Samverkan och genomförandeglappet (Arena hållbar stad)

Sitter vid en lånedator på vandrarhemmet Linné Hostel på Vegagatan i Göteborg med ett falskt brandlarm som piper i bakgrunden. På den blinkande larmdisplayen står det ”brand i korridor utanför rum 1 till 5”. Det är sent på kvällen och jag har precis återvänt till vandrarhemmet från den inledande dagen på en sammanfattande tredagarskonferens ”Arena hållbar stad” arrangerad av Mistra Urban Futures, Vinnova, Naturvårdsverket och Delegationen för hållbara städer. Projekttiden för Delegationen för hållbara städer med Peter Örn som ordförande tar slut vid årsskiftet och det är dags för en summering på Chalmers med föredrag, seminarier och studiebesök.

Vandrarhemmet är obemannat och ingen av hotellgästerna från utlandet som passerar i korridoren vet vad larmet gäller. Jag har ringt vandrarhemmets mobilnummer men får bara en telefonsvarare i luren. Tröttsamt! Jag ser inga spår av någon brand i korridoren och enligt en av hotellgästerna har larmet varit igång ett par timmar men hon har ingen aning om vad den pipande signalen betyder.  Så jag sitter väl kvar här ett tag vid datorn (och spanar efter rök i ögonvrån)…

Det kanske verkar som konferenser tillhör min vardag men som egenföretagare väljer jag noggrant ut de konferenser som intresserar mig mest och som inte kostar skjortan. Årets två konferenser för min del, Passivhus Norden i Trondheim och Arena hållbar stad i Göteborg,  råkar bara ligga strax efter varandra i tiden.

Jag hoppar över alla inledningstalare på Arenan idag eftersom det mesta som sades är en upprepning av vad som brukar sägas i liknande forum: tvärsektoriellt samarbete, motverka stuprörstänkande, inkludera medborgarna, utbyggnad i kollektivtrafikstråk, energieffektivisera bebyggelsen, närhet och täthet, lätt att göra rätt osv. Fast viktiga saker tål att upprepas.

Men vad gör vi åt genomförandeglappet? Alla är så eniga och stämningen är alltid på topp men i vardagen finns hela tiden exempel på att visioner, policys och strategier inte genomförs i praktiken. Det finns förstås flera goda exempel men uppenbarligen fortfarande en hel del hinder som försvårar hållbarhetsarbetet. På väg hit till Göteborg tog jag Öresundståget från Lunds centralstation. Vid Skånetrafikens nyinstallerade biljettautomater under rulltrappan på stationen fick jag tillfälle att prata med en servicereparatör som lagade en av automaterna. Jag talade om för honom hur glad jag är att de äntligen har satt upp fler automater men frågade varför det har tagit sådan tid. Jag var säkert en av många som tog upp problemet med Skånetrafiken för mer än ett år sedan eftersom det ofta blev köbildning vid de två andra automaterna. Han svarade att Jernhusen som Skånetrafiken hyr plats av för sina automater var motvilliga av estetiska skäl! Jag som trodde att alla aktörer inom transportsektorn självklart vill bidra till smidigare kollektivtrafik och i synnerhet statligt ägda företag.

Kort om en av höjdpunkterna på eftermiddagens parallella seminarier: Staden som gruva. Det finns lika mycket koppar i kända gruvor som i teknosfären, t ex nergrävda likströmsnät och urkopplade växelströmsnät i gatan. Men när blir det lönsamt att gräva upp de urkopplade kablarna? Läs mer om vad Joakim Krook vid Linköpings universitet har kommit fram till.

Dagens avslutande plenumföredrag med David Sim från Gehl Architects är värd en stor applåd. Den mänskliga skalan är lätt att glömma bort när stjärnkontoren planerar megastäder i Asien eller när ikonarkitekter designar nya kvarter i Örestad.

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: