Fortsättning från föregående inlägg.

Camilla Brunsgaard från Ålborg Universitet har undersökt hur de boende i tre av de åtta Komforthusen upplever boendet i ett passivhus genom både kvalitativa och kvantitativa studier. Hennes slutsatser var att:
1. Solorienteringen kan inte styra fönsterplaceringen. Ta hänsyn till utemiljön och insyn samt planera för halvprivata ytor utanför huset. (Självklart är insyn besvärande om har huset har stora uppglasade partier mot den offentliga gatan oavsett om man bor i passivhus eller ordinära hus, tänker jag.)
2. Överväg bättre vädringsmöjligheter och utvändiga solskydd och gör innemiljösimuleringar i enskilda rum. Det var för varmt under sommaren i alla tre hus. Vissa rum var mer utsatta.
3. Informera de boende i passivhus att man inte behöver vädra. Ofta vädrar man av gammal vana.
4. Installera individuell temperaturreglering så att enskilda rum kan anpassa innetemperaturen. En del rum, t ex gavelrum med två ytterväggar kan annars få för svalt på vintern.

I Villa Trift 3.0 finns ett öppningsbart takfönster av två skäl: för att ge mer dagsljus i hallen och möjlighet till bra tvärdrag sommakvällar med höga dagtemperaturer. Ett högt sittande fönster ger en skorsteneffekt och förstärker självdraget. Samma tanke fanns i Sveriges första passivhus i Lindås som ritades av Hans Eek

Mina reflexioner är att den optimala bostaden borde vara ett miljöklassat passivhus, t ex miljöklassat enligt Miljöbyggnad. Det svenska klassningssystemet Miljöbyggnad lägger nämligen stor vikt vid innemiljön och bedömer ljudkvaliteten (installationer och ljud utifrån), risken för radon, fuktsäkerhet, förekomsten av trafikrelaterade kvävedioxider i inneluften, ventilationsflödet, den termiska komforten både vinter- och sommartid i de mest utsatta rummen, dagljuskvaliteten och risken för legionella i tappvarmvattnet. Passivhusen i Beckomberga som byggdes av NCC och är ritade av Brunnberg & Forshed miljöklassades strax efter Villa Trift 3.0.

En annan reflexion efter min fjärde Passivhus Norden-konferens är att det egentligen inte är någon konst att bygga ett optimalt passivhus efter alla utvärderingar som gjorts de senaste åren. Den stora utmaningen är snarare att ändra våra energirelaterade beteendevanor, t ex vädringsvanor, krav på hög innetemperatur vintertid istället för att anpassa klädseln efter årstiden, hur länge man står i duschen, matlagning, disk-, och tvättvanor osv. Att hitta en godtagbar och rimlig boendestandard med hänsyn till global rättvisa. Eftersom EU har bestämt att alla nya hus från 2020 ska vara nära-noll-energi-hus är miljömedveten etik en mycket större knäckfråga en tekniken.