Dag 6: Coevorden-Gramsbergen-Ane-Hardenberg (23 km)

Fortsättning på föregående inlägg.

På skånska landsbygden odlas grödor medan djurhållningen framför allt finns längre upp i Sverige – långt från odlingarna i söder där gödslet borde hamna. I den här regionen av Nederländerna där vi befinner oss just nu är lantbruken inriktade på både mjölkkor och odling (majs, kanske delvis som foder till korna, och potatis förstås i pommes frittens förlovade land). Så varför skulle man servera sojamjölk i småsamhällena utanför de större städerna?

Våtmarker med betande tjurkalvar utamför Hardenberg

När jag är ute på långvandring är det inte mycket jag saknar eftersom min partner är med (även om han springer i förväg) och vandringen pågår bara i tio dagar. Det mesta går att fixa som t ex skyr istället för kvarg (Arla tror samma produkt med etketten Skyr är lättare att sälja utanför Norden än kvarg) . Men sojamjölk (eller havremjölk) får nog vänta till Utrecht.

Vandringar och uteliv påverkar mig alltid på samma sätt: jag kan längta efter kvällens måltid och hotellrummets sköna säng. (Våra löpar-vandringar är ju en light-variant där vi inte behöver sova i vindskydd utomhus.) Men på morgonen känner jag mig lätt rastlös och vill vidare och längtar på nytt efter att vistas utomhus. Att checka ut vid klockan elva har visat sig fungera bra. Det finns ju praktiska saker att ta hänsyn till när tiden för avfärd planeras – nämligen incheckningstiden på nästa hotell. Det som till slut gör en etapp särskilt njutbar är en behaglig temperatur, sol och mycket dagsljus.

Teehuis (Tehuset i Ane)

Överraskning: plankorsningar vid järnvägsövergångar i småstäderna. (Men det är klart att det är kostsamt att gräva tunnlar när grundvattennivån är så hög.)
Förväntat: Att elcykeln är omtyckt av långfärdscyklister även här.
Stimulans: Teehuis (Tehuset) i Ane.