arkiv

miljöanpassat byggande & boende

(fortsättning på föregående inlägg)

Dagens etapp var efterlängtad för variationens skull (längs den heliga Birgittaleden som följer Motala ström och Göta kanal). Mot bakgrund av gårdagens kortare återhämtningsetapp var jag redo för en längre sträcka. Sol och bra temperatur runt 18 grader höjde upplevelsen. Idag slapp jag dessutom vara värddjur för mygg och knott.

Denna sträcka påminde mig om att jag älskar kanaler. Det var likadant längs kanalerna i Manchester, Holland och Tyskland på tidigare vandringar – det är vilsamt, stilla, lättorienterat och plant att gå på dragvägarna. Vättern ligger 89 meter över havet och sjön Boren 73 m. Med andra ord – minimal lutning på en sträcka av 27 km.

Ca 6 timmar tog det att nå etappmålet STF Glasbrukets vandrarhem väster om Borensberg (inklusive körsbärs-plockstopp och en kaffe latte i Borensberg).

Fortsättning följer …

(Fortsättning på föregående inlägg)

Handikapporganisationernas kontorshus genomsyras av medvetet gestaltade lösningar som engagerar flera sinnen. Jag beskrev till exempel akustiken och ovanljuset i förra inlägget. Förflyttning såväl innomhus som utanför byggnaden är lika viktig. Bänkarna utanför inkräktar inte på gångytan. De är istället placerade på den upphöjda nivån där de samsas med träd och andra gatumöbler. I byggnadens vindfång har ledstråket en annan riktning på mattluggen för att underlätta orienteringen. Personer med nedsatt syn kan känna sig fram med hjälp av undersidan av skosulorna.

Vänster: Snubbelfritt på gångytan. Höger: Vindfång med anpassad torkmatta

I receptionen på bottenvåningen valdes fasta höjder på receptionsdisken istället för en höj- och sänkbar disk. Guiden förklarar att det var ett medvetet val för att undvika att göra ett nummer av individuella skillnader (dvs undvika att under flera sekunder sänka från ståhöjd till en höjd anpassad för rullstolsburna och barn).

Vänster: Konventionella ledstråk finns bara på bottenvåningen och i källaren. På övriga plan (där besökare vanligtvis inte vistas) finns andra typer av markeringar – en liten ”upphöjd punkt” på räcket så att man vet var närmaste korridor mynnar. Höger: Alla trappnosar är markerade – inte bara första och sista steget som i svenska tillgänglighetsråd

I korridoren är det delvis indirekt ljus men assymetriskt placerad så att det faller på den kulörta väggen. Ljusarmaturerna är infällda i rak linje för att underlätta orienterbarheten. Vid pentryköket valde man istället infällda spotlights med riktat ljus som både lyser upp golvet och ger skuggor i ansiktet för att hjälpa personer med nedatt hörsel (det är lättare att läsa ansiktsuttryck och läpprörelser med ett modellerande ljus). Det finns avbländande raster på alla infällda ljusarmaturer i korridoren utom spotlightsen

Vänster: Olika modeller på stolarna i matsalen så att man kan välja sin egen favorit. Höger: Alla strömbrytare, uttag och dörröppnare i svart för att kontrastera mot väggens kulör ljuskontrasten är alltid minst 60%). De senare är dessutom placerade i fothöjd så att rullstolsburna kan trycka med foten

Direkt dagsljus vid kontorsarbetsplatserna har prioriterats vilket ledde till att byggnadsformen anpassades från cirkulär volym till en volym med flera ”fingrar” för att maximera fönsterväggarna

En inglasad modell av byggnaden

Handikapporganisationernas kontorshus är resultatet av en annorlunda tävling med täta kontakter mellan beställaren (entreprenören och hyresgästen) och arkitekterna. Force4-architects tog hem segern med sitt förslag som utvecklades från cirkulär byggnadsform till fingerform med centralt atrium och ovanljus. Projektet är superintressant av flera anledningar:

– tävlingsprocessen (med t ex delavstämning så att beställaren får chans att hindra tokiga designbeslut),

– inkluderande design (eller universell utformning som det även kallas) som gör att personer med olika funktionsnedsättningar kan använda, orientera sig och trivas i byggnaden, och till och med utrymma den vid brand på egen hand,

– designuppdrag som inkluderar omgivningen (t ex gångvägen från tågstationen är utformad med hänsyn till tillgänglighet så att de som arbetar och har funktionsnedsättning lätt ska kunna förflytta sig till fots).

Jag var här i juli på ett studiebesök som arrangerades i samband med den internationella världskonferensen för arkitekter (UIA World Congress of Architects) i Köpenhamn – utsedd till arkitekturhuvudstad av UNESCO.

Besöket var enastående och guidningen grundlig med såväl brukare som entreprenör och arkitekt på plats. Efter besöket var jag helt uppfylld som man kan bli när ett projekt känns unikt och byggt av engagemang. Nu har vi ännu ett självklart stopp på studieresan som varje år går till Köpenhamn med trettio arkitektstudenter i kursen Light, colour and space.

Fortsättning följer …

Ovanljus lyser upp det centrala atriumet

Vita ljudabsorberande räcken – den vita kulören minskar risken för bländning när blicken vandrar uppåt mot ljusöppningen i taket (eftersom konstrasten blir mindre mellan vita ytor och den ljusa himlen utanför takfönstren)

Genèvesjön med alperna i bakgrunden …

… och i parken vid sjön har man slutat belysa vegetationen för att minska ljusföroreningarna och öka den biologiska mångfalden

Från multikulturella Geneve är det 40–50 min med tåg till Lausanne. Ett tips som jag fick före konferensen om ljusbehandling och biologiska rytmer (se föregående inlägg) var att hoppa av en bit öster om Lausanne för att vandra tillbaka till Lausanne genom de terrasserade vinodlingarna i Lavaux som tillhör världsarvet. Man kan hoppa av i Cully och gå österut för att sedan ta ett lokaltåg tillbaka till Lausanne. Eller, som jag gjorde, hoppa av i Epesses och gå västerut hela vägen in till Lausanne. Har man mer tid är ett tredje alternativ att hoppa av i Rivaz. Tågresor i Schweiz är en sann fröjd eftersom de alltid är punktliga och utsikten mot berg och natur är så annorlunda jämfört med slätten i Skåne.

När jag återvände till Geneve hade jag den där härliga känslan av att hunnit med mycket och att jag gärna vill komma tillbaka – men med sikte på mer vandring och mindre vetenskap.

Vinodlingarna öster om Lausanne …

… alperna på andra sidan Genèvesjön

… och vindistriktets olika druvsorter

I Lausanne valde jag att bo på ett vandrarhem i Boix-de-Vaux mellan Lausannes centrum och universitetscampuset EPFL (École Polytechnique Fédérale de Lausanne), dvs platsen för konferensen. Jag valde läget för att få 30 minuter långa morgonpromenader före långa stillasittande dagar inomhus. Ett stort plus var närheten till grönska och vatten, att boendet låg granne med en stiligt organiskt formad byggnad (IOKs huvudkontor som ritats av det danska arkitektkontoret 3XN) och den arkeologiska parken med lämningar från den romerska staden Lousonna.

IOKs huvudkontor ritat av det danska arkitektkontoret 3XN

EPFLs campusmiljö är tät med flera nya byggnader men saknar varierad grönska

En heliostat utanför paviljongbyggnaden på campus riktar solljuset mot ett hål genom en tät vägg där solstrålarna tar sig vidare in i rummet mot en rörlig lins med ett gult filter. Dessa komponenter ingår i en ljusinstallation av Olafur Eliasson som ingår i utställningen ”Lighten up! On biology and time”

I campusområdet har stdenterna numera ett eget studiecentrum i Rolexbyggnaden (ritad av arkitektkontoret SANAA i Japan)

Till och med busskurerna intill området är stiligt designade med limträ

Vänster: Konsertsalen 2023. Höger: Restaurangen med eget mikrobryggeri i källaren 2023

Exteriört är stadshallen i Lund en pärla – ritad av Klas Anshelm och färdigställd 1968. Även invändigt finns stiliga designlösningar, t ex salarna med ovanljus och byggnadens specialdesignade detaljer. Men foajén har fungerat dåligt. Bottenvåningen har mest upplevts som ett gigantiskt kapprum med toaletter och inte varit särskilt inbjudande.

Ombyggnaden, som pågått i flera år, var därför efterlängtad. Stadens nya ”vardagsrum” invigdes i december 2022. När lokalerna efter 60 år skulle anpassas och bli mer ändamålsenliga för folk, fest och kultur passade kommunen på att byta ut allt i installationsväg: ventilationskanaler och fläktar, kylaggregat, värme, sprinkler, rökgasfläktar och rökgasspjäll, proppskåp med mera. annars var ambitionen att spara så mycket som möjligt.

Stiliga nya specialgjorda ljusarmaturer som ger indirekt ljus bakom akustikpanelerna av trä i konsertsalen

Anders Welander (Climat80) i Energi- och miljötekniska föreningen tog ett gäng konsulter och andra intresserade medlemmar med på en visning – från vinden till källarens mikrobryggeri. Vi följde spåren av alla multifärgade elkablar, ventilationskanaler och sprinklerledningar.

 Vänster: Tokig gardinlösning som täcker inblåsningen av tilluft vid golvet.  Höger: Befintlig tilluft genom småhål i fönsterpartiets nederkant

Originalköket, nytt undertak och nya plafonder på andra våningen

Vänster: Nya ”ventilationskorstenar” av dyrbar koppar som för in uteluft och släpper ut förbrukad luft (men svårt att avgöra vilken som gör vad). Höger: Inte samma ambition vad gäller andra kretsloppsdetaljer som papperskorgarna – här samsas tre olika typer i gångstråket på andra våningen

Vänster: Behållare med sprinklervatten i källarens trånga utrymmen. Höger: Kylaggregat för svalka när det behövs

 

 

 

Projektet Iggy till vänster och Tolv hus till höger. Iggy har en fasad av rosttrögt stål. Tegelhuset har en trästomme som är klädd med tegel murat med kalkbruk för att undvika synliga vertikala rörelsefogar (så kallade dilatationsfogar) 

Bostadsprojekten ligger i Norra Sorgenfri i Malmö. Det som förenar projekten är att båda är resultatet av två arkitektföretag som inte nöjer sig med att vara sidokonsulter. Företagen är istället byggherrar (dvs beställare) och arkitekter som själva utvecklar sina bostadsprojekt, låter bygga dem och förvaltar eller säljer bostäderna efter byggskedet. Det finns nog inget mer lärorikt och stimulerande för en arkitekt än att både hålla i plånboken och designen. Byggherren är ju den som prioriterar mellan olika design-, miljö- och kostnadsmål (t ex bostadskostnad eller hyresnivå).

Cord Siegel presenterade hyreshuset Iggy med 69 lägenheter för en grupp arkitekter på Seniorarkitekternas visning i Norra Sorgenfri en regnig dag i mars.

För mig representerar hans kontor ett arbetssätt som tilltalar – ett stort engagemang och verklig inlevelse i behoven bland de boende genom att:

  • lära sig av sina ”boendeutvärderingar” i tidigare projekt och ta med sig insikterna i nästa projekt,
  • placera etagelägenheter med dubbelhöga fönster i de nedre våningarna där dagsljusförutsättningarna är som sämst, 
  • inkludera insynsskydd och solskydd i de höga fönsterpartierna i designen från början. En gardinvajer är monterad av hyresvärden så att boende kan dra för tunna gardiner i den nedre delen av fönsterpartiet. Här finns dessutom en ljus rullgardin på insidan i den övre delen som avskärmar det starka solljuset på sommaren (oklart om det var monterat av hyresvärden eller hyresgästen),
  • planera för grönskande ridåer utanför de höga fönstren och balkongerna i den täta urbana stadsmiljön,
  • experimentera med delande (t ex verktyg för att reparera saker, vandringsryggsäckar, shoppingvagnar, lådcykel för transporter, vandringsstavar, skoputsningsmaskin för ”shiny walking shoes”),
  • erbjuda en gemensam bastu högst upp i huset med den finaste utsikten, och tillgång till övernattningslägenhet,
  • hyra ut en del av lägenheterna till socialförvaltningen och sprida ut lägenheterna i huset,
  • ha höga miljöambitioner (lågt klimatavtryck med en kombination av trä och betong),
  • tidigt samarbeta med andra yrkesgrupper som vittnar om respekt för andra professioners kunskaper, t ex illustratör och landskapsarkitekt. Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer i trapphusen är egensinniga och samspelar med husets riviga och oinsmickrande uttryck.

Listan kan göras ännu längre.

Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer

Ett härligt ljust rum med högt i tak med både insynsskydd och solksydd på insidan. Jag funderar på om det inte hade blivit ännu mer användbart med en liten utvidgning av ovanvåningens balkong för en fåtölj eller ett skrivbord. Ett högt rum vill man uppleva och dröja kvar i både där nere och där uppe.

Vänstra bilden: Längs bort till vänster under balkongen skymtar man ett sovrum med något som ser ut som nerdragna persienner i fönstret … Högra bilden: … men det är dessvärre den finkorrugerade plåten på väggen några meter utanför fönstret i gårdens innerhörn (dvs ett svårt läge som saknar utsikt mot himlen och minimalt med dagsljus i rummet).

Arkitekten Björn Förstberg har tillsammans med kollegan Mikael Ling ritat, utvecklat och till och med varit delaktiga i att bygga Tolv hus. Hans beskrivning vittnar om en annan slags omsorg – omsorgen om det goda hantverket, materialen och det som tilltalar ögat. Här fick vi tyvärr inte se någon bostad inifrån. Men jag tänker mig att interiören andas samma behagliga atmosfär med exponerade material och sinnlig enkelhet som jag upplevde i deras första projekt ”House for Mother” på bomässan Vallastaden i Lindköping 2017.

Grattis till alla er som bor i Norra Sorgenfri – som har fått fler fina bostadshus som grannar! Och tack Cord (och hyresgästen) för att vi fick komma in och se en av lägenheterna.

Siegels kontor bygger vidare på boendeerfarenheter från tidigare projekt – projektet Ohoj i Västra Hamnen från 2014

I september 2023 upphör tillverkningen av lågspänningshalogen-lampor med stift. Två sådana lampor (2 x 20 W) sitter i vår köksfläkt, som monterades när huset var nytt 2010. Beräknad livslängd är ungefär 2000 timmar men här behöver de bytas ungefär en gång per år.

Halogen, 20 W (effekt), 12 V (spänning), 300 lm (ljusflöde), 2800 K (färgtemperatur), Ra 100, G4 (sockel), energiklass G (högsta energiklass är A), diameter 10 mm, längd 33 mm, livslängd 2000 timmar

För några år sedan försökte vi gå över till LED-lampor med stift men då flimrar ljuset eftersom drivenheten är gjord för högre effekt. Lösningen blev att kombinera en LED-lampa (2 W) och en halogen-lampa (20 W). Man kan inte byta helt och hållet från halogen- till LED-belysning (precis som det står i IKEAs kunskapsportal) men de går att kombinera – åtminstone i vår köksfläkt. Färgåtergivningen skiljer sig dock mellan LED (Ra 80–89) och halogen (Ra 100 av 100).

Vi rådfrågade en elektriker för att se om det gick att byta drivenhet och anpassa fläkten för enbart LED-belysning. Men elektrikern hittade inte drivenheten. Det är tråkigt att väsentliga komponenter är dolda och omöjliggör byte när man vill tänka cirkulärt. Eftersom vi vill använda köksfläkten så länge det går (i stället för att byta fläkt på grund av fel drivenhet) har vi köpt ett litet lager av stifthalogen. De får bli hälften/ hälften – en energieffektiv LED och en energislösande halogenlampa i den befintliga köksfläkten i förhoppningsvis 10 år till.

Kom till träffpunkt Papegojelyckan i Lund på måndag 23 januari kl 13:30 om du är intresserad av ljus och hälsa och nya metoder för att stödja personer som behöver synrehabilitering. Jag inleder med att kort berätta om en pilottestad beteendeintervention. Syftet med interventionen, som ges i form av en digital kurs för äldre, är att stödja egenanpassningar i hemmet (som rör ljus och mörker) och ändrade rutiner.

Men huvudnumret denna eftermiddag är forskaren och arkitekten Turid Borgestrand Øien som kommer berätta om sina erfarenheter från projektet Bättre Ljus, Mer Liv (Bedre Ljus, Mere Liv).

Poster med Turid – Nyhet i synrehabilitering

Soeco i Dalby, Reforma i Stockholm och Rekomo i Malmö är exempel på företag som säljer begagnad kontorsinredning till både företag och privatpersoner. Några erbjuder dessutom rekonditionering och kundanpassningar

När det blev dags för en ny soffa hittade jag till slut önskemodellen som uppfyllde alla krav: en botten av sadelgjord, klädsel av 100% ull och en stomme av trä (Arbour från HAY). Det enda som saknades var fyllning av tagel (inspirerad av Norrgavels soffmodeller). Men 55 000 för en soffa är otänkbart!

Och då finns återbruksmarknaden som en räddare och det miljömässigt riktiga – dvs om man lyckas hitta det man letar efter. Men hur vet man vad det är man exakt letar efter på en återbruksmarknad där utbudet är begränsat och kompromisser ofta nödvändiga? Det är här som ”omvänt designtänk” kommer in i bilden.

Som designer (eller arkitekt) inleder man designuppgiften med att identifiera ett problem eller behov (VARFÖR behövs en viss insats eller produkt). Nästa steg är att ”empatisera” med den tänkta användaren. Det innebär att man lever sig in i, eller frågar om möjligt, VAD personen önskar – vilka är de specifika behoven och hur kommer produkten att användas. Sedan är det designerns uppgift att föreslå HUR man kan åstadkomma de efterfrågade funktionerna, dvs vilka designegenskaper i termer av form, färg och material kan bidra till en ändamålsenlig användning som är både estetiskt tilltalande och trivsam (med så lite miljöpåverkan som möjligt). Först därefter utformas produkten, som i bästa fall testas och förfinas innan den introduceras på marknaden.

Omvänt kan designtänk även tillämpas när man som konsument inte kan beställa en helt kundanpassad produkt utan måste välja mellan produkter som redan existerar, till exempel en soffa. Leta upp någon modell som känns bra och provsitt. Försök sedan identifiera de egenskaper som du tror bidrar till upplevelsen. Exempelvis bidrar soffans stoppning till en viss känsla av komfort. Sittdjup och vinkeln på ryggstödet påverkar hur du sitter – upprätt som general eller tillbakalutad som en livsnjutare. Tygets textur och material spelar stor roll när materialet kommer i kontakt med huden. Stommen kan vara mer eller mindre cirkulär, dvs var möjlig att reparera eller återvinna. Om klädseln är avtagbar och kuddarna kan vändas förlängs brukstiden. Färger, form och storlek påverkar ljusheten i rummet och upplevelsen av rymd och luftighet. Och listan kan göras längre.

Prio #1: Stomme av lackerat massivt trä

Lite eftertanke och analys underlättar jakten på återbruksmarknaden, men de listade egenskaperna behöver dessutom prioriteras. Om färgen inte blir rätt går det alltid att ändra intrycket med hjälp av plädar och kuddar. För vår del blev det en inropad träsoffa med klädsel av Savak ull som designats av den danske möbelformgivaren Andreas Hansen. Och priset slutade på 5000 kr (inkl alla tilläggskostnader och frakt).

 

Prio #2: Botten av sadelgjord och klädsel av Savak ull (bilden till vänster). Till höger syns fåtöljen som ersatte en tidigare sittpuff (”Dropp Låg” i svart ulltyg och silverlackerade ben, formgiven av Claesson Koivisto Rune inköpt på Soeco som säljer återbrukade kontorsmöbler)

Soffans kulör var minst prioriterad