Bostäder från Amsterdams guldålder (1)

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter att besökt tre bostäder från 1600-talet måste jag korrigera mitt snabba slutsats i förra inlägget om valet av fönstertyper i Amsterdams gamla kanalhus. Båda fönstertyperna förekommer – sidohängda och vertikala skjutbara fönster. Ibland även i en och samma bostad som t ex 1600-tals bostaden som idag är museum: Lord in the Attic. I huset där Rembrandt bodde och verkade i 20 år finns enbart sidohängda fönster. I det exklusiva kanalhuset från 1690 där paret Willet-Holthuysen bodde under 1800-talet finns enbart skjutfönster mot gatan medan den översta våningen och köket i källarvåningen har sidohängda fönster mot trädgårdssidan. Det finns två tydliga tecken på att huset är exklusivt och byggt av en välbärgad ägare: den fina adressen vid kanalgatan Herengracht, som var en av de första kanalerna utanför den ursprungliga stadskärnan, och att huset har fem fönsteraxlar istället för tre, dvs är byggt på en dubbeltomt.

Notera det lilla podiet i hörnan intill fönstret: en plats att sitt på för att kunna se vad som hände på gatan utanför och för att slippa golvdraget

Jag blev överraskad av alla internfönster mellan rummen. Men det är ju helt naturligt i djupa hus för att få naturligt dagsljus längre in och på köpet kontakt mellan rummen. I bilden till vänster ser man entrédörren och fönstret bredvid med podiet. Bilden till höger visar Rembrandts arbetsplats högt upp i huset med morgonsol och stängda fönsterluckor i det nedre fönsterpartiet