arkiv

miljö

När den elektriska belysningen var spridd till de flesta svenska hem på 1920-talet fanns från början bara nakna glödlampor med klart glas. Den nakna glödlampan stämde väl överens med funktionalismen på 30-talets som omfamnade industritestetik och formgivning utan dekor. Men så småningom började man tillverka glödlampor med frostat glas för att minska bländningseffekten och ljusarmaturerna fick skärmar av tyg och andra material.

Den senaste tidens dekorlampor av LED med filament efterliknar den gamla tidens glödtrådsteknik. Vi ser dem i restauranger, inredningsbutiker och i hemmiljöer. Ofta är de för starka och dåliga på att sprida allmänljus. Samtidigt finns det tillfällen när en klar ljuskälla kan vara ett bra val, t ex i en klar glob på fönsterbänken. Dagtid hindrar glasgloben varken utblick eller dagsljus. När den nakna ljuskällan lyser på kvällen kan en tunn gardin fungera som en avbländande skärm.

Ett annat exempel är när ljusarmaturen saknar skärm och ljuskällan blir en del av lampfoten. I bilden nedan testade jag både 3-stegsdimrade frostade och rökfärgade klot. De frostade var för starka och svåra att hitta med lägre ljusflöde (dvs färre lumen) – 35/175/350 lumen, 2700 Kelvin, varmvit. Men LED klot Nero (som de kallas) har tillräckligt få lumen och en varmare ljusfärg så att de inte bländar – 35/15/5 lumen och 2200 Kelvin, orange.

E27, klot opal, 3-stegsdimrad 35/175/350 lumen, 2700 Kelvin, varmvit

E27, klot Nero, 3-stegsdimrad 5/15/35 lumen, 2200 Kelvin, orange (bärnsten)

Särskilt fina delsträckor: Höörs tätort och Fulltofta naturreservat    

Fortsättning på föregående inlägg.

En av sommarens dagsturer startade i Höör. Tågresan hit är bara 20 minuter från Lund. Därför passar Höör utmärkt som startpunkt för en dagstur – och det finns flera alternativ, både norrut och österut. Skåneleden märkning syns redan vid stationen i Höör. Leden är exemplariskt skyltad genom hela tätorten och passerar både fina kulturmiljöer och parker. Efter ca 30 min har man tätorten bakom sig. Nästa höjdpunkt är delsträckan genom Fulltofta naturreservat. Efter fem timmars vandring (25 km) med kort matpaus når jag slutpunkten där trötta fötter får vila på en typisk vägkrog före hemfärden med Skåneexpressen till Lund.

Bokskog, planterad granskog och varierande terräng

Missa inte den oväntade ”terrakottaarmén” i 3D-printad lera som föreställer barn och unga istället för soldater i Fulltofta. Konstverket är resultatet av ett samarbete mellan konstnärer (Björn Carnemalm och Ingrid Sandsborg) och ungdomar i skånska kommuner

Kritisk punkt i Ekeröd: det är ätt att missa en av de sista skyltarna när man är ivrig att komma fram till målet

Naturskön led mellan Rydebäck och Landskrona i kuperad terräng och bitvis i branta sluttningar

Fortsättning på föregående inlägg.

Inför den senaste helgens dagstur (18 km) tog jag som vanligt hjälp av appen Naturkartan. Appens kartvy visar alla lokala vandringsleder i ett utvalt område. Två knapptryck – och vips så öppnar sig flera markerade sträckor! Och valet denna gång faller på Skåneleden längs med havet.

En uppgraderad 12-liters rygga följde såklart med (Hatka från den finska tillverkaren Savotta, som jag presenterade i ett tidigare inlägg). Nu har den bestyckats med tillbehör från samma tillverkare: elastiskt snöre som träs runt banden på utsidan, en ”Happy face-dekal” med kardborrefäste, en orange förvaringspåse (5 l) med rulltoppsöppning, en liten nätficka som kan fästas med krok på insidan så att man lätt fiskar upp plånboken, elastiska gummiband som håller flaxande remmar på plats och ett sittunderlägg instoppat i den praktiska ryggfickan (så att baksidan på ryggan inte säckar ihop).

Startpunkten är Landskronas perifera tågstation och vandringen börjar längs busstråket mot 1500-talsfästningen Citadellet som ligger i Landskrona centrum. Trådbussarnas elledningar underlättar orientering och stråket passerar fina bostadsmiljöer.

Vid Citadellet hittar man den markerade Skåneleden som passerar i följande ordning från söder till norr: Borstahusen, Hilleshögs dalar och Ålabodarna. Slutpunkten är stationen i Rydebäck. Har man mer tid än fyra timmar rekommenderas fortsättningen till Råå och Helsingborg eller fikastopp i Borstahusens kulturhus och Ålabodarnas hamnkrog.

Nedan visas delsträckorna i följande ordning: från Rydebäck i norr till Hilleshögs dalar i söder.

I Rydebäck lämnar man Skåneleden och går längs halva Rydebäcks naturslinga för att komma till tågstationen i Rydebäck

Barmarksled i Glumslövs naturreservat. Här finns möjlighet att ta ett glas bubblor på Ålabodarnas hamnkrog 

Barmarksled i Hilleshögs dalar

Nästa dagstur (22 km) är planerad att gå från Höörs station till Ekerödsrasten vid E22 för att förenkla hemfärd med kollektivtrafik.

Fortsättning följer …

Vänster: Varierad topografi och blandning av öppet landskap och lövskog på småstigar utmärkte dagsturen från Stockamöllan till Höör. Höger: Skåneledens märkning kan vara lätt att missa   

Det finns produkter som gör vardagsvandring mer njutbar – till exempel den genomtänkta dagstursäcken Hatka från finska Savotta. Ett annat exempel är appen Naturkartan som hjälper mig att hitta vandringssträckor i olika områden runtom i Sverige. Många märkta lokala vandringsleder verkar vara sökbara. Appen förenklar egenkomponerade dagsturer mellan två givna punkter.

Småsyskonet Hatka (12 l) från finska Savotta

Innan jag beskriver vandringssträckan skulle jag vilja presentera min nya följeslagare lite mer utförligt. Denna enkla, flexibla och funktionella ryggsäck är av det mindre slaget – väger 480 gram och rymmer 12 liter. Den är perfekt för vandring med LÄTT dagspackning och som vardagsrygga i stan istället för axelväska. (Även om ryggan slukar en A4-stor laptop så är den inte designad för att bära tungt innehåll pga av ovadderade axelremmar och avsaknad av höftbälte.) Storleken (25 x 40 cm) fungerar utmärkt för min rygg som tillhör en kropp som är 162 cm lång. Avståndet mellan axelbanden är dessutom anpassat för smala axlar. Savotta har designat den som komplement till större ryggsäckar som bärs av finska soldater. Jag räknar därför med lång hållbarhet. Lägg därtill dess tilltalande yttre – minimalistiskt och tidlöst. Det finns flera tillbehör som jag återkommer till i ett annat inlägg.

Denna dagstur (ca 23 km) började i Stockamöllan (hållplats Stockamöllan Lindarnas väg, ca 40 min från Lund med tåg och buss) och gick längs en kort bit av Vittserödsslingan och vidare längs en omärkt mindre grusväg förbi Våtseröd (8 km) för att ansluta till Skåneleden i Hallaröd och sedan fortsätta till Frostavallen (8 km) och slutligen Höör (7 km).

PS Detta är ingen sponsrad blogg. Jag skriver om produkter som underlättar en hållbar vardag (om dess design och funktionalitet är utöver det vanliga) och för att komplettera andra personers utvärderingar.

Egensnickrad start på dagsturen som startade vid busshållplatsen Stockamöllan Lindarnas väg och gick på grusväg till Hallaröd via Våtseröd

Vänster: Skåneleden och pilgrimsleden kompade från kyrkan i Hallaröd. Höger: sista 7 km från Frostavallen till Höör där spa i Åkersberg väntade

I Frostavallen delar pilgrimsleden (Hallaröd-St Olofs källa markerad med rött) och Skåneleden (orange) upp sig

Utanför de generösa fönstren i kaféet i Statens Museum för Kunst i Köpenhamn passerar maratonlöparna med 37 km bakom sig, och i den pågående utställningen tar Giacomettis (1901–1966) smala bronsskulpturer stadiga kliv inomhus. Giacomettiutställningen ”What meets the eye” är verkligen spännande eftersom den visar hela hans bredd från teckningar och oljemålningar till skulpturer men även hans historiska referenser som t ex den fornegyptiska konsten. Den korta filmen visar hur han återkommande justerade och ändrade sina skulpturer i lera. Av den skissartade tekniken skulle man kunna tro att det var tvärtom. Den guidade halvtimmes ger en snabb introduktion till en fantastisk utställning där man gärna dröjer kvar.

Askved som har högt energivärde (2900 kWh per fastkubikmeter)

Nu är kommande uppvärmningssäsong säkrad med 6 m3 staplad askved i carporten. I samma veva kom VA Syds anlitade utförare och bytte vattenmätaren. VA Syd byter mätarna i alla hushåll mot nya som kan fjärravläsas (som det inte stod ett ord om i deras information inför bytet). Batteriet ska hålla 16 år enligt installatören.

För att komma åt vattenmätaren behöver vi lyfta bort en platsbyggd ”låda”. ”Lådan” döljer vattenmätaren och alla fördelningsrör för husets vatten- och värmesystem. Enligt installatören måste avstängningsventilerna på båda sidor om vattenmätaren motioneras en gång per år. Det har hittills bara hänt någon enstaka gång på 14 år och det märktes – de satt hårt och var svåra att stänga. Från och med nu gäller nya rutiner och årlig inspektion. Man vill inte ha ventiler som kärvar om det blir en läcka i vattensystemet och vattnet måste stängas av.

Fördelningsrören som styr försörjningen av värmevatten till olika rum och vatten till husets tappställen i wc/d, pentry, badrum, kök och tvättstuga

(fortsättning på föregående inlägg)

Hotellet sena utcheckning gjorde det möjligt att klämma in ett kundalini-pass i Yoga Vesterbros studio före hemfärden till Lund. Maken sprang runt sjöarna i Nörrebro precis som under gårdagen (rundan runt sjöarna är ungefär 6 km) men med en dagstemperatur som var mer normal för årstiden – 23 grader i max temp istället för 26–28 grader som de tidigare dagarna.

Till sist något om att resa tillsammans och förflytta sig enskilt, och att kombinera gående med yoga. Kombinationen får mig att tänka på en strategi som åldrandeforskaren Gene Cohen föreslagit. Hans förslag handlar om att man i senare delen av livet sätter samman en ”social portfölj” för att skydda sig mot oförutsedda händelser. Det gör man genom att balansera tillsammans-aktiviteter med aktiviteter som man kan göra på egen hand. På liknande sätt kan power-aktiviteter balanseras med mindre krävande fysisk aktivitet. Då finns alltid någon aktivitet att ägna sig åt i händelse av skada eller ändrad funktionsförmåga.

Men just nu är jag tacksam för att vi även detta år lyckades genomföra en walk-run med sammanlagt 18 mil i strålande solsken.

(fortsättning på föregående inlägg)

Stege – Vordingborg – Köpenhamn

Från Stege gick resan vidare med buss till Vordingborg och därefter med tåg till Köpenhamn på totalt två timmar. Men dagen började med ett besök i Möns charmfulla museum. Utställningen var tematiskt arrangerad som presenterades av en audioguide med underbar nordengelsk dialekt. Nu vet jag vad bland annat passglas betyder, hur en brudklänning från 40-talet kunde se ut (sydd av återanvänd fallskärmsiden) och sillens betydelse för fiskarna på Mön. Resdagen i 28-gradig värme avslutades med ett eftermiddagsdopp i DGI Byens Vandkulturhuse i centrala Köpenhamn.

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Nyord – Ulvshave Strand – Hovedskov – Udby skog – Stege (en del av Fugleetapen och därefter Enbäretappen). Länk till dagsturen.

En gratis eldriven buss tog oss från hållplatsen Stege Rtb till ön Nyord – Möns västligaste utpost – som var startpunkten för dagens kortare vandring. Dagens väder med dis utan vind var inte likt någon tidigare dag. Vilken märklig syn med helt orörliga vindsnurror på Mön! När det gäller de landbaserade vindkraftverken noterade jag att de antingen var placerade som solitärer eller i grupper om tre, dvs en harmonisk komposition med ett ojämnt antal element.

Dagens sträcka från Nyord till Stege var en riktig vandringspärla.

Våtmarkerna måste vara ett paradis för fågelskådare

Fortsättning följer …

(fortsättning på föregående inlägg)

Klintholm Havn – Hovmarken – Keldebylille – Svensmarke – Tövelde – Lille Bissinge.

Länk till sträckan efter 5-kilometersvandringen längs kusten från Klintholm Havn.

Dagens sträcka startade på det enda öppna fiket i Klintholm Havn. Fick höra av surfarna som driver fiket att det är sista veckan för de flesta små serviceinrättningar som lever på turister

Vår bas var från sjätte dagen orten Stege på västra Mön – i en svit med eget kök i en renoverad 1700-tals byggnad (Hotel Residens Mön). Från början en skola, senare ett tukthus och därefter ett mentalsjukhus innan det blev hotell 2016.

Buss 667, som går en gång i timmen från Stege, tog mig till Klintholm Havn som var startpunkten för en kortare dagstur tillbaka till Stege till fots längs en del av Havetapen (en av etapperna längs vandringsleden Camönoen). Åtminstone 6 km av sträckan gick längs sandstranden på perfekt packat underlag. Sträckan fortsatte genom ett aktivt jordbrukslandskap som präglar en stor del av ön. Jag passerade bl a fabriken som tillverkar och serverar den lokala glassen på Mön (Mön is), vilket kan vara bra att veta om man behöver ett fikaställe på vägen.

Ett oväntat växtinslag (solrosor tillhör ju normalt inte strandfloran)

Det aktiva och produktiva landskapet är ett favoritmotiv

Jag blev passerad av många cyklister men såg inte särskilt många vandrare på Mön (kanske för att det var slutet på sommarsäsongen)

Fortsättning följer …