När den elektriska belysningen var spridd till de flesta svenska hem på 1920-talet fanns från början bara nakna glödlampor med klart glas. Den nakna glödlampan stämde väl överens med funktionalismen på 30-talets som omfamnade industritestetik och formgivning utan dekor. Men så småningom började man tillverka glödlampor med frostat glas för att minska bländningseffekten och ljusarmaturerna fick skärmar av tyg och andra material.
Den senaste tidens dekorlampor av LED med filament efterliknar den gamla tidens glödtrådsteknik. Vi ser dem i restauranger, inredningsbutiker och i hemmiljöer. Ofta är de för starka och dåliga på att sprida allmänljus. Samtidigt finns det tillfällen när en klar ljuskälla kan vara ett bra val, t ex i en klar glob på fönsterbänken. Dagtid hindrar glasgloben varken utblick eller dagsljus. När den nakna ljuskällan lyser på kvällen kan en tunn gardin fungera som en avbländande skärm.
Ett annat exempel är när ljusarmaturen saknar skärm och ljuskällan blir en del av lampfoten. I bilden nedan testade jag både 3-stegsdimrade frostade och rökfärgade klot. De frostade var för starka och svåra att hitta med lägre ljusflöde (dvs färre lumen) – 35/175/350 lumen, 2700 Kelvin, varmvit. Men LED klot Nero (som de kallas) har tillräckligt få lumen och en varmare ljusfärg så att de inte bländar – 35/15/5 lumen och 2200 Kelvin, orange.





































