arkiv

miljö

(fortsättning på föregående inlägg)

Camp Möns Klint – Möns Klint/Geo Center – Camp Möns Klint – Magleby

Efter fyra dagar med runt 28 grader och klar himmel sjönk dagstemperaturen något – men det var fortfarande full sol från klar himmel. Just denna dag var tänkt som en vilodag men glesa bussturer förvandlade den till ett mellanting mellan vila och vandring.

Vi tog oss till Möns Klint, som låg 3 km från hotellet Villa Huno, i likhet med vad många hundra tusen andra turister årligen gör på Mön. Det var en speciell och nästan exotisk upplevelse och gå på den smala strandremsan längs kritvita bergväggar. För att komma tillbaka till Stege på västra Mön utan att gå hela vägen hoppade vi på en extrainsatt gratisbuss i Magleby.

GeoCenter vid möns Klint (från 2007 och ritat av PLH arkitekter

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Buss från Kalvehave Bro till Stege Rtb. Fortsatte till fots via Enbär- och Fugleetappen: Udby – Östermark – Nörreby – Borre – Ålebäck – Stubberup – Liselund – Camp Möns Klint (Villa Huno)

Länk till turen (som stämmer ganska bra förutom den första delen norr om Stege som gick genom tätortsnära natur).

En stor del av sträckan gick längs småvägar med begränsad biltrafik

 En vänlig lokalbo tipsade om rätt hållplats för bussen över bron till Mön. Buss 660R går en gång i timmen från kl 8.15 från hållplatsen Kalvehave Bro (dvs inte från hamnen i Kalvehave som man skulle kunna tro). Biljett och rutt hittas på http://www.rejseplanen.dk. Efter att man angett resmål och biljettyp länkar sajten vidare till appen som måste laddas ner för att fullfölja köpet (appen DOT Tickets eller DOT Billede).

En stor del av dagens sträcka följde Fugleetappen, dvs en av etapperna längs vandringsleden Camönoen som finns att köpa som papperskarta. Fördelen med papperskarta är att den ger en bra överblick samtidigt som man får känsla för skala och relativa avstånd. Den lilla skärmen på mobilen, som visserligen har zoomfunktion, funkar inte riktigt på samma sätt. (En bra funktion i Google Maps vore möjligheten att växla mellan panoramaläge och fast zoom-skala.) Papperskartan innehåller dessutom mer information – alla vindkraftverk är markerade och funkar utmärkt som landmärken i vindkraftens förlovade land.

Jag avslutade med en kort titt på lusthuset i Liselund ca 4 km från slutmålet Villa Huno. Kvällens måltid på hotellets restaurang med överprisade rätter innehöll bl a ost (Mönchego) och stekt salvia till skivor av Hereford som betade vid restaurangen.

Ett kort återbesök i Liselund för att få en glimt av Lustslottet som jag såg senast på en studieresa som arkitektstudent 1987

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Sjolte (Hotel Fjordkroen) – Prästö – Kindvig – Sageby – Viemose – Kalvehave

En fröjd att få passera Prästö med hamn och hamnfik

Passerade småsamhällen som Lundegaard som fick el 1925 (samma årtionde som de flesta svenska hem fick elektrisk belysning). Transformatorstation är i originalskick

Husflitskola från 1872 mitt i skogen

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Rödvig – Faxe Ladeplads – Feddet Strand Resort – Hotel Fjordkroen i Sjolte

Precis söder om Lille Toröje var Sydsjällandledens sträckning längs kusten närmast obefintlig. Jag var ofta beroende av de nedladdade vandringsleder i appen Wikilocs för att hitta rätt sträckning. Vilken skillnad jämfört med Skåneleden som är bättre skyltad (men även Skåneleden kan bitvis kräva karta).

Dagens etapp var ännu finare än gårdagens tack vare fler natursköna stigar längs kusten. Vandring i 26 grader funkade för att en stor del av dagsetappen gick genom sammanhängande skogspartier med halvskugga. Passerade Feddet Strand Resort som är en gigantisk husvagnscamping med häckinramade uppställningsplatser. Efter dagens etapp hade vi korsat kommungränser till fyra kommuner: Köge, Stevns, Faxe och Naestved.

Emellanåt gick sträckan på bilvägar där cyklister (och vandrare) får gå på rödmarkerade vägrenar istället för separata gång- och cykel-leder. De charmiga vägskyltarna informerar om hur bilister ska bete sig när det bara finns plats för en bil i körfältet

Fortsättning följer …

Vallö Station – Stora Tårnby – Magleby – Gjorslev – Holtug Kridtbrud – Rödvig

Då var det dags för årets walk-run som i år genomfördes i Danmark 10–20 augusti. Upplägget är som följer: maken – en van maraton- och ultralöpare – springer dagsetappen medan jag går. Vi tar oftast samma sträcka men det händer att jag avviker för att följa en märkt led med omväxlande vyer. Efter att ha varit ute till fots mellan fyra och åtta timmar (för min del) ses vi på det förbokade hotellet. Vi brukar sammanlagt avverka 15 till 20 mil på tio dagar med två vilodagar. Reserapporten på bloggen kan förhoppningsvis ge värdefulla tips på sträckor, boende och transfer för dem som gillar låglandsvandring/löpning och klarar 3 kg packning på ryggen.

Årets första gångsträcka startade vid 11-tiden omedelbart efter en tågresa från Lund till Vallö Station söder om Köge. Jag var framme vid hotellet i Rödvig 8 timmar senare. En stor del av etappen gick längs Stevns Klint trampestig på höjderna längs kusten. Leden passerade flera kalkbrott, både gamla och aktiva.

Det var lite oväntat att få se den havsbaserade vindkraftsparken på Lillgrund söderifrån. Vanligtvis ser jag den norrifrån när tåget passerar Öresundsbron. Här på danska sidan finns det gott om vindsnurror på land. Danmark ligger ju i framkant när det gäller vindkraft. På ett ställe fick vi betala för vår elförbrukning i lägenhetshotellet och elpriset var 3,90 kr (2,75 DKK). Det rörliga spotpriset i elområde SE4/Malmö i Sverige var vid samma tillfälle 3,62 kr (men här ingår inte kostnad för elcertifikat, påslag, energiskatt, moms och elnätskostnader). Just nu pågår debatten om skenande elpriser i Sverige och hur det ska hanteras i vinter. Men i Danmark har man sedan länge levt med mycket högre elpriser än Sverige.

Fortsättning följer …

Så gick Granville 16 liter i graven (såvida inte tillverkaren Arc’teryx är tillmötesgående trots att 3-årsgarantin passerats med tre månader). Den levde upp till alla förväntningar och skötte sitt jobb mycket bra tills dragkedjan gick sönder. Jag har använt den så gott som dagligen i ur och skur, lastad med laptop och träningskläder. Den var dessutom lätt (under ett kilo) och vattentät.

Jag gav mig ut på ryggsäcksjakt och klickade och lusläste tech-specs på nätet. Jag kollade dessutom det begränsade sortimentet i Lunds enda fysiska friluftsbutik. Det var som tidigare svårt att hitta något som passar mina behov: den ska helst väga under 1000 gram med en volym på 16–18 liter men inte för lång så att den passar ryggen på en person som är 162 cm. Hållbara material är självklart och den måste vara utrustad med bröstrem och vadderade bärremmar och laptopfack. Dessutom gärna fiffig multifunktionalitet.

Clean och stilren i härlig varm skogsgrön kulör. Kan kompletteras med fiffigt add-on system (två remmar köps separat som tillbehör t ex för en ventilerad klädpåse där man förvarar träningskläder eller en våt handduk)

Efter en hel del målinriktat letande hittade jag den i ett skyltfönster på Bytaregatan i Lund där företaget IAMRUNBOX har sitt kontor och butik. Everyday Rolltop 16 liter sitter skönt tajt mot ryggen och är skön att bära med s-formade vadderade axelremmar Stort plus för det smarta add-on systemet för t ex klädpåse eller badmintonrack utanpå ryggsäcken. (SILVA har en liknade modell, 360 Orbit 18 liter, men som är mer cylindrisk än platt i formen och som jag inte har provat.) Den nya ryggsäcken motsvarar i stort sett alla mina behov och önskningar. Några tips för framtiden som kan göra den ännu bättre är en nyckelhållare och en ljus insida för att användaren lättare ska se innehållet.

Det lundabaserade företaget IAMRUNBOX har funnits sedan 2015 och har lyckats göra ergonomiska och stiliga ryggsäckar för aktiva människor. För någon som tar sig runt till fots dagligen är en genomtänkt ryggsäck liksom bra kängor en nödvändighet.

PS Detta är en intäktsfri blogg som inte är sponsrad på något sätt.

Reflexdetaljer på såväl extra remmar som på framsidan av axelremmarna

Insidan har ett vadderat fack som rymmer en laptop. Men med laptopfodral får den ligga i huvudfacket vilket också fungerar. Saknar bara en ljus insida och en nyckelhållare i ett av facken på insidan

 

… som gjort en konstinstallation av överblivna gula markrör från spårvägsbyggandet. Wanderlusts senaste lundavandring (13 februari) följde den nya spårvägen i Lund ända bort till ändhållplatsen vid ESS och tillbaka via LTH och ett annat pågående bygge, ”Forum Medicum”. På vägen tillbaka passerade vi ännu en svajande installation som gjorde sig bra när solen var på väg ner på eftermiddage

Åkerholmen av Karlsson/Lauri arkitekter med två av medlemmarna i lundkaklubben Wanderlust

På vägen tillbaka passerade vi ännu en svajande installation i form av gigantiska blommor, som gjorde sig bra när solen var på väg ner.

Till vänster Vind och sol fångade av Giraffen bredvid en vindmölla vid ändhållplatsen på Brunnshög, Lund. Till höger: Konstinstallation med blomblad, som silar ljuset från den lågt stående solen, och höga stjälkar som svajar snyggt i vinden

Om en vecka (13 mars) träffas klubben igen vid de fasta bänkarna på Clemenstorget i Lund, och vandringen startar som vanligt kl 13. De som är vandringssugna är hjärtligt välkomna.

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Drygt en mil till slutmålet Vorden

Det är vandringens sista dag längs Pieterpad som totalt innehåller 26 etapper (ca 2 mil vardera) och vårt mål är att slutföra hälften.

I tidigare inlägg beskrev jag hur rastlös man känner sig så fort man stigit upp ur sängen. Trots att utcheckningen inte är förrän om ett par timmar har man mentalt checkat ut och börjar strax packa. Förmodligen för att det gäller en etappvandring med en natt på varje hotell.

Omtänksamma människor längs vandringsleden erbjuder svalkande grönsaker för en billig peng. Har även passerat obemannade kiosker med te och kaffe

Hur blev dagens dubbeletapp på knappt 30 km i drygt 30-graders värme? Sträckorna i skogen och i skuggan av trädalleer var särskilt njutbara. Men det är lite nervöst när det är 15 km mellan etappstart och etappslut utan några samhällen emellan och tomt i vattenflaskan.

På slutet av den sista etappen konstaterar jag att benen skulle kunnat traska vidare – det tunga är den minimala packningen på ryggen som ändå väger några kilo. Vid full sol och hög temperatur är långa partier med skugga ett måste. Dessa sista två etapper var betydligt flackare jämfört med gårdagens (bara en 34 m höjd – Beusenberg efter Holten).

Det är en härlig känsla att ha fått uppleva fyra av Nederländernas 12 provinser till fots (Groningen, Drenthe, Overijssel, Gelderland). Före hemresan blir det en bonusdag i den betydligt folktätare provinsen Utrecht.

De vackra vasstaken och typiskt mörkt tegel ända ner till marken

Slutomdöme efter sammanlagt 21 mil (2,6 mil/dag) längs första halvan av Pieterpad från Groningen till Vorden, etapp 3-13 (vi hoppade över etapp 1 och 2 från starten i Pieterburen till Groningen): Klanderfri skyltning från Coevorden till Holten (etapp 8 till och med etapp 11). Rikligt med hotell och B&B längs leden och 4G- samt gps-kontakt utmed hela sträckan (behövs i fall man måste ladda ner kartan i appen mellan samhällena och för positionering).

Trogen tvättlina utan tvättklämmor för strumporna och linnet av merinoullblandning

Fortsättning på förehående inlägg.

Utsikt från Lemelerberget över blommande ljunghedar. Precis rätt månad för vandring längs Pieterpad

När jag plockat upp och läst på lappen som någon tidigare vandrare tappat på marken blev jag påmind om mitt forskningsämne – ljus och hälsa. Mer specifikt handlar det om ljusets påverkan på dygnsrytm och sinnestillstånd hos ”friska” människor, dvs utan någon sjukdomsdiagnos som t ex årstidsbunden depression. Papperslappen på vandringsstigen visade sig vara en avriven bit av en inköpslista med bl a melatonin. Till skillnad från Nedeländerna kan man i Sverige bara köpa melatonin på recept.

Melatonin är ett mörkerhormon som produceras i tallkortkörteln och signalerar att det är natt. Dagaktiva djur som människor vet att det är dags att vila medan nattaktiva djur som t ex möss vet att det är dags att jaga föda. Melatonin kan tillföras kroppen utifrån i form av tabletter, t ex om man är blind och har skadat de ljuskänsliga gangliecellerna i ögat (den tredje ljusreceptorn), om man har jetlag och vill påskynda kroppsklockans tidsomställning till lokal tid eller för att använda det som milt sömnmedel. I Sverige är tabletterna receptbelagda och många forskare menar att det är helt rätt. Det är inte lätt att dosera på egen hand och veta exakt när man ska ta det.

Stark sol gör kompassskyltens text extra tydlig med skarpa skuggor

Men det finns ett annat sätt att ställa om den biologiska klockan som är något längre eller kortare än 24 tim och som inte behöver ge några oönskade biverkningar. Det är ljus! Ljuset som vi exponeras för under dagen blockerar nämligen produktionen av kroppens eget melatonin som bildas i tallkottkörteln. När melatoninnivån är låg får den inre biologiska klockan på så sätt en signal att det är dag och kroppen är inställd på aktivitet istället för vila.

Mycket ljus på dagen före kl 18 förkortar det biologiska dygnet, dvs man blir sömnigare tidigare på kvällen. Det blir tvärtom längre om man utsätter sig för tillräckligt med starkt ljus efter kl 18, men före fyra-fem tiden på morgonen när kroppstemperaturen är som lägst. Tillsammans med fysisk aktivitet är det inte konstigt att jag under dessa dagar kan lägga mig före kl 21. Sedan vaknar jag som en klocka vid 6.30 varje morgon.

Staplad ved under tak byggt i lokal byggnadstradition med vass och höga hörnstolpar

Om gårdagens etapp påminde om sträckan Piraten-Haväng på Österlen så var dagens etapp som att förflytta sig mellan Piraten och Drakamöllan: varierad topografi och terräng, inga samhällen mer än Hellendoorn mellan deletapperna, många storslaga ljunghedar med enar och som tur var mycket skog som svalkade i 30-graders hettan.

Utsikt från Holterberg

Överraskning: Alla höjder, t ex Lemelerberget, drygt 60 m högt, med utsikt över blommande ljung, skog och slätt. Hellendoornse Berg efter Hellendoorn – en 40 meters höjd på åsen Sallandsee Heuvelrug (ett stort naturreservat) – och berget Holtenberg före målpunkten Holten. Återigen spår ftån istiden.
Stimulans: 100 % kakaohalt i chokladen från en ekobutik inköpt i Ommen föregående kväll.

Fortsättning på föregående inlägg.

Marscherar? Nej, men jag går taktfast med snabba normalsteg. Jag minns när jag kommenterade det lugna gångtempot på en dagsvandring i Penninerna med ett lokalt ”rambler”-gäng från Sheffield. ”It’s not endurance!”, svarade en av de lokala vandrarna. Men det finns alldeles för få nyanser av att ”gå”. Det finns många ord för att gå i långsam takt: lunka, traska, spatsera, promenera, flanera. Men när man går fort finns bara sammansatta ord eller två ord, t ex ”power-gå” eller ”gå en rask promenad”.

Efter knappt fyra timmars vandring i ett sträck genom framför allt skog med raka ekar och krokig tall på sandiga skogsvägar nådde jag Ommen (ca 17 000 inv). Hela etappen från Hardenberg till Ommen gick nästan parallellt med floden Vecht – visderligen dold bakom täta vegetationsridåer. Floden börjar i Tyskland på 165 m ö h men rinner lugnt (50 m3/s) på 6 m höjd över havsytan här i Ommen. Nu återstår finalen med dubbla etapper (ca 6 till 7 timmars vandring) två dagar i sträck i närmare 30 graders värme – ”endurance training” med andra ord.

Närgranskning av den äldsta av Ommens sex väderkvarnar där man malde korn

Toppen på en ”holländare” är vridbar i 360 grader och fixeras med hjälp av jack mellan brädorna på gångdäcket

Överraskning: Björnbären som inte har mognat än och nattljusen som blommar senare än i vår trädgård. I Lund plockade jag björnbär längs cykelvägen på Kobjer för ett par veckor sedan. Alla hälsar längs vandringsleden, inklusive cykelturister på vandrare.
Förväntat: Längs de sandiga skogsvägarna finns alltid en 1,5 m bred asfalterad bana för att underlätta för cyklister.
Stimulans: Likheterna med naturmiljön längs röda leden från Piraten till Haväng på Österlen.