Rätt för veggievorer

24 december, 2013
miljöanpassat byggande & boende, odling
Lämna en kommentar

Bild-293 Mellanstark chili från 2011 års odlingssäsong

Här kommer ett populärt recept i repris till julbordet. Maträtten passar även alla som är laktos-, gluten- eller mjölkintoleranta.

Het rödkålssallad med smak av chili och toppad med sesamfrön och cashew
(ursprungligen publicerat i COOP Mersmak 2010)

8 portioner
Tillagningstid: 10 minuter
Hållbarhet: 3–4 dagar i kylen

Ingredienser

½ huvud rödkål, 800 gram

1 dl solros- eller majsolja (jordnötsolja går också bra)

1 tsk sesamolja

½ dl risvinäger

½ msk råsocker

2 msk pressad lime

1 ½ tsk salt

1 röd chili, urkärnad och finhackad eller sambal oelek (själv tar jag alltid båda ingredienserna, och  antal chilifrukter beror på styrkan)

1 ½ dl rostade svarta och/eller ljusa sesamfrön

1 ½ dl osaltade rostade och hackade cashewnötter

Tillagning

  1. Skär bort roten från rödkålen och hyvla kålen med en osthyvel eller strimal fint med kniv eller i matberedare.
  2. Blanda olja vinäger, socker, lime, salt och chili och blanda med kålen.
  3. Strö över lite frön och nötter före serveringen (de blir mjuka om de står i kylen).

Njut av smaken och den vackra färgen!

Byggemenskap i Tübingen (3)

12 december, 2013
hållbar stadsutveckling
1 kommentar

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-499

Hur går det praktiskt till när byggemenskaper planeras i Tübingen? Vis av erfarenhet vet kommunen precis vilka planeringsteg som behövs för att förverkliga en byggemenskap. Det senaste projektet inleddes hösten 2010. På våren arrangerade kommunen en ”Stadthausbörse”, en slags byggmarknad där arkitekter, byggherrar m fl försöker hitta varandra och bilda intressegrupper. Strax efter fanns en plan för genomförande och information. I maj 2011 fick byggemenskaperna option på marken och kommunen betalar kostnaderna fram till den slutliga tilldelningen av marken. Det är imponerande snabbt att på mindre än ett år gå från start till slutlig markanvisning. Tomtpriset är differentierat beroende på byggrätt (dvs hur många kvadratmeter som får byggas) och tomtens läge i området. Den dyraste marken kostade 700 euro/m2 för ett flerbostadshus i sex våningar.

Kommunen tilldelar marken men beslut och urvalskriterier kan inte överklagas. Storfamiljer, människor som arbetar i området och bra designkoncept prioriteras. Om någon i den ursprungliga byggemenskapen vill sälja sin färdiga bostad har kommunen förköpsrätt för att undvika spekulation. Tübingen har lång erfarenhet av byggemenskaper och Sverige har mycket att lära. Men det finns genomförda exempel även Sverige.

Fortsättning följer…

Byggemenskap i Tübingen (2)

2 december, 2013
hållbar stadsutveckling
2 kommentarer

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-498

När man introducerar ett nytt sätt att organisera ett bygge, som t ex i en byggemenskap, är det naturligt att vända sig till hemlandet Tyskland. Vilka är nycklarna till  byggemenskapens framgång? Selina Heinrich var inbjuden till seminariet eftersom hon jobbar på näringslivskontoret i Tübingen 40 km utanför Frankfurt i Tyskland. Här har byggemenskaper funnits i över tio år som ett sätt att bidra till mer hållbara stadsdelar.

När en grupp privatpersoner får möjlighet att planera och utforma ett gemensamt boende blir fastigheten mindre i storlek (max 20-25 lägenheter). Byggemenskaper bidrar till en mer småskalig miljö, lägre boendekostnad och invånare får större möjlighet att påverka sin boendemiljö (medborgerligt deltagande är ju en väsentlig del av hållbar stadsutveckling). I Tübingen blir bostadskostnaden i en byggemenskap i genomsnitt 15-20 % lägre. En viktig förutsättning för Tübingens byggemenskaper var låga markpriser när kommunen köpte tomtmarken på tidigare militära kasernområden efter Berlinmurens fall, t ex Loretto och Französiches Viertel.

Bild-497

Fortsättning följer…

Bygga tillsammans i en byggemenskap (1)

21 november, 2013
hållbar stadsutveckling
1 kommentar

Bild-494
Klass TE12D (Berzeliusskolan) gjorde under hösten egna exempel på byggemenskaper i kursen Arkitektur Hus. Modellerna var utställda samma vecka som seminariet i Linköpings storslagna stadsbibliotek

Flera av er känner kanske till fribyggare, dvs privatpersoner som köper en tomt av kommunen och uppför ett styckebyggt småhus i egen regi. Men det vanligaste alternativet för bostadskonsumenter som är intresserade av ett nybyggt småhus (radhus, parhus, kedjehus eller en friliggande villa) är att köpa ett hus i ett grupphusområde av ett fastighetsföretag. Köpare erbjuds ett hus av flera likadana hus i området med vissa tillvalsmöjligheter framför allt när det gäller, köksluckor, tapeter och badrumsinredning. Med andra ord ganska starkt begränsade möjligheter att anpassa utformningen av sin bostad. Inredningsval som ett Milano-, Barcelona- eller Köpenhamnspaket är ju inte något som påverkar de viktigaste bostadskvaliteterna i en bostad som t ex rumslayout, ljus- och ljudmiljön, utblickar, fasaduttryck, innemiljökomfort, energiprestanda, flexibilitet och funktionalitet.

Tanken med en byggemenskap är att en grupp privatpersoner ska få samma chans som fribyggaren att planera och utforma sitt framtida boende tillsammans med alla i gruppen. Drivkraften är bland annat lägre byggkostnader eftersom här inte finns någon mellanhand mellan beställargruppen och entreprenören, och frihet att påverka sitt boende med utgångspunkt från gruppens gemensamma intresse.

Bild-495

Min första nära kontakt med byggemenskaper var på en studieresa till södra Tyskland 2007. I ursprungslandet Tyskland kallas de ”baugemeinschaft” och på engelska ”private building cooperatives”. Vi var en blandad grupp från byggbranschen och planerare från några kommuner som besökte Freiburg och Tübingen. Nästa tillfälle var på Lunds stadsbyggnadskontor när jag fick chansen att dela med mig av mina erfarenheter som byggherre, dvs beställare. Och nu senast på ett givande seminarium i Linköping där olika aktörer presenterade ett antal planerade och genomförda projekt Sverige. Arkitekten Anders Svensson, som var moderator för seminariet, har skrivit mer utförligt om byggemenskaper på kunskapslänken för ett par år sedan.

I de kommande inläggen tänker jag kort dela med mig av några insikter och exempel från seminariet: Var står Sverige idag? Hinder och möjligheter? Lärdomar från genomförda projekt.

Bild-496

Testmålning med Eco Proffs Vägg

5 november, 2013
miljöanpassat byggande & boende
7 kommentarer

Bild-493

I helgen testströk jag den ena entréhallen med en ny ekologisk väggfärg som ska vara ett likvärdigt alternativ till Auro 321. Den nyfunna färgen kommer från Färgbygge och heter Eco Proffs Vägg. Färgen är lika behaglig att stryka på väggen som Auro 321. Men varför byta färg? Säljaren lovar att Ecoproffsfärgen ska vara lättare att rengöra eftersom den härdade färgen är hårdare. Den innehåller ingen apelsinolja som finns i Auro 321 vilket är en fördel för överkänsliga. Båda färgerna är diffusionsöppna, tycks ha lika bra täckförmåga och innehåller enbart förnybara ämnen. Av innehållsdeklarationen (eller egentligen säkerhetsdatabladet) framgår det att Eco Proffs är en kaseinbaserad väggfärg. Auro 321 är däremot en naturhartsfärg som innehåller olika oljor, kalcit och kaolin som bindemedel.

Men det är tveksamt om Eco Proffs passar att använda på nyuppförda lättbetongväggar eftersom lättbetong de första åren innehåller en hel del tillverkningsfukt som inte funkar med proteinämnen i färg. När vi byggde vårt hus fick jag rådet av en fuktexpert att undvika färger med proteiner som t ex äggoljetempera för att minska risken för mögel på fuktig lättbetong. Efter tre år är väggarna uttorkade och det bör vara okej att testa en kaseinfärg.

Eco Proffsfärgen är inlagd i husets loggbok. Jag utvecklar och förklarar nyttan med loggboken (som är ett krav i klassningssystemet Miljöbyggnad) i nästa inlägg…

Bild-492

PS Valet i helgens aroniabak föll på pajrecept 1. Den blev god och var relativt enkel att tillaga trots att det var en mördeg i botten. Mandelmassan på pajskalets botten var en smakhöjare och fungerade utmärkt tillsammans med aroniabärens lite sträva smak.

Nya bakverk med superbäret

2 november, 2013
odling
1 kommentar

Nu när tentan är skriven finns det mer tid för bloggen igen. Det finns en del att rapportera om. I helgen testmålade jag med en ny ekologisk väggfärg som skulle kunna vara ett likvärdigt alternativ till Auro 321. En utvärdering kommer i nästa inlägg.

Jag har fortfarande flera liter av superbären aronia i frysen. I helgen testar jag nya recept, aroniapaj och aroniamuffins. Har ännu inte bestämt vilket av pajrecepten nedan.

Bild-489
Aroniabuskarna med sina vackra höstfärger första veckan i oktober

Bild-490
Aroniabuskarna efter stormen Simone i slutet av oktober. Några av de sparade bären till fåglarna är i alla fall kvar 

Paj 1 (8 portioner)
Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 g smör
2 msk strösocker
1 ägg

Fyllning:
100 g mandelmassa
4 dl björnbär

Crumble:
1 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0,75 dl ljust muscovadosocker
1 dl hackad mandel
100 g smör

1. Hacka ihop mjöl, smör och socker. Tillsätt ägget och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform med avtagbara kanter, ca 24 cm i diameter. Ställ formen i kylen ca 30 minuter.

2. Nagga degen och förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca 10 minuter.

3. Riv mandelmassan och strö den över botten av pajskalet. Strö över aronibären.

4. Blanda mjöl, havregryn, muscovadosocker och mandel. Tillsätt smöret i små tärningar och nyp ihop till en smulig massa. Strö blandningen över pajen.

5. Grädda mitt i ugnen ca 50-60 minuter på 175°C. Låt den svalna något och servera med lättvispad grädde eller vaniljglass.

Bild-488
Indiankrassen gjorde ett omtag i september och blommade på nytt efter sommarens torka. Fänkålsdillen går fortfarande att sköra tack vare den milda hösten

Paj 2 (smulpaj)
3 dl havregryn
1 dl vetemjöl
½ dl socker
150 g rumsvarmt smör
4 ½ dl aroniabär
socker

Blanda ingredienserna och tryck ut i en pajform.
Häll på bären och lite strösocker.
Grädda i 200 grader ca 20 minuter,
Servera med glass, vaniljsås eller lösvispad grädde.

Bild-491
Nyttan med ett växthus och en mild solrik höst: De Cayenne levererar chili i november!

Paj 3 (smulpaj)
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
150 g smält smör
2 msk socker
1 msk vaniljsocker
ca 400 g aroniabär
3 msk socker + 1 tsk potatismjöl (strö på bären)

Blanda ingredienserna till smuldegen.
Häll bären i en pajform och strö på strösocker och potatismjöl).
Grädda i 200 grader ca 40 minuter,
Servera med glass, vaniljsås eller lösvispad grädde.

Sista glimtarna från Berlinspåret

24 oktober, 2013
hållbar stadsutveckling
Lämna en kommentar

Fortsättning på tidigare inlägg.

Här kommer sista inlägget om Berlin med några av stadens självklara arkitektoniska sevärdheter. Om ni undrar över urvalet så finns alla byggnader i närheten av eller längs med en del av maratonspåret i Berlin. Hann tyvärr bara se byggnaderna utifrån. Men desto större anledning att återvända…Kanske till nästa års Berlin Marathon.

Bild-474
Judiska museet i stadsdelen Kreuzberg av arkitekten Daniel Liebeskind

Bild-477

Bild-475

Bild-476
Neue Nationalgalerie av modernisten Mies van der Rohe (känd för orden ”Less is more”). Avskalat, funktionalistiskt och ärligt redovisade konstruktioner och material (1968)

Bild-487
Expressivt och ändå tidlöst! Berliner Philharmonie och Kammermusiksaal ritat av Hans Sharoun (1959)

Bild-486
Stilrena Galerie Lafayette på Friedrichstrasse i stadsdelen Mitte ritat av Jean Nouvel. Jag såg byggnaden första gången när den var nyöppnad 1998 

Bild-478
Arkitekten Karl Friedrich Schinkel är verkligen förknippad med Berlin. Han ritade flera nyklassicistiska offentliga byggnader, t ex Konserthuset på Gendarmenmarkt (1818)

Berlins senaste överraskning

16 oktober, 2013
hållbar stadsutveckling, studieresor
1 kommentar

Fortsättning på tidigare inlägg.

Bild-481

Tentaläsning i en vetenskapsteoretisk introduktionskurs, uppdragsspurt och bråkiga bihålor har påverkat aktiviteten på bloggen den senaste veckan. Nu har jag sakta börjat hämta mig igen och är superivrig att få dela med mig av det mest överraskande inslaget i Berlin under gåturen i september. Av en slump passerade jag genom Berlins senaste gröna urbana tillskott: Gleisdreieck Park, en nyanlagd aktivitetspark i Kreuzberg på ett nerlagt spårområde mellan Tempelhofer Ufer i norr och Yorckstrasse i söder. Området är sammanlagt 26 hektar. Den östra delen invigdes redan 2011 och den västra delen invigdes våren 2013.

Bild-482
Generösa ytor för picnic och ytkrävande bollspel 

Den urbana parken binder samman två stadsdelar, Kreuzberg och Schöneberg, som tidigare varit åtskilda av ett brett spårområde. Parken är riktigt trivsam trots närheten till trafik och tunnelbana ovan jord. De storslagna sammanhängande öppna ytorna är helt solexponerade utan höga hus som skuggar. Ytorna ger dessutom långa härliga utblickar i en annars tätbebyggd stad.

Jag var här en solig söndag och såg bara en del av den fantastiska parken som verkar vara ett populärt helgmål för berlinarna. Ser fram emot att återvända och upptäcka resten. Här ska bland annat finnas en rosenpark som sköts gemensamt av kvarterens invånare.

Bild-483
Piermanenta bord för pingis i parken

Bild-484
Inbjudande lekplatser utan avskämande täta buskage med sol till sena eftermiddagen. Lekplatserna ligger föredömligt strategiskt placerade längs huvudstråken. (Svårt att tänka sig att lekplatserna blir tillhåll för oönskade gäster)

Bild-485
Andra oväntade inslag: Ett bevakat järnvägsspår utan planskild korsning!

Bild-480
Fina lekplatser för de mindre barnen utan den tråkiga standardutrustningen. På marken ligger mjuk barkflis

Bild-479

Prinzessinnengärten en eftermiddag i september

6 oktober, 2013
hållbar stadsutveckling, odling, studieresor
4 kommentarer

Fortsättning på tidigare inlägg.

Prinzessinnengärten är ett populärt stadsodlingsprojekt vid Moritzplatz i stadsdelen Kreuzberg. Projektet startade 2009 och förutsättningen för förnyat årskontrakt är temporära och mobila odlingar. Besökare som vill se något mer än Berlins historiska monument och nya profilprojekt och är intresserade av det den senaste trenden inom hållbar stadsutveckling måste ta sig hit. Prinzessinnengärten står för en del av det som jag förknippar med hållbar stadsutveckling: stadsodlingsgemenskap, medborgardriven utveckling, temporära aktiviteter och flexibla ytor.

Jag tog mig hit i samband med Berlin Marathon en solig söndag 29 september. Hade snabbgooglat projektet före resan och var mycket förväntansfull. September är inte bästa årstiden för att besöka ett odlingsprojekt när det mesta är skördat. Men det var ändå trivsamt i trängseln bland bladverk, berlinare och klädstånd. Det är inte lätt att fånga platsen med mobilkameran men kolla på andra bloggares inlägg och projektets egen hemsida för bättre bilder.

Bild-466E
Entrén vid Moritzplatz

Bild-465
Temporär stadsodling på en gammal rivningstomt i väntan på exploatering 

Bild-464
Försäljning av krukodlade växter

Bild-467
Söndagsloppis bland odlingarna

Bild-468
Plats för fler aktiviteter…

Bild-470
Stiliga detaljer, t ex en platsgjuten vattenho som är ansluten till ett tillfälligt vattensystem med luftdragna vattenledningar och vattencisterner…

Bild-469
…eller detta fina insektshotell

Bild-471
Marknära odling i säckar…

Prinzessinnengärten_kmg
…och odling på höjden med stadiga klängstöd

Bild-473
Avsluta med linssoppa i ”skogen” (säkert en skön och skuggig plats soliga sommardagar)

Hållbara transporter och solel

3 oktober, 2013
hållbar stadsutveckling, studieresor
1 kommentar

Fortsättning på tidigare inlägg.

Kollektivtrafiken är väl utbyggd i Berlin med tåg, regionaltåg, snabbtåg, tunnelbana och spårvagn. Men det återstår en del vad gäller användarvänlighet  vid biljettautomaten. Vi tog tyvärr flyget till Berlin eftersom nattågen från Köpenhamn inte var synkade med Marathonhelgen. Bästa transfern från flygplatsen Shönefeldt är två R-tåg. S-tågen tar nästan dubbelt så lång tid.

Bild-462
Berlin Hauptbahnhofi blev klar 2006 precis före invigningen av fotbolls-VM (ritad av Meinhard von Gerkan). En ljus och härlig interiör

Bild-460
I glastaket finns halvtransparenta integrerade solceller som kan vara svåra att upptäcka

Bild-463
För turisten är ekotaxin det näst bästa hållbara alternativet efter att ta sig fram till fots