arkiv

miljöanpassat byggande & boende

bild_907

Våra lås har huvudrollen i en följetång som är inne på sjätte året. Den här gången är det ytterdörren i skafferiet som idag fick nytt lås för andra gången. Låsmontören ersatte Assa 2002-låset med ett nytt (Assa 310) av 2015 års modell. Han visade mig hur tryckkolvens utförande har ändrats från smalare till kraftigare med en annan profil.

Någon kanske undrar varför vi har en ytterdörr till skafferiet i köket. Utrymmet är ouppvärmt och utgör en egen inneklimatzon. Väggen mellan kök och skafferi är lufttät och isolerad och därför behövs en isolerad och lufttät ytterdörr. I skafferiet är det självdrag med ventiler i ytterväggen. Ventilationen i resten av huset är helt mekanisk med värmeåtervinning, dvs en tilluftsfläkt drar in frisk uteluft centralt och en frånluftsfläkt drar ut den använda luften i samma ventilationsaggregat. Värmen förs över från den uppvärmda luften till den inkommande kallare luften.

Låsmontören har än så länge inte fått några reklamationer på Assas senaste modeller. Vi får väl se hur det går…

Förhoppningsvis Not to be continued.

Fortsättning på föregående inlägg om ljus och dygnsrytm.

Emellanåt tar försäkringsbolag initiativ till bra saker som både miljö och människors hälsa vinner på, t ex den senaste offline-O’clock-kampanjen på If:s hemsida. Kampanjen anknyter till mitt förra inlägg som handlade om vår inre klocka och hur ljuset påverkar dygnsrytmen. Den inre klockan påverkar även prestationen. Somliga är morgonpigga och andra presterar som bäst på kvällen. Själv är jag en morgonlärka som vaknar tidigt, lägger mig tidigt och mår bäst av drygt åtta timmars sammanhängande sömn. Skulle tro att mitt biologiska dygn är inställt på strax under 24 timmar. Om dygnsrytmen är kortare än soldygnets 24 timmar betyder det jag skulle vakna tidigare för varje dag om jag enbart levt med artificiellt ljus. Givetvis finns det andra yttre miljöfaktorer som påverkar vår prestation och dygnsrytm men den ljusstyrda biologiska klockan är en viktig faktor. Den stora utmaningen är att synka individens dygnsrytm (cirkadisk rytm) både med soldygnet och med det sociala dygnet. Vissa jobbar skift och för andra kommer gör självpåtagna eller tvingande vardagssysslor att man lägger sig senare än önskat.

Det finns ytterligare ett system som påverkar kroppens vakenhet och vila – sömntrycket som byggs upp efterhand. Ju längre vi har varit vakna desto större blir sömntrycket. Effekten märks genom att vi känner oss sömniga på eftermiddagen efter lunchen. ”The post lunch dip”, som alltså inte beror på att vi precis har ätit, inträffar ca 16–18 timmar efter att vi somnade på natten. För min del är det runt 14-tiden. Mitt knep för att undvika trötthetspåslaget är en kort lunchpromenad i kombination med lunchträning. Denna sömnmekanism, som för en del slår till efter lunch, kommer i konflikt med den biologiska klockan som är inställd på vakenhet under dagen och sömn på natten. Oftast vinner den inre biologiska klockan, såvida man inte bor i södra Europa och dagligen tar siesta.

Eftersom 1/3-del av den svenska arbetsföra befolkningen upplever att de får otillräcklig sömn vill jag tipsa om en bra hemsida som komplement till If:s kampanj*: Division of Sleep Medicine at Harvard Medical School. (2007). Twelve Simple Tips to Improve Your Sleep.

* Källa: SLOSH 2014.

bild_906
Sommaren kom i veckan och sedan igår står chiliplantorna utomhus i växthuset. Avvaktade med att placera ut plantorna tills nattemperaturen blev runt tio grader

bild_900
Vilken njutning att få se luckan stå på glänt igen när solen skiner!

Det har gått sex år sedan Villa Trift färdigställdes. Jag är glad att vi lät bygga det fasadintegrerade växthuset/uterummet samtidigt som bostadshuset. Den ursprungliga planen var att avvakta med växthusbygget för att hålla byggkalkylen. De automatiska lucköppnarna var en tilläggsbeställning. Lucköppnaren kräver ingen el eftersom den innehåller vax som expanderar när temperaturen blir 20 grader i växthuset. Men enligt butikens instruktioner ska vaxpatronen skruvas av varje vinter och förvaras inomhus för längre livslängd. Efter att ha bytt ut den ena patronen för en vecka sedan inser jag det orimliga i att skruva loss patronen varje vinter: fjädrar, flera skruvar och en sprint måste lossas. Dessutom måste stegen fram eftersom luckorna sitter 2,5 meter över golvet. Nu är den ena utbytt efter sex år. När luckan inte öppnas vet man att det är dags. Har vi tur håller den andra ett tag till. Deltagare på diskussionsforum har haft samma lucköppnare i upp till tio år. Det som återstår är att ersätta den tidigare plastknoppen mellan glaset och lucköppnaren så att glaset inte ligger direkt mot stålet. Plasten tål tydligen inte värme och UV-strålning hur länge som helst. Men var hittar man en sådan plastknopp?

bild_901
Vaxpatronen till lucköppnaren Univent i det väggmonterade växthuset (Serralux, 3 x 4,5 m, 25 graders taklutning)

 

Fortsättning på tidigare inlägg. Här kommer mer om Hallwylska museet på Hamngatan 4 i Stockholm. Adventsljusstaken i fönstret i bilden nedan avslöjar att besöket var i december 2015.

bild_873

bild_878
I en tidigare oinredd vindsdel bredvid tavelgalleriet ordnade von Hallwyl ett eget fitnessrum i början av 1900-talet med bland annat en väggmonterad ribbstol till vänster i bild

bild_879
Badrummet har takljus och badkar med rinnande vatten och avlopp…

Hallwyllska palatset
…och en värmelampa för värmebehandling av värkande kroppar

bild_875
Taklampans placering mitt i en av salongerna ger tyvärr inte tillräckligt med ljus i hörnen…

bild_874
… möbelgruppen får klara sig med väggbelysning och dagsljus från fönstret mot Hamngatan

bild_876
Matsalbordet har däremot en nerpendlad taklampa – återigen med ljuskronan med ”nakna ljus” som förlaga

bild_877
Taklampan i entréhallen lyser upp valven

Även nästa inlägg går i ljusets tecken – det är bara en vecka kvar av den färgrika och laddade utställningen Reality Machines av Olafur Eliasson på Moderna Museet i Stockholm. Se den om ni planerar ett besök till Stockholm…

Fortsättning på föregående inlägg. 

Ett bildspel från utflykten till stadsutvecklingsprojektet de Ceuvel. Och vad är det som gör de Ceuvel intressant? Som tidskriften ”Rum” skrev i septembernumret 2015 ligger de Ceuvel på ett tidigare varvsområde i norra Amsterdam. Marken var förorenad och staden arrangerade en tävling där första priset var kostnadsfri disponering av området under tio år. Resultatet av tävlingen blev konceptet som presenterades 2012 av designbyrån Space & Matter: en plats för 16 pensionerade husbåtar som ägare bara ville bli av med och aktiv verksamhet i de renoverade husbåtarna. Hyresgästerna är kreativa småföretagare som får relativt låg hyra. Tillfälliga verksamheter borde arrangeras på fler platser i hållbara städer istället för att ensidigt bygga lyxbostäder i vattennära lägen på tidigare industrimark.
bild-844
Parkering av pendlarcyklar i två våningar vid stationen blir en allt vanligare syn även hemma i Sverige. Snabbaste vägen till de Ceuvel är med en av båtarna från centralstationen till andra sidan vattnet. Sedan är det gångavstånd

bild-845
Trogna läsare vet att jag är särskilt förtjust i höns i stadsmiljöer

bild-846
Äntligen dyker Ceuvel Café upp inom synhåll på andra sidan vattnet

bild-853

bild-847
Framme till slut. Till höger ser man pizzaugnarna och i bakgrunden skymtar solcellspanelerna

bild-852

bild-848 bild-849
Eftersom marken är så förorenad är alla gångytor upplyfta över marken och växter gör jobbet att rena marken

bild-850 bild-851    bild-855
Det regnar häftigt på vägen tillbaka och vi gör ett improviserat besök i filmmuseet, The Eye, som invigdes 2012 (ritat av Delugan Meissl Architects)

bild-854
En av vyerna mot nybyggda bostäder från restaurangen i The Eye

Ännu en förträfflig dag i Amsterdam som började med lördagsmarknaden i Jordan och slutade oväntat med filmmuseet.

Sista bildintrycken av Amsterdam kommer i nästa inlägg…

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter bildreportaget från passivhusexkursioner blir det ett sista snapshot från mässhallen i Bella Center. En uppförd stomme på plats, stor som en friggebod, provtrycks i slutet av konferensen som ett specialnummer i pausen. Inslaget sammanfattar ett av passivhusens mest betydelsefulla bidrag till konventionellt byggande: vikten av lufttäta hus. Luften ska passera ventilationsvärmeväxlaren och inte ta vägen genom ofrivilliga otätheter i klimatskalet. Annars går det inte att värma tilluften med återvunnen värme ur frånluften. Otätheter ger dålig innekomfort pga drag. Otätheter kan dessutom bidra till fuktproblem om varm rumsluft trycks ut i konstruktionen på grund av ånga som kondenserar i klimatskalet. Idag provtrycker alla seriösa byggherrar sina hus. Provtryckningen fungerar som en kvalitetskontroll. Om läckaget är mer än 0,3 l/s m2 omslutande ytterarea är det ett tecken på brister i utförandet eller ogenomtänkta konstruktionslösningar.

bild-824
Den utspända plastfolien visar att det är övertryck inne i ”huset”. Spårgas (som ser ut som rök) läcker ut från gavelspetsen och avslöjar var otätheterna finns

Jag har inte sagt något om föredragen på konferensen. Den mest minnesvärda keynotespeakern under konferensen var den österrikiska arkitekten Walter Unterrainer. En av hans doktorander på arkitektskolan i Arhus undersökte arkitektkontorens syn på hållbart byggande. I topp fanns gröna tak, dagsljus och naturlig ventilation, dvs självdrag. (Här inser man att det fortfarande finns stora kunskapsluckor.) Att bygga passivhus räcker inte för att göra miljön hållbar, menade Unterrainer. Unterrainers budskap var att hållbart byggande måste breddas och även omfatta resurshushållning och rättvisa: ”There is no sustainability without equality”. Resursanvändning genererar avfall som är ett annat växande problem och baksidan av överkonsumtionen: ”Sustainability is about being – not having.” Han hade flera fina exempel på hållbara projekt, bl a demokratiska offentliga stråk som High Line i New York. Det är härligt att höra en arkitekt som med bestämdhet hävdar att arkitektur är politik. Ingen är oberörd efter ett föredrag av Unterrainer och det är bra med någon som lyfter blicken och vågar ta ställning.

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-825
Delar av den gamla tobaksfabriken har bevarats

bild-821
Gladsaxe Company House (15 400 m2) blev inflyttningsklart 2015 och nådde upp till guld i miljöcertifieringssystemet DGNB. Byggnaden är ritad av Vilhelm Lauritzen Arkitekter (som även ritat Kröyers Plads)

Bussturen på Passivhus Nordens studiebesök fortsätter och det näst sista stoppet är den gamla tobaksfabriken där det idag står ett guldcertifierat företagshus, Gladsax Company House. Byggherre och entreprenör var NCC som idag är hyresgäst tillsammans med två andra företag. Byggnaden har certifierats enligt det tyska miljöklassningssystemet DGNB. Systemet bedömer 6 områden eller kategorier bl a miljömässiga, ekonomiska, sociala och tekniska aspekter samt process och byggnadstomten. Det är ett omfattande klassningssystem med 241 kriterier. För att uppnå guldnivån krävs att 83,2 % av kriterierna är uppfyllda totalt med åtminstone 65 % i varje kategori. Certifieringsprocessen tar mellan ett till två år. Det gick åt mer än 500 timmar för miljöcertifieringsprocessen (DGBN-konsulter, en revision…). Kostnaderna för certifieringsarbetet motsvarar 1–5 % av byggkostnaden.

I kategorin Miljömässig kvalitet uppnådde byggnaden 92,8 % av totalpoängen. Byggnaden premierades bl a för LCA-analyserna, att byggnaden uppfyllde 2020 års danska lågenergikrav, solcellsmoduler, lokal infiltration, hållbar användning av naturresurser, 89 % av allt virke  är FSC-märk. I kategorin Ekonomisk kvalitet uppnådde byggnaden 93,2 % av totalt antal möjliga poäng för bl a LCC-beräkningar, hög yteffektivitet, flexibiliteten i användningen av våningsplanen. I kategorin Sociala kvaliteter uppnådde byggnaden 72,4 % bl a för inomhusklimatet, byggnadsintegrerad kont, visuell komfort (en dagsljusfaktor på 3 %, om det är 10 000 lux utomhus är det 300 lux 3,6 m från insidan av ytterväggen och rekommenderat värde är 500 lux vid arbetsplatsen), solskydd för att undvika reflexioner, rumshöjden på 2,7 m tillåter ändrad användning. Fördelen med miljöklassningssystemet DGNB är enligt NCCs guide: transparensen, välgrundade bedömningsprinciper och kvalitetssäkring.

Jag är själv positivt inställd till genomtänkta miljöklassningssystem men tycker att uppföljning av den faktiska prestandan borde vara en självklarhet (vilket det inte är i många internationella system). Motsvarar t ex den faktiska energianvändningen den beräknade? Är innemiljön så bra som förväntat? När man talar om transparens borde kriterierna vara tillgängliga för alla och inte bara Green Building Council-medlemmar. Då har man kommit en bit på vägen. I privata certifieringssystem är det dessutom ingen fullständig transparens eftersom ansökningsformulären och bedömningen med kommentarer sällan är offentliga. Det är med andra ord upp till byggherren eller fastighetsägaren om man vill dela med sig av alla dokument.

bild-823
En stilig trappa i det öppna atriet

bild-822
Den nya inredningstrenden i kontorsmiljöer är att göra det hemlikt, varierat och oväntat. Här är riktig ved snyggt travad som en fondvägg (ungefär som vedstaplarna i mitt eget hem)

 

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-816
Ryesgade 30, renovering av 1880-talshus med hyreslägenheter som fick ”Renoverprisen” 2013. I huset finns enbart hyresrätter.

I äldre hus med höga kulturvärden som ska byggas om är energirenoveras en stor utmaning. På Ryesgade ersattes alla gamla fönster av nya kopplade lågenergifönster med lågt U-värde (0,9 W/m2, K). Ytterrutan är inte av planglas som de andra två glasen för att fönstret ska behålla lite av sin tidigare karaktär. Glaset ser inte lika ”livlöst” ut som moderna planglas. De nya utåtgående fönstren har till och med likadana beslag och handtag som tidigare. I huset installerade mekanisk från- och tilluft med värmeåtervinning. Även värmen från matoset återvinns i det centrala ventilationsaggregatet. Men i nästa renoveringsprojekt blir det istället lägenhetsvisa ventilationsaggregat enligt guiden. Anledningen är att hyresgästerna vill ha möjlighet att reglera luftflödet individuellt. På taket finns solcellsmoduler som producerar el. Man valde bort tilläggsisolering av ytterväggarna förutom på insidan av ytterväggen högst upp där det fanns lite mer utrymme. De massiva tegelväggarna blir ju smalare högst upp. Här fanns utrymme för ca 50 mm tilläggsisolering.

Efter den genomgripande ombyggnaden finns här 32 lägenheter med modern badrum- och köksstandard. Vinden utökades med fyra nya lägenheter med uppgång till egen takterrass. Och resultatet efter energirenoveringen? 50 % lägre energianvändning utan att förvanska byggnadens yttre.

Fortsättning följer…

 

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-813
Vester Voldgade 123 (TNT architects, konstruktör och guide Lars Örtoft/Örtoft A/S). 

7000 m2 kontorsyta har energirenoverats till passivhusstandard. Från början var tanken att enbart byta fönster men ambitionerna höjdes och idag har byggnaden mekanisk ventilation med förvärmd luft på vintern och naturligt kyld luft på sommaren. Ett köldmedium för över värmen från 25 m djupa brunnar med en temperatur på ca 8 grader till tilluften i ventilationsaggregatet med den roterande värmeväxlaren på vinden. Fasaderna har tilläggsisolerats och fått nya energieffektiva fönster med utvändiga fasta solskydd. På gaveln mot gatan blev bottenvåningen tilläggsisolerad med vakuumisolering (dvs extra tunn isolering) för att inkräkta så lite som möjligt på allmän gatumark. Det som imponerar är de extra miljöanpassade åtgärderna som installation av vakuumtoaletter och regnvatteninsamling. Tack vare vakuumtoaletterna och regnvatteninsamlingen har vattenförbrukningen minskat med 50 % eftersom regnvattnet används till spolning. Solfångare på taket värmer varmvattnet och marken under källaren för att minska värmeförlusterna. Fjärrvärme levereras för att tillgodose det avsevärt minskade värmebehovet mellan november och mars (86 % energireduktion efter renoveringen!). Efter förhandling fick fastighetsägaren rabatt på den årliga fasta avgiften mot att fjärrvärmebolaget inte levererar värme en begränsad tid på morgonen.

bild-815
Jordvärme/kyla från brunnarna levereras till ventilationsluften i aggregatrummet på vinden

bild-814
Utsikten är magnifik över Köpenhamns takåsar och inte långt härifrån syns det pågående bygget av Köpenhamns nya kulturhus vid kanalen, brygghusprojektet, ritat av Rem Koolhaas. Hit flyttar bland annat DAC (Dansk Arkitektur Center)

Fortsättning följer…

bild-805
Den första konferensen i Trondheim 2008 var det enda undantaget från konceptet med exkursioner. Men det fanns i alla fall gott om norska eldrivna stadsbilar av märket Think

På onsdag 19 augusti 2015 drar den sjunde Passivhus Nordenkonferensen (7PHN) igång. Första dagen innehåller exkursioner och brukar ofta vara den bästa dagen. Det är genom studiebesök i uppförda passivhus som jag har lärt mig mest som praktiserande miljöarkitekt. Man får uppleva dagsljuset, ibland genom tonade solskyddsfönster, höra ljudet från installationerna (passivhus har oftast mekanisk till- och frånluftsventilation som kan alstra ljud om ventilationssystemet är dåligt planerat och felaktigt utfört) och se hur mycket plats installationerna tar i anspråk. I pågående byggprojekt är det alltid intressant att få se vad som döljer sig i de 50 cm tjocka ytterväggarna. Ibland klagas det på  de arkitektoniska kvaliteterna och den yttre designen men jag har sett flera goda exempel på nordisk vardagsarkitektur med passivhusteknik. Jag tänkte bara publicera några bilder från tidigare konferensexkursioner för att motivera fler arkitekter att ta del av ett bra konferenskoncept som blandar visioner med praktiska erfarenheter och verkliga exempel. Bildexposén avslutas så småningom med foton från årets konferens i Köpenhamn.

bild-807
Passivhus Norden i Göteborg 2009: Skanska genomförde passivhusrenovering av miljonprogramsområdet i Brogården i Alingsås. Vindsluckor är ofta en kritisk del det ofta slarvas med tätheten i konventionellt byggande. I mitt eget hus, Villa Trift 3.0 som är ett enplanshus, hade jag möjligheten att placera inspektionsluckan på gaveln för att minska risken för framtida läckage (av t ex plastfolietejp som inte är åldersbeständig)

bild-806
Passivhus Norden i Göteborg 2009: Eksluttningen i Stadsskogen i Alingsås, flerbostadshus ritade av Jais Arkitekter. Husen var ursprungligen inte planerade som passivhus men anpassades till passivhuskraven och den beräknade specifika energianvändningen var 45 kWh/m2

bild-806b
I Eksluttningens visnjngslägenhet fick jag uppleva tonande solskyddsfönster. Jag kom fram till att jag föredrar utanpåliggande rörliga solskydd för att få in så mycket solljus som möjligt under den mörka årstiden. Men det är inte alltid det finns alternativ pga byggekonomi och driftkostnader (dvs rörliga solskydd som slutar fungera)
bild-808
Det fanns inte så mycket som avslöjade att Eksluttningen var passivhus men i Brf Ängared i Tollared, ritad av Glanz Arkitektstudio, fanns de karaktäristiska utvändiga solskydden – här i form av skjutbara stiliga träluckor

bild-809
Hamnhuset i Norra Älvstranden, ritad av White arkitekter, är omtalat. Här valde man kolfilterfläkt (dvs cirkulerande återluft) för att återvinna all värme från matoset. Lösningen är inte godkänd idag i mekaniskt ventilerade bostäder som ska uppnå Silvernivån för kontrollpunkten ”Ventilation” i det svenska miljöklassningssystemet Miljöbyggnad 2.1. Anledningen är att ventilationen ska kunna forceras vid spisen för att bli av med lukt, partiklar och ånga från matlagningen. Filtret i en kolfilterfläkt renar matoset men får inte bort fukten

bild-810