arkiv

hållbar stadsutveckling

Bild-457
Tempelhof var platsen för utdelning av nummerlappar och goodie-bags till löparna

Söndagens 40:e Berlin Marathon i strålande septembersol är över. Det måste vara helt otroligt att vara en av 40 000 löpare och springa 42 km med livemusik längs hela sträckan, påhejad av berlinare och andra supportrar. Jag är själv tyvärr hindrad av en gammal fotbollsskada från att springa långa distanser. Men det finns alltid alternativ, t ex en powerwalk längs den utstakade banan både före och efter loppet. Fördelen med att följa banans parallella blå streck i gatan är att man slipper kolla kartan och någon annan har redan tänkt ut en omväxlande sträckning genom flera av Berlins  stadsdelar. Dagen efter ett marathonlopp tar man inte miste vem som har sprungit hela loppet. En säregen gångstil i trappor pga träningsverk i låren avslöjar de flesta löparna.

Bild-458
Kön till nummerlapparna i en av Tempelhofs hangarer. Flygplatsen stängdes 2008 och utemiljön är idag ett tillfälligt område för sport och fritid i väntan på ny användning

Min huvudplan som medföljare var egna gåturer. Söndagens gåtur tog mig som planerat till Prinzessinnegärten vid Moritzplatz med söndagsträngsel bland odlingar och klädloppis. Bildreportage kommer i nästa inlägg.

Bild-459
Start i Tiergarten för inlinemaraton dagen före Berlin Marathon

Jag funderade i ett tidigare inlägg över ”maximera” som ett värdeord i hållbar stadsutveckling. Nu ser jag att ”maximera” återkommer på nytt och den här gången i kontraktet för Brunnshög – Lunds nya profilområde för hållbar stadsutveckling. Grundprinciperna för planeringen av stadsdelen är minimera, balansera och maximera. Ett laddat ord som ”maximera” får mig som vanligt att reagera (det är förstås helt personligt). I Brunnshög är det upplevelserna som ska maximeras. Spontant undrar jag om en sådan princip även omfattar lugna och avskilda platser för eftertanke och paus.  

Brunnshögskontraktet är utgångspunkten för planering och fortsatt samarbete med olika aktörer. Det är en överenskommelse mellan Lunds kommun, Lunds Renhållningsverk, VA SYD och Lunds Energi för att uppnå ett hållbart tekniskt försörjningssystem i framtidens Brunnshög. Systemen för energi, vatten, avlopp och avfall ska samspela, vara lätta och roliga att använda enligt beskrivningen av Brunnshög i kontraktet.

Hållbarhetsmålen för Brunnshög utgår från principerna att minimera klimatpåverkan, att balansera användandet av den goda jorden och att maximera sinnesintrycken. Det går ju inte att blunda för att Brunnshög byggs på den goda åkerjorden. Men hur kompenserar man för förlusten av så stora odlingsbara arealer som behövs för matproduktion? Svaren finns i fullversionen av kontraktet:

– Effektiv användning av marken – exploateringstalet bör vara högre än 1,0 i genomsnitt i området.
– 100 % av näringsämnena i bortforslade massor återförs till jordbruksmark.
– 30 % av den ianspråkstagna marken ska kunna återställas för odling i en framtid (reversibelt byggande).
– 50 % av dagens odling i Brunnshög ska kompenseras med stadsodling.

Bild-020
Stadsodling på Rosengårdsfältet i Malmö

Det är höga och bra ambitioner i Brunnshög. Men är det verkligen möjligt att genom stadsodling kompensera för 50 % av dagens effektiva storskaliga odling? Jag har hört många föredrag om stadsodling som tagit upp frågan om stadsodlingens bidrag till matproduktion. Det är sällan någon har påstått att huvudsyftet med stadsodling är matförsörjning. Stadsodling för matproduktion skulle kräva orealistiskt stora odlingsytor som är svår att förena med den täta staden. Men kommunen har förmodligen något utredningsmaterial som visar att detta är möjligt. Skulle vara bra om utredningen finns tillgänglig på kommunens hemsida för oss som undrar…

I nästa inlägg hoppas jag få ge några direktglimtar från ett annat stadsodlingsprojekt – Prinzessinnegärten vid Moritzplatz i Berlin.

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-003
Fiffig solpanellösning för platta tak som monteras utan att papptaket perforeras. Plattor av betong fungerar som tyngder och håller konstruktionen på plats

Tvådagarskonferensen i Kista överraskade publiken med två nationella besked. Det första gäller mikroproduktion av el. Istället för netttodebitering införs en generös årsvis skatterabatt för privatpersoner som producerar och säljer solel till nätet. Bengt har beskrivit förslaget och konsekvenserna utförligt på sin blogg, ”bengts blogg vi i villa”.

Det andra beskedet kom från Byggkravsutredningen och gäller den omdebatterade frågan ifall kommuner ska få ställa högre än Boverkets byggregler, t ex mer ambitiösa energikrav och förhöjda nivåer för tillgänglighet. Förslaget som nu läggs fram säger bland annat att: ”En kommun får inte ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, genomförande av detaljplaner och andra ärenden enligt denna lag. Om en kommun i ett ärende enligt denna lag ställer sådana egna krav är dessa krav utan verkan.”

Kommunerna förlorar enligt lagförslaget möjligheten att driva på utvecklingen av byggnader med högre energiprestanda. Enligt promemorian är bakgrunden till utredningen att landet ska ha enhetliga regler. Men varför skärper inte Boverket sina energikrav i byggreglerna (som Danmark och Norge) så att alla husbyggare i landet fått samma spelregler och kommunerna skulle då inte behöva gå öre. På konferensen inledande plenumdebatt svarade civil- och bostadsministern Stefan Attefall att Boverket bygger sina regler på vetenskapliga undersökningar om vad som är kostnadseffektivt och på remisser till byggbranschen. Men representanten för byggbranschen i panelen, Mattias Lundgren från NCC Boende, var i alla fall positiv till tuffare nationella byggregler. Läs mer i promemoria om förslaget till lagändring.

om_puls2
Författare: Staffan Sjöberg. Illustratör: Kiran Maini Gerhardsson

I dagens inlägg blir det ett boktips. Men tipset vänder sig i första hand till föräldrar med barn på mellanstadiet (och lågstadiet) som kan uppmärksamma klassläraren på att det finns bra teknikböcker på marknaden. Staffan Sjöberg har skrivit en pedagogisk bok om teknik för mellanstadiet för bokförlaget Natur & Kultur som precis har kommit ut i en omarbetad utgåva. Boken för lågstadiet håller på att produceras just nu. Jag har bidragit med illustrationer, Kari har gett boken en aptitlig form, Mattias har valt alla foton, Marie är textredaktör och Lisa håller i hela projektet. Barnen får lära sig systemtänk redan i årskurs 4! Förhoppningsvis kan böckerna påverka barnens miljömedvetenhet och väcka deras nyfikenhet på all teknik som omger oss. Det är inte många mellanstadiebarn som vet var värmen i radiatorerna kommer från. För mig som arkitekt blir livet ännu rikare när jag får växla mellan att teckna teknik och rita hållbara hus. Testa en av uppgifterna i boken:

Jämför kollektivtrafik med bilåkandet!
1. Hur många passagerare ryms i tågvagnarna?
2. Hur många bilar kan två tågvagnar ersätta?

om_puls4

Utställningen ”Open Eye Policy” på Lunds konsthall pågår bara till söndag 25 augusti. Se den om ni har möjlighet! Sheila Gowda jobbar med helt oväntade material i sina installationer, band annat kospillning och tjärfat från vägarbeten. Människa, miljö, religion, politik, materialitet, färg och form i grafisk förening.

Bild-437

Bild-438

Bild-439

Bild-440
De storskaliga installationerna samspelar perfekt med arkitekturen i Lunds konsthall

Fortsättning på föregående inlägg.

Bild-425
Insamlingsbrunn på ”taket” till den nergrävda regnvattencisternen i den moriska fästningen Castelo dos Mouros. Den militära försvarsanläggningen byggdes på 700-talet i Sintra utanför Lissabon. Cisternen är 18 x 6 x 6 meter och var det säkraste sättet att garantera dricksvatten på bergstoppen 420 m över havet. I bakgrunden syns det nyinvigda kaféet och museumshopen (maj 2013)

Green Star i Australien har klassningssystem för enskilda byggnader och för hela stadsdelar. I manualen för Green Star Communities beskrivs Australien som den torraste bebodda kontinenten i världen. Australien har den tredje största vattenkonsumtionen per invånare. På stadsdelsnivå premieras därför projekt med tillgång till alternativa vattenresurser, t ex återanvändning och regnvatteninsamling, och bra system för att upptäcka läckage. Varenda droppe är dyrbar i ett land som ständigt drabbas av torka. På byggnadsnivå premieras bland annat vattensnåla installationer.

Green Star – Multi Unit Residential (version 1, 2013-02-13) tilldelar max fem poäng för indikatorn Wat 1, Occupant Amenity Water. Systemet har utformat flera designkriterier för att säkerställa hushållning med vatten. Byggnader med vattensnåla installationer, t ex snålspolande blandare och wc, får upp till två poäng. Byggnader som möjliggör återanvändning av vatten för all tvätt och wc-spolning kan få ytterligare tre poäng, dvs totalt fem poäng för en byggnad med de bästa förutsättningarna.

Poäng för indikatorn Wat 1 1 poäng 2 poäng
WC 3 l/spolning 2.5 l/spolning
Tvättställsblandare 6 l/min 4.5 l/min
Köksblandare 6 l/min 4.5 l/min
Duschblandare 9 l/min 7.5 l/min

Källa: Potable Water Calculator Guide 

Som jämförelse kommer här siffror från vår bostad Villa Trift 3.0 som miljöklassades enligt systemet Miljöbyggnad. Eftersom systemet saknar direkta krav på vattenhushållning påverkades klassningsresultatet inte av de valda vattensparande lösningarna. I Villa Trift 3.0 installerades år 2010 snålspolande toaletter, modell Ifö Sign, och sparblandare från Mora, modell MMIX Eco Safe. Toalettstolen använder 4 l/helspolning och 2 l/halvspolning. Tvättställsblandaren förbrukar maximalt 6 l/min, köksblandaren 10 l/min och duschblandaren 8–10 l/min. Som tillval har vi dessutom plusflöde installerat i tvättställ och kök, dvs ca 50 % reducerat flöde om spaken lyfts till normalläget (för att få 100 % flöde måste spaken hållas i högsta läget och när spaken släpps återgår den automatiskt till sparläget). Termostatblandaren i duschen har en inbyggd ECO-funktion. För att få högre vattenflöde trycks knappen ner och ratten kan vridas till önskat läge.

Code for Sustainable Homes (Technical Guide, nov 2010) är ett brittiskt miljöklassningssystem för bostäder där beräknad vattenförbrukning är en av indikatorerna för vattenhushållning. Beräknad vattenförbrukning är en bra indikator eftersom den faktiska förbrukningen kan följas upp i driftfasen vid normalt brukande, även om det inte finns krav på driftuppföljning för verifiering. Jag tycker att det är en fördel med indikatorer som är inriktade på användning och inte enbart teknisk prestanda. Level 3 är mimikravet för statligt stödda hyresrätter sk ”social housing”. Code for Sustainable Homes har även en indikator för vattenanvändning utomhus (Wat 2 – External Water Use) som inte är obligatoriskt till skillnad från indikatorn nedan.

Wat 1 – Indoor Water Use
Water consumption (litres/person/day) Credits Mandatory Levels
≤ 120 l/p/day 1 Level 1 & 2
≤ 110 l/p/day 2
≤ 105 l/p/day 3 Level 3 & 4
≤ 90 l/p/day 4
≤ 80 l/p/day 5 Level 5 & 6

Genomsnittssvensken i ett hushåll använder 180 liter per person och dygn. Andra boendeåret använde vårt hushåll 86 liter per person och dygn och tredje boendeåret 92 liter per person och dygn. Vår årliga vattenförbrukning är ca 145 m3.

Bild-422
Växthuset i Villa Trift 3.0 med konventionell takavvattning

Vilka vattenreducerande förbättringar återstår för mig och min familj? Förutom två vinrankor vattnar vi aldrig på friland. Vi har i stället prioriterat grödorna i växthuset som behöver regelbunden vattning under sommaren. En vattensparande möjlighet är regnvatteninsamling från växthustaket för bevattning.  Systemet måste vara flexibelt och tillåta både gratis regnvatten under sommaren och återgång till traditionell takavvattning via dagvattenledningen resten av året. Men vid ett snabbt överslag kommer jag fram till att vattenbesparingen inte kan bli mer än 0,5 % av vår totala årliga vattenförbrukning! Vi hade kunnat spara betydligt mer vatten med en nergrävd cistern för insamling av regnvatten till spolning och klädtvätt. Eller med återvinning av duschvattnet.

Blandare och wc-stolar är redan snålspolande som jag nämnde tidigare. Men idag finns energiklassade blandare. När det är dags att byta om ca 10 år blir det så klart A-klassade blandare. Men tekniken är inte den stora utmaningen. Som vanligt är det miljörelaterade beteende helt avgörande för vattenhushållningen.

Bild-305
Stickad modell av en genomsnittlig trerumslägenhet i Husby med badkar, WC, vask och badrumsskåp på utställningen Knitting House på Arkitektur- och designcentrum (fd Arkitekturmuseet) i februari 2013

Den senaste månadens torka har gjort frågan om vattenhushållning aktuell på nytt. Fram till 25 juli var Lund i regnskugga. Molnen passerade utan att fälla en enda vattendroppe under större delen av månaden (totalt 16,5 mm mot normalt 67,5 mm). Våra VA-system från 50-, 60- och 70-talen är dessutom i stort behov av renovering. Höjda vattentaxor väntar pga underhåll av vatten- och avloppsnäten, ökade krav på rening för att förhindra sjukdomsspridning orsakade av t ex bakterier, nya reservvattentäkter och skydd av befintliga vattentäkter. Branschorganisationen Svenskt Vatten räknar med prishöjningar med 30–100 % under de kommande 20–25 år för att täcka investeringskostnaderna.

Hittills har dricksvattenförsörjningen i Sverige varit trygg och relativt säker. Vattenpriset är dessutom lågt tack vare den rikliga tillgången på sötvatten. Vi har visserligen drabbats av enstaka händelser av otjänligt kommunalt dricksvatten som t ex fallen med kryptosporidium i Östersund 2010 och koliforma bakterier i Lund i april 2013. Men vi har ingen återkommande vattenbrist och förorenat dricksvatten som på andra håll i världen och Europa. I världen saknar ca 800 miljoner människor tillgång till rent dricksvatten.

Hur värderar då olika miljöklassningssystem vattenhushållning i boendet? Regionala skillnader i vattentillgång gör att kraven på maximal vattenförbrukning varierar när byggnader och stadsdelar miljöklassas. I Sveriges nyaste system för klassning på byggnadsnivå, Miljöbyggnad, saknas till och med en indikator för vattenhushållning. När systemet utformades prioriterades inte vattenfrågan i valet av miljöaspekter. Miljöbyggnad fokuserar istället på energi, innemiljö och material. Miljöklassningssystem i andra länder som Storbritannien, Tyskland och Australien har däremot vattenförbrukning som en självklar indikator för resurshushållning, Code for Sustainable Homes, DGNB respektive Green Star. I nästa inlägg kommer ett par smakprov på hur viktig vattenhushållning är utomlands.

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

Vill till sist bara tillägga att alla portugiser vi kom i kontakt med var otroligt hjälpsamma och vänliga. En vilsen blick på Alfamas smala slingrande gator räckte för att få väganvisningar till slottet från portugisen på gatan. Polisen, biljettförsäljare, hotellpersonal, kypare, busschaufförer och medpassagerare var lika hjälpsamma. Återvänder gärna hit för att vandra från Sintra till havet genom naturreservatet (om det är möjligt) och längs kusten till Lissabon.

Bild-394

Bild-395
Expo-området från 1998 i östra delen av Lissabon med bland annat Portugals paviljong (ovan) ritad av Álvaro Siza och den originella stationen Gare de Orient av Santiago de Calatrava (den spanska arkitekten bakom Turning Torso i Malmö)

Bild-396
Modernt designmuseum i återanvänt bankpalats. Invändigt är betongstommen med gamla lagningar helt synlig eftersom alla ytskikt är borttagna 

Bild-397
Glada färgklickar vid parkeringen i hamnen nära stationen Cais do Sodré. Gatumöblerna fungerar som kombinerade sittplatser och trädplanteringar

Bild-406
Från stationen Cais do Sodré tar man sig över floden Tejo till Cacilhas i stadsdelen Almada på 10 minuter

Fortsättning på föregående inlägg.

Bild-404
Att Portugal har det svårt ekonomiskt märktes för vår del på avresedagen när landets två största fackförbund tog ut sina medlemmar i generalstrejk. Vi fick höra att bland Portugals lönearbetare är bara ett fåtal anslutna till facket. Men när det är generalstrejk passar även icke-medlemmar på att gå ut i strejk. Hela kollektivtrafiken och flygplatsen påverkades. Även sophämtarna sympatistrejkade. Det var inte helt lätt att få klara besked om vilka yrkesgrupper som egentligen deltog i strejken. Anledningen till strejken var missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitiken som tyvärr har drabbat flera länder i EU pga helt samvetslösa banker. Priserna på restauranger och mat verkar inte ha sjunkit. Svårt att avgöra när man kommer som tillfällig turist.

Bild-405
Rossio är stationen för tåg mellan Lissabon och Sintra

Vår kontakt med kollektivtrafiken var positiv när det gäller punktlighet och turtäthet. Transportmarknaden är dessvärre avreglerad och därför kan en resa från Costa de Caparíca söder om floden Tejo till t ex Sintra 27 km nordväst om Lissabon eller Expo-området en bit från centrala Lissabon kräva tre olika biljetter. Alla köper laddningsbara papperskort som laddas med max tre enkelresor. Jämför detta med Skånekortet som tar resenärer från Skåne till Köpenhamn och runt i centrala Köpenhamn på samma biljett. Vi avstod från att ta de populära spårvagnarna för att slippa ficktjuvar och för att ett par fötter med bra skor funkar lika bra i centrum. Metron är bekväm för den som vill ta sig längre sträckor inom staden och den är dessutom numera utbyggd ända till flygplatsen. Och cykelvägar då? I vårt område fanns i alla fall en nyanlagd cykelväg från Costa de Caparíca till Trafaría. Den var omsorgsfullt infogad i trottoaren som en separat asfalterad bana med stensatta kantfriser. I Portugal lägger man ner extra arbete på stensättning och markbehandling.

 Bild-401
I 30-gradig hetta är det svalt och skönt i den tropiska botaniska trädgården, Jardin Botanico Tropical, alldeles i närheten av Jerónimos kloster i Belém

Bild-398
Solcellsdriven trafiksignal i Trafarias trafikkorsning. Annars såg jag knappt några solceller eller solfångare på taken 

Bild-391
Hemma igen – en stilla regnig söndag efter en minnesvärd vecka. Har återladdat batterierna i sol och 30-gradig värme tillsammans med halva familjen och 20 000 rotarianer i Lissabon. Vår semestervecka sammanföll nämligen med Rotarys årliga internationella sammankomst. Helt omöjligt att missa eftersom det fanns välkomstskyltar lite varstans och för att rotarianerna besökte några självklara turistmål precis som vi: staden Sintra i bergen och den moriska borgen Castelo de Mouros, Expo-området från 1998, tornet i Belém (med tillhörande Jerónimos kloster som var måndagsstängt) och slottet i centrala Lissabon, Castelo de Sao Jorge.

Bild-392
Torre de Belém, ligger ungefär 6 km från centrala Lissabon. Hit kan man ta en färja från den lilla fiskebyn Trafaria på andra sidan floden Tejo om man bor i Costa de Caparica

För min del har jag på mindre än två veckor fått uppleva tre välbevarade historiska miljöer som alla finns med på UNESCOs lista över världsarv: Trossö i örlogsstaden Karlskrona , Sintra 40 minuter från Lissabon med tåg och Torre de Belém inne i Lissabon. Karlskrona och Sintra är två högpoängare.

Bild-390
Utsikt över Sintra
Bild-393
Fina kaklade skyltar på väg upp till den moriska fästningen 300 meter över havet i Sintra

När vi väl kom hem väntade det glada beskedet från SGBC (Sweden Green Building Council) att verifieringen av vårt hus Villa Trift 3.0 har godkänts av Miljöbyggnads certifieringsråd. Jag skickade in ansökan om verifiering i maj 2012, två år efter inflyttning. Ett år senare är klassningsarbetet äntligen avslutat. Fördröjningen berodde på att rutiner, formulär och inrättandet av ett certifieringsråd inte var klara förrän vid årsskiftet. Systemet Miljöbyggnad är ett relativt nytt klassningssystem och intresset för certifiering har överträffat alla förväntningar. Över 800 projekt är föranmälda men hittills har bara 56 byggnader preliminärcertifierats. I sommar tänker jag skriva mer på bloggen om arbetsgången och kraven på verifiering för de 15 olika indikatorerna för ett nyproducerat småhus som bedöms enligt kriterierna i Miljöbyggnad version 2.0.

Tillfredsställelsen att rita, låta bygga och bo i en miljöklassad bostad är stor. Mätningar visar att huset är sunt att leva i. Riskerna för framtida fuktskador och farliga ämnen som belastar miljön är små. Tyvärr blev energianvändningen högre än beräknat men vi har ändå halverat vår driftkostnad jämfört med tidigare boende. Huset har en stomme av sten och kan förmodligen stå i 100 år. Men det är ingenting i jämförelse med fästningen som morerna byggde i Sintra på 700-talet eller Mosteiro dos Jerónimos i Belém från 1500-talet.

Bild-403
Mosteiro dos Jerónimos i Belém från 1500-talet

Bild-399
Utsikt över Lissabon från slottet, Castelo de Sao Jorge, på en av Lissabons sju kullar