arkiv

hållbar stadsutveckling

En inglasad modell av byggnaden

Handikapporganisationernas kontorshus är resultatet av en annorlunda tävling med täta kontakter mellan beställaren (entreprenören och hyresgästen) och arkitekterna. Force4-architects tog hem segern med sitt förslag som utvecklades från cirkulär byggnadsform till fingerform med centralt atrium och ovanljus. Projektet är superintressant av flera anledningar:

– tävlingsprocessen (med t ex delavstämning så att beställaren får chans att hindra tokiga designbeslut),

– inkluderande design (eller universell utformning som det även kallas) som gör att personer med olika funktionsnedsättningar kan använda, orientera sig och trivas i byggnaden, och till och med utrymma den vid brand på egen hand,

– designuppdrag som inkluderar omgivningen (t ex gångvägen från tågstationen är utformad med hänsyn till tillgänglighet så att de som arbetar och har funktionsnedsättning lätt ska kunna förflytta sig till fots).

Jag var här i juli på ett studiebesök som arrangerades i samband med den internationella världskonferensen för arkitekter (UIA World Congress of Architects) i Köpenhamn – utsedd till arkitekturhuvudstad av UNESCO.

Besöket var enastående och guidningen grundlig med såväl brukare som entreprenör och arkitekt på plats. Efter besöket var jag helt uppfylld som man kan bli när ett projekt känns unikt och byggt av engagemang. Nu har vi ännu ett självklart stopp på studieresan som varje år går till Köpenhamn med trettio arkitektstudenter i kursen Light, colour and space.

Fortsättning följer …

Ovanljus lyser upp det centrala atriumet

Vita ljudabsorberande räcken – den vita kulören minskar risken för bländning när blicken vandrar uppåt mot ljusöppningen i taket (eftersom konstrasten blir mindre mellan vita ytor och den ljusa himlen utanför takfönstren)

Genèvesjön med alperna i bakgrunden …

… och i parken vid sjön har man slutat belysa vegetationen för att minska ljusföroreningarna och öka den biologiska mångfalden

Från multikulturella Geneve är det 40–50 min med tåg till Lausanne. Ett tips som jag fick före konferensen om ljusbehandling och biologiska rytmer (se föregående inlägg) var att hoppa av en bit öster om Lausanne för att vandra tillbaka till Lausanne genom de terrasserade vinodlingarna i Lavaux som tillhör världsarvet. Man kan hoppa av i Cully och gå österut för att sedan ta ett lokaltåg tillbaka till Lausanne. Eller, som jag gjorde, hoppa av i Epesses och gå västerut hela vägen in till Lausanne. Har man mer tid är ett tredje alternativ att hoppa av i Rivaz. Tågresor i Schweiz är en sann fröjd eftersom de alltid är punktliga och utsikten mot berg och natur är så annorlunda jämfört med slätten i Skåne.

När jag återvände till Geneve hade jag den där härliga känslan av att hunnit med mycket och att jag gärna vill komma tillbaka – men med sikte på mer vandring och mindre vetenskap.

Vinodlingarna öster om Lausanne …

… alperna på andra sidan Genèvesjön

… och vindistriktets olika druvsorter

I Lausanne valde jag att bo på ett vandrarhem i Boix-de-Vaux mellan Lausannes centrum och universitetscampuset EPFL (École Polytechnique Fédérale de Lausanne), dvs platsen för konferensen. Jag valde läget för att få 30 minuter långa morgonpromenader före långa stillasittande dagar inomhus. Ett stort plus var närheten till grönska och vatten, att boendet låg granne med en stiligt organiskt formad byggnad (IOKs huvudkontor som ritats av det danska arkitektkontoret 3XN) och den arkeologiska parken med lämningar från den romerska staden Lousonna.

IOKs huvudkontor ritat av det danska arkitektkontoret 3XN

EPFLs campusmiljö är tät med flera nya byggnader men saknar varierad grönska

En heliostat utanför paviljongbyggnaden på campus riktar solljuset mot ett hål genom en tät vägg där solstrålarna tar sig vidare in i rummet mot en rörlig lins med ett gult filter. Dessa komponenter ingår i en ljusinstallation av Olafur Eliasson som ingår i utställningen ”Lighten up! On biology and time”

I campusområdet har stdenterna numera ett eget studiecentrum i Rolexbyggnaden (ritad av arkitektkontoret SANAA i Japan)

Till och med busskurerna intill området är stiligt designade med limträ

Vänster: Konsertsalen 2023. Höger: Restaurangen med eget mikrobryggeri i källaren 2023

Exteriört är stadshallen i Lund en pärla – ritad av Klas Anshelm och färdigställd 1968. Även invändigt finns stiliga designlösningar, t ex salarna med ovanljus och byggnadens specialdesignade detaljer. Men foajén har fungerat dåligt. Bottenvåningen har mest upplevts som ett gigantiskt kapprum med toaletter och inte varit särskilt inbjudande.

Ombyggnaden, som pågått i flera år, var därför efterlängtad. Stadens nya ”vardagsrum” invigdes i december 2022. När lokalerna efter 60 år skulle anpassas och bli mer ändamålsenliga för folk, fest och kultur passade kommunen på att byta ut allt i installationsväg: ventilationskanaler och fläktar, kylaggregat, värme, sprinkler, rökgasfläktar och rökgasspjäll, proppskåp med mera. annars var ambitionen att spara så mycket som möjligt.

Stiliga nya specialgjorda ljusarmaturer som ger indirekt ljus bakom akustikpanelerna av trä i konsertsalen

Anders Welander (Climat80) i Energi- och miljötekniska föreningen tog ett gäng konsulter och andra intresserade medlemmar med på en visning – från vinden till källarens mikrobryggeri. Vi följde spåren av alla multifärgade elkablar, ventilationskanaler och sprinklerledningar.

 Vänster: Tokig gardinlösning som täcker inblåsningen av tilluft vid golvet.  Höger: Befintlig tilluft genom småhål i fönsterpartiets nederkant

Originalköket, nytt undertak och nya plafonder på andra våningen

Vänster: Nya ”ventilationskorstenar” av dyrbar koppar som för in uteluft och släpper ut förbrukad luft (men svårt att avgöra vilken som gör vad). Höger: Inte samma ambition vad gäller andra kretsloppsdetaljer som papperskorgarna – här samsas tre olika typer i gångstråket på andra våningen

Vänster: Behållare med sprinklervatten i källarens trånga utrymmen. Höger: Kylaggregat för svalka när det behövs

 

 

 

Projektet Iggy till vänster och Tolv hus till höger. Iggy har en fasad av rosttrögt stål. Tegelhuset har en trästomme som är klädd med tegel murat med kalkbruk för att undvika synliga vertikala rörelsefogar (så kallade dilatationsfogar) 

Bostadsprojekten ligger i Norra Sorgenfri i Malmö. Det som förenar projekten är att båda är resultatet av två arkitektföretag som inte nöjer sig med att vara sidokonsulter. Företagen är istället byggherrar (dvs beställare) och arkitekter som själva utvecklar sina bostadsprojekt, låter bygga dem och förvaltar eller säljer bostäderna efter byggskedet. Det finns nog inget mer lärorikt och stimulerande för en arkitekt än att både hålla i plånboken och designen. Byggherren är ju den som prioriterar mellan olika design-, miljö- och kostnadsmål (t ex bostadskostnad eller hyresnivå).

Cord Siegel presenterade hyreshuset Iggy med 69 lägenheter för en grupp arkitekter på Seniorarkitekternas visning i Norra Sorgenfri en regnig dag i mars.

För mig representerar hans kontor ett arbetssätt som tilltalar – ett stort engagemang och verklig inlevelse i behoven bland de boende genom att:

  • lära sig av sina ”boendeutvärderingar” i tidigare projekt och ta med sig insikterna i nästa projekt,
  • placera etagelägenheter med dubbelhöga fönster i de nedre våningarna där dagsljusförutsättningarna är som sämst, 
  • inkludera insynsskydd och solskydd i de höga fönsterpartierna i designen från början. En gardinvajer är monterad av hyresvärden så att boende kan dra för tunna gardiner i den nedre delen av fönsterpartiet. Här finns dessutom en ljus rullgardin på insidan i den övre delen som avskärmar det starka solljuset på sommaren (oklart om det var monterat av hyresvärden eller hyresgästen),
  • planera för grönskande ridåer utanför de höga fönstren och balkongerna i den täta urbana stadsmiljön,
  • experimentera med delande (t ex verktyg för att reparera saker, vandringsryggsäckar, shoppingvagnar, lådcykel för transporter, vandringsstavar, skoputsningsmaskin för ”shiny walking shoes”),
  • erbjuda en gemensam bastu högst upp i huset med den finaste utsikten, och tillgång till övernattningslägenhet,
  • hyra ut en del av lägenheterna till socialförvaltningen och sprida ut lägenheterna i huset,
  • ha höga miljöambitioner (lågt klimatavtryck med en kombination av trä och betong),
  • tidigt samarbeta med andra yrkesgrupper som vittnar om respekt för andra professioners kunskaper, t ex illustratör och landskapsarkitekt. Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer i trapphusen är egensinniga och samspelar med husets riviga och oinsmickrande uttryck.

Listan kan göras ännu längre.

Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer

Ett härligt ljust rum med högt i tak med både insynsskydd och solksydd på insidan. Jag funderar på om det inte hade blivit ännu mer användbart med en liten utvidgning av ovanvåningens balkong för en fåtölj eller ett skrivbord. Ett högt rum vill man uppleva och dröja kvar i både där nere och där uppe.

Vänstra bilden: Längs bort till vänster under balkongen skymtar man ett sovrum med något som ser ut som nerdragna persienner i fönstret … Högra bilden: … men det är dessvärre den finkorrugerade plåten på väggen några meter utanför fönstret i gårdens innerhörn (dvs ett svårt läge som saknar utsikt mot himlen och minimalt med dagsljus i rummet).

Arkitekten Björn Förstberg har tillsammans med kollegan Mikael Ling ritat, utvecklat och till och med varit delaktiga i att bygga Tolv hus. Hans beskrivning vittnar om en annan slags omsorg – omsorgen om det goda hantverket, materialen och det som tilltalar ögat. Här fick vi tyvärr inte se någon bostad inifrån. Men jag tänker mig att interiören andas samma behagliga atmosfär med exponerade material och sinnlig enkelhet som jag upplevde i deras första projekt ”House for Mother” på bomässan Vallastaden i Lindköping 2017.

Grattis till alla er som bor i Norra Sorgenfri – som har fått fler fina bostadshus som grannar! Och tack Cord (och hyresgästen) för att vi fick komma in och se en av lägenheterna.

Siegels kontor bygger vidare på boendeerfarenheter från tidigare projekt – projektet Ohoj i Västra Hamnen från 2014

(fortsättning på föregående inlägg)

Hotellet sena utcheckning gjorde det möjligt att klämma in ett kundalini-pass i Yoga Vesterbros studio före hemfärden till Lund. Maken sprang runt sjöarna i Nörrebro precis som under gårdagen (rundan runt sjöarna är ungefär 6 km) men med en dagstemperatur som var mer normal för årstiden – 23 grader i max temp istället för 26–28 grader som de tidigare dagarna.

Till sist något om att resa tillsammans och förflytta sig enskilt, och att kombinera gående med yoga. Kombinationen får mig att tänka på en strategi som åldrandeforskaren Gene Cohen föreslagit. Hans förslag handlar om att man i senare delen av livet sätter samman en ”social portfölj” för att skydda sig mot oförutsedda händelser. Det gör man genom att balansera tillsammans-aktiviteter med aktiviteter som man kan göra på egen hand. På liknande sätt kan power-aktiviteter balanseras med mindre krävande fysisk aktivitet. Då finns alltid någon aktivitet att ägna sig åt i händelse av skada eller ändrad funktionsförmåga.

Men just nu är jag tacksam för att vi även detta år lyckades genomföra en walk-run med sammanlagt 18 mil i strålande solsken.

(fortsättning på föregående inlägg)

Vesterbro – Nörrebro – Fredriksberg – Valby – Nya Carlsberg
Länk till den ungefärliga rutten

Efter förmiddagsyoga i Vesterbro gick dagens tur i stor-Köpenhamn. Startpunkten var Planetariet och vandringen fortsatte längs Nörrebrogade till Superkilen i yttre Nörrebro via Torvehallarna (ett av mina favoritställen i Köpenhamn). Hela sträckan från startpunkten, längs den Grönne Sti (The Green Footpath) genom Fredriksberg och tillbaka till hotellet via Valby Langgade och Nya Carlsberg blev 15 km. Ännu en varm dag men med lätt regn på eftermiddagen.

Pågående byggprojekt som ska bli spännande att följa

Man passerar uppförd modern arkitektur som danskarna ofta gör väldigt bra

Jag vek av från den gröna stigen och tog en genväg tillbaka till hotellet genom Carlsberg Byen

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Stege – Vordingborg – Köpenhamn

Från Stege gick resan vidare med buss till Vordingborg och därefter med tåg till Köpenhamn på totalt två timmar. Men dagen började med ett besök i Möns charmfulla museum. Utställningen var tematiskt arrangerad som presenterades av en audioguide med underbar nordengelsk dialekt. Nu vet jag vad bland annat passglas betyder, hur en brudklänning från 40-talet kunde se ut (sydd av återanvänd fallskärmsiden) och sillens betydelse för fiskarna på Mön. Resdagen i 28-gradig värme avslutades med ett eftermiddagsdopp i DGI Byens Vandkulturhuse i centrala Köpenhamn.

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Nyord – Ulvshave Strand – Hovedskov – Udby skog – Stege (en del av Fugleetapen och därefter Enbäretappen). Länk till dagsturen.

En gratis eldriven buss tog oss från hållplatsen Stege Rtb till ön Nyord – Möns västligaste utpost – som var startpunkten för dagens kortare vandring. Dagens väder med dis utan vind var inte likt någon tidigare dag. Vilken märklig syn med helt orörliga vindsnurror på Mön! När det gäller de landbaserade vindkraftverken noterade jag att de antingen var placerade som solitärer eller i grupper om tre, dvs en harmonisk komposition med ett ojämnt antal element.

Dagens sträcka från Nyord till Stege var en riktig vandringspärla.

Våtmarkerna måste vara ett paradis för fågelskådare

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Klintholm Havn – Hovmarken – Keldebylille – Svensmarke – Tövelde – Lille Bissinge.

Länk till sträckan efter 5-kilometersvandringen längs kusten från Klintholm Havn.

Dagens sträcka startade på det enda öppna fiket i Klintholm Havn. Fick höra av surfarna som driver fiket att det är sista veckan för de flesta små serviceinrättningar som lever på turister

Vår bas var från sjätte dagen orten Stege på västra Mön – i en svit med eget kök i en renoverad 1700-tals byggnad (Hotel Residens Mön). Från början en skola, senare ett tukthus och därefter ett mentalsjukhus innan det blev hotell 2016.

Buss 667, som går en gång i timmen från Stege, tog mig till Klintholm Havn som var startpunkten för en kortare dagstur tillbaka till Stege till fots längs en del av Havetapen (en av etapperna längs vandringsleden Camönoen). Åtminstone 6 km av sträckan gick längs sandstranden på perfekt packat underlag. Sträckan fortsatte genom ett aktivt jordbrukslandskap som präglar en stor del av ön. Jag passerade bl a fabriken som tillverkar och serverar den lokala glassen på Mön (Mön is), vilket kan vara bra att veta om man behöver ett fikaställe på vägen.

Ett oväntat växtinslag (solrosor tillhör ju normalt inte strandfloran)

Det aktiva och produktiva landskapet är ett favoritmotiv

Jag blev passerad av många cyklister men såg inte särskilt många vandrare på Mön (kanske för att det var slutet på sommarsäsongen)

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Camp Möns Klint – Möns Klint/Geo Center – Camp Möns Klint – Magleby

Efter fyra dagar med runt 28 grader och klar himmel sjönk dagstemperaturen något – men det var fortfarande full sol från klar himmel. Just denna dag var tänkt som en vilodag men glesa bussturer förvandlade den till ett mellanting mellan vila och vandring.

Vi tog oss till Möns Klint, som låg 3 km från hotellet Villa Huno, i likhet med vad många hundra tusen andra turister årligen gör på Mön. Det var en speciell och nästan exotisk upplevelse och gå på den smala strandremsan längs kritvita bergväggar. För att komma tillbaka till Stege på västra Mön utan att gå hela vägen hoppade vi på en extrainsatt gratisbuss i Magleby.

GeoCenter vid möns Klint (från 2007 och ritat av PLH arkitekter

Fortsättning följer …