Tio timmar till fots i Calderdale

Fortsättning på föregående inlägg.

Tågluffningen fortsatte till Sowerby Bridge, ca 45 min nordväst om Manchester med ett dieseldrivet tågset. Rapporterar i bild med korta bildtexter från årets marathon- och ultramarathonlopp som utgick från cricketklubben i Sowerby (lokalt yorkshire-uttal är ”såbi” med betoning på första stavelsen). På vägen dit passerade tåget påfallande många hustak med solcellspaneler och enstaka mindre vindkraftsparker.

Skyltarna till höger var de enda synliga tecknen på att det var ett lopp på gång när jag tog mig till klubbhuset kl 7 (start kl 8, ultramarathonlöparna började en timme tidigare). Vandrarna var inte lika många och totalt var det ett par hundra som sprang eller vandrade årets marathon (med en stigning på 1200 m) eller ultramarathon. Arrangörerna hade en gräns på 350 st deltagare

Utan sällskapet, som jag anslöt mig till redan vid starten, hade loppet inte varit lika njutbart. Fick chans att prata med nya vänliga och roliga människor och slapp läsa karta eftersom gruppen hade en rutinerad kartläsare. Att rutten inte var märkt med skyltar var en fullkomlig överraskning. Omärkta rutter är tydligen något som inte är ovanligt när loppen är arrangerade av frivilliga krafter. Enligt Anne från London förekommer sådana lopp ofta i England. Alltså mer orientering än ett ”vanligt” lopp

Superfina vyer längs hela banan. Större delen av gångloppet var över leriga och steniga hedar tidvis täckta av tjock dimma. I bakgrunden syns det karaktäristiska monumentet Stoodley Pike som befinner sig 400 m över havet

Tillbaka vid kl 18 till ett soligt Sowerby och benen höll även denna gång (täckta av lera från knäna och ner). Kommer aldrig att glömma var jag tillbringade första april 2017. Har äntligen fått se miljöerna från Svindlande höjder, Vår herres hage och Emmerdale Farm i verkligheten

Nästa stopp på tågluffningen blir Sheffield…