Har du någon gång åkt berg-och-dalbana känslomässigt när exempelvis en kär vän har svikit dig eller någon du känner oväntat visar upp en otrevlig sida? Det hände mig nyligen. Men i mitt fall gällde det min relation till Viola Gråstens vackra ullfiltar (”Snark”), som tillverkades på 50- och 60-talen och fortfarande är i omlopp på secondhandmarknaden. Efter att ha svävat högt av ett secondhandfynd insåg jag att filten som jag höll i min hand var impregnerad med ett ämne som är lika miljö- och hälsofarligt som DDT. Detta hände.

I en secondhandaffär i Ängelholm ser jag hennes filt i en vacker grön nyans och slår till. I vårt hem finns det ett överskott av filtar. Jag har ägt en röd av Viola Gråsten och har en blå som har legat nerpackad i en låda sedan en tid tillbaka, eftersom det är för svårt att skiljas från den. Överlycklig som jag är visar jag den direkt för systrarna som väntar på caféet inför dagens vandring. Men då läser jag samtidigt på den fastsydda etiketten som jag missat i affären: ”Mitin. Varaktigt malsäkrad. Mothproofed for life.” Och då går det utför i berg-och-dalbanan – inköpslyckan vänds till stor besvikelse när jag tar reda på att Kemikalieinspektionen skriver att filtar av ullgarn som har behandlats med Mitin ska klassas som farligt avfall. Jag lämnade tillbaka filten till affären eftersom jag var på resa och långt hemifrån. Inte för att få pengarna tillbaka, utan för att berätta vad etiketten betyder så att de inte säljer vidare ”malsäkrade filtar” till andra kunder. Så fort jag kom hem åkte den sista filten till ÅVC för destruktion.