Utställningen ”Open Eye Policy” på Lunds konsthall pågår bara till söndag 25 augusti. Se den om ni har möjlighet! Sheila Gowda jobbar med helt oväntade material i sina installationer, band annat kospillning och tjärfat från vägarbeten. Människa, miljö, religion, politik, materialitet, färg och form i grafisk förening.
De storskaliga installationerna samspelar perfekt med arkitekturen i Lunds konsthall
Fortsättning på föregående inlägg.
Insamlingsbrunn på ”taket” till den nergrävda regnvattencisternen i den moriska fästningen Castelo dos Mouros. Den militära försvarsanläggningen byggdes på 700-talet i Sintra utanför Lissabon. Cisternen är 18 x 6 x 6 meter och var det säkraste sättet att garantera dricksvatten på bergstoppen 420 m över havet. I bakgrunden syns det nyinvigda kaféet och museumshopen (maj 2013)
Green Star i Australien har klassningssystem för enskilda byggnader och för hela stadsdelar. I manualen för Green Star Communities beskrivs Australien som den torraste bebodda kontinenten i världen. Australien har den tredje största vattenkonsumtionen per invånare. På stadsdelsnivå premieras därför projekt med tillgång till alternativa vattenresurser, t ex återanvändning och regnvatteninsamling, och bra system för att upptäcka läckage. Varenda droppe är dyrbar i ett land som ständigt drabbas av torka. På byggnadsnivå premieras bland annat vattensnåla installationer.
Green Star – Multi Unit Residential (version 1, 2013-02-13) tilldelar max fem poäng för indikatorn Wat 1, Occupant Amenity Water. Systemet har utformat flera designkriterier för att säkerställa hushållning med vatten. Byggnader med vattensnåla installationer, t ex snålspolande blandare och wc, får upp till två poäng. Byggnader som möjliggör återanvändning av vatten för all tvätt och wc-spolning kan få ytterligare tre poäng, dvs totalt fem poäng för en byggnad med de bästa förutsättningarna.
| Poäng för indikatorn Wat 1 | 1 poäng | 2 poäng |
| WC | 3 l/spolning | 2.5 l/spolning |
| Tvättställsblandare | 6 l/min | 4.5 l/min |
| Köksblandare | 6 l/min | 4.5 l/min |
| Duschblandare | 9 l/min | 7.5 l/min |
Källa: Potable Water Calculator Guide
Som jämförelse kommer här siffror från vår bostad Villa Trift 3.0 som miljöklassades enligt systemet Miljöbyggnad. Eftersom systemet saknar direkta krav på vattenhushållning påverkades klassningsresultatet inte av de valda vattensparande lösningarna. I Villa Trift 3.0 installerades år 2010 snålspolande toaletter, modell Ifö Sign, och sparblandare från Mora, modell MMIX Eco Safe. Toalettstolen använder 4 l/helspolning och 2 l/halvspolning. Tvättställsblandaren förbrukar maximalt 6 l/min, köksblandaren 10 l/min och duschblandaren 8–10 l/min. Som tillval har vi dessutom plusflöde installerat i tvättställ och kök, dvs ca 50 % reducerat flöde om spaken lyfts till normalläget (för att få 100 % flöde måste spaken hållas i högsta läget och när spaken släpps återgår den automatiskt till sparläget). Termostatblandaren i duschen har en inbyggd ECO-funktion. För att få högre vattenflöde trycks knappen ner och ratten kan vridas till önskat läge.
Code for Sustainable Homes (Technical Guide, nov 2010) är ett brittiskt miljöklassningssystem för bostäder där beräknad vattenförbrukning är en av indikatorerna för vattenhushållning. Beräknad vattenförbrukning är en bra indikator eftersom den faktiska förbrukningen kan följas upp i driftfasen vid normalt brukande, även om det inte finns krav på driftuppföljning för verifiering. Jag tycker att det är en fördel med indikatorer som är inriktade på användning och inte enbart teknisk prestanda. Level 3 är mimikravet för statligt stödda hyresrätter sk ”social housing”. Code for Sustainable Homes har även en indikator för vattenanvändning utomhus (Wat 2 – External Water Use) som inte är obligatoriskt till skillnad från indikatorn nedan.
| Wat 1 – Indoor Water Use | ||
| Water consumption (litres/person/day) | Credits | Mandatory Levels |
| ≤ 120 l/p/day | 1 | Level 1 & 2 |
| ≤ 110 l/p/day | 2 | |
| ≤ 105 l/p/day | 3 | Level 3 & 4 |
| ≤ 90 l/p/day | 4 | |
| ≤ 80 l/p/day | 5 | Level 5 & 6 |
Genomsnittssvensken i ett hushåll använder 180 liter per person och dygn. Andra boendeåret använde vårt hushåll 86 liter per person och dygn och tredje boendeåret 92 liter per person och dygn. Vår årliga vattenförbrukning är ca 145 m3.
Växthuset i Villa Trift 3.0 med konventionell takavvattning
Vilka vattenreducerande förbättringar återstår för mig och min familj? Förutom två vinrankor vattnar vi aldrig på friland. Vi har i stället prioriterat grödorna i växthuset som behöver regelbunden vattning under sommaren. En vattensparande möjlighet är regnvatteninsamling från växthustaket för bevattning. Systemet måste vara flexibelt och tillåta både gratis regnvatten under sommaren och återgång till traditionell takavvattning via dagvattenledningen resten av året. Men vid ett snabbt överslag kommer jag fram till att vattenbesparingen inte kan bli mer än 0,5 % av vår totala årliga vattenförbrukning! Vi hade kunnat spara betydligt mer vatten med en nergrävd cistern för insamling av regnvatten till spolning och klädtvätt. Eller med återvinning av duschvattnet.
Blandare och wc-stolar är redan snålspolande som jag nämnde tidigare. Men idag finns energiklassade blandare. När det är dags att byta om ca 10 år blir det så klart A-klassade blandare. Men tekniken är inte den stora utmaningen. Som vanligt är det miljörelaterade beteende helt avgörande för vattenhushållningen.
Stickad modell av en genomsnittlig trerumslägenhet i Husby med badkar, WC, vask och badrumsskåp på utställningen Knitting House på Arkitektur- och designcentrum (fd Arkitekturmuseet) i februari 2013
Den senaste månadens torka har gjort frågan om vattenhushållning aktuell på nytt. Fram till 25 juli var Lund i regnskugga. Molnen passerade utan att fälla en enda vattendroppe under större delen av månaden (totalt 16,5 mm mot normalt 67,5 mm). Våra VA-system från 50-, 60- och 70-talen är dessutom i stort behov av renovering. Höjda vattentaxor väntar pga underhåll av vatten- och avloppsnäten, ökade krav på rening för att förhindra sjukdomsspridning orsakade av t ex bakterier, nya reservvattentäkter och skydd av befintliga vattentäkter. Branschorganisationen Svenskt Vatten räknar med prishöjningar med 30–100 % under de kommande 20–25 år för att täcka investeringskostnaderna.
Hittills har dricksvattenförsörjningen i Sverige varit trygg och relativt säker. Vattenpriset är dessutom lågt tack vare den rikliga tillgången på sötvatten. Vi har visserligen drabbats av enstaka händelser av otjänligt kommunalt dricksvatten som t ex fallen med kryptosporidium i Östersund 2010 och koliforma bakterier i Lund i april 2013. Men vi har ingen återkommande vattenbrist och förorenat dricksvatten som på andra håll i världen och Europa. I världen saknar ca 800 miljoner människor tillgång till rent dricksvatten.
Hur värderar då olika miljöklassningssystem vattenhushållning i boendet? Regionala skillnader i vattentillgång gör att kraven på maximal vattenförbrukning varierar när byggnader och stadsdelar miljöklassas. I Sveriges nyaste system för klassning på byggnadsnivå, Miljöbyggnad, saknas till och med en indikator för vattenhushållning. När systemet utformades prioriterades inte vattenfrågan i valet av miljöaspekter. Miljöbyggnad fokuserar istället på energi, innemiljö och material. Miljöklassningssystem i andra länder som Storbritannien, Tyskland och Australien har däremot vattenförbrukning som en självklar indikator för resurshushållning, Code for Sustainable Homes, DGNB respektive Green Star. I nästa inlägg kommer ett par smakprov på hur viktig vattenhushållning är utomlands.
Fortsättning följer…
Fortsättning på föregående inlägg.
Vill till sist bara tillägga att alla portugiser vi kom i kontakt med var otroligt hjälpsamma och vänliga. En vilsen blick på Alfamas smala slingrande gator räckte för att få väganvisningar till slottet från portugisen på gatan. Polisen, biljettförsäljare, hotellpersonal, kypare, busschaufförer och medpassagerare var lika hjälpsamma. Återvänder gärna hit för att vandra från Sintra till havet genom naturreservatet (om det är möjligt) och längs kusten till Lissabon.
Expo-området från 1998 i östra delen av Lissabon med bland annat Portugals paviljong (ovan) ritad av Álvaro Siza och den originella stationen Gare de Orient av Santiago de Calatrava (den spanska arkitekten bakom Turning Torso i Malmö)
Modernt designmuseum i återanvänt bankpalats. Invändigt är betongstommen med gamla lagningar helt synlig eftersom alla ytskikt är borttagna
Glada färgklickar vid parkeringen i hamnen nära stationen Cais do Sodré. Gatumöblerna fungerar som kombinerade sittplatser och trädplanteringar
Från stationen Cais do Sodré tar man sig över floden Tejo till Cacilhas i stadsdelen Almada på 10 minuter
Fortsättning på föregående inlägg.
Att Portugal har det svårt ekonomiskt märktes för vår del på avresedagen när landets två största fackförbund tog ut sina medlemmar i generalstrejk. Vi fick höra att bland Portugals lönearbetare är bara ett fåtal anslutna till facket. Men när det är generalstrejk passar även icke-medlemmar på att gå ut i strejk. Hela kollektivtrafiken och flygplatsen påverkades. Även sophämtarna sympatistrejkade. Det var inte helt lätt att få klara besked om vilka yrkesgrupper som egentligen deltog i strejken. Anledningen till strejken var missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitiken som tyvärr har drabbat flera länder i EU pga helt samvetslösa banker. Priserna på restauranger och mat verkar inte ha sjunkit. Svårt att avgöra när man kommer som tillfällig turist.
Rossio är stationen för tåg mellan Lissabon och Sintra
Vår kontakt med kollektivtrafiken var positiv när det gäller punktlighet och turtäthet. Transportmarknaden är dessvärre avreglerad och därför kan en resa från Costa de Caparíca söder om floden Tejo till t ex Sintra 27 km nordväst om Lissabon eller Expo-området en bit från centrala Lissabon kräva tre olika biljetter. Alla köper laddningsbara papperskort som laddas med max tre enkelresor. Jämför detta med Skånekortet som tar resenärer från Skåne till Köpenhamn och runt i centrala Köpenhamn på samma biljett. Vi avstod från att ta de populära spårvagnarna för att slippa ficktjuvar och för att ett par fötter med bra skor funkar lika bra i centrum. Metron är bekväm för den som vill ta sig längre sträckor inom staden och den är dessutom numera utbyggd ända till flygplatsen. Och cykelvägar då? I vårt område fanns i alla fall en nyanlagd cykelväg från Costa de Caparíca till Trafaría. Den var omsorgsfullt infogad i trottoaren som en separat asfalterad bana med stensatta kantfriser. I Portugal lägger man ner extra arbete på stensättning och markbehandling.
I 30-gradig hetta är det svalt och skönt i den tropiska botaniska trädgården, Jardin Botanico Tropical, alldeles i närheten av Jerónimos kloster i Belém
Solcellsdriven trafiksignal i Trafarias trafikkorsning. Annars såg jag knappt några solceller eller solfångare på taken
Hemma igen – en stilla regnig söndag efter en minnesvärd vecka. Har återladdat batterierna i sol och 30-gradig värme tillsammans med halva familjen och 20 000 rotarianer i Lissabon. Vår semestervecka sammanföll nämligen med Rotarys årliga internationella sammankomst. Helt omöjligt att missa eftersom det fanns välkomstskyltar lite varstans och för att rotarianerna besökte några självklara turistmål precis som vi: staden Sintra i bergen och den moriska borgen Castelo de Mouros, Expo-området från 1998, tornet i Belém (med tillhörande Jerónimos kloster som var måndagsstängt) och slottet i centrala Lissabon, Castelo de Sao Jorge.
Torre de Belém, ligger ungefär 6 km från centrala Lissabon. Hit kan man ta en färja från den lilla fiskebyn Trafaria på andra sidan floden Tejo om man bor i Costa de Caparica
För min del har jag på mindre än två veckor fått uppleva tre välbevarade historiska miljöer som alla finns med på UNESCOs lista över världsarv: Trossö i örlogsstaden Karlskrona , Sintra 40 minuter från Lissabon med tåg och Torre de Belém inne i Lissabon. Karlskrona och Sintra är två högpoängare.
Utsikt över Sintra
Fina kaklade skyltar på väg upp till den moriska fästningen 300 meter över havet i Sintra
När vi väl kom hem väntade det glada beskedet från SGBC (Sweden Green Building Council) att verifieringen av vårt hus Villa Trift 3.0 har godkänts av Miljöbyggnads certifieringsråd. Jag skickade in ansökan om verifiering i maj 2012, två år efter inflyttning. Ett år senare är klassningsarbetet äntligen avslutat. Fördröjningen berodde på att rutiner, formulär och inrättandet av ett certifieringsråd inte var klara förrän vid årsskiftet. Systemet Miljöbyggnad är ett relativt nytt klassningssystem och intresset för certifiering har överträffat alla förväntningar. Över 800 projekt är föranmälda men hittills har bara 56 byggnader preliminärcertifierats. I sommar tänker jag skriva mer på bloggen om arbetsgången och kraven på verifiering för de 15 olika indikatorerna för ett nyproducerat småhus som bedöms enligt kriterierna i Miljöbyggnad version 2.0.
Tillfredsställelsen att rita, låta bygga och bo i en miljöklassad bostad är stor. Mätningar visar att huset är sunt att leva i. Riskerna för framtida fuktskador och farliga ämnen som belastar miljön är små. Tyvärr blev energianvändningen högre än beräknat men vi har ändå halverat vår driftkostnad jämfört med tidigare boende. Huset har en stomme av sten och kan förmodligen stå i 100 år. Men det är ingenting i jämförelse med fästningen som morerna byggde i Sintra på 700-talet eller Mosteiro dos Jerónimos i Belém från 1500-talet.
Mosteiro dos Jerónimos i Belém från 1500-talet
Utsikt över Lissabon från slottet, Castelo de Sao Jorge, på en av Lissabons sju kullar
Fortsättning på föregående inlägg. Länk till gåturen utlagd på Google Maps.
17. Nyboderskoles Multisal 2006
BBP Arkitekter. Byggnad och gatuorienterad bollplan placerad på en 700 m2 stor bunker anlagd av tyskarna under andra världskriget.
18. Infill på Stokhusgade 4b 2007
Holscher Arkitekter. Prisbelönat infillprojekt, 7-vånings bostadshus med en fasadbredd på bara 7 meter.
Infill på Stokhusgade
19. Sölvgadeskole 2011
C F Möller. Ombyggnad och tillbyggnad. Lågenergiklass 2 (energianvändningen överstiger inte 68 kWh/m2 år). Årskurs 0-9.
Mina intryck: Formspråket överraskar. Enligt beskrivningar på Copenhagen X är dessutom interiören okonventionell. Får ta mig hit en vardag när skolan är öppen…
Sölvgadeskolen
20. Tietgens Aergrelse 2010
Tony Fretton. Internationellt känd arkitekt som ritat en byggnad med lokaler och bostäder mittemot Marmorkyrkan. Tomten på 200 m2 ligger i en kulturhistoriskt känslig miljö och kraven var höga på den arkitektoniska utformningen. Läs mer på Copenhagen X http://www.dac.dk/en/dac-life/copenhagen-x-gallery/realized-projects/tietgens-aergrelse/
Byggnaden var gåturens sista planerade stopp men hit kom vi aldrig pga av ett reserverat bord som väntade i Vesterbro. Ser fram emot att se byggnaden en annan gång. Kanske startpunkten för en ny gåtur när det är dags att utforska andra spännande stadsdelar. Köpenhamn bjuder på sevärda projekt överallt och planering pågår hela tiden.
Gåturen är 1,5 mil lång och tar ca 6 tim med ungefär 10 minuters uppehåll vid varje hållpunkt. Gåturen finns utlagd på Google Maps.
Fortsättning på föregående inlägg. Länk till gåturen utlagd på Google Maps.
16. Fyrtårnet 2007
Lundgaard & Tranberg Arkitektfirma. 48 meter högt bostadshus klätt med skiffer precis som taken på de gamla grannhusen
Mina intryck: Superstiligt! Här finns till skillnad från Charlottehaven som är ritad av samma arkitektkontor ljusa fönstersnickerier som lyser upp den mörka skifferfasaden. Ett stilfullt och modernt landmärke men ändå anpassat till miljön runt omkring. Hann tyvärr bara se byggnaden på avstånd. Nästa gång tänker jag uppleva den på nära håll och se hur byggnadens bottenvåning samspelar med gatan, hur entréerna är placerade osv.
Fortsättning på föregående inlägg. Länk till gåturen utlagd på Google Maps.
FN-huset syns till vänster om det gigantiska kryssningsfartyget som precis har passerat
14. FN Byen 2013
3XN (strukturplan och FN Byen), Kim Utzon (hotel). FNs danska verksamheter samlas i ett regionalt centrum här på piren Marmormolen. Steven Holl har ritat den kommande broförbindelsen (samma arkitekt som har ritat Chiasma i Helsingfors). Så småningom kommer bostäder att uppföras mot Nordhavnbassängen och lokalbyggnader längs den södra sidan av piren. Miljöprofilen i FN-huset är ambitiös med solceller och solfångare på taket och ett ljust reflekterande papptak med vegetabiliska komponenter. Det vita taket sänker temperaturen till max 45 grader vid taket för att minska behovet av kylning inomhus. Huset är utformat för högsta energiklass 1 (max 50 kWh/m2 år). Fler exempel på miljöanpassningsåtgärder: frikyla med havsvatten, regnvatteninsamling (regnvatten blir spolvatten i toaletterna eftersom det egentligen är ganska dumt att använda rent dricksvatten för toalettspolning) och golvmattor av återvunnet material. Läs mer om FN Byen här i Sydsvenskans artikel.
Mina intryck: Det stjärnformade FN-huset är ett miljömässigt kraftpaket. Tänk om solanläggningarna på taket hade varit ännu mer synliga på avstånd med glittriga reflexer soliga dagar? Men idag är det svårt att avgöra hur mycket av byggnaden som kommer att synas på håll. När Nordhavn är färdigbyggt finns här bostäder för 40 000 människor och arbetsplatser för lika många. Med andra ord kommer en hel del byggnader att uppföras under en längre tid. Nordhavn planeras tack och lov efter helt andra stadsbyggnadsprinciper än Örestad som planerades på 90-talet. Istället för storskaligheten i Örestad ska Nordhavn få en småskalig intimare prägel med ett myllrande folkliv, dvs planeringsinslag som känns igen från hållbara stadsvisioner även i Sverige. År 2050 när området är fullt utbyggt vet vi hur det blev…
Baksidan av FN-huset där man anar solenergiapplikationerna på taket. I framtiden kommer bostadshus uppföras på materialupplaget i förgrunden
15. Zinkhuset 2008
Holsö Arkitekter. 60 lyxlägenheter på Amerika Plads med fasadmaterial av zink.
Mina intryck: Folktom och steril utemiljö – stor kontrast mot vitala Superkilen som vi såg i början av gåturen. Den stora kvaliteten i närmiljön är blandningen av gammalt och nytt och de stiliga segelbåtarna vid kajen.
Saknar välkomnande bostadsentréer på de moderna flerbostadshusen i fonden och till vänster
Snygg grafik med den veckade zinkplåten
Fortsättning på föregående inlägg. Länk till gåturen utlagd på Google Maps.
13. Charlottehaven 2001 (etapp 1), 2004 (etapp 2)
Lundgaard & Tranberg Arkitektfirma. Bostadskvarter med 178 lägenheter och 44 servicelägenheter, servicecenter och förskola.
Mina intryck: Här är det stora mått som gäller. Gården är som längst ca 150 m och en fotbollsplan skulle lätt rymmas på gården. Men markplaneringen med upphöjda gräsytor och kantstöd av stål är dessvärre inte särskilt bollvänlig. Gissar att gården kommer bäst till sin rätt i slutet på sommaren när all olika sorters gräs har blivit höga. Saknar de ljusa accenterna på de mörka exteriörerna. Trots att ljuset når ner på större delen av gården känns den mörk. Restaurangen har en superfin terrass med västerläge. Vilken tillgång för de boende!
