Fortsättning på föregående inlägg.

Nu lämnar jag Troy efter 17 dagar. Staden och utbudet var en överraskning, t ex Farmers market på lördagarna sedan 20 år, favoritcaféet Psychedelicatessen på River Street, Heartspace Yogapassen på kvällarna och båtturen på Hudson River med vänner som från trakten. Tydligen har utbudet inte alltid varit så här. Det är resultaten av en centrumomvandling de senaste åren.

Den historiska höjdpunkten var den guidade turen i stadsradhuset Hart-Cluett House på 59th Second Street – familjen Hart och familjen Cluetts bostad från 1827–1952. Det är fantastiskt att kunna besöka ett bostadhus från 1827 med originalinteriörer, originalmöbler och tidstypisk komplettering av inredningen. Utbyggd i två etapper (1836, 1893) representerar bostaden något unikt för Troy. Dels för att husets byggnadsdesign och planlösning påverkade utformningen av stadsradhus som byggdes i både Troy och New York City vid samma tid, dels för att gatufasaden är klädd med exklusiv marmor, något som var unikt för bostadshus. Byggmaterialet fraktades från New York med ångbåt längs Hudsonfloden. Byggnadsdetaljerna är både platsbyggda och förtillverkade. Huset byggdes ju under den tidiga industrialismens epok. Husets inventarier, och därmed historia, är väldokumenterad tack vare fyndet av tio trälådor med dokument och inventarieförteckningar i Troy Savings Bank på 1980-talet.

Innan huset blev museum användes tre olika värmesystem. Från början användes lokala eldstäder (öppna spisar och insatser) som värmekälla i de flesta rum. År 1846 installerades ett luftburet värmesystem med en ”luftugn”, ”Fox and Company Patent Air Furnace”, i källaren som värmde uteluft som passerade genom horisontella kanaler under källartaket innan den släpptes ut genom gallerförsedda öppningar i golvet i bostadsrummen på första våningen ovanför. Bara två av bostadsrummen på plan 2 fick varmluft från källaren genom ett litet gjutjärnsgaller ovanför golvlisten. Senare installerades en panna som producerade vattenburen värme (eller ånga) fördelad genom radiatorer. Ljuskronan från 1850 i de finaste salongerna på entrévåningen använde gas och ersatte förmodligen oljelampor (av typen argandlampa).

59th Second Street – Hart-Cluett House. Husets planlösning och byggnadsdetaljer blev en förebild för andra hus som byggdes vid den här tiden. Notera indragningen av entrédörren med de vackra halvmåneformade överljusen (”vanity lights”). Normalt placerades ytterdörren i liv med fasaden. Huset i rott tegel norr om HArt-Cluett House byggdes senare och har också en mindre indragen entré. Huset används av föreningen som driver museet.

Det jag särskilt gillade var fönsterlösningarna. Rumshöjden är 4 meter vilket medgav höga fönster som släppte in mer dagsljus. Man använde tunna gardiner, fönsterluckor både invändigt och utvändigt för att reglera värmen och ljuset och för att stänga igen när familjen Cluett bodde i något av de andra två av sina tre hus. I bilden till vänster är de nedre invädiga luckorna stängda. I den högra bilden är luckorna ihoppackade. När de inte behövdes var de ihopvikta och inskjutna i fönstersmygen för att inte hindra det värdefulla dagsljussinsläppet

Planritning med den första utbyggnaden mot trädgården från 1836

Valvet breddades när granntomten söder om huset bebyggdes med ett lika högt stadsradhus. Följden blev minskat dagsljusinsläpp från fönstren i trappan. Med ett bredare valv mellan entréhallen och trapphallen kom det in mer dagsljus från entrépartiets sidoljus och lunettfönster

Både konstbelysning och naturligt ljus i hallen (till vänster). Bilden till höger visar de skira spetsgardinerna som silade ljuset och minskade den skarpa kontrasten mellan rummet och den solbelysta gatan utanför. Utanför filtrerades ljuset av almarna som har stått där sedan 1800-talet. De ger än idag behaglig skugga under de varma sommarmånaderna 

Ventilationsgaller i golvet av gjutjärn som släppte in uppvärmd tilluft och senare installerades radiatorer med vattenburen värme

Till höger visar vår guid hur man tände takkronan från 1850 med gasbelysning. På den tiden fanns det även en gasledning från takkronan till bordslampan nedanför

Jag har ett par timmar kvar innan tåget lämnar Albany Rensselaer tågstation och tänker traska iväg till en av de få bevarade gasklockorna i stadsmiljö från 1873. Där producerade Troy Gas Light Company gasen som lyste upp några av rummens ljuskronor på 59 Second Street. Huset var ett av de första som fick gasbelysning installerad.