arkiv

Månadsarkiv: november 2012

Foton från Kvillebäcken är inlagda i föregående inlägg. Här kommer några overview-foton från 22:e våningen i Lilla Bommen vid Göta älvbron. En perfekt utsiktsplats för att höra mer om den inledande planeringen av Älvstaden med internationella workshops och medborgardialog.


Bangården vid centralen och man anar Ullevis svängda kontur


Operan till höger i bild och den svarta låga paviljongen med konstgräset bakom byggkranen är Älvrummet. Hit tar man sig om man är intresserad av stadens pågående planeringsprojekt 


Utsikt mot väster med Operan längst ner till vänster och Lundbyhamnen till höger

Fortsättning följer…

Ser fram emot dagens studiebesök den tredje och sista dagen på konferensen Arena hålllbar stad. Som vanligt vill man gå på det mesta som erbjuds med en del har jag redan sett: Miljonprogramsförnyelse i Gårdsten, Kretsloppsparken som är unik i landet, Ekocentrum med ambitiösa miljöutställningar, komvandling i Nya Krokslätt i kulturhistorisk miljö, Passivhuscentrum och Alingsås, nybyggnad i Kvillebäcken och stadsutvecklingsområdet centrala Älvstranden mm. Bike-in-café, cykelgarderober och kvartersodling lockade mig att välja Kvillebäcken och att få höra om Göteborgs hållbara storsatsning Älvstaden.

Fortsättning följer…


Guiden Einar Hansson och på skylten till höger står det ”Kvartersodlat”

Einar Hansson var vår utmärkta guide under Kvillebäcksturen. Första etappen byggs i rasande fart och första inflyttning är i början av 2013. Kvarteren är högexploaterade men här ska ändå ges plats för pocket-parks och ev odling på förgårdsmark. Målet är att alla bostadshus ska klara Silvernivån på alla tre områden, energi, innemiljö och material i klassningssytemet Miljöbyggnad.


Medan bygget pågår finns här plats för gemenskapsodling, växthus med vedkamin, växtpensionat och bike-in-café


Växtpensionat under max två veckors bortavaro


Foto av den gigantiska modellen i Älvhuset över alla centrala omvandlingsprojekt på båda sidor av älven. Göta älvbron i förgrunden och Kvillebäcken i norr på Hissingen (de vita frigolitbyggnaderna är planerad bebyggelse i stadsdelen Kvillebäcken)

Sitter vid en lånedator på vandrarhemmet Linné Hostel på Vegagatan i Göteborg med ett falskt brandlarm som piper i bakgrunden. På den blinkande larmdisplayen står det ”brand i korridor utanför rum 1 till 5”. Det är sent på kvällen och jag har precis återvänt till vandrarhemmet från den inledande dagen på en sammanfattande tredagarskonferens ”Arena hållbar stad” arrangerad av Mistra Urban Futures, Vinnova, Naturvårdsverket och Delegationen för hållbara städer. Projekttiden för Delegationen för hållbara städer med Peter Örn som ordförande tar slut vid årsskiftet och det är dags för en summering på Chalmers med föredrag, seminarier och studiebesök.

Vandrarhemmet är obemannat och ingen av hotellgästerna från utlandet som passerar i korridoren vet vad larmet gäller. Jag har ringt vandrarhemmets mobilnummer men får bara en telefonsvarare i luren. Tröttsamt! Jag ser inga spår av någon brand i korridoren och enligt en av hotellgästerna har larmet varit igång ett par timmar men hon har ingen aning om vad den pipande signalen betyder.  Så jag sitter väl kvar här ett tag vid datorn (och spanar efter rök i ögonvrån)…

Det kanske verkar som konferenser tillhör min vardag men som egenföretagare väljer jag noggrant ut de konferenser som intresserar mig mest och som inte kostar skjortan. Årets två konferenser för min del, Passivhus Norden i Trondheim och Arena hållbar stad i Göteborg,  råkar bara ligga strax efter varandra i tiden.

Jag hoppar över alla inledningstalare på Arenan idag eftersom det mesta som sades är en upprepning av vad som brukar sägas i liknande forum: tvärsektoriellt samarbete, motverka stuprörstänkande, inkludera medborgarna, utbyggnad i kollektivtrafikstråk, energieffektivisera bebyggelsen, närhet och täthet, lätt att göra rätt osv. Fast viktiga saker tål att upprepas.

Men vad gör vi åt genomförandeglappet? Alla är så eniga och stämningen är alltid på topp men i vardagen finns hela tiden exempel på att visioner, policys och strategier inte genomförs i praktiken. Det finns förstås flera goda exempel men uppenbarligen fortfarande en hel del hinder som försvårar hållbarhetsarbetet. På väg hit till Göteborg tog jag Öresundståget från Lunds centralstation. Vid Skånetrafikens nyinstallerade biljettautomater under rulltrappan på stationen fick jag tillfälle att prata med en servicereparatör som lagade en av automaterna. Jag talade om för honom hur glad jag är att de äntligen har satt upp fler automater men frågade varför det har tagit sådan tid. Jag var säkert en av många som tog upp problemet med Skånetrafiken för mer än ett år sedan eftersom det ofta blev köbildning vid de två andra automaterna. Han svarade att Jernhusen som Skånetrafiken hyr plats av för sina automater var motvilliga av estetiska skäl! Jag som trodde att alla aktörer inom transportsektorn självklart vill bidra till smidigare kollektivtrafik och i synnerhet statligt ägda företag.

Kort om en av höjdpunkterna på eftermiddagens parallella seminarier: Staden som gruva. Det finns lika mycket koppar i kända gruvor som i teknosfären, t ex nergrävda likströmsnät och urkopplade växelströmsnät i gatan. Men när blir det lönsamt att gräva upp de urkopplade kablarna? Läs mer om vad Joakim Krook vid Linköpings universitet har kommit fram till.

Dagens avslutande plenumföredrag med David Sim från Gehl Architects är värd en stor applåd. Den mänskliga skalan är lätt att glömma bort när stjärnkontoren planerar megastäder i Asien eller när ikonarkitekter designar nya kvarter i Örestad.

Fortsättning från föregående inlägg.

Camilla Brunsgaard från Ålborg Universitet har undersökt hur de boende i tre av de åtta Komforthusen upplever boendet i ett passivhus genom både kvalitativa och kvantitativa studier. Hennes slutsatser var att:
1. Solorienteringen kan inte styra fönsterplaceringen. Ta hänsyn till utemiljön och insyn samt planera för halvprivata ytor utanför huset. (Självklart är insyn besvärande om har huset har stora uppglasade partier mot den offentliga gatan oavsett om man bor i passivhus eller ordinära hus, tänker jag.)
2. Överväg bättre vädringsmöjligheter och utvändiga solskydd och gör innemiljösimuleringar i enskilda rum. Det var för varmt under sommaren i alla tre hus. Vissa rum var mer utsatta.
3. Informera de boende i passivhus att man inte behöver vädra. Ofta vädrar man av gammal vana.
4. Installera individuell temperaturreglering så att enskilda rum kan anpassa innetemperaturen. En del rum, t ex gavelrum med två ytterväggar kan annars få för svalt på vintern.


I Villa Trift 3.0 finns ett öppningsbart takfönster av två skäl: för att ge mer dagsljus i hallen och möjlighet till bra tvärdrag sommakvällar med höga dagtemperaturer. Ett högt sittande fönster ger en skorsteneffekt och förstärker självdraget. Samma tanke fanns i Sveriges första passivhus i Lindås som ritades av Hans Eek

Mina reflexioner är att den optimala bostaden borde vara ett miljöklassat passivhus, t ex miljöklassat enligt Miljöbyggnad. Det svenska klassningssystemet Miljöbyggnad lägger nämligen stor vikt vid innemiljön och bedömer ljudkvaliteten (installationer och ljud utifrån), risken för radon, fuktsäkerhet, förekomsten av trafikrelaterade kvävedioxider i inneluften, ventilationsflödet, den termiska komforten både vinter- och sommartid i de mest utsatta rummen, dagljuskvaliteten och risken för legionella i tappvarmvattnet. Passivhusen i Beckomberga som byggdes av NCC och är ritade av Brunnberg & Forshed miljöklassades strax efter Villa Trift 3.0.

En annan reflexion efter min fjärde Passivhus Norden-konferens är att det egentligen inte är någon konst att bygga ett optimalt passivhus efter alla utvärderingar som gjorts de senaste åren. Den stora utmaningen är snarare att ändra våra energirelaterade beteendevanor, t ex vädringsvanor, krav på hög innetemperatur vintertid istället för att anpassa klädseln efter årstiden, hur länge man står i duschen, matlagning, disk-, och tvättvanor osv. Att hitta en godtagbar och rimlig boendestandard med hänsyn till global rättvisa. Eftersom EU har bestämt att alla nya hus från 2020 ska vara nära-noll-energi-hus är miljömedveten etik en mycket större knäckfråga en tekniken.

I  förra söndagens Nybyggt-bilaga i Sydsvenskan uppmärksammade Birgitta Nordquist (lektor på Installationsteknik, LTH) de energislösande vädringsvanorna i Flagghusen i Västra Hamnen i Malmö. De flesta byggnaderna färdigställdes 2007 och energimålet var 120 kWh/m2 år inkl hushållsel, dvs långt ifrån passivhuskraven. Men i Flagghusen finns mekanisk till- och frånluft med värmeåtervinning, sk FTX-ventilation, precis som i passivhusen. I Flagghusen vädrar man bort överskottsvärme på sommaren. Drygt hälften av de boende vädrar dessutom varje dag eller nästan varje dag under uppvärmningssäsongen trots att den balanserade ventilationen säkerställer tillräckligt ventilationsflöde. Ett fönster på glänt kan släppa in 90 liter kall uteluft per sekund.


Ventilationsaggregatet Pingvin Eco i Villa Trift 3.0 med roterande värmeväxlare och partikelfilter som renar uteluften och frånluften från badrum, kök och tvättstuga


Ventilationsaggregatet med stängd lucka och synlig kondensisolerad utelufts- och avluftskanal

Jag bor själv i ett nybyggt hus (Villa Trift 3.0) med FTX och har aldrig haft något behov av att frivilligt vädra under eldningssäsongen. Luften är lika frisk och skönt förvärmd varje morgon när man vaknar trots stängd innerdörr. Men vid några tillfällen släpper vi in extra uteluft:
1. När köksfläkten ventilerar bort matos rakt ut genom imkanalen ställer vi köksfönstret invid spisen på glänt för att köksfläkten inte ska dra ut uppvärmd rumsluft. Köksfläkten är inte kopplad till ventilationssystemet.
2. När vi fyller på ved i den vattenmantlade kaminen öppnar vi samtidigt terrassdörren till växthuset för att en kort stund skapa lite övertryck. Alternativt ändrar vi till övertryck i manöverpanelen till ventilationsaggregatet. Annars är risken att lite rök kan dras in i rummet. Ventilationen i FTX-ventilerade hus är normalt inställda på ett svagt undertryck.
3. När dörren till skafferiet öppnas i köket smiter det in lite extra uteluft den vägen. Det ouppvärmda skafferiet har två väggventiler i ytterväggen mot norr och är egen klimatzon helt separerad från det övriga husets ventilationssystem.

På Passivhus Norden-konferensen i Trondheim handlade flera sessioner om inneklimat och beteendevanor i passivhus. På Arvid Dalenhaugs (Institut for bygg, anlegg och transport, NTNU) session framgick det att det är lika vanligt med vädring på sommaren i ordinära bostäder som i passivhusbostäder. Överskottsvärme är alltså inget nytt problem kopplat till passivhusbyggande men icke desto mindre ett problem som bör lösas. Ole Daniels från Ålborg Univeristet bekräftade problemen med övertemperaturerer sommartid i åtta danska passivhusvillor, Komforthusen. Innemiljömätningar har pågått i tre år i Komforthusen, från okt 2008 till sept 2011. De sämsta husen hade övertemperaturer 25 till 30 % av tiden. Rådet i svenska passivhuskriterier är att innetemperaturen i det mesta utsatta rummet får vara över 26 grader max 10 % av tiden från april till september.

Det finns flera möjliga åtgärder t ex utvändiga solskydd, öppningsbara fönster för naturlig ventilation genom tvärdrag, nattkylning genom forcering av ventilationsflödet så att sval nattluft får kyla sovrummen via tilluftsdonen. Öppningsbara fönster i sovrum tycker man borde vara en självklarhet men det finns exempel på passivhus med enbart fasta fönster i sovrum.

Fortsättning följer…

Det är alltid lika inspirerande att höra skickliga, ansvarsfulla och engagerade arkitekter tala om sina projekt. Walter Unterrainer är professor på den nya arkitekthögskolan i Umeå. Jag har aldrig sett honom live men hans namn var bekant. När jag kom hem grävde jag i fotoarkivet och hittade en passivhusvilla i Feldkirch i Voralbergen i Österrike med textilfasad, pellets och solceller på taket, byggd 2004 och signerad Walter Unterrainer. Det var min första studieresa utomlands med energitema och husets originella fasad med textilväv gjorde ett bestående intryck. Läs tidningen Arkitektens intervju med honom 2009.


På Passivhus Norden 2012 i Trondheim handlade hans presentation om ombyggnad av ett hyreshusområde från 50- och 60-talet i tyska Amberg. En stor andel av byggnadsbeståndet i Tyskland är precis som i Sverige uppförd före 70-talet. I Sverige handlar det om 60 %. Den stora utmaningen var att hålla nere kostnaden och säkerställa kvarboende under genomförandet. Målet var 46 kWh/m2 år, 50 % lägre energianvändning än gällande tyska regler. Men projektet var inte enbart ett energieffektiviseringsprojekt utan lika mycket ett socialt hållbarhetsprojekt. Bottenvåningen har anpassats för bättre tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga. Grönytor är uppgraderade för att bli mer användbara, liftar installerades istället för utvändiga platskrävande ramper och balkongerna utökades och blev mer privata med insynsskyddade förrådsväggar mellan balkongerna. Husen värms med fjärrvärme. Men ett kanalsystem för både till- och frånluft var för komplicerat att installera med kvarboende hyresgäster. Här finns tilluften istället i fasad ovanför fönstren. Tilluften värms upp till 10 grader över uteluftens temperatur. Uppföljning av beräknade värden pågår under tre år.

Ledorden i Walter Unterrainers presentation var ”akupunktur och människor i fokus”. Akupunktur i planering och design tolkar jag som nedslag och punktvisa förbättringar som tillsammans ger en mer meningsfull fungerande helhet. Att arkitektur alltid handlar om människors upplevelser och behov (nuvarande och kommande) framför ytlig design borde vara en självklarhet för alla praktiserande arkitekter.