Utanför de generösa fönstren i kaféet i Statens Museum för Kunst i Köpenhamn passerar maratonlöparna med 37 km bakom sig, och i den pågående utställningen tar Giacomettis (1901–1966) smala bronsskulpturer stadiga kliv inomhus. Giacomettiutställningen ”What meets the eye” är verkligen spännande eftersom den visar hela hans bredd från teckningar och oljemålningar till skulpturer men även hans historiska referenser som t ex den fornegyptiska konsten. Den korta filmen visar hur han återkommande justerade och ändrade sina skulpturer i lera. Av den skissartade tekniken skulle man kunna tro att det var tvärtom. Den guidade halvtimmes ger en snabb introduktion till en fantastisk utställning där man gärna dröjer kvar.
studieresor
Hög miljöprofil i FN-byn i Köpenhamn

Vänster: Oordning framför pågående bygge med trästomme i Nordhavn. Höger: Annan typ av gestaltad oordning i FN-byggnadens centrala atrium med blank skulptural trappa inspirerad av flyglar
Så kom jag hit till slut – till FN-byns huvudbyggnad (Kampus 1 vid Mormormolen). Mina vänner och jag såg byggnaden på avstånd i maj 2013 när den höll på att färdigställas eftersom den ingick i den egenkomponerade gåturen i norra Köpenhamn. Då önskade jag att jag någon gång skulle få se den färdiga byggnaden inifrån. Tio år senare gick önskan i uppfyllesle tack var en konferens som arrangerades av WHO och Nordiskt välfärdcenter om åldersvänliga städer i Norden.
Här följer presentationstexten från gåturen (1,5 mil) på Google Maps från 2013 som fortfarande är aktuell. Huvudbyggnaden är ritad av 3XN som även gjorde strukturplanen för FN Byn.
FNs danska verksamheter samlas i ett regionalt centrum här på piren Marmormolen. Steven Holl har ritat den kommande broförbindelsen (samma arkitekt som har ritat Chiasma i Helsingfors). Så småningom kommer bostäder att uppföras mot Nordhavnbassängen och lokalbyggnader längs den södra sidan av piren. Miljöprofilen i FN-huset är ambitiös med solceller och solfångare på taket och ett ljust reflekterande papptak med vegetabiliska komponenter. Det vita taket sänker temperaturen till max 45 grader vid taket för att minska behovet av kylning inomhus. Huset är utformat för högsta energiklass 1 (max 50 kWh/m2 år). Fler exempel på miljöanpassningsåtgärder: frikyla med havsvatten, regnvatteninsamling (regnvatten blir spolvatten i toaletterna eftersom det egentligen är ganska dumt att använda rent dricksvatten för toalettspolning) och golvmattor av återvunnet material. Läs mer om FN Byen i Sydsvenskans artikel.
Mina intryck (2013): Det stjärnformade FN-huset är ett miljömässigt kraftpaket. Tänk om solanläggningarna på taket hade varit ännu mer synliga på avstånd med glittriga reflexer soliga dagar? Men idag är det svårt att avgöra hur mycket av byggnaden som kommer att synas på håll. När Nordhavn är färdigbyggt finns här bostäder för 40 000 människor och arbetsplatser för lika många. Med andra ord kommer en hel del byggnader att uppföras under en längre tid. Nordhavn planeras tack och lov efter helt andra stadsbyggnadsprinciper än Örestad som planerades på 90-talet. Istället för storskaligheten i Örestad ska Nordhavn få en småskalig intimare prägel med ett myllrande folkliv, dvs planeringsinslag som känns igen från hållbara stadsvisioner även i Sverige. År 2050 vet vi hur det blev…
Läs mer om miljöcertifieringen och de olika miljösatsningarna.
[forts] Handikapporganisationernas kontor i Taastrup på Själland skapar lika möjligheter
(Fortsättning på föregående inlägg)
Handikapporganisationernas kontorshus genomsyras av medvetet gestaltade lösningar som engagerar flera sinnen. Jag beskrev till exempel akustiken och ovanljuset i förra inlägget. Förflyttning såväl innomhus som utanför byggnaden är lika viktig. Bänkarna utanför inkräktar inte på gångytan. De är istället placerade på den upphöjda nivån där de samsas med träd och andra gatumöbler. I byggnadens vindfång har ledstråket en annan riktning på mattluggen för att underlätta orienteringen. Personer med nedsatt syn kan känna sig fram med hjälp av undersidan av skosulorna.
I receptionen på bottenvåningen valdes fasta höjder på receptionsdisken istället för en höj- och sänkbar disk. Guiden förklarar att det var ett medvetet val för att undvika att göra ett nummer av individuella skillnader (dvs undvika att under flera sekunder sänka från ståhöjd till en höjd anpassad för rullstolsburna och barn).

Vänster: Konventionella ledstråk finns bara på bottenvåningen och i källaren. På övriga plan (där besökare vanligtvis inte vistas) finns andra typer av markeringar – en liten ”upphöjd punkt” på räcket så att man vet var närmaste korridor mynnar. Höger: Alla trappnosar är markerade – inte bara första och sista steget som i svenska tillgänglighetsråd

I korridoren är det delvis indirekt ljus men assymetriskt placerad så att det faller på den kulörta väggen. Ljusarmaturerna är infällda i rak linje för att underlätta orienterbarheten. Vid pentryköket valde man istället infällda spotlights med riktat ljus som både lyser upp golvet och ger skuggor i ansiktet för att hjälpa personer med nedatt hörsel (det är lättare att läsa ansiktsuttryck och läpprörelser med ett modellerande ljus). Det finns avbländande raster på alla infällda ljusarmaturer i korridoren utom spotlightsen

Vänster: Olika modeller på stolarna i matsalen så att man kan välja sin egen favorit. Höger: Alla strömbrytare, uttag och dörröppnare i svart för att kontrastera mot väggens kulör ljuskontrasten är alltid minst 60%). De senare är dessutom placerade i fothöjd så att rullstolsburna kan trycka med foten
Handikapporganisationernas kontor i Taastrup på Själland skapar lika möjligheter
Handikapporganisationernas kontorshus är resultatet av en annorlunda tävling med täta kontakter mellan beställaren (entreprenören och hyresgästen) och arkitekterna. Force4-architects tog hem segern med sitt förslag som utvecklades från cirkulär byggnadsform till fingerform med centralt atrium och ovanljus. Projektet är superintressant av flera anledningar:
– tävlingsprocessen (med t ex delavstämning så att beställaren får chans att hindra tokiga designbeslut),
– inkluderande design (eller universell utformning som det även kallas) som gör att personer med olika funktionsnedsättningar kan använda, orientera sig och trivas i byggnaden, och till och med utrymma den vid brand på egen hand,
– designuppdrag som inkluderar omgivningen (t ex gångvägen från tågstationen är utformad med hänsyn till tillgänglighet så att de som arbetar och har funktionsnedsättning lätt ska kunna förflytta sig till fots).
Jag var här i juli på ett studiebesök som arrangerades i samband med den internationella världskonferensen för arkitekter (UIA World Congress of Architects) i Köpenhamn – utsedd till arkitekturhuvudstad av UNESCO.
Besöket var enastående och guidningen grundlig med såväl brukare som entreprenör och arkitekt på plats. Efter besöket var jag helt uppfylld som man kan bli när ett projekt känns unikt och byggt av engagemang. Nu har vi ännu ett självklart stopp på studieresan som varje år går till Köpenhamn med trettio arkitektstudenter i kursen Light, colour and space.
Fortsättning följer …
Ren njutning i Umeå

Vi är tillbaka från en ren njutningsvistelse i Umeå – staden i Europa med renast luft. Och temat råkade bli renhet och välmående: IKSUs Sport första dagen, en heldag på IKSU Spa andra dagen, utstädning av ett studentrum, välsmakande rätter på fina restauranger och mestadels förflyttning till fots mellan alla målpunkter.
Äntligen uppfylldes drömmen att få bo på hotellet U&Me i kulturhuset Väven som fullt ut levde upp till förväntningarna. Huset är ritat av Snöhetta (som bland annat ritat operan i Oslo) och White Arkitekter. Utsikten över älven på 13 våningen kunde inte erbjuda en bättre start på dagen. Bottenvåningens inglasade saluhall med servering, matbod och bageri blev vårt coffice under två vardagar. Eftersom även stadsbiblioteket ligger på samma våning var här liv och rörelse (dessvärre corona-stängt på helgerna). Vi missade Bildmuseet som hade reducerade öppettider. Därför blev resans enda utställning Kvinnomuseets kompakta men välgjorda utställning om korsetten runt sekelskiftet.
En av oss hade med Alain de Bottons bok Filosofins tröst som extra resesällskap. Vi fick tillämpa Epikuros lära i fyra bekymmerslösa dagar präglade av det goda och måttfulla livet, acceptans, tacksamhet och förundran i staden med renast luft i Europa.
Nya smaker: Nattbakade oliver.
Nya ljud: Susandet i björkarnas trädkronor.
Nya vyer: Älven uppifrån och stråket längs med.
Oväntade känslor: Andrum och psykologisk distansering.
Saknade: Resten av familjen.
Öresund runt till fots: dag 7 Amager– Kastrup (5 km) + Hyllie–Lund (24 km)
Fortsättning på föregående inlägg.

Besök hos vänner på Amager på Geislersgade – radhus av samma typ som Kartoffelraekkerne (byggda av Arbetarnas Byggförening) med högt bevarandevärde
Sista dagen på Öresund-runt-till-fots började i solsken men slutade i hällregn på svenska sidan. För min del blev därför sista delsträckan bara 5 km från Amager Strand till Kastrups station och sedan fick tåget ta mig ända hem till Lund. Men min partner fullföljde resplanen och tog även sista sträckan från Hyllie till Lund (24 km).
Amager är en stad i staden och här finns mycket kvar att utforska inser jag efter att ha bläddrat i Bygdeatlas Amager som gavs ut på 1990-talet av danska Planministeriet och Planstyrelsen. Stadsdelen är platt (1–5 m ö h) och både gång- och cykelvänlig.
Denna resa till fots runt sundet gjorde vi för nästan en månad sedan (13–19 aug 2020). Idag åker jag över sundet på nytt för att bland annat se Tomás Saracenos utställning Event Horizon från en roddbåt i Cisternerne. Trots coronapandemin finns det flera höjdpunkter i en skånings vardag.
Öresund runt till fots: dag 6 Fredriksberg–Islands Brygge–Amager Strand (11 km)
Fortsättning på föregående inlägg.
Vi lämnar Carlsberg Byen som omvandlingsområdet kallas mellan Fredriksberg och Vesterbro. På vägen passerar vi Europaskolans skolgård som trots en tillbyggnad mot gatan har kontakt med gatan genom en uppglasad del. Efter ett bad på Islands Brygge och 11 km senare är vi framme vid Studio Hotel vid Amager Strand mitt ibland Köpenhams nya kvarter som blandar höghus med bostadskvarter i fyra till fem våningar. Det är ofattbart att detta är vårt första besök på Amagers strand med ö och lagun (anlagd 2004–2005).
Fortsättning följer…
Öresund runt till fots: dag 5 Gentofte–Charlottenborg–Fredriksberg (14 km)
Fortsättning på föregående inlägg.
Vi har nått bekanta stadsdelar i Köpenhamn och målet är Hotel Ottilia i nya Carlsberg som är hela vandringens höjdpunkt – när det gäller såväl arkitektur, ljusdesign som nattlogi. Hotellet är inrymt i bryggeriets gamla lagerkällare från 1969. Den kallas så trots att det är en byggnad ovan jord.
Byggnaden är originellt renoverad av Architema Architects och Christoffer Harlang Architects men ändå med hänsyn till t ex ursprungsfasaden mot gatan. Anslaget är både rått och respektfullt. På en stor del av de invändiga ytorna är stommaterialet helt frilagd (t ex rå betong med synlig ballast). Installationer som t ex sprinklers i hotellrummen är inte inklädda utan helt synliga.

Lobby med plats för arbete vid skrivbord i ett rum som exponerar flera materiallager och byggnadskonstruktionen
Ljussättningen överraskar eftersom den är både funktionell och en fröjd för ögat. Dessutom förstärker nerpendlade armaturer den generösa rumshöjden. Oj, vad jag är tacksam för att vi hade möjlighet att tillbringa en natt just här. Vid framtida besök i Köpenhamn kommer jag absolut att följa utbyggnaden av Nya Carlsberg. I närheten finns dessutom Cisternerna som, sedan de övergav utställningarna med modern glaskonst 2013, bjuder på den ena minnesvärda utställningen efter den andra.
Fortsättning följer…
Öresund runt till fots: dag 4 Snekkersten–Gentofte (33 km)
Fortsättning på föregående inlägg.

En av alla danska cyklister längs Strandvägen uppmanade mig att fotografera den flotta tremastaren ute till havs
Nattsömnen är extra viktig när man kommer vara på benen i mellan 6 och 7 timmar. I hettan är man tvungen att sova med öppet fönster och då finns alltid en risk för störande ljud. På morgonen ser vi alltid till att komma iväg tidigt när dagsetappen är lång. Trots flera mil i benen är de alltid lika ivriga att komma iväg.
Nattsömnen blev hyfsat god trots att det saknades air-condition på rummet (nattemperaturen var runt 20 grader och dagtemperaturen runt 28 grader). På våra tidigare walk-runs till Berlin och längs Pieter Pad i Holland har det varit självklart att välja hotell med air-condition. Men det hade vi inte en tanke på när vi förberedde vår resa i juni. (Vid den tiden var svenskar inte välkomna i Danmark pga coronarestriktioner men vi chansade på öppna gränser för skåningar i augusti). Vem kunde förutspå en värmebölja under andra halvan i augusti på den 56:e breddgraden?

Det märks att vi är på östra sidan om sundet eftersom det finns gott om privata stränder med egna bryggor längs hela Strandvägen
Dagens sträcka var 33 km men havsbrisen gav lite svalka eftersom större delen gick längs Strandvägen. Den sista biten genom Jaereborg Dyrehave var värst men vacker och nästan tropisk i den heta eftermiddagssolen. Vilken märklig upplevelse att passera hjortar och rådjur i utkanten av en huvudstad! Jag missade tyvärr konstmuseet Ordruppgaard och Finn Juhls hemmuseum som ligger alldeles i närheten men som båda höll coronastängt.

Frukosten serverades i Bernstorff slott, färdigställt 1765 (ursprungligen utrikesministern Johan Hartvig Ernst Bernstorffs sommarpalats och numera lokaler för hotell- och konferensverksamhet)
Fortsättning följer…
Öresund runt till fots: dag 3 Helsingborg–Helsingör–Snekkersten (5 km)
Fortsättning på föregående inlägg.
Det är fortfarande nära trettio grader och dagen är vigd åt Sjöfartsmuseet i Helsingör med en hotellnatt på Comwell Borupgaard i svalkande parkmiljö i Snekkersten. En sådan här dag tillbringar man gärna under jord i en ombyggd torrdocka med vackra rum och en skickligt scenograferad utställning om dansk sjöfart.
Fortsättning följer…









































