arkiv

odling

bild-540
Utvecklingen har äntligen tagit fart i växthuset. Det är snart dags för utplantering av pak-choi, fänkål och mangold. Odlingslådorna ska bara förberedas med lite extra kompostjord från Sysav och vändas med grepen. Förra årets utplantering var 11 maj (det är en bra idé med loggbok för odlingarna). Tomaterna och basilikan är lite långsammare än övriga grödor. Förklaringen är kanske att jag hoppade över en storlek på krukan vid omplantering av tomaterna. Små plantor ska egentligen inte ha för stora krukor. Mindre krukor främjar rötternas tillväxt.

Vilka mål gäller i årets odlingsplan? Ett större potatisland och massor med gräslök i rabatten eftersom odlingslådan med kryddor inte räcker. Tåliga tomater i stora planteringskärl ska placeras utomhus under högsommaren för att undvika för höga temperaturer i växthuset.

bild-541

bild-537
Otroligt hur tussilago kan trivas i en skreva mellan asfalt och kantsten av granit

bild-538

bild-536
Mitt projekt att låta persiljan förvilda sig och sprida sig själv har lyckats. Här trängs den tillsamman med häggmispel som snart slår ut

 

Foton med förra veckans arkitektstudenter på studiebesök finns publicerade här

 

 

I år kom de första grönsaksfröna i såjorden ovanligt tidigt. Tidigare år har har jag försått runt vårdagjämningen. Årets strategi är att förkultivera i två mindre omgångar för att fördela skörden lite bättre. Förra året hann vi inte själva äta all pakchoi när den var skördeklar i juni.

bild-518
Jag tjuvstartade med lite koriander i vardagsrumsfönstret men satte för få frön i varje kruka. En asiatisk wok slukar en hel del korianderknippen

bild-519

Försådd av Pak choi, tomater, fänkål, basilika till vänster och övervintrade chiliplantor till höger

Chiliplantorna har överlevt i vintern inomhus och gett några enstaka frukter. Tänkte att jag skulle slippa förkultivera chili på nytt. Chili är nämligen den växt som tar längst tid att förkultivera, dvs tiden från frö- till fruktsättning. Plantorna håller långsamt på att vänja sig vid utevistelse i växthuset. Trots soliga dagar med 12 till 14 grader i uteluften är nätterna är fortfarande för kalla. Jag har vågat mig på att klippa ner de största plantorna. Takhöjden ovanför odlingsbänken i växthuset sätter gränsen.

växthus i Villa Trift 3.0

Det är lördag mitt på dagen med sju plusgrader i uteluften och 18 grader i växthuset. Det är sådana här dagar som odlarlusten kommer tillbaka. Att städa ut växthuset är ett rent nöje när det är sommarvärme i växthuset. Krukor med nedvissnade tomatplantor och jord ska tömmas i komposten. Efteråt känner jag mig äntligen redo för att beställa årets fröer. Min odlarkompis som jag delar fröer med har redan beställt bladselleri, bladkoriander, Brandywine och mangold mm. Jag kompletterar med en ny tomatsort eftersom förra året med enbart bifftomaten Brandywine var helt misslyckad för min del. Sorten heter Moneymaker och jag hoppas på rik avkastning som utlovat. I år låter jag kanske några plantor stå utomhus för att inte riskera hela skörden. Min gissning är att temperaturen var för hög i växthuset under för lång tid. Plantorna blev präktigt höga men gav ingen frukt.

Här är de andra grönsaksfröerna i beställningen med lika förföriska namn: Black-centered Orange Princess (ringbloma), Joi Choi (pakchoi, förra årets succégröda), Fructidor (vaxböna), Milky Way (purpurvinda för mer blomsterfägring i grönsakslandet eller vid terrassen) och Golden Globe (indiankrasse). En nyhet i år är svartrot som jag aldrig har prövat. Någon som har erfarenhet av om den är lättodlad? Kanske alldeles för ambitiöst för en hobbyodlare som gillar enkla säkra kort. Det finns dessutom en hel del  fröer från förra året som jag hoppas ska gå åt: basilika, squash, jättesolros, japansk kål, mangold.

Bild-293 Mellanstark chili från 2011 års odlingssäsong

Här kommer ett populärt recept i repris till julbordet. Maträtten passar även alla som är laktos-, gluten- eller mjölkintoleranta.

Het rödkålssallad med smak av chili och toppad med sesamfrön och cashew
(ursprungligen publicerat i COOP Mersmak 2010)

8 portioner
Tillagningstid: 10 minuter
Hållbarhet: 3–4 dagar i kylen

Ingredienser

½ huvud rödkål, 800 gram

1 dl solros- eller majsolja (jordnötsolja går också bra)

1 tsk sesamolja

½ dl risvinäger

½ msk råsocker

2 msk pressad lime

1 ½ tsk salt

1 röd chili, urkärnad och finhackad eller sambal oelek (själv tar jag alltid båda ingredienserna, och  antal chilifrukter beror på styrkan)

1 ½ dl rostade svarta och/eller ljusa sesamfrön

1 ½ dl osaltade rostade och hackade cashewnötter

Tillagning

  1. Skär bort roten från rödkålen och hyvla kålen med en osthyvel eller strimal fint med kniv eller i matberedare.
  2. Blanda olja vinäger, socker, lime, salt och chili och blanda med kålen.
  3. Strö över lite frön och nötter före serveringen (de blir mjuka om de står i kylen).

Njut av smaken och den vackra färgen!

Nu när tentan är skriven finns det mer tid för bloggen igen. Det finns en del att rapportera om. I helgen testmålade jag med en ny ekologisk väggfärg som skulle kunna vara ett likvärdigt alternativ till Auro 321. En utvärdering kommer i nästa inlägg.

Jag har fortfarande flera liter av superbären aronia i frysen. I helgen testar jag nya recept, aroniapaj och aroniamuffins. Har ännu inte bestämt vilket av pajrecepten nedan.

Bild-489
Aroniabuskarna med sina vackra höstfärger första veckan i oktober

Bild-490
Aroniabuskarna efter stormen Simone i slutet av oktober. Några av de sparade bären till fåglarna är i alla fall kvar 

Paj 1 (8 portioner)
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör
2 msk strösocker
1 ägg

Fyllning:
100 g mandelmassa
4 dl björnbär

Crumble:
1 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0,75 dl ljust muscovadosocker
1 dl hackad mandel
100 g smör

1. Hacka ihop mjöl, smör och socker. Tillsätt ägget och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform med avtagbara kanter, ca 24 cm i diameter. Ställ formen i kylen ca 30 minuter.

2. Nagga degen och förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca 10 minuter.

3. Riv mandelmassan och strö den över botten av pajskalet. Strö över aronibären.

4. Blanda mjöl, havregryn, muscovadosocker och mandel. Tillsätt smöret i små tärningar och nyp ihop till en smulig massa. Strö blandningen över pajen.

5. Grädda mitt i ugnen ca 50-60 minuter på 175°C. Låt den svalna något och servera med lättvispad grädde eller vaniljglass.

Bild-488
Indiankrassen gjorde ett omtag i september och blommade på nytt efter sommarens torka. Fänkålsdillen går fortfarande att sköra tack vare den milda hösten

Paj 2 (smulpaj)
3 dl havregryn
1 dl vetemjöl
½ dl socker
150 g rumsvarmt smör
4 ½ dl aroniabär
socker

Blanda ingredienserna och tryck ut i en pajform.
Häll på bären och lite strösocker.
Grädda i 200 grader ca 20 minuter,
Servera med glass, vaniljsås eller lösvispad grädde.

Bild-491
Nyttan med ett växthus och en mild solrik höst: De Cayenne levererar chili i november!

Paj 3 (smulpaj)
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
150 g smält smör
2 msk socker
1 msk vaniljsocker
ca 400 g aroniabär
3 msk socker + 1 tsk potatismjöl (strö på bären)

Blanda ingredienserna till smuldegen.
Häll bären i en pajform och strö på strösocker och potatismjöl).
Grädda i 200 grader ca 40 minuter,
Servera med glass, vaniljsås eller lösvispad grädde.

Fortsättning på tidigare inlägg.

Prinzessinnengärten är ett populärt stadsodlingsprojekt vid Moritzplatz i stadsdelen Kreuzberg. Projektet startade 2009 och förutsättningen för förnyat årskontrakt är temporära och mobila odlingar. Besökare som vill se något mer än Berlins historiska monument och nya profilprojekt och är intresserade av det den senaste trenden inom hållbar stadsutveckling måste ta sig hit. Prinzessinnengärten står för en del av det som jag förknippar med hållbar stadsutveckling: stadsodlingsgemenskap, medborgardriven utveckling, temporära aktiviteter och flexibla ytor.

Jag tog mig hit i samband med Berlin Marathon en solig söndag 29 september. Hade snabbgooglat projektet före resan och var mycket förväntansfull. September är inte bästa årstiden för att besöka ett odlingsprojekt när det mesta är skördat. Men det var ändå trivsamt i trängseln bland bladverk, berlinare och klädstånd. Det är inte lätt att fånga platsen med mobilkameran men kolla på andra bloggares inlägg och projektets egen hemsida för bättre bilder.

Bild-466E
Entrén vid Moritzplatz

Bild-465
Temporär stadsodling på en gammal rivningstomt i väntan på exploatering 

Bild-464
Försäljning av krukodlade växter

Bild-467
Söndagsloppis bland odlingarna

Bild-468
Plats för fler aktiviteter…

Bild-470
Stiliga detaljer, t ex en platsgjuten vattenho som är ansluten till ett tillfälligt vattensystem med luftdragna vattenledningar och vattencisterner…

Bild-469
…eller detta fina insektshotell

Bild-471
Marknära odling i säckar…

Prinzessinnengärten_kmg
…och odling på höjden med stadiga klängstöd

Bild-473
Avsluta med linssoppa i ”skogen” (säkert en skön och skuggig plats soliga sommardagar)

Bild-457
Tempelhof var platsen för utdelning av nummerlappar och goodie-bags till löparna

Söndagens 40:e Berlin Marathon i strålande septembersol är över. Det måste vara helt otroligt att vara en av 40 000 löpare och springa 42 km med livemusik längs hela sträckan, påhejad av berlinare och andra supportrar. Jag är själv tyvärr hindrad av en gammal fotbollsskada från att springa långa distanser. Men det finns alltid alternativ, t ex en powerwalk längs den utstakade banan både före och efter loppet. Fördelen med att följa banans parallella blå streck i gatan är att man slipper kolla kartan och någon annan har redan tänkt ut en omväxlande sträckning genom flera av Berlins  stadsdelar. Dagen efter ett marathonlopp tar man inte miste vem som har sprungit hela loppet. En säregen gångstil i trappor pga träningsverk i låren avslöjar de flesta löparna.

Bild-458
Kön till nummerlapparna i en av Tempelhofs hangarer. Flygplatsen stängdes 2008 och utemiljön är idag ett tillfälligt område för sport och fritid i väntan på ny användning

Min huvudplan som medföljare var egna gåturer. Söndagens gåtur tog mig som planerat till Prinzessinnegärten vid Moritzplatz med söndagsträngsel bland odlingar och klädloppis. Bildreportage kommer i nästa inlägg.

Bild-459
Start i Tiergarten för inlinemaraton dagen före Berlin Marathon

Jag funderade i ett tidigare inlägg över ”maximera” som ett värdeord i hållbar stadsutveckling. Nu ser jag att ”maximera” återkommer på nytt och den här gången i kontraktet för Brunnshög – Lunds nya profilområde för hållbar stadsutveckling. Grundprinciperna för planeringen av stadsdelen är minimera, balansera och maximera. Ett laddat ord som ”maximera” får mig som vanligt att reagera (det är förstås helt personligt). I Brunnshög är det upplevelserna som ska maximeras. Spontant undrar jag om en sådan princip även omfattar lugna och avskilda platser för eftertanke och paus.  

Brunnshögskontraktet är utgångspunkten för planering och fortsatt samarbete med olika aktörer. Det är en överenskommelse mellan Lunds kommun, Lunds Renhållningsverk, VA SYD och Lunds Energi för att uppnå ett hållbart tekniskt försörjningssystem i framtidens Brunnshög. Systemen för energi, vatten, avlopp och avfall ska samspela, vara lätta och roliga att använda enligt beskrivningen av Brunnshög i kontraktet.

Hållbarhetsmålen för Brunnshög utgår från principerna att minimera klimatpåverkan, att balansera användandet av den goda jorden och att maximera sinnesintrycken. Det går ju inte att blunda för att Brunnshög byggs på den goda åkerjorden. Men hur kompenserar man för förlusten av så stora odlingsbara arealer som behövs för matproduktion? Svaren finns i fullversionen av kontraktet:

– Effektiv användning av marken – exploateringstalet bör vara högre än 1,0 i genomsnitt i området.
– 100 % av näringsämnena i bortforslade massor återförs till jordbruksmark.
– 30 % av den ianspråkstagna marken ska kunna återställas för odling i en framtid (reversibelt byggande).
– 50 % av dagens odling i Brunnshög ska kompenseras med stadsodling.

Bild-020
Stadsodling på Rosengårdsfältet i Malmö

Det är höga och bra ambitioner i Brunnshög. Men är det verkligen möjligt att genom stadsodling kompensera för 50 % av dagens effektiva storskaliga odling? Jag har hört många föredrag om stadsodling som tagit upp frågan om stadsodlingens bidrag till matproduktion. Det är sällan någon har påstått att huvudsyftet med stadsodling är matförsörjning. Stadsodling för matproduktion skulle kräva orealistiskt stora odlingsytor som är svår att förena med den täta staden. Men kommunen har förmodligen något utredningsmaterial som visar att detta är möjligt. Skulle vara bra om utredningen finns tillgänglig på kommunens hemsida för oss som undrar…

I nästa inlägg hoppas jag få ge några direktglimtar från ett annat stadsodlingsprojekt – Prinzessinnegärten vid Moritzplatz i Berlin.

Bild-450

Efter en härlig sensommarhelg känns det ändå som hösten är på väg. Men det finns fortfarande höjdpunkter i trädgården: de höga solrosorna är helt utslagna, en ny omgång chili är på väg i växthuset, jag inväntar andra omgången av mangold eftersom första omgången gav en mager skörd och basiikan kan man fortfarande räkna med. Tyvärr kan jag konstatera att årets växthusodling av tomatsorten Brandywine aldrig har varit så misslyckad. Plantorna har en frodig grönmassa men knappt några tomater. Några tänkbara orsaker är den höga värmen i växthuset under juli, för dålig tjyvning och ojämn bevattning. Jag har i alla fall gödslat rikligt med Biobact. Nästa år blir det garanterat en annan mer lättodlad sort. Planen är dessutom att införa självbevattning med PET-flaskor precis som bloggaren Fröbomb gjorde i somras.

Bild-449

Bild-448

Bild-447
Å
rets guldkorn: mogna Solaris som smakar sött och gott trots småkärnor. Fick lära mig av en kursare som gjort sin debut som vinodlare i somras att en vinplanta ger en flaska vin