Två målningar av de Hooch. Notera stolen invid fönstret med dagsljus i högra bilden. Stolen står till och med på ett lågt podium för att komma närmare ljuset eller kanske för att se ut

Nästa resa, som går i ljusets tecken, är betydligt mer klimatvänlig eftersom de begränsade utsläppen är kopplade till datorns elförbrukning, det trådlösa nätverket, kommunikationen via optiska fiberkablar och serverutrymmet. Bor man inte i Stockholm ingår dessutom en Bra miljöval-resa med tåg.

På Rijksmuseet i Amsterdam hittade jag en ny favorit som var verksam under 1600-talet, dvs den period som kallas nederländsk guldålder. Pieter de Hooch har målat flera fantastiska interiörer från en tid som saknade elektricitet. Målningarna har långt skärpedjup och de finaste målningarna visar dagsljusbelysta interiörer med utblick mot staden. Bostäder är inga isolerade öar utan alltid en del av staden eller gårdsmiljön utanför. Det är lätt att dröja länge framför en tavla av Pieter de Hooch. De skarpa detaljerna i hemmen är lika fängslande. Vid den här tiden fanns ingen elektricitet och man fick nöja sig med dagsljus och vax-, talg- eller stearinljus i bostaden. Därför sitter ofta personer som läser nära fönstren. Lyxen att få tända en glödlampa kom inte förrän mot slutet av 1800-talet. I Stockholm var paret von Hallwyls bostad på Hamngatan 4, som färdigställdes 1898, en av de första bostäderna som fick elektriskt ljus. Mer om deras makalösa stadspalats med 40 rum kommer i nästa inlägg. Från enkel nederländsk borgarstandard till adligt överflöd…