Diagonaler, soliga kvartershörn och kantfria övergångsställen

Är precis hemkommen från en varm påskvecka med familjen i Barcelona. Upplevde nya sidor av den moderna urbana staden när jag gå-tränade längs havet till klubbmusik från närradiokanalen Maxima FM – vardagstrivsel och hemkänsla. Den fyra kilometer långa strandanläggningen är en given favoritplats. Andra favoritinslag i stadens typiska rutnätslayout är:
– de diagonala gröna avenyerna för gena förflyttningar,
– de breda kantfria övergångsställena som förenklar för skejtare, barnvagnar, rullstolar och snabbfotade,
– kvarterens fasade hörn mot gatan som formar generösa öppna ytor för källsortering, parkering och coffe-shops.

Utsikt från La Pedrera (Casa Milà) i stadsdelen Eixample till vänster och MACBA till höger (museet för modern samtida konst) ritat av Richard Meier 1996

I Barcelona är det lätt att ta sig fram till fots. Aldrig någon besvärande trängsel på de breda trottoarerna. Tillgängligheten för cyklister har jag ingen erfarenhet av eftersom jag forfarande inte har hyrt cykel trots tre besök. Har man bråttom eller ska förflytta sig längre sträckor finns tillgång till stiliga spårvagnar. När det är dags för en paus är det aldrig långt till en plats i solen även om kvarteren i stadsdelen Eixample är drygt 100 meter långa. Byggnaderna är inte högre än att solen når ner på gatan mellan kvarteren. I den urpsrungliga planen från 1859 av Cerdà var byggnaderna i flera kvarter hälften så höga. Men när det gäller den privata boendemiljön i Eixample saknas flera självklara kvaliteter, t ex gröna gemensamma gårdar med användbara friytor och direkt dagsljus till alla sovrum i de djupa ensidiga lägenheterna.

Synliga OSB-skivor i undertak och på väggarna inomhus i det kommunala sportcentrumet vid Zoo

Konstfulla byggnadsverk och modern byggnadsdesign finns överallt. Jag passerade av en tillfällighet verk av Richardo Bofill och Rafael Moneo på väg till området Poble Nou. Båda är kända i Sverige för Södra station 1991 respektive Moderna museet 1998 i Stockholm. Poble Nou är i ständig förnyelse och vid Placa de les Glòries Catalanes reser sig det kulörta landmärket av Jean Nouvel, Torre Agbar. Ett av de senaste tillskotten är energieffektiva Media TIC av spanska kontoret Cloud 9 som belönades med priset World Building of the Year 2011 vid World Architecture Festival (WAF) som hålls varje år i Barcelona. Enligt juryn ett bra exempel på hållbar arkitektur som symboliserar det växande miljötänkandet i Barcelona. Mer om Media TIC i nästa inlägg…

Offenlig konst längs stranden