss som visar hela anläggningen i Örtofta finns här
Interiörbild från pannhuset till vänster och fjärrvärmeledningarna till höger (Eslöv, Lund och värmereturen från orterna). Temperaturen i fjärrvärmen till orterna varierar mellan 80 och 105 grader beroende på årstid och värmebehov. Men vilken temperatur är det i rökgaserna? Detta är en ögonblicksbild av rökgastemperaturerna 5 maj: Rökgasen har cirka 145 grader när den kommer in i rökgasreningen och cirka 70 grader när den kommer in i rökgaskondenseringen. Till slut lämnar den anläggningen via skorstenen med cirka 45 grader. När returvattnet från orterna möter rökgaserna i kondenseringen höjs temperaturen 9 grader
Örtoftaverket är invallad för att minska bullret från verksamheten (medelljudnivån är inte högre än 40 dBA nattetid och 45 dBA övrig tid vid bostäder i närheten). Byggnaden är ritad av arkitektkontoret Tengbom och färdigställdes 2013 (i fulldrift sedan mars 2014)
I en av mina miljökurser 2005 ingick uppgiften att ta fram en mini-LCA för förnybar energi. LCA är en analys av miljöpåverkan kopplad till resursförbrukning, utsläpp och avfall under produktens livstid. Det var en liten hemuppgift och som begränsades till en studie av enbart bränslets miljöpåverkan. Uppförandet och framtida rivning av byggnaden ingick inte i beräkningen. Mitt val föll på Kraftringens (fd Lunds Energi) planerade biokraftvärmeverk. Ett av lokaliseringsförslagen var Gunnesbo men Kraftringen valde istället Örtofta intill Södra stambanan. Jag har följt projektet med stort intresse sedan planeringsstarten och i lördags fick jag äntligen möjlighet att se verket på nära håll när Kraftringen arrangerade öppet hus för allmänheten.
Toppenläge vid Södra stambanan som möjliggör hållbar arbetspendling och miljöanpassade bränsletransporter
En av slutsatserna i LCA-beräkningen var att klimatpåverkan från bränsletransporterna (fossilbränsledrivna lastbilar med släp) inom ca 10 mils radie är försumbar. Eldning av biobränslen räknas som koldioxidneutral eftersom återplanterad skog tar upp samma mängd koldioxid som avges vid förbränning i verket. Läget i Örtofta är särskilt lyckat eftersom ett godståg om dagen kommer att leverera ca en tredjedel av bränslet till verket på eget stickspår från stambanan från 2016. En längre transportsträcka för bränslet behöver därmed inte försämra miljöprofilen för energiproduktionen i Örtoftaverket ifall det blir brist på skogsbränsle i Skåne och södra Småland.
Men det finns fler skäl till varför det färdigställda Örtoftaverket gör mig klimatlycklig som lundabo. Verket spelar en avgörande roll för Lund, Eslöv och Lommas omställning till förnybar fjärrvärme och förnybar elproduktion. När jag miljöklassade mitt eget hus, Villa Trift 3.0, år 2010 var bränslemixen i Lunds fjärrvärme så klimatful (dvs stor andel fossil energi) att Lunds fjärrvärme bara gav betyget ”brons” för indikator 4 Energislag i systemet Miljöbyggnad. Men från 2020 blir betyget ”guld” för alla miljöklassade hus som väljer Lunds fjärrvärme tack vare spillvärmen från Max iV och ev ESS tillsammans med biokraftvärme och bioolja för spetsvärmen. Enligt Kraftringen innehåller Lunds fjärrvärme redan i dagsläget 92 % förnybar energi.
En livscykelanalys beskriver dock inte alla miljökonsekvenser, t ex utsläpp till luft vid en flisbrand, värden som förloras om obebyggd mark tas i anspråk och om den näringsrika askan inte återförs till skogen. Bränslet i Örtoftaverket innehåller 55 % skogsbränsle (spillved, grenar och toppar som flisas), 30 % returträ och 15 % torv. Returträ är t ex rivningsvirke som kan vara målad med tveksamma färger och därför kan bottenaskan inte återföras till skogen för att sluta kretsloppet. Bottenaskan transporteras istället till Landskrona för användning som vägfyllnadsmaterial. Flygaskan innehåller bland annat tungmetaller och filtreras innan den skickas till Langöya i Norge för deponi i en nedlagd kalkgruva.
Fortsättning följer med fler bilder i nästa inlägg…
I den vita byggnadsdelen finns CFB-pannan och i den gråa delen finns kontor (ca 50 anställda). I förgrunden syns bränsleupplaget
