arkiv

ljus

Anglepoise Original Mini Ceramic, no 1227

Numera finns här många ljuspunkter i rummen – betydligt fler än när vi flyttade in i huset 2010. De första LED-lamporna från IKEA Jansjö (formgiven av Johanna Jelinek) har ersatts med mer ändamålsenliga ljusarmaturer, t ex som sprider ljuset bättre och har en behagligare ljusfärg. Efter snart tio års experimenterande inser jag att jag gärna omger mig med reproduktioner av klassiker som formgetts på 1900-talet – antingen med industriell prägel eller lekfullt uttryck. Här är några av favoriterna:

1930-tal. Anglepoise Original Mini Ceramic, no 1227 (E14, 6W). Den klassiska originalmodellen designades 1935 av George Carwardine (fordonsingenjör och designer). Modellen här är mindre än originalmodellen.

1930-tal. Kaiser Idell 6718 väggmonterad saxlampa (E27, 8W). Formgivare: Christian Dell  (industridesigner som bland annat jobbade i metallverkstaden på Bauhaus på 1920-talet). Hans första katalog med ljusarmaturer kom 1936, t ex Kaiser Idell 6631 Luxus.

1960-tal. Flowerpot VP9 (ljusintensitet: 100%, 50% och 20%). Formgivare: Verner Panton (Flowerpot-serien lanserades 1968).

1970-tal. 685/BI Elmetto bordslampa (E27, 4,5 W). Formgivare: Elio Martinelli (designades 1976).

Kaiser Idell 6718

 

Flowerpot VP9

 

685/BI Elmetto bordslampa

685/BI Elmetto bordslampa

Det är ingen bra idé att låta marknaden avgöra vad som bör vara miniminivån för en god och hälsosam bostad. I funktionalismens program för bättre bostäder ingick tillgång till ljus, luft och grönska för alla. Resultatet var t ex genomgående lägenheter som gjorde det möjligt att vädra manuellt genom att öppna fönstren mot det fira. Man såg grönskan utanför genom fönstren, och någon gång under dagen nådde solstrålarna rummen innanför. Med det nya förslaget till ändrade byggregler är risken att rum i framtida bostäder kommer att sakna bostadskvaliteter som vi i Sverige tar för givna, t ex direkt dagsljus och utblick genom fönster mot det fria. Det finns därmed en risk för ökad ojämlik hälsa.

I följande intervjuer berättar jag mer om stödet som finns i forskning om vikten av just direkt dagsljus och utblick för människors mående och trivsel: intervju i tidskriften Ljuskultur och Arkitekten.

Fortsättning på föregående inlägg.

Gå till butiker där du kan se installerade ljuskällor för att jämföra ljuset. Nästa steg är att testa ljuskällan i ljusarmaturen där hemma. Köp därför med ångerrätt men kom ihåg att spara lampförpackningen

Mina favoriter bland ljuskällor är de som har 3-stegs dimring (dvs tre nivåer av ljusflöde) och styrs med den vanliga strömbrytaren. Den stora fördelen med ljuskällor med fasta dimringssteg är att de inte kräver någon ändring av väggströmbrytare. Det finns dessutom modeller som varierar i färgtemperatur från 2200K till 2700K, dvs från bärnstensfärgad till varmvit. Ett exempel är Scene Switch från Philips som i dagsläget går att hitta på Power (fd MediaMarkt). Med variation i både ljusflöde och färgtemperatur kan man verkligen förvandla stämningsläget i rummet utan att behöva köpa något avancerat belysningssystem som styrs med fjärrkontroll eller smart mobil, eller som kräver installation av en elektriker.

Mönstrad rislampa med 3-stegs dimring (Scene Switch från Philips)

Andra viktiga egenskaper hos ljuskällan är dess storlek, form och klarhet i glaset (klar, frostad eller färgad). Om man väljer en dekorativ naken LED-lampa med filament bör den inte vara för ljusstark och möjligen ha en varmare ljusfärg. En del upplever det varmare ljuset som behagligare för ögat.

Ett bra tips är att välja en ljusarmatur som döljer ljuskällan för att undvika bländning

När det gäller ljusarmaturer får man prova sig fram eftersom det är svårt att avgöra frå katalogfoton hur ljuset sprids. Ett bra tips är att välja en ljusarmatur som döljer ljuskällan för att undvika bländning. Till sist, glöm inte att en ljusarmatur ska pryda sin plats och bidra till rummets karaktär även när den är släckt.

I äldre lägenheter sitter lamputtaget oftast mitt i taket tillsammans med lampkroken, som i denna 30-talslägenhet med 2,8 m i rumshöjd

Fortsättning följer …

Fortsättning på föregående inlägg.

En nybyggd lägenhet med tidstypisk placering av lamputtaget i vägg/takvinkeln och lampkrok som den boende själv får montera i taket

Följande krävs för att ordna takbelysning som ger allmänljus i sovrum, stämningsljus över matbordet och allmänljus i hallen i en nybyggd lägenhet med lamputtag i vägg/takvinkeln:

  • en tre meter lång sladd för ett rum med hög rumshöjd (3 m)
  • rätt sorts lampkontakt (DCL, ”Devices for Connecting Luminaires”)
  • ljuskälla
  • ljusarmatur

Nödvändiga komponenter för hembelysning och dagsljusstyrning i nybyggda lägenheter: sladdställ (men utan lampkopp), ljuskällor med 3-stegs dimring, sladdupphäng (för att fästa sladden i lampkroken), lampkrokar, gardinupphängning, t ex fingerkrokar

Jag väljer ofta tygklädda sladdställ från den svenska tillverkaren NUD eftersom de har tillräcklig längd (3 m), en tung lamphållare av aluminium och flera valmöjligheter vad gäller färg. Om det räcker med kortare sladd (2,5 m) finns även bra alternativ på Clas Ohlson.

Rätt sorts plafonder kan ge ett bra allmänljus. Men montage direkt mot innertaket kan komma i ”visuell konflikt” med sladden som måste vidare till lamputtaget på väggen. En löst hängande sladd tycker jag gör sig bäst om den får fortsätta en bit nedanför lampkroken. Men det är så klart en smaksak. Alternativet är att klämma fast sladden i en fastlimmad skena eller hållare i taket men det är mindre flexibelt och bryter upp den sammanhängande takytan.

Lampkontakter som ska anslutas till sladdstället hittar man till exempels på Elon och Clas Ohlson. På IKEA finns enbart sladdställ för takbelysning med skarvbit som kräver en lampkopp för att dölja skarvbiten.

Vänster: Sladdställ med skarvbit. Höger: Skarvbiten är borttagen och ersatt med en DCL-kontakt

Fortsättning följer …

Fortsättning på föregående inlägg.

Gardinuppsättning med två takmonterade skenor som är vanligt i hotellrum

Innan jag fortsätter med takbelysningens våndor i nybyggda lägenheter vill jag bara göra ett kort tillägg till det förra inlägget. Tänk noga igenom gardinuppsättningen i förväg.

  • Vilka är behoven (mörkläggning, solskydd, insynsskydd, estetiskt tilltalande inramning, inslag av färg, ljuddämpning eller synkomfort med mjuka övergångar mellan ljusa och mörka partier)?
  • Vad tillåter rummet, fönstersättningen och materialet där beslagen ska fästas?
  • Hur vill du att det ska se ut när gardinerna är stängda respektive öppna (ta hänsyn till önskade veck både i stängt och öppet läge samt ev radiator under fönstret)?
  • Finns det plats att parkera gardinlängderna utan att blockera för mycket at dagsljuset?

Rummet i det förra inlägget medgav bara en gardinskena på grund av köksinredningen och dörröppningens placering. I rummet i bildan nedan monterades däremot två parallella skenor för att anpassa designen efter höga krav på mörkläggning under sommarens tidiga ljusa timmar. Personen som bor här vill dessutom ha ett ljust rum dagtid. Därför placerades de mörka tunga gardinerna innerst närmast fönstret och de lätta gardinerna närmast rummet. Gardiner i två lager från golv till tak och en rullgardin i smygen blev en bra lösning just i detta rum.

Vänster: Tunn gardin av textil med linneblandning som filtrerar ljus och insyn. Höger: Mörkläggningsrullgardin med ljus insida monterad i fönsternischen

Mörkläggningsgardinen är monterad närmast fönstret för att minska oönskat dagsljus tidiga sommarmorgnar. Närmast rummet monterades en ljus och glesvävd gardin på en separat skena

Fortsättning följer …

Första dagen i en nybyggd lägenhet slås man av att taket gapar tomt (förutom möjligen en takmonterad brandvarnare) och saknar upphängning för taklampor. Närmaste lamputtag för en tänkt taklampa sitter i vägg/takvinkeln flera meter bort. Det går dessutom inte att koppla in ljusarmaturen från förra lägenheten eftersom lampkontakten inte passar de nya lamputtagen och sladden är alldeles för kort. Gardinfästen är också något som saknas och när natten kommer får man panik för att det är omöjligt att hindra insyn och störande sken från gatlyktor utanför när man ska sova. Känns det bekant?

I lägenheter som byggdes under förra seklets senare årtionden fanns det vanligtvis fästen för gardinskenor på väggen ovanför fönstren, lamputtag för takbelysning mitt i rummet och ibland även persienner mellan fönsterglasen. Men i dagens nybygge krävs noggrann planering och förberedelse om man vill ha elektrisk belysning och möjlighet att filtrera dagsljus och insyn.

Sedan 2020 har jag har bidragit till ljusplaneringen i fyra nybyggda lägenheter och samlat på mig en del erfarenheter som kan komma till nytta för fler. Här följer några tips som hjälp på vägen till en mer komplett hemmiljö utrustad med arkitekturens mjuka element (gardinerna), och praktisk och trivsam belysning. Jag vill även tipsa om var man kan hitta alla komponenter för att de som är intresserade ska slippa lägga timmar på att leta bland varuhus och nätbutiker. (Obs! Bloggen är helt oberoende och får inga intäkter från företag.)

Det är ingen lätt sak att skruva upp gardinfästen i tak av betong. En vanlig hushållsborrmaskin tar sig inte igenom armeringsjärn till skillnad från proffsmaskiner. Min rekommendation är därför att anlita hjälp som både monterar och levererar gardinskenor. Kostnaden får ses som en del av flyttkostnaden eller lägenhetsinköpet.

Lägenhet byggd 2021

I lägenheten ovan fanns resterna av plasthållare till en takmonterad gardinskena. Vi kunde som tur var återanvända hålen och behövde bara komplettera med ett par extra för att undvika glipor mellan skena och tak.

Montören Jan-Åke fixar allt med van hand och proffsverktyg

Efter montaget sprutade montören silikon i skenan för att förbättra glidfunktionen. Mörkläggningsgardinerna är nu på plats och blir ett bra komplement till rullgardinen som vi själva monterade på fönsterkarmen i fönsternischen. Rullgardinen är inte måttanpassad men täcker glaset och gör sitt jobb tillsammans med gardinerna. Inget ljus utifrån kommer att störa nattsömnen.

Jag bad montören att även borra hål för lampkrokar där det saknades. Nästa steg är att hitta lämplig takbelysning som ger bra allmänljus.

Fortsättning följer …

(Fortsättning på föregående inlägg)

Handikapporganisationernas kontorshus genomsyras av medvetet gestaltade lösningar som engagerar flera sinnen. Jag beskrev till exempel akustiken och ovanljuset i förra inlägget. Förflyttning såväl innomhus som utanför byggnaden är lika viktig. Bänkarna utanför inkräktar inte på gångytan. De är istället placerade på den upphöjda nivån där de samsas med träd och andra gatumöbler. I byggnadens vindfång har ledstråket en annan riktning på mattluggen för att underlätta orienteringen. Personer med nedsatt syn kan känna sig fram med hjälp av undersidan av skosulorna.

Vänster: Snubbelfritt på gångytan. Höger: Vindfång med anpassad torkmatta

I receptionen på bottenvåningen valdes fasta höjder på receptionsdisken istället för en höj- och sänkbar disk. Guiden förklarar att det var ett medvetet val för att undvika att göra ett nummer av individuella skillnader (dvs undvika att under flera sekunder sänka från ståhöjd till en höjd anpassad för rullstolsburna och barn).

Vänster: Konventionella ledstråk finns bara på bottenvåningen och i källaren. På övriga plan (där besökare vanligtvis inte vistas) finns andra typer av markeringar – en liten ”upphöjd punkt” på räcket så att man vet var närmaste korridor mynnar. Höger: Alla trappnosar är markerade – inte bara första och sista steget som i svenska tillgänglighetsråd

I korridoren är det delvis indirekt ljus men assymetriskt placerad så att det faller på den kulörta väggen. Ljusarmaturerna är infällda i rak linje för att underlätta orienterbarheten. Vid pentryköket valde man istället infällda spotlights med riktat ljus som både lyser upp golvet och ger skuggor i ansiktet för att hjälpa personer med nedatt hörsel (det är lättare att läsa ansiktsuttryck och läpprörelser med ett modellerande ljus). Det finns avbländande raster på alla infällda ljusarmaturer i korridoren utom spotlightsen

Vänster: Olika modeller på stolarna i matsalen så att man kan välja sin egen favorit. Höger: Alla strömbrytare, uttag och dörröppnare i svart för att kontrastera mot väggens kulör ljuskontrasten är alltid minst 60%). De senare är dessutom placerade i fothöjd så att rullstolsburna kan trycka med foten

Direkt dagsljus vid kontorsarbetsplatserna har prioriterats vilket ledde till att byggnadsformen anpassades från cirkulär volym till en volym med flera ”fingrar” för att maximera fönsterväggarna

En inglasad modell av byggnaden

Handikapporganisationernas kontorshus är resultatet av en annorlunda tävling med täta kontakter mellan beställaren (entreprenören och hyresgästen) och arkitekterna. Force4-architects tog hem segern med sitt förslag som utvecklades från cirkulär byggnadsform till fingerform med centralt atrium och ovanljus. Projektet är superintressant av flera anledningar:

– tävlingsprocessen (med t ex delavstämning så att beställaren får chans att hindra tokiga designbeslut),

– inkluderande design (eller universell utformning som det även kallas) som gör att personer med olika funktionsnedsättningar kan använda, orientera sig och trivas i byggnaden, och till och med utrymma den vid brand på egen hand,

– designuppdrag som inkluderar omgivningen (t ex gångvägen från tågstationen är utformad med hänsyn till tillgänglighet så att de som arbetar och har funktionsnedsättning lätt ska kunna förflytta sig till fots).

Jag var här i juli på ett studiebesök som arrangerades i samband med den internationella världskonferensen för arkitekter (UIA World Congress of Architects) i Köpenhamn – utsedd till arkitekturhuvudstad av UNESCO.

Besöket var enastående och guidningen grundlig med såväl brukare som entreprenör och arkitekt på plats. Efter besöket var jag helt uppfylld som man kan bli när ett projekt känns unikt och byggt av engagemang. Nu har vi ännu ett självklart stopp på studieresan som varje år går till Köpenhamn med trettio arkitektstudenter i kursen Light, colour and space.

Fortsättning följer …

Ovanljus lyser upp det centrala atriumet

Vita ljudabsorberande räcken – den vita kulören minskar risken för bländning när blicken vandrar uppåt mot ljusöppningen i taket (eftersom konstrasten blir mindre mellan vita ytor och den ljusa himlen utanför takfönstren)

Genèvesjön med alperna i bakgrunden …

… och i parken vid sjön har man slutat belysa vegetationen för att minska ljusföroreningarna och öka den biologiska mångfalden

Från multikulturella Geneve är det 40–50 min med tåg till Lausanne. Ett tips som jag fick före konferensen om ljusbehandling och biologiska rytmer (se föregående inlägg) var att hoppa av en bit öster om Lausanne för att vandra tillbaka till Lausanne genom de terrasserade vinodlingarna i Lavaux som tillhör världsarvet. Man kan hoppa av i Cully och gå österut för att sedan ta ett lokaltåg tillbaka till Lausanne. Eller, som jag gjorde, hoppa av i Epesses och gå västerut hela vägen in till Lausanne. Har man mer tid är ett tredje alternativ att hoppa av i Rivaz. Tågresor i Schweiz är en sann fröjd eftersom de alltid är punktliga och utsikten mot berg och natur är så annorlunda jämfört med slätten i Skåne.

När jag återvände till Geneve hade jag den där härliga känslan av att hunnit med mycket och att jag gärna vill komma tillbaka – men med sikte på mer vandring och mindre vetenskap.

Vinodlingarna öster om Lausanne …

… alperna på andra sidan Genèvesjön

… och vindistriktets olika druvsorter

I Lausanne valde jag att bo på ett vandrarhem i Boix-de-Vaux mellan Lausannes centrum och universitetscampuset EPFL (École Polytechnique Fédérale de Lausanne), dvs platsen för konferensen. Jag valde läget för att få 30 minuter långa morgonpromenader före långa stillasittande dagar inomhus. Ett stort plus var närheten till grönska och vatten, att boendet låg granne med en stiligt organiskt formad byggnad (IOKs huvudkontor som ritats av det danska arkitektkontoret 3XN) och den arkeologiska parken med lämningar från den romerska staden Lousonna.

IOKs huvudkontor ritat av det danska arkitektkontoret 3XN

EPFLs campusmiljö är tät med flera nya byggnader men saknar varierad grönska

En heliostat utanför paviljongbyggnaden på campus riktar solljuset mot ett hål genom en tät vägg där solstrålarna tar sig vidare in i rummet mot en rörlig lins med ett gult filter. Dessa komponenter ingår i en ljusinstallation av Olafur Eliasson som ingår i utställningen ”Lighten up! On biology and time”

I campusområdet har stdenterna numera ett eget studiecentrum i Rolexbyggnaden (ritad av arkitektkontoret SANAA i Japan)

Till och med busskurerna intill området är stiligt designade med limträ

En del av slutresultatet av ett 2-årigt postdokprojekt är sammanfattad i en vetenskaplig poster som jag precis har presenterat på en konferens om ljusbehandling och biologiska rytmer arrangerad av Society for Light Treatment and Biological Rhythms (SLTBR).

Projektet handlar om att utveckla och testa en så kallad beteendeintervention. Den ges i form av en Internetbaserad kurs med ett par fysiska kursträffar. I kursmaterialet ingår en provlåda som bland annat innehåller ljuskällor, checklista och sömndagbok för att uppmuntra eget experimenterande i hemmet. Kursen vänder sig till personer som är 70 år eller äldre och ska bidra till bättre mående, seende och sömn. Något liknande har vad jag vet inte gjorts tidigare – en intervention som vänder sig till äldre och inriktar sig på flera områden (ljus, fysisk aktivitet utomhus och sömnrutiner).
På årets SLTBR-konferens i Lausanne presenterade jag resultatet av provstudien som genomfördes med åtta aktiva och friska personer (71–84 år). Resultatet var positivt vad gäller kursens användarvänlighet och nytta för deltagarna. Här är årets poster (2023):

Poster_A0P_kmg_230517_web

På förra årets SLTBR-konferens i Manchester presenterade jag första delen av projektet – utvärderingen i labbmiljö (en uppbyggd fullskalemodell av en lägenhet). Vi bjöd in deltagare i två omgångar för att de skulle bedöma kursens användarvänlighet – tre experter (inom Interaktionsdesign, pedagogik och design för äldre) respektive sex personer som representerade målgruppen (personer som är 70 år eller äldre och bor i enpersonshushåll i lägenhet). Deltagarnas feedback i intervjuer och enkäter ledde till att kursinnehållet förbättrades inför det andra steget – att testa kursen i verkligheten. Här är förra årets poster (2022):

Poster_A0P_kmg_220525_web