arkiv

studieresor

Fortsättning på föregående inlägg.


Bäckparken, som tidigare var ett rakt dike, är ett värdefullt stråk som underlättar orienteringen i området

Som jag antydde i inledningen i förra inlägget varierar omdömet bland branschfolk som har besökt boexpot Vallastaden. Personligen blev jag glatt överraskad och de positiva planmässiga och arkitektoniska kvaliteterna har Vallastaden gemensamt med till exempel:

1) Bo01 – bomässan med temat den hållbara framtidsstaden i Malmö, 2001.

2) Stadsdelarna Loretto-Quartier och Französisches Viertel i Tubingen och stadsdelen Vauban i Freiburg – hållbara stadsdelar i nedlagda kasernområden som planerades på 90-talet med ett stort inslag av byggemenskaper, dvs när de boende är självbyggare och gemensamt utvecklar sitt flerbostadshus.

Jag besökte bomässan i Malmö fem gånger under sommaren 2001 innan mässbolaget gick i konkurs och har vistats där regelbundet efteråt. De tyska exemplen besökte jag 2006 på en studieresa med ekoarkitekten Varis Bokalders som reseguide.


Träbyggnadsprojektet till höger är ett exempel på ”byggande arkitekt” som jag tyvärr inte fick chans att se invändigt pga högt beökstryck (Omniplan & Urban Properties)

Den organiska oregelbundna gatustrukturen med brutna siktlinjer kännetecknar både Vallastaden och Bo01. Samma gatunät som finns i de medeltida städerna där man som besökare kan ha lite svårt att hitta men där överraskningarna är desto fler. Ett annat utmärkande drag är tätheten, variationen och småskaligheten i fastighetsindelningen. Allt detta ingick i Okidokis vision i tävlingsförslaget. Vill man tala om måluppfyllelse har projektet lyckats. Tätheten mätt som exploateringstal, dvs förhållandet mellan den bebyggda ytan (bruttoarean) och markytan, är 1,26 (inklusive kvartersmark, gator och Broparken i området) och 2,1 inom det egna kvarteret. Enligt några kunniga och företagssamma studenter som läser fysisk planering i Karlskrona kan ett kvarter i Venedig ha en täthet på 1,8 och ett kvarter i New York har 11 som jämförelse.


Bättre källsorteringsanvisningar än så här kan det inte bli och återvinningsrummet har dessutom dagsljus. Istället för skyltar visas exempel på avfallsfraktionerna som ska ner i hålen

Området är mer konsekvent bilfritt än Bo01 och har därför trafikmässigt större likheter med exemplen i Tyskland (omvandlingsområdena i Freiburg och Tubingen). Parkeringshuset ligger i utkanten och dit går även boende för att sortera förpackningsmaterial. Angöring och handikapparkering är förstås möjlig inne i området. (Även utställningsexpon måste uppfylla Boverkets byggregler.) Likt Bo01 finns här ett sopsugsystem men enbart för brännbart restavfall och matavfall. Om sopbilar håller sig utanför området kan gatorna bli smalare. Servicekulverten för fiber, avlopp, vatten, sopsug och fjärrvärme är 2,2 meter i diameter med flera nedstigningspunkter inne i området. Det är alltså lätt att inspektera och underhålla allt som ligger nere i kulverten utan att förstöra den påkostade markbeläggningen i olika mönster. Om brunnslocket lyfts av får man lätt ner en 3-meters ledning vid byte. Om kammarens tak lyfts av får man ner en 12-meteres ledning.


Servicekulverten för fiber, avlopp, vatten, sopsug och fjärrvärme

Till skillnad från Bo01 fanns inga krav på en grönytefaktor, dvs ett minimikrav på andelen grönska i förhållande till tomtyta i form av gräs, planteringar, gröna tak eller grönska på väggar med olika viktning. I Vallastaden finns träd på gatorna, grönska i Bäckparken som tidigare var ett rakt dike, odlingslotter, dansbana och förskola med utepedagogik i stadsdelsparken Paradiset. Okidokis ansvariga arkitekt kommenterade själv att det borde funnits en landskapsarkitekt i kontorets Vallastadsteam.


Odlingslotter, dansbana och förskola med utepedagogik i stadsdelsparken Paradiset. I bakgrunden syns Vallaskogens naturreservat

En annan skillnad jämfört med Bo01 var tilldelningen av kommunal mark. Jag minns tydligt hur mässarkitekten på Bo01 underströk vikten av att anlita ryktbara och prisbelönta arkitektkontor för att säkerställa hög arkitektonisk kvalitet. (I flera projekt visade sig senare att det tyvärr fanns tekniska och designmässiga brister som fick åtgärdas i efterhand.) I Vallastaden har man haft ett fast pris på tomtmarken och tilldelat mark till de byggherrar som fick flest poäng enligt det fastställda kvalitetsprogrammet med 19 punkter. Här är några exempel:

– I flerbostadshus ska det finnas minst två lägenhetsstorlekar.
– Uthyrningsbar del som gynnar kvarboende.
– Träbyggnadsteknik.
– Passivhus eller plusenergihus.
– Växthus på taket.
– Byggande arkitekt (arkitekten både ritar och utvecklar projektet som byggaktör).
– Verksamhetslokaler.

I Vallastaden fick dessutom oerfarna arkitektkontor en chans att bidra till bebyggelsen genom ett wildcard-system.

Fortsättning följer…

bild_1014
”Connecting people”

De närmaste månaderna kommer jag att tillbringa två dagar i veckan i Sydhavn som för min del är helt outforskad. I somras upptäckte jag det fantastiska Amagerfaelled som ligger öster om Sydhavn och norr om dystra Örestad. I höst fortsätter upptäckten av ett av Köpenhamns senaste stadsutvecklingsområden. Anledningen är två kurser om ljus och belysning på Aalborg Universitets campus i Köpenhamn. Köpenhamnscampus finns sedan 2014 i före detta Nokias kontorsbyggnader på A.C. Meyers Vange 15. I torsdags startade 31 program för antagna studenter med frukosttält, grillning på kajen och gratis kanalturer i Sydhavn varje heltimme. Ett perfekt tillfälle att snabbt få en överblick över pågående byggprojekt i längs vattnet.

bild_1013
Aalborg Universitet Köpenhamn i ljusa lokaler på A.C. Meyers Vange 15
bild_1015
Bostadshuset ovan ligger precis intill det nya hamnbadet Sluseholmen

bild_1016
Bakom husen ligger det fantastiska grönområdet Amagerfaelled

bild_1017
Silobyggnader som blev bostäder 2007 och ritades av av arkitektkontoret i Nederländerna MVDRV. Gång- och cykelbron förbinder husen med Fisketorvet på andra sidan vattnet. Längtar efter att få se MDRDVs saluhall i Rotterdam
bild_1018
Vackert gammalt värmekraftverk från 1920-talet och ett av Danmarks industriminnen

bild_1019
Arkitektkontoret Vandkunsts senaste tillskott med bostäder intill Danmarks TV-hus på Teglholmen

bild_1020
Pojektet ovan på Slusehomen var en stor överraskning: Stora kvarter med nerbruten skala genom varierade fasader och färgsättning. Förebilden till masterplanen för området är bland annat Amsterdam. Danska arkitektkontoret Arkitema har tillsammans med den holländska arkitekten Sjoerd Soeters utformat planen med kvartersstruktur och kanaler mellan bostadskvarteren. Skönt att den omänskliga skalan i Örestad inte spred sig vidare till Sydhavns projekt.

bild_1021
Kanaler och broar mellan kvarteren och husbåtar längs kajen. Nästa gång blir det promenad på land i kvarteren
bild_1022
Urbana kvartershus med stilig färgsättning och modernt uttryck

Fortsättning på tidigare inlägg.

bild_1001
Ärkebiskopen Markus Sittikus med slottet Hellbrunn i bakgrunden och det pågående bygget av katedralen i tavlan till höger

I förra inlägget nämnde jag att furstbiskoparna, som styrde den österrikiska staden Salzburg fram till 1800-talet, även präglade stadens arkitektur. Ärkebiskopen Marcus Sittikus lät bygga sommarpalatset Hellbrunn (1613–19) med vattenpark och ”tricky fountains”. Palatset utnyttjades dagtid på sommaren av Sittikus och hans sällskap när de behövde omväxling och avkoppling. Älskar man att gå som jag är slottet på gångavstånd från Salzburg. Alternativet är att ta bussen dit och promenera hem med solen i ansiktet och stadens höjder i fonden. Sittikus var även inblandad i byggandet av Salzburgs katedral som ligger i den historiska delen av staden.

bild_1004
Följer man allén till Salzburg till fots passerar man en ytterligare inspelningsplats i filmen Sound of Music men man får framför allt en superfin promenad in till staden över slätten

Sedan 1996 är Salzburgs historiska del med barockarkitektur på Unescos världsarvlista (som fortfarande har en tyngdpunkt på områden och byggnader i Europa). I korthet är kriterierna för utnämningen:

– mötet mellan den italienska och tyska kulturen,

– staden är ett exempel på en kyrklig stadsstat med välbevarade enastående byggnader från medeltiden till 1900-talet,

– stadens koppling till framför allt musik (personifierad av Mozart).

bild_1002
Utsikt över parken från slottet Hellbrunn

bild_1003
Den mekaniska musikspelande teatern av trä som drivs av vatten (1750) var ett senare tillskott

Sommarens andra världsarvsbesök var örloggstaden Karlskrona i Blekinge som grundades 1680 på bonden Vittus tidigare ägor på Trossö. Sverige har bara bara 15 världsarv och det närmaste för skåningar är vackra Karlskrona (2½ tim med Öresundståget från Lund). För lundabor som jag är annars de närmaste världsarven på den danska sidan – runstenarna i Vejle, Kronoborgs slott i Helsingör och domkyrkan i Roskilde. Karlskrona var förresten aldrig danskt eftersom staden planerades och anlades efter freden i Roskilde 1658 och efter det skånska kriget 1675–1679 (och slaget vid Lund 1676). Men hur lyckades man göra Karlskrona till Sveriges tredje största stad 100 år efter att bonden Vittus sålde marken till kronan?

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-836
Ombyggnaden av Rijksmuseum som invigdes 2013 är ritad av Cruz och Ortiz

Andra spännande verk på våningen högst upp i Rijksmuseum med 1900-tals design är verk av den nederländska arkitekten och möbelformgivaren Rietveld som var medlem i konstnärsgruppen de Stijl på 20-talet. Han gjorde även ritningarna till van Gogh museet.

bild-842
För mig var det en nyhet att Rietveld även hade ritat ett bostadsområde. Notera hans kännetecknande accenter i grundfärgerna precis som i ”Blå och röd stol” från 1918

bild-839
En annan av hans stolar är ”Zig zag” från 1932

Fortsättning följer med renoverade husbåtar på land…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-837

När bilföretaget, som tillverkar bilar för folket, fuskar med utsläppsnivåerna av kvävedioxider och koldioxid blir man påmind om att lagar inte räcker. För att komma till rätta med miljöproblemen behövs strategier och ändringar inom flera områden: teknik, beteende, idéer och lagar. Men Volkswagenexemplet visar att kontroll och uppföljning är lika viktigt – inom alla områden. Med utsläppsskandalen har (bil)företagens miljöansvar tyvärr fått en ihålig klang.

Men vad har då Volkswagen med Amsterdam att göra? En av turistattraktionerna i huvudstaden är förstås Rijksmuseum. Förutom alla kända nederländska bildkonstnärer från 1600-talet finns här en avdelning på översta våningen med 1900-tals design. I ett av rummen hittade jag den första skissen från 1947 till Folkabussen gjord av en holländsk generalagent för det nya bilmärket Volkswagen. Läs om alla detaljer här.

bild-840

bild-841

Fortsättning följer…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-843
Baksidan av museet mot Museiplein

Van Gogh museets samlingar med både teckningar och målningar av van Gogh gav rysningar. Jag gillade blandningen av kronologisk och tematisk hängning. Att de Stijl-medlemmen Gerrit Rietveld hade ritat originalmuseet var en överraskning. Den nya entrebyggnaden som färdigställdes 2014 på Museiplein har jag inget foto på men den här länken berättar både i ord och bild om arkitekturen. Klicka här

Van Gogh museet har certifierats enligt miljöklassningssystemet BREEAM In-Use (för befintliga byggnader) och uppnådde betyget Very good. De två högsta betygen är Excellent och Outstanding.

I nästa inlägg blir det mer kultur med koppling till folkets bilmodell Volkswagen som just nu ligger på miljöbotten…

bild-828

I september erbjöd den ganska nybildade föreningen, Sydsvenska miljörättsföreningen, sina medlemmar på ett studiebesök i Ringsjöverket. Miljöintresserad som jag är tecknade jag ett medlemskap så fort programmet dök upp i flödet på sociala medier. Alla resursflöden intresserar mig och jag hade gärna följt med på vattnets resa ända från Bolmen (hmm, ett bra uppslag till en tredagarsvandring, knappt tre mil/dag). I programmet på Ringsjöverket ingick en presentation och rundvandring för ett tjugotal medlemmar från bl a advokatbyråer, energisektorn och kommuner. Produktionschefen Barne Johansson var kvällens guide. I entrén fanns en ”luktprovningsstation” där vattenkvaliteten regelbundet snabbkontrolleras.

Fakta:

  • Ringsjöverket ligger vid Ringsjön eftersom sjön förr var en huvudvattentäkt.
  • Det kommunägda bolaget Sydvatten, som bildades 1966, äger och driver Bolmentunneln (1986), Ringsjöverket (1963) och Vombverket (1949). I Vombverket framställer man grundvatten på ”konstgjord väg” genom infiltration. Lunds tätort får sitt mjuka vatten från Ringsjöverket och Malmö får hårdare vatten från Vombsjön.
  • Bolmentunneln invigdes 1986 och sedan 2010 är Bolmentunneln den enda dricksvattenanläggning som har utpekats som riksintresse. Vattenbrist i Skåne på 60-talet var orsaken till beslutet att anlägga Bolmentunneln. Tunneln är drygt åtta mil långa lång och vattnet rinner med självfall ända från Bolmensjön.
  • Sydvatten försörjer 900 000 skåningar med dricksvatten: ca 500 000 med bolmenvatten och ca 400 000 med Vombvatten.
  • Ringsjöverket fick pris 2013 som Energieffektivt vattenverk av branschorganisationen Svenskt vatten.

bild-829
Utomhusfiltrering

Innan vattnet renas ”fotograferas” det inkommande råvattnets fingeravtryck varje halvtimme med en fotospektrometer. Fotograferingen säkerställer få rätt dosering av kemikalier i den efterföljande reningsprocessen. Vattnet renas i tre steg: 1) kemisk flockning, 2) långsam filtrering utomhus, 3) klorering. I det första steget tillsätts järnklorid och det bildas flockar som inte får sedimentera för snabbt. Optimalt Ph-värde är 5,1 för att det ska flocka sig. Därefter tillsätts kalk som höjer pH-värdet för att skona ledningarna. Kalk som inte löses upp hämtas av traktens jordbrukare och används som jordförbättring på åkrarna. I det andra steget renas vattnet tack vare mikrobiologisk aktivitet i filtren. Efter kryptosporidiumfallet i Östersund började man diskutera rening med UV-ljus istället för klorering. Därför byggs det just nu en UV-ljus anläggning som till stor del kommer att ersätta kloreringen.

bild-827
Pågående bygge av UV-ljusanläggningen

Men hur sårbar är vår dricksvattenförsörjning? Det har förekommit tre ras i Bolmentunneln sedan den togs i bruk: 1986, 1995 och 2008. Men Ringsjöverket har en vattenreservoar som klarar 6 timmars vattenförsörjning. Därefter kan vatten tas från Ringsjön på tio minuter men det tar flera månader för vattenverkets processer att anpassas till den nya vattenkvaliteten. Fullgott vatten kan ändå levereras under hela omställningstiden. Redundans kännetecknar vattenverket vid Ringsjön, dvs det finns reservutrustning för elproduktion mm. Just nu pågår en dricksvattenutredning, ”Trygg dricksvattenförsörjning”, som ska vara klar i april 2016 och belysa vattenförsörjningen med hänsyn till klimatförändringarna, skydd av vattentäkter, krisberedskap och ekonomiska konsekvenser.

bild-826
Guiden Barne Johansson visar oss runt i vattenverket

När jag steg av bussen i Lund kände jag mig så otroligt tacksam för lyxen att få dricksvatten ur kranen. Studiebesöket var en bra påminnare. Vatten är inte ”bara” vanligt vatten.

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter bildreportaget från passivhusexkursioner blir det ett sista snapshot från mässhallen i Bella Center. En uppförd stomme på plats, stor som en friggebod, provtrycks i slutet av konferensen som ett specialnummer i pausen. Inslaget sammanfattar ett av passivhusens mest betydelsefulla bidrag till konventionellt byggande: vikten av lufttäta hus. Luften ska passera ventilationsvärmeväxlaren och inte ta vägen genom ofrivilliga otätheter i klimatskalet. Annars går det inte att värma tilluften med återvunnen värme ur frånluften. Otätheter ger dålig innekomfort pga drag. Otätheter kan dessutom bidra till fuktproblem om varm rumsluft trycks ut i konstruktionen på grund av ånga som kondenserar i klimatskalet. Idag provtrycker alla seriösa byggherrar sina hus. Provtryckningen fungerar som en kvalitetskontroll. Om läckaget är mer än 0,3 l/s m2 omslutande ytterarea är det ett tecken på brister i utförandet eller ogenomtänkta konstruktionslösningar.

bild-824
Den utspända plastfolien visar att det är övertryck inne i ”huset”. Spårgas (som ser ut som rök) läcker ut från gavelspetsen och avslöjar var otätheterna finns

Jag har inte sagt något om föredragen på konferensen. Den mest minnesvärda keynotespeakern under konferensen var den österrikiska arkitekten Walter Unterrainer. En av hans doktorander på arkitektskolan i Arhus undersökte arkitektkontorens syn på hållbart byggande. I topp fanns gröna tak, dagsljus och naturlig ventilation, dvs självdrag. (Här inser man att det fortfarande finns stora kunskapsluckor.) Att bygga passivhus räcker inte för att göra miljön hållbar, menade Unterrainer. Unterrainers budskap var att hållbart byggande måste breddas och även omfatta resurshushållning och rättvisa: ”There is no sustainability without equality”. Resursanvändning genererar avfall som är ett annat växande problem och baksidan av överkonsumtionen: ”Sustainability is about being – not having.” Han hade flera fina exempel på hållbara projekt, bl a demokratiska offentliga stråk som High Line i New York. Det är härligt att höra en arkitekt som med bestämdhet hävdar att arkitektur är politik. Ingen är oberörd efter ett föredrag av Unterrainer och det är bra med någon som lyfter blicken och vågar ta ställning.

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-818

Sista stoppet på Passivhus Nordens studieresa är ett fint bostadsprojekt i Sötoften ritat av Domus Arkitekter – ett kontor med många spännande projekt. Jag har tidigare sett deras renoveringsprojekt ”Kollektivhuset” på Lyngbyvejen med solceller i balkongräckena. Bostäderna i Sötoften är 36 radhuslägenheter i två plan med hyresrätt, uppförda av ett allmännyttigt bostadsbolag. Bostadsytan varierar mellan 60 och 80 m2.

bild-819

Ett par av husen är byggda som passivhus och man har prioriterat inneklimatet tillsammans med låga kostnader för underhåll. Därför förvånar det mig att man har satsat på rörliga utvändiga fasadpersienner som solskydd. Fastighetsförvaltare föredrar ofta fasta solskydd för att minska risken för reparationer. Men reglerbara rörliga utvändiga solskydd är alltid bäst med hänsyn till inomhuskomforten. I ytterväggarna finns ca 400 mm isolering. Värmepumpar används som uppvärmning tillsammans med solfångare. Varje lägenhet har sitt eget värmeåtervinningsaggregat för ventilationen. Projektet har certifierats enligt den internationella standarden för passivhus och tilldelats en inneklimatmärkning.

bild-817
Fin rak trappa av gallerdurk med vitlackerade stilrena stålräcken

bild-820
Markparkering på armerat underlag

Sista inlägget om Passivhus Norden 2015 kommer i nästa inlägg…

Fortsättning på föregående inlägg.

bild-825
Delar av den gamla tobaksfabriken har bevarats

bild-821
Gladsaxe Company House (15 400 m2) blev inflyttningsklart 2015 och nådde upp till guld i miljöcertifieringssystemet DGNB. Byggnaden är ritad av Vilhelm Lauritzen Arkitekter (som även ritat Kröyers Plads)

Bussturen på Passivhus Nordens studiebesök fortsätter och det näst sista stoppet är den gamla tobaksfabriken där det idag står ett guldcertifierat företagshus, Gladsax Company House. Byggherre och entreprenör var NCC som idag är hyresgäst tillsammans med två andra företag. Byggnaden har certifierats enligt det tyska miljöklassningssystemet DGNB. Systemet bedömer 6 områden eller kategorier bl a miljömässiga, ekonomiska, sociala och tekniska aspekter samt process och byggnadstomten. Det är ett omfattande klassningssystem med 241 kriterier. För att uppnå guldnivån krävs att 83,2 % av kriterierna är uppfyllda totalt med åtminstone 65 % i varje kategori. Certifieringsprocessen tar mellan ett till två år. Det gick åt mer än 500 timmar för miljöcertifieringsprocessen (DGBN-konsulter, en revision…). Kostnaderna för certifieringsarbetet motsvarar 1–5 % av byggkostnaden.

I kategorin Miljömässig kvalitet uppnådde byggnaden 92,8 % av totalpoängen. Byggnaden premierades bl a för LCA-analyserna, att byggnaden uppfyllde 2020 års danska lågenergikrav, solcellsmoduler, lokal infiltration, hållbar användning av naturresurser, 89 % av allt virke  är FSC-märk. I kategorin Ekonomisk kvalitet uppnådde byggnaden 93,2 % av totalt antal möjliga poäng för bl a LCC-beräkningar, hög yteffektivitet, flexibiliteten i användningen av våningsplanen. I kategorin Sociala kvaliteter uppnådde byggnaden 72,4 % bl a för inomhusklimatet, byggnadsintegrerad kont, visuell komfort (en dagsljusfaktor på 3 %, om det är 10 000 lux utomhus är det 300 lux 3,6 m från insidan av ytterväggen och rekommenderat värde är 500 lux vid arbetsplatsen), solskydd för att undvika reflexioner, rumshöjden på 2,7 m tillåter ändrad användning. Fördelen med miljöklassningssystemet DGNB är enligt NCCs guide: transparensen, välgrundade bedömningsprinciper och kvalitetssäkring.

Jag är själv positivt inställd till genomtänkta miljöklassningssystem men tycker att uppföljning av den faktiska prestandan borde vara en självklarhet (vilket det inte är i många internationella system). Motsvarar t ex den faktiska energianvändningen den beräknade? Är innemiljön så bra som förväntat? När man talar om transparens borde kriterierna vara tillgängliga för alla och inte bara Green Building Council-medlemmar. Då har man kommit en bit på vägen. I privata certifieringssystem är det dessutom ingen fullständig transparens eftersom ansökningsformulären och bedömningen med kommentarer sällan är offentliga. Det är med andra ord upp till byggherren eller fastighetsägaren om man vill dela med sig av alla dokument.

bild-823
En stilig trappa i det öppna atriet

bild-822
Den nya inredningstrenden i kontorsmiljöer är att göra det hemlikt, varierat och oväntat. Här är riktig ved snyggt travad som en fondvägg (ungefär som vedstaplarna i mitt eget hem)