arkiv

Etikettarkiv: Gehl Architects

Jag har precis beställt Jan Gehls bok ”Cities for People” i julklapp till mig själv. Hans första bok ”Livet mellem husene” (1908) har följt mig sedan utbildningen på arkitektskolan i Lund. Den första utgåvan kom redan 1971. För några år sedan fick mitt exemplar sällskap av ”Nye byrum” (2001) där Jan Gehl sammanställt goda internationella planeringsexempel från nio städer.  I korthet står Jan Gehl och kontoret Gehl Architects för en humanistisk designfilosofi där design och planering utgår från människan som rör sig till fots till skillnad från den bilorienterade staden som kännetecknade funktionalismens planeringslogik.

Bild-287
Foto Stefan Thörnkvist. Jan Geh signerar mitt exemplar av ”Livet mellem husene”. Se en intervju med författaren från 2012 på You Tube

På gårdagens cykelkonferens i Börshuset i Malmö summerades projektet ”Öresund som cykelregion”. Jag passade på att få min gamla kursbok signerad av Jan Gehl som höll ett av föredragen. Han tipsade om ”Cities for People” (2010) där han sammanfattar allt sitt kunnande. Han visade mig ett exemplar och här hittar man graderingen av byggnaders framsidor som BREEAM Communities har använt sig av i indikatorn Active Frontages som jag skrivit om i tidigare inlägg.

Jan Gehl var själv fostrad i den funktionalistiska planeringstraditionen när han blev färdig arkitekt 1960. Hans fru var psykolog och hon kritiserade arkitekter för att de inte bryr sig om människan. Enligt Jan Gehl fick detta honom att tänka om och han ägnade 40 år av sin yrkesbana åt forskning innan han startade arkitektkontoret Gehl Architects med kollegan Helle Söholt år 2000. Spana gärna in kontorets blogg.

Jan Gehl är alltid uppvaktad av kollegor, beundrare och studenter. Därför fick jag aldrig tillfälle att ställa min fråga till honom. Det fanns inte ens utrymme för frågor från publiken eftersom konferensens schema tyvärr var alldeles för tajt. Gehl Architects förespråkar en mänsklig skala i våra städer med byggnader i max fem till sex våningar. Men hur löser vi den globala bostadsfrågan utan höghus om tre miljarder bostäder ska byggas i våra städer på 30 år? Jag är ingen förespråkare för skyskrapor och megastäder eller storskaliga bostadsområden av miljonprogramsmodell som på nytt växer upp runt om i världen men hur möter Gehl den globala utmaningen med framtidens växande städer och fortsatta urbanisering.

Sitter vid en lånedator på vandrarhemmet Linné Hostel på Vegagatan i Göteborg med ett falskt brandlarm som piper i bakgrunden. På den blinkande larmdisplayen står det ”brand i korridor utanför rum 1 till 5”. Det är sent på kvällen och jag har precis återvänt till vandrarhemmet från den inledande dagen på en sammanfattande tredagarskonferens ”Arena hållbar stad” arrangerad av Mistra Urban Futures, Vinnova, Naturvårdsverket och Delegationen för hållbara städer. Projekttiden för Delegationen för hållbara städer med Peter Örn som ordförande tar slut vid årsskiftet och det är dags för en summering på Chalmers med föredrag, seminarier och studiebesök.

Vandrarhemmet är obemannat och ingen av hotellgästerna från utlandet som passerar i korridoren vet vad larmet gäller. Jag har ringt vandrarhemmets mobilnummer men får bara en telefonsvarare i luren. Tröttsamt! Jag ser inga spår av någon brand i korridoren och enligt en av hotellgästerna har larmet varit igång ett par timmar men hon har ingen aning om vad den pipande signalen betyder.  Så jag sitter väl kvar här ett tag vid datorn (och spanar efter rök i ögonvrån)…

Det kanske verkar som konferenser tillhör min vardag men som egenföretagare väljer jag noggrant ut de konferenser som intresserar mig mest och som inte kostar skjortan. Årets två konferenser för min del, Passivhus Norden i Trondheim och Arena hållbar stad i Göteborg,  råkar bara ligga strax efter varandra i tiden.

Jag hoppar över alla inledningstalare på Arenan idag eftersom det mesta som sades är en upprepning av vad som brukar sägas i liknande forum: tvärsektoriellt samarbete, motverka stuprörstänkande, inkludera medborgarna, utbyggnad i kollektivtrafikstråk, energieffektivisera bebyggelsen, närhet och täthet, lätt att göra rätt osv. Fast viktiga saker tål att upprepas.

Men vad gör vi åt genomförandeglappet? Alla är så eniga och stämningen är alltid på topp men i vardagen finns hela tiden exempel på att visioner, policys och strategier inte genomförs i praktiken. Det finns förstås flera goda exempel men uppenbarligen fortfarande en hel del hinder som försvårar hållbarhetsarbetet. På väg hit till Göteborg tog jag Öresundståget från Lunds centralstation. Vid Skånetrafikens nyinstallerade biljettautomater under rulltrappan på stationen fick jag tillfälle att prata med en servicereparatör som lagade en av automaterna. Jag talade om för honom hur glad jag är att de äntligen har satt upp fler automater men frågade varför det har tagit sådan tid. Jag var säkert en av många som tog upp problemet med Skånetrafiken för mer än ett år sedan eftersom det ofta blev köbildning vid de två andra automaterna. Han svarade att Jernhusen som Skånetrafiken hyr plats av för sina automater var motvilliga av estetiska skäl! Jag som trodde att alla aktörer inom transportsektorn självklart vill bidra till smidigare kollektivtrafik och i synnerhet statligt ägda företag.

Kort om en av höjdpunkterna på eftermiddagens parallella seminarier: Staden som gruva. Det finns lika mycket koppar i kända gruvor som i teknosfären, t ex nergrävda likströmsnät och urkopplade växelströmsnät i gatan. Men när blir det lönsamt att gräva upp de urkopplade kablarna? Läs mer om vad Joakim Krook vid Linköpings universitet har kommit fram till.

Dagens avslutande plenumföredrag med David Sim från Gehl Architects är värd en stor applåd. Den mänskliga skalan är lätt att glömma bort när stjärnkontoren planerar megastäder i Asien eller när ikonarkitekter designar nya kvarter i Örestad.