People-oriented planning

”People-oriented planning” eller en humanistisk planeringsideologi förespråkas av den vida kände Jan Gehl. Motsatsen är 60-talets och funktionalismens bilvänliga planeringsideologi. Jag har bloggat om Jan Gehl tidigare i samband med konferensen Öresund som cykelregion före jul. Den här gången, 28 februari 2013, kom Jan Gehl till aulan i Orkanen på inbjudan av Malmö stad, HUT Skåne (Hållbar Utveckling Skåne), Sustainable Business Hub och Urbana studier på Malmö högskola. Föredraget med efterföljande frågestund drog en full sal med 370 deltagare. I Köpenhamn driver Jan Gehl tillsammans med delägarna arkitektkontoret Gehl Architects med kunder över hela världen. Hans praktiknära forskning och pågående uppdrag ger en extra dimension till hans föredrag. Gehl-filosofin är ett efterfrågat inslag på seminarier och alla från kontoret som jag har hört är lika duktiga på att förmedla det självklara att stadens utformning måste utgå från människan som förflyttar sig till fots eller på cykel.

Jan Gehl signerar min följeslagare genom åren ”Livet mellem husene” som kom ut första gången i Danmark 1971 (foto Stefan Thörnkvist)

Funktionalismens planerare prioriterade bilen, delade upp städerna i funktionella enheter för arbete, boende och centrumverksamhet. Arbetsplatser och bostäder var åtskilda med breda trafikleder och gröna buffertzoner. Ideologin som praktiserades på 60-talet med ursprung i 30-talet har tyvärr format en hel generation planerare där en del fortfarande är trogna sina gamla ideal. Att överge den prognosstyrda planeringen för en viljestyrd planering är inte alltid så lätt. När gator och parkering dimensioneras i nya planer räknar man på många håll fortfarande med ökad framtida biltrafik samtidigt som kommunala framtidsvisioner kännetecknas av utbyggd kollektivtrafik och förbättrade cykelstråk, dvs minskad biltrafik. Det finns ett glapp mellan vision och praktik. Men idag är de flesta i teorin överens om att funktionalismens uppdelade stad inte är förenlig med nya tidens hållbara värden – promenadstaden och blandstaden.

Tillbaka till Gehl. Jan Gehl var fostrad i samma funktionalistiska tradition. Han blev färdig arkitekt år 1960 men efter några år tänkte han om radikalt. Enligt Jan Gehl själv spelade hustrun som var psykolog en betydelsefull roll i hans uppvaknande. Gehls arkitektursyn genomsyras sedan dess av människans upplevelser och vardag.

För mig som har hört ett antal likartade Gehl-fördedrag var den avslutande frågestunden eftermiddagens stora behållning. I pausen fick alla chans att skriva ner sina frågor och Jan Gehl besvarade några av de vanligaste frågorna. Här återger jag kort mina tolkningar av hans svar:

Gehl om konflikten mellan förtätning och grönska:
Det behöver inte vara någon konflikt. Pocket-parks och enskilda träd kan ge gröna kvaliteter samtidigt som städerna förtätas. Storleken på en grönyta är inte samma sak som kvalitativ grönska.

Gehl om förnyelse av miljonprogramsomåden:
Förtätning med lägre bebyggelse, t ex radhus är en möjlighet som gör skalan mer mänsklig. Moderatorn Birthe Müller, som skickligt växlade mellan tre språk, påpekade att många av de boende ofta är nöjda med sin miljö. Gehl svarade att boende ofta är skeptiska till förändring. Men det beror på att man vet vad man har men inte vad man får. Boende inser inte hur mycket bättre det kan bli.

Gehl om medborgardeltagande:
Som medborgare måste man ha respekt för olika yrkesgrupper, även skolade arkitekter och planerare. Det är inte rimligt att medborgare ska få full frihet att föreslå förändringsåtgärder. Gehl har däremot inget emot att medborgare får ta ställning till olika handlingsalternativ.

Gehl om internkommunikation mellan tjänstemän med olika planeringsuppfattning och brist på samsyn:
Bombardera de tjänstemän som fortfarande är fast i gamla tankebanor med Gehls egna böcker och Youtube-klipp! Det finns många trafikplanerare som tänker traditionellt kring gatans utformning. Men den nya generationen inser att de olika trafikslagen måste samsas på samma gata och gaturummen måste bli mindre. Gehl kunde berätta om erfarenheter från hemmaplan där en otraditionell kommunal tjänsteman i Köpenhamn i hemlighet tog bort ca 3 % av parkeringsplatser per år för att ge mer plats till gående och cyklar.

Gehl om förutsättningarna för småkommuner med mindre resurser för genomgripande förändringar:
Hans råd vara att man nöjer sig med att förbättra en avgränsad del av staden och istället gör den riktigt bra.

Några undrar kanske om Gehl, som förespråkar upp till 4–6 våningsbebyggelse, är helt emot höghus. Det framgick att Gehl kan acceptera höghus, men där huset landar närmast gatan och där människor rör sig måste byggnaden anpassas till den mänskliga skalan. Höghusen får heller inte skugga sina grannar och gatan. Ljuset måste nå ner till platser där människan uppehåller sig. Mikroklimatet är viktigt för människans trivsel och umgänge utomhus.