Fortsättning på föregående inlägg.

Tågluffningen fortsatte till Sowerby Bridge, ca 45 min nordväst om Manchester med ett dieseldrivet tågset. Rapporterar i bild med korta bildtexter från årets marathon- och ultramarathonlopp som utgick från cricketklubben i Sowerby (lokalt yorkshire-uttal är ”såbi” med betoning på första stavelsen). På vägen dit passerade tåget påfallande många hustak med solcellspaneler och enstaka mindre vindkraftsparker.


Skyltarna till höger var de enda synliga tecknen på att det var ett lopp på gång när jag tog mig till klubbhuset kl 7 (start kl 8, ultramarathonlöparna började en timme tidigare). Vandrarna var inte lika många och totalt var det ett par hundra som sprang eller vandrade årets marathon (med en stigning på 1200 m) eller ultramarathon. Arrangörerna hade en gräns på 350 st deltagare


Utan sällskapet, som jag anslöt mig till redan vid starten, hade loppet inte varit lika njutbart. Fick chans att prata med nya vänliga och roliga människor och slapp läsa karta eftersom gruppen hade en rutinerad kartläsare. Att rutten inte var märkt med skyltar var en fullkomlig överraskning. Omärkta rutter är tydligen något som inte är ovanligt när loppen är arrangerade av frivilliga krafter. Enligt Anne från London förekommer sådana lopp ofta i England. Alltså mer orientering än ett ”vanligt” lopp


Superfina vyer längs hela banan. Större delen av gångloppet var över leriga och steniga hedar tidvis täckta av tjock dimma. I bakgrunden syns det karaktäristiska monumentet Stoodley Pike som befinner sig 400 m över havet


Tillbaka vid kl 18 till ett soligt Sowerby och benen höll även denna gång (täckta av lera från knäna och ner). Kommer aldrig att glömma var jag tillbringade första april 2017. Har äntligen fått se miljöerna från Svindlande höjder, Vår herres hage och Emmerdale Farm i verkligheten

Nästa stopp på tågluffningen blir Sheffield…


Parksidan av det universitetsägda galleriet. Flygeln i tegel är det Södra galleriet och till vänster finns cafeterian i den glasade tillbyggnaden

Åtminstone tre saker finns på min att-göra-lista när jag besöker andra städer: hitta något yogapass, sitta på ett bibliotek och titta in i en friluftsaffär (utan köptvång). Så här gick det i Manchester där jag befann mig i två dagar förra veckan

Jag fick uppleva den finaste yogalokalen jag någonsin tränat i – ”the  South Gallery of the Whitworth Art Gallery” – ett utbyggt galleri i viktoriansk byggnadsstil i en grön parkmiljö med höga träd. I nio år har här praktiserats yoga när galleriet inte är öppet för bara 5 pund. Vore inte detta något för t ex det nyöppnade skissernas museum i Lund? Tomma lokaler borde utnyttjas mer och gallerier med konst på väggarna kan bli ett vardagsrum för tillfälliga aktiviteter.


Korridoren som leder till Södra galleriet med cafeterians uteplats synlig genom de våningshöga glaspartierna

 


Cafeterian där några deltagare åt frukost efter yogapasset och ”yogalokalen” till höger, dvs Södra galleriet

Biblioteket var en besvikelse. Sökte upp universitetsbiblioteket som krävde passagekort. Hemma i Lund får vem som helst sitta i läsesalarna på UB1. I gengäld har universitetet i Manchester ett eget fantastiskt museum med fri entré, både en mindre tillfällig utställning och en större permanent.

GO Outdoor är en favoritbutik nära stationen tågstationen Manchester Picadilly. Stort utbud som täcker alla friluftsaktiviteter. Köpte en långärmad Icebreaker som var omistlig när jag dagen efter gick ett marathonlopp i Calderdale. En optimistisk inställning är säkert vanlig bland resenärer som föredrar att packa lätt, dvs man tror att vädre.t ska bli perfekt och dåligt väder drabbar enbart andra. Oförutsedd aprilväderlek är lätt att förtränga som till exempel att temperaturen tillfälligt kan sjunka rejält på Penninerna och att det kan blåsa lika mycket som i Skåne. Då är 100% merino kroppens bästa vän.

Tågluffningen fortsätter till Yorkshire…

Bild-320

Äntligen drickbart vatten i kranen. Denna gång tog det 13 dagar istället för fem som förra gången. VA-Syd upphävde kokningsrekommendationen igår på kvällen. Orsaken till det otjänliga vattnet var jordbakterier. Tidigare på dagen hade jag två studiebesök i Villa Trift 3.0 för arkitektstuderande som går andra året och läser en kurs i installationsteknik. De kommer hit för att se hur resultatet kan bli om man som arkitekt medvetet arbetar med miljöanpassad design redan tidigt i sina projekt.

Att ha en dunk dricksvatten i köket kan verka komiskt när man pratar om vikten av att bygga miljöanpassat. Ett verktyg som det svenska frivilliga miljöklassningssystemet Miljöbyggnad kan inte förebygga koliforma bakterier i kranvattnet. I urbana tätbebyggda områden är så gott som alla hus uppkopplade till det kommunala vattenledningsätet. Och visst finns det systemfördelar med att utnyttja kommunala resurser som vatten, avlopp, el och fjärrvärme även om det hade känts bättre med ett mer robust och mindre sårbart boende. I Sveriges första miljöklassade bostad, Villa Trift3.0, kan vi inte ens elda i den vattenmantlade kaminen om strömmen går. Cirkulationspumpen mellan kaminen och ackumulatortanken är nödvändig för att vattnet i kaminens konvektionsrör inte ska koka (men det finns en kylslinga som öppnas vid kokning). Värmen i kaminen måste levereras till ett värmelager, dvs ackumulatortanken i tvättstugan. Ett batteri med strömförsörjning hade löst problemet i några timmar. Nästa problem är cirkulationspumpen till radiatorvattnet. Med ett längre elavbrott under uppvärmningssäsongen hade vi varit hänvisade till värmeljus och reducerad självdragsventilation för att hushålla med värmen (den mekaniska ventilationen med värmeåtervinning fungerar ju inte heller utan strömförsörjning).

Nu får vi i alla fall njuta av drickbart kommunalt kranvatten igen. Vad är tretton dygn med lite bakterier jämfört med en tillvaro utan rinnande vatten? I världen saknar ca 800 miljoner människor tillgång till rent vatten.

* Tretton dagar blev trettio dagar eftersom kokningsrekommendationen på nytt i vissa delar av Lund efter att inlägget publicerades.

Fortsättning på föregående inlägg.

Jag såg nyligen den amerikanska science fiction filmen Passengers. Även om historien är ganska okomplicerad med vissa moraliska funderingar är scenografin ljusmässigt intressant och vardagsteknologin i miljöerna tänkvärd och rolig (t ex scenen med kaffemaskinen som anpassar valmöjligheterna till passagerarens status). Filmen har en plats bland mina ljusreflektioner eftersom science fiction filmer måste vara nyskapande när det till exempel gäller ljusdesign. Det ligger i saken natur eftersom handlingen är förlagd till framtiden och då måste rimligen ljusmiljöerna ha förändrats. Utmaningen är dessutom att det dynamiska dagsljuset saknas i rymden. Utanför rymdskeppets fönster är det ständigt mörker med små avlägsna ljuspunkter. På ett rymdskepp är människorna enbart hänvisade till artificiellt ljus. Någon gång på 100 år kan rymdskeppet passera en stjärna på nära håll så att passagerarna får uppleva ett mäktigt ljusbad.


Lystaken fanns redan på 1950-talet

Därför är belysningen i interiörerna är värda att notera. Flertalet interiörer är vita i sann sci-fi anda med lystak, ljusramper, indirekt belysning och smarta infällda lösningar i sänggaveln. Men som total kontrast ärrymdskeppets enda restaurangmiljö traditionellt belyst med dimrade kristallkronor, punktbelysning vid borden och mörka materialytor som ger en dunkel men mysig karaktär. Vita kliniska miljöer med jämnt skugglöst ljus kan inte ens i framtiden framkalla den stämning du vill ha vid en romantisk middag eller vid baren i samtal med din ende robotvän. Då gäller samma belysningsstrategi som har använts i hundra år.

 

Fortsättning på föregående inlägg.

bild_1045
Skördevägen 24 den 24 februari 2017 – andra omgången snö som fick bambuhäcken att lägga sig. Bilden är tagen en halvtimme efter soluppgången (soluppgång 7:10, solnedgång 17:30)

Förra ljusreflektionen handlade om ljussättning i hemmiljöer. Dagens fundering spinner vidare på den tråden. De nytagna snöbilderna är utgångspunkten. Här i Skåne är det ovanligt med snö som ligger kvar mer än en vecka. Den vita snön lyser upp de gråa och ganska ljusfattiga dagarna eftersom snön reflekterar det naturliga februariljuset. Nyfallen snö har ungefär samma reflektans (0,8) som ett vitt papper, dvs den vita ytan återkastar 80 % av ljuset. Helt plötsligt kommer alltså en hel del av ljuset underifrån och inte bara från solen och himlen som vi är vana vid i Skåne. En effekt är att ljuset utomhus blir mer enhetligt och jämnt fördelat ungefär som ett rum med lysande tak och golv. Mer dagsljus studsar dessutom vidare in i rummen tack vare den ljusa markytan.

bild_1046
9 februari 2017 – första omgången februarisnö som låg kvar ovanligt länge och dagen var ca en timme kortare (soluppgång 7:44, solnedgång 17:00)

Detta fick mig att fundera på betydelsen av ljusets riktning – om det kommer uppifrån eller nerifrån – och hur det kan påverka stämningen i ett rum. Ett enhetligt ljus kan vara ganska ointressant och stämningssänkande i vissa sammanhang, som t ex en typisk skolmatsal eller lunchrestaurang, men behagligt och lugnande i andra, t ex utställningsrummet med indirekt takljus och vita väggar med tavlor eller skulpturer. Ljusets spridning, riktning och mängden ljus samt materialytornas struktur och färg har tveklöst stor betydelse för upplevelsen av en miljö. Men även människors förväntningar, erfarenheter och ljuspreferens (t ex ljusfärg och ljusstyrka). Och vilken aktivitet som pågår förstås. På en restaurang eller hemma vid matbordet med gäster och familj uppskattar många av oss, medvetet eller omedvetet, särskilda ljuskvaliteter.  Gärna varmt sken från ljuskällor på bordet eller hängande från taket ungefär 50–60 cm över bordsytan. Ljuskällor på bordet kan vara levande ljus, bordslampor med elektisk belysning eller till och med fotogenlampor som jag senast såg på en nyöppnad restaurang i hemstaden Lund (jag sparar miljöaspekterna kopplade till olika ljuskällor till ett annat tillfälle). Med rätt ljussättning vid bordet blir maten godare och sällskapet gladare. Ingen vill bli bländad, färgerna på tallriken ska gå att urskilja och vi vill se de glada ansiktena runt bordet. Då duger inget allmänljus från högt sittande ljusarmaturer i taket som ger konstiga skuggor under hakan och näsan. Om bordsytan dessutom är ljus eller har en vit duk är fördelen att de reflekterar ljuset upp i ansiktet. Precis som den nyfallna snön en februaridag i Skåne.

bild_1044
Stämningsfullt varmt ljus som kommer underifrån

 

bild_1042
Kusamas överraskande prickar på Moderna Museet i augusti 2016

Nu i februari när morgonnivåerna av pigghetshormonet kortisol börjar stiga och ljuset återvänder är det lättare att planera framtida sommarledighet. Detta inlägg vänder sig till gångtokiga låglandsvandrare som jag, t ex de som vill ha tips på egensnickrade rutter för snabba fötter med lätt packning, övernattningsställen med säng och stadig frukost. Det finns säkert några som har gjort liknande vandringar och har goda råd till mig.

En dröm sedan några år är att ta dagsetapper längs Skåneleden och övernatta på hotell, vandrarhem eller i campingstuga. Om allt går som planerat inträffar detta i sommar – fast i norra Tyskland. Vi tar oss från Lund till Waren/Müritz nästan halvvägs till Berlin. På land till fots och med färja över Östersjön från Trelleborg till Rostock (med ett litet undantag – buss en halvtimme från Lund till Torups bokskog där 9-dagarsvandringen inleds).

Så här ser resplanen ut (en av oss går raskt medan den andra springer i ultramaraton-tempo och kommer därför fram lite tidigare till dagsmålet):

Dag 1: Lund – hållplats Holmeja väg 108 (direktbuss 165 mot Svedala).
Torup – Trelleborg (29 + 5 km längs Skåneleden Nord till Syd nr 2, övernattning i Trelleborg).

Dag 2: Trelleborg – Rostock (färja 6 timmar, ca 8 km till övernattningsställe i Rostock).

Dag 3: Rostock – Schwaan (22 km, övernattning på campingställe i Schwaan) .

Dag 4: Schwaan – Mistrof – Lüssow – Güstrow (25 km, övernattning två nätter i Güstrow. Ett alternativ är att gå via Bütsow men det blir en betydligt längre sträcka).

Dag 5: Güstrow (vilodag).

Dag 6: Güstrow – Lalendorf – Raden – Görzhausen – Karstorf – Schorssow (35,6 km, övernattning i Seeschloss Schorssow). Från Raden gick vandringen igenom Mecklenburgische Schweiz und Kummerower naturpark.

Dag 7: Schorssow – Dahmen – Ulrichshusen –Hinrichshagen – Waren/ Müritz (knappt 30 km, övernattning tre nätter i Waren/ Mürits).

Dag 8: Waren/Müritz (vilodag).

Dag 9: Waren/Müritz (25,6 km, halvmarathonlopp i Müritz nationalpark).

Dag 10: Hemfärd (efter ca 160 km till fots + halvmara) från Waren/ Müritz med tåg till Rostock, färja till Trelleborg och tåg till Lund.

Recension av sträckans terräng, natur och kulturbygd kommer i slutet av sommaren.

 

bild_1041

Fortsättning på föregående inlägg.

Att ljussätta ett rum är inte helt olikt att måla en klassisk tavla eller färglägga en bild. Precis som konstnären eller illustratören måste ljusdesignern ”ljusa upp” vissa ytor för att de ska framträda bättre (dvs jobba med kontraster) och skapa accenter som fångar betraktarens intresse mot en lugnare bakgrund. Principen för god belysningsdesign är att jobba med lager – ett allmänljus som lyser upp omgivningen, accentljus på utvalda föremål eller platser och arbetsljus för att kunna utföra önskade aktiviteter. Vi behöver tillräckligt med ljus men ljuset får inte vara så enhetligt att miljön blir tråkig.

Liknelsen fungerar bra på ett sätt men är alldeles för begränsad på ett annat sätt. En tavla eller bild är tvådimensionell och det är stor skillnad mellan att betrakta en miljö och att vara i miljön. Eller för att använda forskaren Casper Laing Ebbensgaards formulering: ”…there is a difference between aesthetic (i.e. looking at a place) vs. sensory (i.e. being in a place) aspects of lighting.” När vi befinner oss i en viss miljö använder vi alla våra tillgängliga sinnen (även om vissa målningar kan framkalla liknande känslor och mentalt ”förflytta” betraktaren i tid och rum).

Det som ser bra ut i en tvådimensionell bild behöver nödvändigtvis inte fungera bra för en användare i en motsvarande verklig miljö. Mitt bästa exempel är hemmiljöer. Ett trivsamt hem har förmodligen många olika ljuskällor som skapar mindre rum i rummet, dvs markerar en möbelgrupp eller en läshörna, lyser upp fönster och föremål. En sådan hemmiljö fångad på duken skulle se ganska splittrad och rörig ut men fungerar utmärkt för användaren som rör sig i rummet mellan olika platser. I den levda verkligheten vill vi något annat med ljus än konstnären som målar en interiör på en tavla.

bild_1040

Ett annat exempel som också har att göra med skillnaden mellan bild och verklighet är bostadsannonsernas opersonliga och stilrena ”katalogbilder” som helt saknar hemkänsla. Alla som har anlitat mäklare eller homestyling inför en bostadsförsäljning vet vad som behöver göras för att bostaden ska se bra ut på bild. Allt går ut på att göra bostaden mindre hemlik. Bort med vardagsröran, småprylar och personliga inramade foton på familjemedlemmarna. Gärna ljusa textilier och gardiner (även om de senare inte alls är nödvändiga). Vid fotograferingen är ljuset jämnt fördelat utan synliga taklampor över matbordet eller störande golvlampor (som de flesta hem faktiskt har).

Tidningsinteriörer och katalogbilder är alltså inte särskilt upplysande om man som jag vill veta hur vi verkligen har det och hur vi lever i vardagen med ljus.

Fortsättning på föregående inlägg.

bild_1037
Hans Andersens kombinerade bostad och verkstad i ett rum med kokvrå

Alla som fick uppleva 2016 har blivit ett år äldre. Med stigande ålder förändras kropp och sinne inklusive ögat och seendet. I förra inlägget nämnde jag HC Andersens pappa, skomakaren Hans Andersen, som dog ung i trettioårsåldern. Han fick aldrig uppleva den naturliga synförsämring som för många börjar när man är runt 45 år. Fast Hans Andersen kanske hade andra synproblem. Men om han lyckades försörja sig som skomakare med så lite tillgång till naturligt och artificiellt ljus i den kombinerade verkstaden och bostaden måste han ha haft rätt bra syn.

bild_1035

Så vad händer med synen när halva livet har passerat och vad beror förändringarna på? Och hur kan bostaden anpassas för att hantera effekterna av naturligt åldrande som påverkar både synen och dygnsrytmen? I december berättade forskare från Lighting Research Center (Troy, New York) bland annat om konkreta ljusdesigntips i bostäder för äldre. Publiken var svenska energirådgivare – på plats på Energimyndigheten i Stockholm och ute i landet.

Först inträffar naturliga optiska förändringar i ögat som försämrar förmågan att se (före ca 65 år) och därefter naturliga neurologiska förändringar (efter ca 65 år). Anledningen till att äldre människor ser sämre beror på att synskärpan, mörkerseendet och kontrastkänsligheten försämras. Linsen grumlas hos alla runt 45 års ålder. Effekten är att ögat gradvis släpper in mindre och mindre ljus. Linsen blir dessutom stel i sextioårsåldern och det blir därför svårare att växla mellan närseende och avståndsseende (ackommodationsförmåga). Det tar också längre tid för ögat att anpassa sig till olika ljusförhållanden (adaptionsförmåga), som t ex när man går från ett rum rikligt belyst med dagsljus till en mörk källare utan fönster. Pupillöppningen hos äldre personer kan bara justeras från 6 till 4 mm medan pupillöppningen hos yngre kan ändras från 8 till 2 mm. Äldre människor är dessutom känsligare för bländning. Orsaken är att linsen grumlas med tiden och spridningen av ljuset blir därför mer diffus i ögat.

Vid sidan av de naturliga förändringarna kan äldre drabbas av ögonsjukdomar som t ex grå starr eller katarakt (ögats lins grumlas och blir mer och mer ogenomskinlig), glaukom eller grön starr (ögonsjukdom som skadar synnerven), makuladegeneration (åldersförändring i gula fläcken, även kallad makula, som försämrar synskärpan eftersom det är koncentrationen av tappar i gula fläcken som gör att man kan se detaljer och färger med skärpa) och skador på näthinnan kopplade till diabetes (retinopati). Enligt Vårdguiden räknar man med att hälften av den svenska befolkningen behöver göra en grå starr-operation under sitt liv. För personer som har grå starr är det bara ett par procent av det kortvågiga ljuset (470 nanometer) som når näthinnan. Den kortvågiga delen av ljusspektrumet har stor betydelse för vår biologiska klocka som styr dygnsrytmen.

bild_895
Interiör med ljusgenomsläppliga gardiner från utställningslägenheten (från slutet av 1940-talet) på Nordiska museet. Notera vägguttaget invid – en praktisk detalj som sällan syns i dagens nybyggda lägenheter

Vad betyder då dessa synförändringar för ljusplaneringen i hemmet? Äldre behöver mycket mer ljus än yngre människor eftersom de naturliga åldersförändringarna innebär att mindre mängd ljus passerar pupillen och träffar näthinnan. En 80-åring kan behöva så mycket som fyra till sex gånger mer ljus än en 20-åring. (70–85 % av det synliga ljuset når näthinnan hos yngre människor.) Det finns många tips på hur man kan förbättra ljusmiljön i hemmet. Åtgärder som passar 80-åringar passar även 8-åringar. Jag avslutar med ett par egna bidrag som fokuserar på det naturliga ljuset under dagen.

1) Välj ljusa tunna gardiner som tar bort mindre dagsljus än mörka gardiner av tätvävd textil. Fundera på hur gardinstången ska monteras. Kanske takmonterad längs hela fönsterväggen (såvida det inte finns några väggventiler som inte bör täckas av fördragna gardiner). Då går det tillfälligt att helt frilägga fönstren och få in maximalt med dagsljus.  Och placera läsfåtöljen vid fönstret.

2) Som arkitekt kan det vara trixigt att placera garderober i ett sovrum. Skrivbord och läsplats ska i första hand placeras nära fönstret. Om garderoben ställs långt in i rummet når ofta dagsljuset inte ända dit. När pardörrarna öppnas till garderoberna skymmer ofta den ena dörren ljuset från fönstret i sidoväggen. Och för att hitta bland kläderna i en garderob utan integrerad belysning behövs annat ljus. Dörrar av matterat glas är en bra lösning som släpper igenom ljus även i uppställt läge. Insidan av garderoben ska förstås vara vit för att reflektera ljuset så att man ser innehållet i garderoben bättre med sin svagare syn. Det är precis som med handväskor eller ryggsäckar – välja alltid modeller med ljus insida.

Källor
Planeringsguiden från Ljuskultur, rev 2013.
Lighting Research Center, Troy, NY.

Jag har tidigare tipsat om webbplatsen SunAngle för alla som vill räkna ut solens höjd på himlen vid olika tider på året på olika breddgrader. I ett annat blogginlägg har jag gett enkla tumregler för en manuell beräkning av vintersolstånd och sommarsoltånd. Numera använder jag en solapp eftersom det går snabbare och den ger sekundsnabb respons när jag är utomhus eller inomhus och gissar solens höjd över horisonten. Verktyget är värdefullt för till exempel arkitekter som ritar miljöanpassade hus och värnar det naturliga ljuset för hälsan, för att spara energi eller för planeringen av effektiva utvändiga solskydd för komfortens skull. Ett obligatoriskt verktyg för arkitektstudenter vid sidan av måttbandet och skissboken.

SunSurveyor Lite
Det finns flera appar och här är ett exempel – Sun Surveyor Lite för Android. Längst ner till vänster visas soluppgång och solnedgång, i vilken riktning solen står vid den valda tidpunkten (står under Sun) och höjden i grader över horisonten (horisonten ät noll grader). Siffran på nedersta raden (30,2:1) säger att slagskuggan från ett föremål blir 30 gånger så lång som höjden på föremålet vid den här tidpunkten på den angivna breddgraden. Ett enplanshus som är ca 6 meter till taknocken kommer att kasta en 180 m lång skugga, dvs dubbelt så lång som kortsidan på en fotbollsplan. Positionen och datum kan enkelt ändras längst upp på displayen. Med det blå reglaget kan man flytta fram tiden med en timma åt gången.

 

bild_1034
HC Andersens barndomshem på Munkmöllerstraede 3, Odense (taget mitt på dagen, 2 oktober 2016)

Jag har i tidigare inlägg räknat upp de egenskaper som är viktiga för mängden ljus som passerar genom ett fönster: fönsterstorlek, placeringen på väggen i sidled och höjdled, väderstreck, ljusgenomsläppligheten i glaset, antal glas, glasets färg, nedsmutsning av fönsterglaset, fönstrets utformning med karmar, bågar, tvär- och mittposter och spröjs. I förra inlägget kom jag in på betydelsen av de invändiga materialens reflekterande egenskaper, t ex ljusa gardiner istället för mörka glasytor.

Men dagsljusmängd och kvalitet beror inte enbart på fönstrets tekniska egenskaper, utformning, placering, de invändiga materialens färg och glans. Utanför finns kanske stora takutsprång, fasta solskydd, balkonger, utstickande byggnadsdelar, tät vegetation eller andra byggnader som avskärmar den synliga himlen och därmed hindrar en den direkta instrålningen av himmelsljuset. Det reflekterade himmelsljuset som studsar runt utanför mellan marken och omgivande byggnader är ofta inte tillräckligt för att få ljusa rum.

bild_1035
Enrummare med separat kök och delad ingång

Tillgången till ljus har förändrats dramatiskt i och med det elektriska ljusets spridning från slutet av 1800-talet. I dagens reflektion får arbets- och boendevillkoren för HC Andersens pappa belysa tiden före glödlampans intåg. Gatuhuset, där HC Andersen bodde med sina föräldrar mellan 1807 och 1819. var en kombinerad bostad och arbetsverkstad för pappan Hans Andersen som var skomakare. Tre personer klarade sig i ett rum med ett separat minimalt kök där eldstaden gav både ljus och värme. Pappan dog ung i trettioårsålder 1816 men när han verkade som skomakare arbetade han enbart i dagsljus och levande ljus – säkert talgljus eftersom det var billigare än vaxljus. Det var ett fattigt kvarter som gissningsvis saknade gatlyktor utanför fönstret. I de gatulyktor som fanns på andra håll in staden eldade man tran. Gaslyktor kom inte till Danmark förrän 1853. En ganska ljusfattig miljö med andra ord. Jag vet inte hur bebyggelsen på andra sidan gatan såg ut men om där fanns envåningshus eller om där var obebyggt fick skomakaren åtminstone direkt morgonsol från öster under sommarhalvåret. Detta var för 200 år sedan. Idag ser det ljusmässigt nästan likadant ut för drygt en miljard människor som saknar elektricitet och använder fotogen för belysning.

bild_1036

bild_1038
HC Andersson i nattmörkret på en brandgavel i Odense