arkiv

hållbar stadsutveckling

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-498

När man introducerar ett nytt sätt att organisera ett bygge, som t ex i en byggemenskap, är det naturligt att vända sig till hemlandet Tyskland. Vilka är nycklarna till  byggemenskapens framgång? Selina Heinrich var inbjuden till seminariet eftersom hon jobbar på näringslivskontoret i Tübingen 40 km utanför Frankfurt i Tyskland. Här har byggemenskaper funnits i över tio år som ett sätt att bidra till mer hållbara stadsdelar.

När en grupp privatpersoner får möjlighet att planera och utforma ett gemensamt boende blir fastigheten mindre i storlek (max 20-25 lägenheter). Byggemenskaper bidrar till en mer småskalig miljö, lägre boendekostnad och invånare får större möjlighet att påverka sin boendemiljö (medborgerligt deltagande är ju en väsentlig del av hållbar stadsutveckling). I Tübingen blir bostadskostnaden i en byggemenskap i genomsnitt 15-20 % lägre. En viktig förutsättning för Tübingens byggemenskaper var låga markpriser när kommunen köpte tomtmarken på tidigare militära kasernområden efter Berlinmurens fall, t ex Loretto och Französiches Viertel.

Bild-497

Fortsättning följer…

Bild-494
Klass TE12D (Berzeliusskolan) gjorde under hösten egna exempel på byggemenskaper i kursen Arkitektur Hus. Modellerna var utställda samma vecka som seminariet i Linköpings storslagna stadsbibliotek

Flera av er känner kanske till fribyggare, dvs privatpersoner som köper en tomt av kommunen och uppför ett styckebyggt småhus i egen regi. Men det vanligaste alternativet för bostadskonsumenter som är intresserade av ett nybyggt småhus (radhus, parhus, kedjehus eller en friliggande villa) är att köpa ett hus i ett grupphusområde av ett fastighetsföretag. Köpare erbjuds ett hus av flera likadana hus i området med vissa tillvalsmöjligheter framför allt när det gäller, köksluckor, tapeter och badrumsinredning. Med andra ord ganska starkt begränsade möjligheter att anpassa utformningen av sin bostad. Inredningsval som ett Milano-, Barcelona- eller Köpenhamnspaket är ju inte något som påverkar de viktigaste bostadskvaliteterna i en bostad som t ex rumslayout, ljus- och ljudmiljön, utblickar, fasaduttryck, innemiljökomfort, energiprestanda, flexibilitet och funktionalitet.

Tanken med en byggemenskap är att en grupp privatpersoner ska få samma chans som fribyggaren att planera och utforma sitt framtida boende tillsammans med alla i gruppen. Drivkraften är bland annat lägre byggkostnader eftersom här inte finns någon mellanhand mellan beställargruppen och entreprenören, och frihet att påverka sitt boende med utgångspunkt från gruppens gemensamma intresse.

Bild-495

Min första nära kontakt med byggemenskaper var på en studieresa till södra Tyskland 2007. I ursprungslandet Tyskland kallas de ”baugemeinschaft” och på engelska ”private building cooperatives”. Vi var en blandad grupp från byggbranschen och planerare från några kommuner som besökte Freiburg och Tübingen. Nästa tillfälle var på Lunds stadsbyggnadskontor när jag fick chansen att dela med mig av mina erfarenheter som byggherre, dvs beställare. Och nu senast på ett givande seminarium i Linköping där olika aktörer presenterade ett antal planerade och genomförda projekt Sverige. Arkitekten Anders Svensson, som var moderator för seminariet, har skrivit mer utförligt om byggemenskaper på kunskapslänken för ett par år sedan.

I de kommande inläggen tänker jag kort dela med mig av några insikter och exempel från seminariet: Var står Sverige idag? Hinder och möjligheter? Lärdomar från genomförda projekt.

Bild-496

Fortsättning på tidigare inlägg.

Här kommer sista inlägget om Berlin med några av stadens självklara arkitektoniska sevärdheter. Om ni undrar över urvalet så finns alla byggnader i närheten av eller längs med en del av maratonspåret i Berlin. Hann tyvärr bara se byggnaderna utifrån. Men desto större anledning att återvända…Kanske till nästa års Berlin Marathon.

Bild-474
Judiska museet i stadsdelen Kreuzberg av arkitekten Daniel Liebeskind

Bild-477

Bild-475

Bild-476
Neue Nationalgalerie av modernisten Mies van der Rohe (känd för orden ”Less is more”). Avskalat, funktionalistiskt och ärligt redovisade konstruktioner och material (1968)

Bild-487
Expressivt och ändå tidlöst! Berliner Philharmonie och Kammermusiksaal ritat av Hans Sharoun (1959)

Bild-486
Stilrena Galerie Lafayette på Friedrichstrasse i stadsdelen Mitte ritat av Jean Nouvel. Jag såg byggnaden första gången när den var nyöppnad 1998 

Bild-478
Arkitekten Karl Friedrich Schinkel är verkligen förknippad med Berlin. Han ritade flera nyklassicistiska offentliga byggnader, t ex Konserthuset på Gendarmenmarkt (1818)

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-481

Tentaläsning i en vetenskapsteoretisk introduktionskurs, uppdragsspurt och bråkiga bihålor har påverkat aktiviteten på bloggen den senaste veckan. Nu har jag sakta börjat hämta mig igen och är superivrig att få dela med mig av det mest överraskande inslaget i Berlin under gåturen i september. Av en slump passerade jag genom Berlins senaste gröna urbana tillskott: Gleisdreieck Park, en nyanlagd aktivitetspark i Kreuzberg på ett nerlagt spårområde mellan Tempelhofer Ufer i norr och Yorckstrasse i söder. Området är sammanlagt 26 hektar. Den östra delen invigdes redan 2011 och den västra delen invigdes våren 2013.

Bild-482
Generösa ytor för picnic och ytkrävande bollspel 

Den urbana parken binder samman två stadsdelar, Kreuzberg och Schöneberg, som tidigare varit åtskilda av ett brett spårområde. Parken är riktigt trivsam trots närheten till trafik och tunnelbana ovan jord. De storslagna sammanhängande öppna ytorna är helt solexponerade utan höga hus som skuggar. Ytorna ger dessutom långa härliga utblickar i en annars tätbebyggd stad.

Jag var här en solig söndag och såg bara en del av den fantastiska parken som verkar vara ett populärt helgmål för berlinarna. Ser fram emot att återvända och upptäcka resten. Här ska bland annat finnas en rosenpark som sköts gemensamt av kvarterens invånare.

Bild-483
Piermanenta bord för pingis i parken

Bild-484
Inbjudande lekplatser utan avskämande täta buskage med sol till sena eftermiddagen. Lekplatserna ligger föredömligt strategiskt placerade längs huvudstråken. (Svårt att tänka sig att lekplatserna blir tillhåll för oönskade gäster)

Bild-485
Andra oväntade inslag: Ett bevakat järnvägsspår utan planskild korsning!

Bild-480
Fina lekplatser för de mindre barnen utan den tråkiga standardutrustningen. På marken ligger mjuk barkflis

Bild-479

Fortsättning på tidigare inlägg.

Prinzessinnengärten är ett populärt stadsodlingsprojekt vid Moritzplatz i stadsdelen Kreuzberg. Projektet startade 2009 och förutsättningen för förnyat årskontrakt är temporära och mobila odlingar. Besökare som vill se något mer än Berlins historiska monument och nya profilprojekt och är intresserade av det den senaste trenden inom hållbar stadsutveckling måste ta sig hit. Prinzessinnengärten står för en del av det som jag förknippar med hållbar stadsutveckling: stadsodlingsgemenskap, medborgardriven utveckling, temporära aktiviteter och flexibla ytor.

Jag tog mig hit i samband med Berlin Marathon en solig söndag 29 september. Hade snabbgooglat projektet före resan och var mycket förväntansfull. September är inte bästa årstiden för att besöka ett odlingsprojekt när det mesta är skördat. Men det var ändå trivsamt i trängseln bland bladverk, berlinare och klädstånd. Det är inte lätt att fånga platsen med mobilkameran men kolla på andra bloggares inlägg och projektets egen hemsida för bättre bilder.

Bild-466E
Entrén vid Moritzplatz

Bild-465
Temporär stadsodling på en gammal rivningstomt i väntan på exploatering 

Bild-464
Försäljning av krukodlade växter

Bild-467
Söndagsloppis bland odlingarna

Bild-468
Plats för fler aktiviteter…

Bild-470
Stiliga detaljer, t ex en platsgjuten vattenho som är ansluten till ett tillfälligt vattensystem med luftdragna vattenledningar och vattencisterner…

Bild-469
…eller detta fina insektshotell

Bild-471
Marknära odling i säckar…

Prinzessinnengärten_kmg
…och odling på höjden med stadiga klängstöd

Bild-473
Avsluta med linssoppa i ”skogen” (säkert en skön och skuggig plats soliga sommardagar)

Fortsättning på tidigare inlägg.

Kollektivtrafiken är väl utbyggd i Berlin med tåg, regionaltåg, snabbtåg, tunnelbana och spårvagn. Men det återstår en del vad gäller användarvänlighet  vid biljettautomaten. Vi tog tyvärr flyget till Berlin eftersom nattågen från Köpenhamn inte var synkade med Marathonhelgen. Bästa transfern från flygplatsen Shönefeldt är två R-tåg. S-tågen tar nästan dubbelt så lång tid.

Bild-462
Berlin Hauptbahnhofi blev klar 2006 precis före invigningen av fotbolls-VM (ritad av Meinhard von Gerkan). En ljus och härlig interiör

Bild-460
I glastaket finns halvtransparenta integrerade solceller som kan vara svåra att upptäcka

Bild-463
För turisten är ekotaxin det näst bästa hållbara alternativet efter att ta sig fram till fots

Bild-457
Tempelhof var platsen för utdelning av nummerlappar och goodie-bags till löparna

Söndagens 40:e Berlin Marathon i strålande septembersol är över. Det måste vara helt otroligt att vara en av 40 000 löpare och springa 42 km med livemusik längs hela sträckan, påhejad av berlinare och andra supportrar. Jag är själv tyvärr hindrad av en gammal fotbollsskada från att springa långa distanser. Men det finns alltid alternativ, t ex en powerwalk längs den utstakade banan både före och efter loppet. Fördelen med att följa banans parallella blå streck i gatan är att man slipper kolla kartan och någon annan har redan tänkt ut en omväxlande sträckning genom flera av Berlins  stadsdelar. Dagen efter ett marathonlopp tar man inte miste vem som har sprungit hela loppet. En säregen gångstil i trappor pga träningsverk i låren avslöjar de flesta löparna.

Bild-458
Kön till nummerlapparna i en av Tempelhofs hangarer. Flygplatsen stängdes 2008 och utemiljön är idag ett tillfälligt område för sport och fritid i väntan på ny användning

Min huvudplan som medföljare var egna gåturer. Söndagens gåtur tog mig som planerat till Prinzessinnegärten vid Moritzplatz med söndagsträngsel bland odlingar och klädloppis. Bildreportage kommer i nästa inlägg.

Bild-459
Start i Tiergarten för inlinemaraton dagen före Berlin Marathon

Jag funderade i ett tidigare inlägg över ”maximera” som ett värdeord i hållbar stadsutveckling. Nu ser jag att ”maximera” återkommer på nytt och den här gången i kontraktet för Brunnshög – Lunds nya profilområde för hållbar stadsutveckling. Grundprinciperna för planeringen av stadsdelen är minimera, balansera och maximera. Ett laddat ord som ”maximera” får mig som vanligt att reagera (det är förstås helt personligt). I Brunnshög är det upplevelserna som ska maximeras. Spontant undrar jag om en sådan princip även omfattar lugna och avskilda platser för eftertanke och paus.  

Brunnshögskontraktet är utgångspunkten för planering och fortsatt samarbete med olika aktörer. Det är en överenskommelse mellan Lunds kommun, Lunds Renhållningsverk, VA SYD och Lunds Energi för att uppnå ett hållbart tekniskt försörjningssystem i framtidens Brunnshög. Systemen för energi, vatten, avlopp och avfall ska samspela, vara lätta och roliga att använda enligt beskrivningen av Brunnshög i kontraktet.

Hållbarhetsmålen för Brunnshög utgår från principerna att minimera klimatpåverkan, att balansera användandet av den goda jorden och att maximera sinnesintrycken. Det går ju inte att blunda för att Brunnshög byggs på den goda åkerjorden. Men hur kompenserar man för förlusten av så stora odlingsbara arealer som behövs för matproduktion? Svaren finns i fullversionen av kontraktet:

– Effektiv användning av marken – exploateringstalet bör vara högre än 1,0 i genomsnitt i området.
– 100 % av näringsämnena i bortforslade massor återförs till jordbruksmark.
– 30 % av den ianspråkstagna marken ska kunna återställas för odling i en framtid (reversibelt byggande).
– 50 % av dagens odling i Brunnshög ska kompenseras med stadsodling.

Bild-020
Stadsodling på Rosengårdsfältet i Malmö

Det är höga och bra ambitioner i Brunnshög. Men är det verkligen möjligt att genom stadsodling kompensera för 50 % av dagens effektiva storskaliga odling? Jag har hört många föredrag om stadsodling som tagit upp frågan om stadsodlingens bidrag till matproduktion. Det är sällan någon har påstått att huvudsyftet med stadsodling är matförsörjning. Stadsodling för matproduktion skulle kräva orealistiskt stora odlingsytor som är svår att förena med den täta staden. Men kommunen har förmodligen något utredningsmaterial som visar att detta är möjligt. Skulle vara bra om utredningen finns tillgänglig på kommunens hemsida för oss som undrar…

I nästa inlägg hoppas jag få ge några direktglimtar från ett annat stadsodlingsprojekt – Prinzessinnegärten vid Moritzplatz i Berlin.

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-003
Fiffig solpanellösning för platta tak som monteras utan att papptaket perforeras. Plattor av betong fungerar som tyngder och håller konstruktionen på plats

Tvådagarskonferensen i Kista överraskade publiken med två nationella besked. Det första gäller mikroproduktion av el. Istället för netttodebitering införs en generös årsvis skatterabatt för privatpersoner som producerar och säljer solel till nätet. Bengt har beskrivit förslaget och konsekvenserna utförligt på sin blogg, ”bengts blogg vi i villa”.

Det andra beskedet kom från Byggkravsutredningen och gäller den omdebatterade frågan ifall kommuner ska få ställa högre än Boverkets byggregler, t ex mer ambitiösa energikrav och förhöjda nivåer för tillgänglighet. Förslaget som nu läggs fram säger bland annat att: ”En kommun får inte ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, genomförande av detaljplaner och andra ärenden enligt denna lag. Om en kommun i ett ärende enligt denna lag ställer sådana egna krav är dessa krav utan verkan.”

Kommunerna förlorar enligt lagförslaget möjligheten att driva på utvecklingen av byggnader med högre energiprestanda. Enligt promemorian är bakgrunden till utredningen att landet ska ha enhetliga regler. Men varför skärper inte Boverket sina energikrav i byggreglerna (som Danmark och Norge) så att alla husbyggare i landet fått samma spelregler och kommunerna skulle då inte behöva gå öre. På konferensen inledande plenumdebatt svarade civil- och bostadsministern Stefan Attefall att Boverket bygger sina regler på vetenskapliga undersökningar om vad som är kostnadseffektivt och på remisser till byggbranschen. Men representanten för byggbranschen i panelen, Mattias Lundgren från NCC Boende, var i alla fall positiv till tuffare nationella byggregler. Läs mer i promemoria om förslaget till lagändring.

om_puls2
Författare: Staffan Sjöberg. Illustratör: Kiran Maini Gerhardsson

I dagens inlägg blir det ett boktips. Men tipset vänder sig i första hand till föräldrar med barn på mellanstadiet (och lågstadiet) som kan uppmärksamma klassläraren på att det finns bra teknikböcker på marknaden. Staffan Sjöberg har skrivit en pedagogisk bok om teknik för mellanstadiet för bokförlaget Natur & Kultur som precis har kommit ut i en omarbetad utgåva. Boken för lågstadiet håller på att produceras just nu. Jag har bidragit med illustrationer, Kari har gett boken en aptitlig form, Mattias har valt alla foton, Marie är textredaktör och Lisa håller i hela projektet. Barnen får lära sig systemtänk redan i årskurs 4! Förhoppningsvis kan böckerna påverka barnens miljömedvetenhet och väcka deras nyfikenhet på all teknik som omger oss. Det är inte många mellanstadiebarn som vet var värmen i radiatorerna kommer från. För mig som arkitekt blir livet ännu rikare när jag får växla mellan att teckna teknik och rita hållbara hus. Testa en av uppgifterna i boken:

Jämför kollektivtrafik med bilåkandet!
1. Hur många passagerare ryms i tågvagnarna?
2. Hur många bilar kan två tågvagnar ersätta?

om_puls4