bild_1029
Jag såg utställningen en mörk novemberkväll med överraskande snöfall och trafikkaos. Men nästa gång tänker jag se den i dagsljus eftersom jag är så nyfiken på det naturliga ljuset från festhallens takfönstren i Nordiska museet som ritades av arkitekten Isak Gustaf Clason (1907). Trots flera timmar på utställningen måste jag återvända för att se vissa delar av utställningen på nytt med nya ögon och i annat ljus.

Det fanns flera delar som fick mig att stanna upp och börja fundera eller reagera, till exempel:

Utställningen i festsalen var en överraskning – så sparsmakat och känsligt gjort i Isak Gustaf Clasons mäktiga pelarsal med vackra stjärnvalv.
Den kulturhistoriska avdelningen i rummen bredvid festsalen: Skillnaden mellan olika svavelstickor och vilken typ som flickan med svavelstickorna använde i H C Andersens saga…
… det lilla fönstret med bänken och det simulerade dagsljuset utanför som visar hur lite dagsljus man fick inomhus före elljusets tid…
… ”Upplysningens rum” med husmorsfilmen och alla lamporna i taket. Filmens genomgång av de funktionella aspekterna för belysning är giltiga än idag. Den var även upp betydelsen av färgen på rummets olika ytor. Idag hade man förstås dessutom upplyst om olika ljuskällors miljöeffekter och var man slänger sina förbrukade ljuskällor…
… kontrasten mellan chockljust och behagligt ljust i det sista rummet med nutida belysning i den kulturhistoriska avdelningen är effektfullt och tänkvärd – ljuskvalitet eller ljuskvantitet? Den kulturhistoriska avdelningen tar kort upp dagens problem med ljusföroreningar. Visserligen mycket kortfattat. Besökaren som vill få en bättre bild av miljöeffekterna får fördjupa sig på egen hand. Människor och annat liv behöver både ljus och mörker.

Ljusreflektion #3

30 oktober, 2016

ljus

1 kommentar

bild_1027

Efter att ha hyllat husets mest multifunktionella byggnadskomponent finns det anledning att titta på baksidan med generösa fönsterytor. Och då tänker jag inte på taskig termisk komfort på grund av övertemperaturer i rummet på sommaren och strålningsdrag på vintern, problem med omvänd exponering (dvs oönskad insyn utifrån) eller bländning i vissa situationer. Jag tänker istället dröja vid upplevelsen av fönster på kvällen. Det är särskilt aktuellt nu när vi har återställt klockan till normaltid och mörkret kommer tidigare.

Glasytor reflekterar normalt bara ca 10 % av det diffusa ljuset inomhus. Har man vita väggar studsar däremot upp till 80 % tillbaka av det elektriska ljuset inomhus. På kvällen när det är mörkt utanför blir de stora fönsterytorna glupska svarta hål som äter nästan allt ljus som träffar glaset. Det är som att dra ner svarta rullgardiner på väggarna. Vill man ta vara på det värdefulla konstljuset som kostar energi och resurser är ljusa gardiner en effektiv lösning som reflekterar mer ljus än svarta ytor. Med en tänd fönsterlampa eller en adventsljusstake på fönsterbrädan bakom gardinen minskar även insynen. (I framtiden kanske det till och med finns tyger med invävda lysande trådar som lyser upp hela fönsterhålet under kvällen.) Upplysta fönster kvällstid gör dessutom gatan utanför mer trivsam och trygg för folk som passerar.

bild_1028

Ljusreflektion #2

20 oktober, 2016

ljus, miljöanpassat byggande & boende

1 kommentar

bild_1026
Fönster med utvändig kondens en tidig morgon som torkar upp under förmiddagen

Fönster är inte bara ett ljusinsläpp. Det blir extra tydligt på energieffektiva fönster som vid en viss tid på året får utvändig kondens på glaset. Fenomenet inträffar under kalla klara nätter med hög relativ fuktighet, dvs luften innehåller mycket vattenånga. På fönster med väldigt lite värmeläckage inifrån rummet blir den yttre glasytan extra kall om fönstret vetter mot en bar himmel som inte skuggas av t ex takutsprång, vegetation eller ett skärmtak. På morgonen har vattenånga kondenserat på den nerkylda ytan och glaset är inte längre transparent.

bild_1025
Samma fönster med utblick

Ett annat tillfälle som ger samma effekt är hus som har byggnadsställningar med täckande ljus presenning utanför fönstret, t ex när fasaden ska renoveras eller liknande. Fönstren ger fortfarande ljus in i rummet om än reducerat. Men utblicken mot det fria är försvunnen. Hur påverkar detta upplevelsen av rummet inifrån? Räcker det att få in ljus utan att kunna se ut? Ja, möjligen i vissa rum där man inte vistas mer än tillfälligt, t ex ett badrum eller ett förråd och kanske en tvättstuga. Men rent allmänt är fönster så mycket mer än en bländare med uppgift att släppa in ljus. Vi förväntar oss mycket av fönster, som t ex att:

kunna se ut
få bra arbetsljus
det släpper in solsken (och värme)
det ger plantor ljus
det ger möjlighet till vädring
ger behagligt ljus i rummet
det ger möjlighet att följa årstidens växlingar
se vädret
se himlen
se liv och rörelse utanför

All dessa funktioner påverkas av fönsterstorlek, placeringen på väggen i sidled och höjdled, väderstreck, ljusgenomsläppligheten i glaset, antal glas, glasets färg, fönstrets utformning med karmar, bågar, tvär- och mittposter och spröjs och fönstrets underhåll (smutsiga glas kan minska ljusinstrålningen med strax under 10 %). Det är svårt att hitta någon annan byggnadsdel med så många funktioner.

Ljusreflektion #1

2 oktober, 2016

ljus

1 kommentar

Att dagsljuset i ett rum är föränderligt är ingen nyhet. Efter sex i vårt hus borde jag ha upplevt alla växlingar från januari till december och från morgon till kväll. Omedvetet – ja, men det visar sig att jag inte aktivt har registrerat alla tänkbara ljusförhållanden.

bild_1009
Rengöring med Grönfri efter borttagning av ogräs mellan plattorna med nästan kokande vatten

I mitten av september insåg hur viktigt det är att bevara den ljusgrå ytan på uteplatsen. Redan efter sex år var det påväxt på plattorna som är gjorda av fotokatalytisk betong (jag trodde att den speciella ytan med titandioxid skulle hålla borta påväxten längre tid än så). Hela uteplatsen hade blivit mörkgrå! Därför blev det ett snabbryck med nästan kokande vatten på ogräset mellan plattorna och därefter skurning med ”Grönfri”. Efter en dag återfick ytan sin ursprungliga ljushet. Förvandlingen gav utslag i mitten av september en eftermiddag när solen stod lägre på en klarblå himmel och plattorna reflekterade solljuset nerifrån uteplatsen in i rummet upp på innertaket. Ett rum med fri sikt mot himmeln har normalt mest ljus på golv och väggar (förutom väggen med fönster). Men nu fick jag uppleva att den ljusaste ytan i sovrummet mot sydväst var innertaket. På sydligare breddgrader, där husen står tätt och gränderna är trånga för att ge skydd mot den direkta solen, är det vanligare med reflekterat ljus nerifrån marken och från husväggarna utanför än direkt solljus i rummen. På våra breddgrader blir effekten blir densamma med snö på marken. Tänk alltså på att marken invid huset eller balkongplattans förmåga att reflektera ljus kan påverka upplevelsen av ljuset i rummet. Dagsljuskvaliteter inomhus handlar om mer än fönsterplanering.

bild_1008
Delen närmast är skurad och klar och den bortre delen återstår (gränsen går från väggen till det ljusgröna fågelbadet). Skillnaden mellan den ljusgrå ytan och den mörkgrå ytan är större än vad kameran klarar att återge

bild_1023
Reflektansen hos ett vitt papper är 0.8 (dvs 80 % av ljuset som träffar pappret reflekteras) medan betong har en reflektans på 0,25

Ljusreflektioner

20 september, 2016

ljus

Lämna en kommentar

bild_1024

Eftersom ljus numera är ett av mina prioriterade intresseområden kommer jag att dela med mig av några insikter och observationer som lyser upp min vardag. Det jag vill förmedla är hur små variationer kan förhöja upplevelsen av en miljö och vikten av att ta hand om ljuset för att påverka välbefinnandet positivt, t ex känslor eller biologiska processer i kroppen. Det kommer att handla om både artificiellt ljus och naturligt ljus (som under halva året är en bristvara på våra breddgrader nära polcirkeln). Det kommer att handla om alla aspekter av ljus – de aspekter som har med seendet att göra, som t ex god synbarhet och visuell komfort utan direkt eller reflekterad bländning, och andra så kallade icke-visuella aspekter som ljusets påverkan på vakenhet och sömn*.

* Icke-visuella aspekter kan låta märkligt men vi behöver ljus även för annat än att se och producera bilder i hjärnan. Det kortvågiga ”blåa ljuset” av färgspektrumet påverkar t ex vår biologiska klocka som styr dygnsrytmen. Klockan, som egentligen är flera kemiska klockor i hjärnan och i andra celler i kroppen, tickar på i sin egen rytm som är ungefär 24 timmar men ljuset behövs för att synka den med solens 24-timmars dygn. Utan det kortvågiga ljuset skulle ca 1/4-del av oss lägga oss tidigare för varje dag och 3/4-delar senare och senare för varje dag eftersom det ”biologiska” dygnet är antingen kortare an 24 timmar eller längre än 24 timmar.

Källa: Lockely, S. W. & Foster, R. (2012). Sleep: A Very Short introduction. OUP Oxford

Om träskydd och att ta risker

11 september, 2016

mätning & uppföljning

Lämna en kommentar

bild_1023

När Villa Trift byggdes 2010 blev pergolan av furu på terrassen struken med järnvitriol som egentligen bara påskyndar övergången till den omtyckta silvergrå färgen (omtyckt av åtminstone många arkitekter). Snickaren som monterade pergolan varnade för att behandlingen aldrig skulle hålla – och han fick rätt. Nedre delen av reglarna, som lutar 25 grader ut från huset, har redan ruttnat.

Hur kunde jag avstå från att t ex välja tryckimpregnerat virke eller göra en träskyddsbehandling? Jag var beredd att ta risken eftersom jag hade sett panel enbart behandlad med järnvitriol på ett miljöanpassat bostadshus i Umeå. Arkitekten, som dessutom var min lärare, hade bara goda erfarenheter av järnvitriolbestruket trä. Han försäkrade att hållbarheten var lång. Det finns kanske flera tänkbara förklaringar till den korta hållbarheten här på Skördevägen i Lund, som t ex sämre virke, att träkonstruktionen är mer utsatt (det rinner ju regn längs med de lutande reglarna) eller andra klimatskillnader. När det gällde panelen på huset var jag i gengäld mer försiktig och gick efter Folksams utmärkta färgtest. Valet föll på Beckers akrylatfärg ”Perfekt”. (Tillverkaren har utlovat 12 års målningsintervall och om sex år får vi se om det stämmer.) Färgen är fortfarande bland de som rekommenderas i testresultaten från 2015.

Nu är en ny konstruktion beställd i galvaniserat järn med längsgående reglar av limträ med OrganoWoods kiselbehandling. Första strykningen med nr 01 ger ett rötskydd och andra strykning med nr 02 ger ett smuts- och vattenavvisande skydd. Det finns andra system med samma egenskaper som t ex Sioo:x Original Träskydd och Sioo:x Original Ytskydd. Kiselbehandlingen är helt miljöanpassad utan farliga ämnen (se OrganoWoods byggvarudeklaration som finns föredömligt lättillgänglig på hemsidan) I somras testade jag behandlingen på de nya trätrallarna som tar upp nivåskillnaden i växthuset och de ljusnar långsamt. Om några månader får de samma silvergrå färg som järnvitriolbehandlat trä – en effekt av strykningen med nr 01.

bild_1010
Ovan: De nya impregnerade trätrallarna med OrganoWoods behandling

Nedan: De ursprungliga trätrallarna som var behandlade med järnvitriol. Sex år senare var en av läkten på den yttre var helt rutten. Tyvärr fanns inte samma dimensioner i impregnerat virke vilket påverkade utseendet till det sämre enligt mig

bild_1011

Obs! Eftersom jag väljer att ange de fabrikat som jag testar eller har har haft positiv eller negativ erfarenhet av kan läsare tro att det är en reklamsponsrad blogg. Men jag är en helt oberoende bloggare som alltid tackar nej till erbjudanden från företag

Sluseholmen och Teglholmen i Sydhavn

4 september, 2016

hållbar stadsutveckling, studieresor

Lämna en kommentar

bild_1014
”Connecting people”

De närmaste månaderna kommer jag att tillbringa två dagar i veckan i Sydhavn som för min del är helt outforskad. I somras upptäckte jag det fantastiska Amagerfaelled som ligger öster om Sydhavn och norr om dystra Örestad. I höst fortsätter upptäckten av ett av Köpenhamns senaste stadsutvecklingsområden. Anledningen är två kurser om ljus och belysning på Aalborg Universitets campus i Köpenhamn. Köpenhamnscampus finns sedan 2014 i före detta Nokias kontorsbyggnader på A.C. Meyers Vange 15. I torsdags startade 31 program för antagna studenter med frukosttält, grillning på kajen och gratis kanalturer i Sydhavn varje heltimme. Ett perfekt tillfälle att snabbt få en överblick över pågående byggprojekt i längs vattnet.

bild_1013
Aalborg Universitet Köpenhamn i ljusa lokaler på A.C. Meyers Vange 15
bild_1015
Bostadshuset ovan ligger precis intill det nya hamnbadet Sluseholmen

bild_1016
Bakom husen ligger det fantastiska grönområdet Amagerfaelled

bild_1017
Silobyggnader som blev bostäder 2007 och ritades av av arkitektkontoret i Nederländerna MVDRV. Gång- och cykelbron förbinder husen med Fisketorvet på andra sidan vattnet. Längtar efter att få se MDRDVs saluhall i Rotterdam
bild_1018
Vackert gammalt värmekraftverk från 1920-talet och ett av Danmarks industriminnen

bild_1019
Arkitektkontoret Vandkunsts senaste tillskott med bostäder intill Danmarks TV-hus på Teglholmen

bild_1020
Pojektet ovan på Slusehomen var en stor överraskning: Stora kvarter med nerbruten skala genom varierade fasader och färgsättning. Förebilden till masterplanen för området är bland annat Amsterdam. Danska arkitektkontoret Arkitema har tillsammans med den holländska arkitekten Sjoerd Soeters utformat planen med kvartersstruktur och kanaler mellan bostadskvarteren. Skönt att den omänskliga skalan i Örestad inte spred sig vidare till Sydhavns projekt.

bild_1021
Kanaler och broar mellan kvarteren och husbåtar längs kajen. Nästa gång blir det promenad på land i kvarteren
bild_1022
Urbana kvartershus med stilig färgsättning och modernt uttryck

Se upp för paprikagruppen

21 augusti, 2016

odling

Lämna en kommentar

bild_1005
I år slarvade jag med att skriva ner namnet på fröpåsarna. Plantorna på bänken i växthuset bär rikligt med stora chilifrukter men de flesta tillhör förmodligen paprikagruppen – de är söta, stora, hängande men med noll hetta. Inga scovillegrader att tala om! Botaniska trädgårdens innehållsrika skrift ”Chili – liten men stark” förklarar måttet på hetta:

”Rent capsaicin har ett värde på cirka 15.000.000 scovillegrader. Paprika, som är söt, har ett värde på 0–100 scovillegrader. Milda sorter av chili har ett värde på cirka 1000 scovillegrader, medan de riktigt heta sorterna har ett värde på cirka 300.000.”

Ett par krukor innehåller den andra gruppen av chili eller spanskpeppar (Capsicum allum) – körsbärsgruppen som påminner om paprikagruppen men de växer upprätt och sällan hängande. De har viss styrka men inte tillräckligt i förhållande till arbetsinsatsen. Jag behöver sorter med medelstyrka så att de torkade frukterna varar till nästa skörd. Det behövs ju fler frukter om styrkan är svag.

bild_1006
Majestäten bland chiliplantorna står på golvet i växthuset. Den är räddaren i nöden och den enda sorten med sparad etikett – Chenzo (Capsicum annum L), ”en riktigt stark smaksättare”.

bild_1007
Notera att frukten först är helt svart för att sedan skifta till grön och slutligen röd

(Inlägget skulle egentligen handla om Karlskrona men den egenodlade chilin kom emellan eftersom jag sedan en vecka äntligen börjat skörda. Men jag återkommer till den vackra världsarvsstaden Karlskrona i ett senare inlägg.)

Från Sittikus till Vittus (3)

31 juli, 2016

studieresor

Lämna en kommentar

Fortsättning på tidigare inlägg.

bild_1001
Ärkebiskopen Markus Sittikus med slottet Hellbrunn i bakgrunden och det pågående bygget av katedralen i tavlan till höger

I förra inlägget nämnde jag att furstbiskoparna, som styrde den österrikiska staden Salzburg fram till 1800-talet, även präglade stadens arkitektur. Ärkebiskopen Marcus Sittikus lät bygga sommarpalatset Hellbrunn (1613–19) med vattenpark och ”tricky fountains”. Palatset utnyttjades dagtid på sommaren av Sittikus och hans sällskap när de behövde omväxling och avkoppling. Älskar man att gå som jag är slottet på gångavstånd från Salzburg. Alternativet är att ta bussen dit och promenera hem med solen i ansiktet och stadens höjder i fonden. Sittikus var även inblandad i byggandet av Salzburgs katedral som ligger i den historiska delen av staden.

bild_1004
Följer man allén till Salzburg till fots passerar man en ytterligare inspelningsplats i filmen Sound of Music men man får framför allt en superfin promenad in till staden över slätten

Sedan 1996 är Salzburgs historiska del med barockarkitektur på Unescos världsarvlista (som fortfarande har en tyngdpunkt på områden och byggnader i Europa). I korthet är kriterierna för utnämningen:

– mötet mellan den italienska och tyska kulturen,

– staden är ett exempel på en kyrklig stadsstat med välbevarade enastående byggnader från medeltiden till 1900-talet,

– stadens koppling till framför allt musik (personifierad av Mozart).

bild_1002
Utsikt över parken från slottet Hellbrunn

bild_1003
Den mekaniska musikspelande teatern av trä som drivs av vatten (1750) var ett senare tillskott

Sommarens andra världsarvsbesök var örloggstaden Karlskrona i Blekinge som grundades 1680 på bonden Vittus tidigare ägor på Trossö. Sverige har bara bara 15 världsarv och det närmaste för skåningar är vackra Karlskrona (2½ tim med Öresundståget från Lund). För lundabor som jag är annars de närmaste världsarven på den danska sidan – runstenarna i Vejle, Kronoborgs slott i Helsingör och domkyrkan i Roskilde. Karlskrona var förresten aldrig danskt eftersom staden planerades och anlades efter freden i Roskilde 1658 och efter det skånska kriget 1675–1679 (och slaget vid Lund 1676). Men hur lyckades man göra Karlskrona till Sveriges tredje största stad 100 år efter att bonden Vittus sålde marken till kronan?

Fortsättning följer…

Höjdpunkter i Salzburg (2)

15 juli, 2016

miljöanpassat byggande & boende

1 kommentar

Fortsättning på föregående inlägg.

bild_923
Utsikt över Salzburg från Gaisberg (ca 1280 m.ö.h.). Den närmaste högsta alptoppen Untersberg (ca 1900 m.ö.h) kom vi aldrig till eftersom linbanan var stängd

Om jag inte minns fel täcktes Salzburg av ca 850 meter tjock inlandsis. Floden Salzach som rinner genom staden är resterna av sjön som bildades när inlandsisen smälte. Står man på Gaisberg ca 1280 meter över havet är det lätt att föreställa sig att Salzburg (ca 430 m.ö.h.) och omgivande slätt en gång i tiden låg under vatten.

bild_927

Salzburgs stadshöjder, omgivande berg och kyrktorn är särskilt utmärkande för staden. Furstbiskoparna som styrde till 1800-talet ligger bakom flera byggnadsverk som t ex sommarpalatset Hellbrunn och katedralen. Den historiska stadskärnan tillhör dessutom världsarvet. I Salzburg får turister som jag både kultur och natur i skön förening. Men efter ett 25 km Mozart100-lopp i grenen ”Nordic Hiking” (med trappor 200 m uppför Kapuzinerberg före målgången) och kortvandringar i bergen insåg jag att jag är en låglandsvandrare som ändå föredrar Skåneleden.

bild_923a
Gaisberg i bakgrunden bakom palatset Leopoldskron, en av inspelningsplatserna i Sound of Music
bild_924
Det finns flera vandringsturer uppför Gaisberg som utgår från Salzburgs utkant (reflexerna i skyltglaset gör kartan lite svårläst men det kan vara bra att veta hur lätt man når lederna)