Berlins blåa streck åt andra hållet

Tempelhof var platsen för utdelning av nummerlappar och goodie-bags till löparna

Söndagens 40:e Berlin Marathon i strålande septembersol är över. Det måste vara helt otroligt att vara en av 40 000 löpare och springa 42 km med livemusik längs hela sträckan, påhejad av berlinare och andra supportrar. Jag är själv tyvärr hindrad av en gammal fotbollsskada från att springa långa distanser. Men det finns alltid alternativ, t ex en powerwalk längs den utstakade banan både före och efter loppet. Fördelen med att följa banans parallella blå streck i gatan är att man slipper kolla kartan och någon annan har redan tänkt ut en omväxlande sträckning genom flera av Berlins  stadsdelar. Dagen efter ett marathonlopp tar man inte miste vem som har sprungit hela loppet. En säregen gångstil i trappor pga träningsverk i låren avslöjar de flesta löparna.

Kön till nummerlapparna i en av Tempelhofs hangarer. Flygplatsen stängdes 2008 och utemiljön är idag ett tillfälligt område för sport och fritid i väntan på ny användning

Min huvudplan som medföljare var egna gåturer. Söndagens gåtur tog mig som planerat till Prinzessinnegärten vid Moritzplatz med söndagsträngsel bland odlingar och klädloppis. Bildreportage kommer i nästa inlägg.

Start i Tiergarten för inlinemaraton dagen före Berlin Marathon