Dag 7: Hardenberg-Rheeze-Ommen (19 km)

Fortsättning på föregående inlägg.

Marscherar? Nej, men jag går taktfast med snabba normalsteg. Jag minns när jag kommenterade det lugna gångtempot på en dagsvandring i Penninerna med ett lokalt ”rambler”-gäng från Sheffield. ”It’s not endurance!”, svarade en av de lokala vandrarna. Men det finns alldeles för få nyanser av att ”gå”. Det finns många ord för att gå i långsam takt: lunka, traska, spatsera, promenera, flanera. Men när man går fort finns bara sammansatta ord eller två ord, t ex ”power-gå” eller ”gå en rask promenad”.

Efter knappt fyra timmars vandring i ett sträck genom framför allt skog med raka ekar och krokig tall på sandiga skogsvägar nådde jag Ommen (ca 17 000 inv). Hela etappen från Hardenberg till Ommen gick nästan parallellt med floden Vecht – visderligen dold bakom täta vegetationsridåer. Floden börjar i Tyskland på 165 m ö h men rinner lugnt (50 m3/s) på 6 m höjd över havsytan här i Ommen. Nu återstår finalen med dubbla etapper (ca 6 till 7 timmars vandring) två dagar i sträck i närmare 30 graders värme – ”endurance training” med andra ord.

Överraskning: Björnbären som inte har mognat än och nattljusen som blommar senare än i vår trädgård. I Lund plockade jag björnbär längs cykelvägen på Kobjer för ett par veckor sedan. Alla hälsar längs vandringsleden, inklusive cykelturister på vandrare.
Förväntat: Längs de sandiga skogsvägarna finns alltid en 1,5 m bred asfalterad bana för att underlätta för cyklister.
Stimulans: Likheterna med naturmiljön längs röda leden från Piraten till Haväng på Österlen.