Fortsättning på tidigare inlägg.
Bränslegången med skruvar och ett 63 m långt transportband som matar fram bränslet till ett 2 timmars mellanlager i Örtoftaverket (om bränslet i pannan inkluderas finns reserv för åtminstone fyra timmars eldning vid driftavbrott). Ifall det blir stopp på transportbandet ska verket klara 4 timmars drift. En tredjedel av skogsbränslet flisas på plats i krosshuset i bakgrunden. Bränsleåtgången är 310 000 ton per år vilket innebär 50 lastbilar per arbetsdag hela året förutom juni till augusti när verket stänger ner. Man räknar med 6000 fullasttimmar. Hela anläggningen med bränsleupplag upptar en yta av 17 hektar
Mitt första studiebesök på ett biokraftvärmeverk var Sandviksverket i Växjö (Sandvik 2). Verket har ungefär samma kapacitet (65 MW värme och 35 MW el) som det nyinvigda Örtoftaverket mellan Eslöv och Lund (72 MW värme + 40 MW el).Det är inte bara Kraftringen som bygger biokraftvärmeverk. I Växjö bygger t ex VEAB ytterligare ett fliseldat kraftvärmeverk (Sandvik 3) och i Stockholm bygger Fortum ett värstingverk i Värtan. Fortums biokraftvärmeverk kommer att producera 1 700 GWh värme och 750 GWh el per år när det är färdigställt i januari 2016. Örtoftaverket producerar årligen 500 GWh värme och 220 GWh el.
Den stora utbyggnaden av biokraftvärme är förstås ingen slump eftersom den spelar en avgörande roll i flera av de svenska energibolagens strategi för en hållbar koldioxidneutral energiförsörjning. Biokraftvärme är ett lönsamt förnybart energislag för Sveriges del som har gott om skog till såväl virke som pappersmassa och energiproduktion. Men i början av 2000-talet fanns det andra energislag som lockade dåvarande Lunds Energi (Kraftringen) att satsa på ett treårigt geotermiprojekt i Stora Råby söder om Lund. Man hade förväntat sig att hitta hetvatten i drygt 3 km djupa geotermihål (dvs värme från jordens inre). Men temperaturen och vattenflödet var långt lägre än man hoppats på. År 2005 satte istället planerna på ett biokraftvärmeverk igång på allvar. Bygglov för Örtoftaverket söktes 2006, bygget påbörjades 2012 och sedan mars 2014 är verket i full drift.
Jag gillar att Kraftringen valt en synlig solcellslösning på söderfasaden. De fönsterintegrerade solcellerna har en effekt på 31 kW. Det handlar inte om någon stor elproduktion eftersom den bara motsvarar elbehovet för två eluppvärmda villor. En liten villaanläggning (20 m2) på ett södervänt tak som producerar ca 3000 kWh per år har en toppeffekt på knappt 3 kW som jämförelse
Fem procent blir bottenaska som används till vägfyllnadsmaterial. Askan är näringsrik och borde återvända till skogen men eftersom bränslet i Örtoftaverket innehåller returvirke från byggen som kan vara målat med miljöfarlig färg är det slutna kretsloppet inget alternativ
En bra principskiss som visar hela anläggningen i Örtofta finns här
Interiörbild från pannhuset till vänster och fjärrvärmeledningarna till höger (Eslöv, Lund och värmereturen från orterna). Temperaturen i fjärrvärmen till orterna varierar mellan 80 och 105 grader beroende på årstid och värmebehov. Men vilken temperatur är det i rökgaserna? Detta är en ögonblicksbild av rökgastemperaturerna 5 maj: Rökgasen har cirka 145 grader när den kommer in i rökgasreningen och cirka 70 grader när den kommer in i rökgaskondenseringen. Till slut lämnar den anläggningen via skorstenen med cirka 45 grader. När returvattnet från orterna möter rökgaserna i kondenseringen höjs temperaturen 9 grader
Källa: VEAB. En tydlig principillustration som visar vägen från flis till värme i bostaden. Fjärrvärme produceras oftast en bit från tätorten och förser i princip hela orten med värme. Närvärme produceras närmare värmekonsumenterna i en gemensam värmeanläggning och förser en mindre grupp hus med värme (ett par hus till ett hundratal hus)
kirans blogg 
